Sajten Ointresse har sidor om svenskt pansar genom tiderna, inklusive projekt som aldrig blev realiserade till fĂ€rdig stridsvagn, som UDES och den lite mer kĂ€nda Stridsvagn 2000 eller T140/40 som konceptet hette mot slutet. MĂP:ar och pansarpr0n0grafer tar lĂ€mpligen en kall dusch innan ni lĂ€ser det hĂ€r inlĂ€gget eller gĂ„r vidare till Ointresse.
 |
| Fullskaleattrapp av stridsvagn T140/40 |
NÀr det var hög tid, rent av alldeles för sent, att byta ut gamla stridsvagn 103 S och 104 Centurion, var ett alternativ HÀgglunds Stridsvagn 2000, som var ett monster med en 140 mm kanon, tillsammans den 40mm automatkanon frÄn Bofors, som sitter pÄ stridsfordon 90. I jÀmförelse sÄ har moderna NATO-stridsvagnar bara 120mm kanoner, inklusive svenska stridsvagn 122 Leopard 2. 140mm-kanonen skulle haft dubbla verkan mot en 120mm kanon.
 |
| T140/40 bredvid amerikanska
M1A2 Abrams och tyska och Leopard 2. Skillnaden pÄ kaliber Àr tydlig. |
Samtidigt hade vi antagligen suttit kvar med stridsvagn 103/104 om man valt Stridsvagn 2000. Projektet skulle sÀkert inte varit klart före man lade ner det svenska försvaret med försvarsbeslut 2004 och den strategiska blackouten, dÀr en lÄng rad splitter nya och fÀrdigutvecklade vapensystem skrotades, och skulle vÀl dÀrmed skrotats innan den ens hade varit fÀrdig. Anledningen till att man i slutÀndan valde tyska Leopard 2, var att det var enda sÀttet att fÄ fram en stridsvagn före milennieskiftet. Kanske var det tur?
Ett för allmÀnheten mindre kÀnt projekt var UDES, underlag direkt eld stridsfordon, som kan ses som en vidareutveckling av stridsvagn 103 och var lika radikalt i sitt helt annorlunda tÀnkande mot hur stridsvagnar sÄg ut i resten av vÀrlden.
 |
| UDES XX 5 i fÀlt. |
Bland annat hittar man hÀr UDES XX 5, ett midjestyrt fordon, dÀr alltsÄ kanon och besÀttning sitter pÄ framvagnen, och motorn pÄ slÀpvagnen med kraftöverföring Àven till framvagnens larvfötter. TerrÀngframkomligheten var fullkomligt fenomenal och den kunde korsa nÀstan vilka hinder som helst, inklusive djupa och breda diken, eller för den delen pÄ egen hand köra ombord pÄ en jÀrnvÀgsvagn.
 |
| UDES XX 20 |
En uppföljare till XX 5 var UDES XX 20, baserat pÄ samma grundtÀnk. UDES tog fram 30 pansarfordon, varav elva koncept var stridsvagnar.
I slutÀndan fördes en hel del kunskap och teknikutveckling över till det som skulle bli HÀgglunds stridsfordon 90 och Stridsvagn 2000-projektet tog över UDES-koncepten 11, 15, 16 och 19, men det midjestyrda fordonet lever bara vidare i HÀgglunds lÀttare bandvagnar.
Ett besök till Ointresse rekommenderas iaf för alla nĂ€rmast sörjande och pĂ„ badstranden uttrĂ„kade MĂP:ar nu i sommarvĂ€rmen. Sajten och sidorna innehĂ„ller enorma mĂ€ngder foton, skisser, ritningar mm. UDES, Stridsvagn 2000 pĂ„ Ointresse.
Framöver ska Ointresse lĂ€gga upp sidor om projekt “Strv Ny”, som var urvalsprocessen som landade i Leopard 2 som stridsvagn 122.
I en PDF-version av en presentation, som ocksĂ„ diskuterar “Strv Ny”, hittar man hos Ointresse ocksĂ„ nya siffror kring vart de svenska strv 122 tar vĂ€gen. 56 av 120 strv 122 finns i fyra svenska stridsvagnskompanier, tillsammans med Ă„tta av 14 bĂ€rgningsbandvagnar 120. Detta fjĂ€rde kompani, dĂ„ vi i insatsorganisation 2014 bara har tre kompanier, ska vara ett rent förrĂ„dsstĂ€llt materielkompani med strv 122D, avsedd för internationella missioner. Ăvriga 64 strv 122 och sex bgbv 120 Ă€r i malpĂ„se i förbandsreserven om vi nĂ„gonsin fĂ„r för oss att upprusta Sverige igen. Presentationen sammanfattar ocksĂ„ framtida utveckling och RENO av bla stridsfordon 90, som t ex likt i Midsommargryning fĂ„r backkamera…
22 kommentarer
T140/40 ser liten ut, nÀstan som ett Stridsfordon 90 nÀr kanonen Àr sÄ stor.
Vad var 40mm-kanonen till frÀmst för?
BekÀmpa infanteri eller flyg?
BÄde och. 140mm gör ju att man inte har speciellt stort magasin, ca 30 skott, sÄ med 40mm-kanon kan man spara en del sprÀng mot mjukare mÄl som skytte, samtidigt som man fÄr förmÄga mot helikopter.
Annars behöver man förstĂ„s fĂ€rre 140mm sprĂ€nggranater för att bekĂ€mpa skytte Ă€n 120mm granater… Mellan tummen och pekfingret 50% större sprĂ€ngkraft i 140mm, som iofs avtar med kvadraten pĂ„ avstĂ„ndet till detonationen.
Kul bilder i lÀnken!
Midjestyrd tank med upphöjd kanon Àr direkt tilltalande. Men det fanns tydligen problem med "tillbakadragandet", det Àr vÀl svÄrare att backa upp ur ett dike med midjestyrning. DÀrtill sÄ utgÄr uppenbarligen konceptet ifrÄn att en jordvall ger besÀttningen extra skydd medan bara kanonen Àr exponerad över krönet. Men jag undrar huruvida nÄgra meter naturlig jord gör mycket motstÄnd mot en modern kinetisk projektil. Sandvallarna som irakierna byggde runt sina tanks i Gulfkriget verkar inte ha gett nÄgot skydd alls mot stridsvagnseld. Om det inte finns nÄgot starkt vÀrn att titta upp över krönet pÄ, sÄ Àr en höjd kanon inte sÄ vÀrdefull.
Har sett nÄnting om ett (utlÀndskt) kallakrigs-koncept med en stridsvagn som höjer en kanon över trÀdtopparna med en typ av lift som liknar de som fasadarbetare anvÀnder. DÀr finns nÄn bra idé i grunden, men praktiska problem Àr inte svÄra att förestÀlla sig. Och jag tror att teknikutvecklingen har förÀndrat vad det betyder att vara gömd eller skyddad av vÀrn.
1/6 (140mm/120mm – 1) större kaliber Ă€r 36% större volym per lĂ€ngdenhet. Ger det verkligen dubbla verkan? LĂ„ter i sĂ„ fall som att man ska ha sĂ„ stor kaliber att det Ă€r "enough" vid trĂ€ff, om det Ă€r sĂ„ billigt att fördubbla verkan. Jag misstĂ€nker att andra faktorer Ă€n kaliber dominerar idag, eller Ă„tminstone pĂ„ ritborden.
Hittar det inte nu, men pÄ nÄn blogg spydde nÄgon pensionerad svensk överste(löjtnant?) galla över S103 nÀr den kom till hans förband. En stridsvagn utan torn! DÄ förloras all offensiv förmÄga (pÄ den tiden). Bara bakhÄll och sen fly. Guerillakrig med mÄngmiljonerkronorsvagnar, vilken sjÀlvmotsÀgelse.
SÄ talar en sann pansarofficer! Duger det inte till anfall sÄ duger det inte alls. Charge!
Ăverste Hans Nilssons sĂ„gning av S103 syftade jag pĂ„ ovan. Det finns problem med tornlös vagn, Ă€ven om UDES XX löste en del av dem. En text som kritiserar S103 specifikt, finns hĂ€r:
http://www.forsvarsframjandet.org/FMF-98-4/Strv-103.htm
I teorin funkar jordvallen bÄde som skydd och skyl. En del av vagnen skyddas förmodligen av en jordvall, en projektil behöver ju bara bromsas, inte stoppas. Grejen med en jordvall Àr att signaturen innan upptÀckt blir lite, sÀrskilt utan torn(se Strv S).
Fast sen passiv IR infördes sÄ mÄste ju vagnen vara kall om den inte ska synas. Men ryssen var nog ganska sen med det har jag för mig. De körde vÀl med pissig aktiv IR?
Ărligt talat sĂ„ har stridsvagnskonceptet utvecklats vĂ€ldigt konservativt de senaste 95:Ă„ren. HĂ„rdare, snabbare, större eldkraft, bĂ€ttre information Ă„ kommunikation. Det Ă€r sĂ„nt som har utvecklat den första stridsvagnen till dagens stridsvagn. Inga mĂ€rkliga design-utvikelser som ledade fordon eller kanonhissar.
Ăr du förresten sĂ€ker pĂ„ att de irakiska vagnar du sett fallit offer för andra stridsvagnar? Man kan annars tĂ€nka sig att de slagits ut av A-10 Warthog, och eftersom de anfaller uppifrĂ„n sĂ„ kvittar det hur tjock jordvallen Ă€r. Skulle gissa att flyget slog ut mer irakiskt pansar Ă€n de amerikanska marktrupperna.
Den största "utvecklingen" ligger i anvÀndningen. Före tyskarnas innovationer i krigföringen var ju stridsvagnen bara att mobilt kulsprutevÀrn som spreds ut i infanterilinjen i princip.
Ben Dover,
Det var sÀkert bra att gömma sig bakom en jordvall förr. Jag tycker S103 lÄter utmÀrkt som PV-vagn. Men offensiva pansaröverstar blev besvikna, de vill ju sÄ klart motanfalla och kasta ryssen i havet i ett dramatiskt krigsavgörande fÀltslag! Inte bara genomföra en serie retirerande eldöverfall för att notera krigsekonomiska bonuspoÀng.
Men nu nÀr satelliter och UAV:s flyger omkring pÄ bÄde jÀttehög och jÀttelÄg höjd, och all terrÀng Àr noggrannt kartlagd av fi, sÄ tvivlar jag. Det Àr inte lÀngre ögonvita mot ögonvita i ömsesidig siktlinje som avgör nÀr man avfyrar sin stridsvagnsmusköt. I den mÄn det Ànnu Àr sÄ, beror det pÄ dagtingad utrustning. Det som nu ligger pÄ ritborden lÀr fungera vÀldigt annorlunda under nÀsta Ärtionde. Det Àr min kÀnsla för Àmnet i alla fall.
Klicka pÄ 103-lÀnken ovan sÄ ser ni gnÀllet över 103. Vid utvÀrderingar i bl a USA, England och Tyskland, som specifikt var till för att visa att tornlös stridsvagn inte hade en chans, misslyckades man att visa att 103 skulle vara underlÀgsen 60- och 70-talets tornvagnar, inklusive "dueller" pÄ Ätminstone plutonnivÄ.
Det var rent av sÄ att i en duell 6-6 1997 mot Leopard-2 pÄ Kvarn vann S103 rent av överlÀgset.
"Den uppfyllde i allt vĂ€sentligt mĂ„lsĂ€ttningens krav och jĂ€mförande försök med utlĂ€ndska samtida vagnar visade att den hade ett stridsvĂ€rde vĂ€l i klass med dessa och i mĂ„nga avseenden bĂ€ttre. I det sista âkrigâ vagnen utkĂ€mpade 1997, dĂ„ sex Strv 103 mötte lika mĂ„nga Strv 121 i en försvarsstrid pĂ„ Kvarn, vann Strv 103 genom att slĂ„ ut samtliga Leoparder och endast tappa en vagn sjĂ€lv."
BetÀnk att man dÄ hade BT-system (lasersimulatorer) och man kan sÀga att övningen var i stort sett 95% korrekt.
Om kompanitest Ă„t britterna i Tyskland:
"NĂ€sta âkraftmĂ€tningâ genomfördes under en intensiv provperiod hos den brittiska RhenarmĂ©n i Tyskland 1973 â totalt tio S-vagnar deltog och de rullade 90 mil vardera. Det blev sammanlagt 35 effektiva vagnsdygn med stridstekniska försök i plutons- och kompaniförband och en dryg veckas förbandsövningsdygn. Strv 103 jĂ€mfördes med stridsvagn Chieftain. Försöken var upplagda för att bevisa att en stridsvagn mĂ„ste ha ett torn, men detta lyckades inte bevisas dĂ„ Strv 103 inte kom till korta i nĂ„gon stridssituation. Den hade ocksĂ„ en avsevĂ€rt högre driftsĂ€kerhet Ă€n stridsvagn Chieftain som inte kunde uppvisa en sĂ„ hög nĂ€rvaro pĂ„ stridsfĂ€ltet som Strv 103. Britterna slog efter försöken fast att det inte hade varit möjligt att kvantifiera den tornlösa stridsvagnens oförmĂ„ga att skjuta under gĂ„ng."
http://www.ointres.se/strv_103.htm
Teknologiska revolutioner i all Àra sÄ tror jag fortfarande att en jordvall kan vara en bra idé ibland, oavsett vad som dyker upp pÄ ritborden framöver.
Om försöken i USA:
"Den sista utlandsresan som Strv 103 genomförde under sin aktiva tjÀnst var till USA 1975. TvÄ vagnar lÄnades ut under sju mÄnader för utprovning vid Fort Knox. Under försöken kom Strv 103 att jÀmföras med den amerikanska stridsvagnen M 60 (i version A1 E3). De mÄnga olika skjutförsöken (stillastÄende, rörligt, etc) visade att Strv 103 hade bÀttre trÀffresultat, men att det i snitt tog en halv sekund lÀngre tid att komma till skott. Sammanlagt under 188 effektiva vagnsdygn körde de tvÄ vagnarna 140 mil och avlossade 575 skott. Proven i USA uppfyllde de positiva förvÀntningar som amerikanarna hade haft pÄ S-vagnen.
Vid USA-försöken genomfördes ocksÄ spel och stridssimulering. För att Strv 103 skulle ges en rÀttvis bedömning ville amerikanarna att vagnen skulle vÀrderas utifrÄn svensk taktik och stridsteknik.
Erfarenheterna frĂ„n försöken med Strv 103 i utlandet gav mycket vĂ€rdefull information och visade om inte annat att Strv 103 mycket vĂ€l kunde hĂ€vda sig i alla sammanhang och att den som stridsvagn inte var en sĂ€mre lösning Ă€n de samtida stridsvagnar som utgjorde anskaffningsalternativ och som togs fram parallellt med utvecklingen av Stridsvagn âSâ"
Men det var som sagt i jÀmförelse med den tidens stridsvagnar och den tidens stridsmiljö. Naturligtvis skulle 103 inte ha en chans idag.
Det dÀr med stridsvagn med "fasadlift" har jag ocksÄ sett, dock var det ingen stridsvagn utan en pansarvÀrnsrobotvagn. Man satte helt enkelt avfyrningsplattformen och en TV-kamera i toppen pÄ en höj- och sÀnkbar mast, gömde sjÀlva vagnen pÄ lÀmpligt stÀlle och skjöt sina trÄdstyrda robotar utan att exponera mer Àn absolut nödvÀndigt. Blev dock inget mer Àn ett par prototyper av det dÀr. Kommer tyvÀrr inte ihÄg vad vagnen hette, men jag vill minnas att pv-roboten som var pÄtÀnkt var HOT2.
Vad gÀller 103:an sÄ menar jag att den var helt revolutionerande nÀr den var ny runt 1970. Dess samtida konkurrenter i vÀst (Leopard 1, AMX-30 M60A1) var inte i nÀrheten av att ha samma skyddsnivÄer, för att inte tala om eldhastigheten. Runt 1980 började det dock komma kompositpansar, 12 cm kanoner, avancerade stabiliseringssystem, passiv IR osv som gjorde att den snabbt blev omodern.
T-64:an var dock Ànnu mer revolutionerande och fullstÀndigt överlÀgsen allt som fanns i vÀst, och den var i tjÀnst redan 1963. NATO kom inte ikapp Sovjet pÄ stridsvagnsfronten förrÀns inpÄ 90-talet.
Eller ja, kom inte ikapp de "dyrare" sovjetiska modellerna (T-64 och T-80) som aldrig exporterades, skall sÀgas. T-62 och T-72 var mycket vanligare, mycket billigare och inte alls lika tekniskt imponerande.
Hittade vagnen med kranarm, Jagdpanzer Panther (svÄrgooglat, man lÀr bara fÄ trÀffar om andra vÀrldskriget): http://www.whq-forum.de/invisionboard/lofiversion/index.php?t28060.html
Rulla ner en bit för bilder.
Hull down(bÀsta lÀnken Àr frÄn wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Hull_down ) Àr nÄgot amerikanska stridsvagnsbesÀttningar har varit sÀrskilt bra pÄ sedan typ andra vÀrldskriget, har för mig att den taktiken ingÄr i deras trÀning; sen Àr det ganska förstÄeligt att Patton-stridsvagnen presterat nÄgot sÀmre Àn andra stridsvagnar i test dÄ turret/"kanontorn" Àr bÄde bredt och högt sÄ konturen ses
Jo, Strv T140/40 minns man ju frÄn gamla Arménytt.
also: ointresse tycks ej ha betalt senaste rÀkningen.
Haha, ja det verkar sĂ„ đ
404 fÄr jag.
Jag har "slashdottat" sajten. Den ligger pÄ ett betalwebhotell, dÀr man köper en viss mÀngd nedladdning per mÄnad. Ooops.
Kan tillÀgga att UDES XX inte var den enda vagnen som togs fram under benÀmningen UDES. Inte heller var det bara stridsvagnar, utan man spÄnade Àven kring hur man bÀst konstruerade en APC/IFV. Till exempel sÄ byggde man en vagn som kallades för UDES 08 eller PBV 302H. Som namnet antyder Àr det en ombyggd Pbv 302, som man i omgÄngar gjort olika försök med. Man har bland annat försett den med skottgluggar, i vilka kpistar monterades, sÄ att man kunde strida inifrÄn vagnen utan att öppna stridsluckorna. Vagnen försÄgs med en större vapenhuv för en 25mm automatkanon, ett spaningssikte för vagnschefen monterad pÄ ett teleskopfÀste, en observationshuv för gruppchefen samt omlottplacerade bÀrhjul a'la Panther och Tiger-stridsvagnarna.
Vagnen anvÀndes mot slutet av sin karriÀr som försök för att se vad som hÀnde i de vagnar som blev trÀffade av AT3 Sagger i Bosnien. Man riggade helt enkelt upp stridsladdningar frÄn pansarvÀrnsrobot (Bantam) motsvarande pÄ de platser som Sagger-robotarna trÀffat pÄ Pbv'erna i Bosnien, och detonerade och mÀtte en mÀngd olika parametrar i vagnen, och kom fram till att arbetsmiljön i vagnen nog förmodligen gick utanför arbetsmiljöverkets riktlinjer betrÀffande en sÀker arbetsplats, nÀr den blev trÀffad.
DĂ€r hade vagnens historia kunnat sluta, som urblĂ„st skrov pĂ„ P4. Men det gjorde den inte…
http://pbv302.se/