En del kanske undrar över begreppet DDR-Sverige, och varifrån det kommer?
Svaret är helt enkelt att den (ö)kända duon Filip och Fredrik myntade begreppet DDR-Sverige i sin bok Två nötcreme och en moviebox – hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige (Wikipedia) och det hela är alltså en pop-kulturell referens för lite mer bildade människor.
Boken finns förstås hos Adlibris, även som ljudbok och är stor underhållning för oss som var barn eller ungdomar på 70- och 80-talet. Historielösa yngre eller svagbegåvade förstår förstås inte det hela utan tror att det är ett 100% seriöst begrepp och inte ironi, men under åtminstone större delen av 80-talet så fanns det i princip bara en (statligt vald) valmöjlighet inom allting.
Två TV-kanaler, där behållningen mestadels var att titta på testbilden, i väntan på att det skulle börja sändas ett dockanimerat barnprogram från DDR eller Tjeckoslovakien. Tre radiokanaler. Amerikansk imperialsim som Disney visades endast på julafton. Visades det mot förmodan en amerikansk film på TV spelade hela Sverige in den på VHS. Staten detaljplanerade allt och Sverige var ett av världens mest militariserade länder etc.
Liknelsen DDR-Sverige står sig på många fler sätt, men enklast är att läsa boken.
Begreppet är utvidgat till att gälla diverse företeelser från 80-talet. T ex har jag kallat skolan för DDR-skolan av samma anledning. Inte bara för att svenska lärare hade frekvent utbyte med studieresor till DDR, utan också för att den som bekant var detaljplanerad i att X personer skulle läsa Y på gymnasiet etc.
Sverige hade rent av sin egen variant av Trabant, även om man kunde välja mellan två olika trabanter – Volvo 24x eller Saab 900. Visst fanns det andra bilar också, men där pratar vi om kanske 90% av personbilarna. Under 80-talet tillkom förstås andra bilar som sossekontainern Volvo 74x eller Saab 9000 och DDR-Sverige kan nog passande nog anses börjat avvecklas ungefär samtidigt som Berlinmuren. Fast sista spiken i kistan på DDR-Sverige var nog Sovjetunionens upplösning och den efterföljande svenska 90-talskrisen.
Televerket var enda leverantören av svindyr telefoni och ägde din telefon, även om du betalat för den.
Mot slutet kunde man rent av se på TV4 i Stockholm och Göteborg, och jag minns hur jag runt årsskiftet 1990 riggade upp en maxad antenn i min lägenhet för att lyckas få in en mycket brusig Göteborgssändning av TV4. Fast jag har för mig att sändningarna var rikstäckande vid årsskiftet 90 – 91 så man kunde se Peter Haber spela en Carl Hamilton med hängbuk och lösskjutningsanordning på sin AK5:a.
Iaf så ska vi tacka Filip & Fredrik för begreppet DDR-Sverige. Tack! Vi 70-talister som var med förstår precis, inklusive alla desperata försök att få till sig kultur från det hemska utlandet.
51 kommentarer
-91 var inte TV4 igång överallt. På F7 försökte Samband/Väder få in sändningarna från Borås, men det sket sig.
Det var på den tiden MILTEX precis ersatt fjärrskrivarna. en RÖS-skyddad dator på 24 kilo med 20Kb i minnet. Vi som skötte detta monster hade dock miniräknare som var smartare.
Dessutom fanns då Kryfax, något som polis, sjukvård, socialtjänst osv. INTE ens har 2013, trots att de är de enda som fortfarande använder fax. Det är tydligen inte "säkert" att skicka elpost.
Jag vet att jag såg sista avsnittet av Fiendens fiende nyår 90-91 i Sälen.
Det stämmer som du säger, då jag inte såg resten förrän någon repris och boende i Trollhättan så hade jag ungefär samma mottagningsmöjligheter som ni på F7. Men i Sälen hade man byggt ut TV4 då iaf, dock inte i Trollhättan.
Men det var en rätt cool antenn jag riggade upp för att få in Göteborgsmasten – ett hembygge. Minns att jag satt och mätte millimeter, då jga optimerade antennen "exakt" för TV4:s göteborgsfrekvens för att få en chans till bild. Skulle dock se någon film, kvaliteten var för dålig för att jag skulle orka se speciellt mycket.
Nöden är uppfinningarnas moder!
TV4 hade provsändningar, minns jag. Det stod TV4 prov uppe i hörnet. Tyvärr var kvalitén ingen höjdare, och då menar jag inte bildkvalitén utan innehållet … Men det är väl som idag gissar jag. TV4 står aldrig på hemma så jag kan eg inte uttala mig.
Men TV3 hann väl före med sina parabolsändningar från London?
Apropå TV minns jag att SVT sände militärparader från Moskva, förmodligen segerdagsparaden eller 1:e maj. Sovjet hade väl en officiell satellitkanal, "Gorisont", som fanns med i utbudet?
Drutten&Jena kom direkt från Sovjet, John Blund från DDR och professor Balthazar från Tjeckoslovakien tror jag. Själva producerade vi antingen grejer som var uppenbart socialistiska, typ Kapten Zoom, eller bara galna (Staffan Westerberg). Jacob Dahlin talade väl flytande ryska så han drog ju in en massa tveksamma östfigurer i sina TV-program.
Märkligt att det var sån status i att äga en skitbil som SAAB 9000. Farsan hade istället hittat en sliten Ford Consul som han tyckte var skitcool. Tyvärr tyckte alla ligister det också, så den blev stulen med jämna mellanrum.
Farsan jobbade även en del i det riktiga DDR, han berättade mycket märkliga saker om det landet som man inte riktigt begrep.
Minns också att man kunde köpa billiga bilbatterier som tillverkats i Trepca i Jugoslavien. Farsan påpekade det stolt eftersom han även varit där och jobbat. 10-15 år senare kunde jag besöka ungefär samma ställe, men då hade ju amerikanerna tyvärr bombat skiten ur det.
Har fortfarande kvar en potatispress som är tillverkad i Sovjet, ärvde den av farfar.
Skolan var som sagt inte direkt nån hit, men långt ifrån alla lärare hade ju gått på bluffen så lite balanserat blev det.
Balthazar var ju kung men så lät man ju honom vara i original.
Värre var det med Drutten och Gena som i svensk tappning blev något helt annat och sämre. SR köpte in dockorna från Sovjetisk tv och körde eget manus som egentligen inte hade något med förlagan att göra.
http://www.youtube.com/watch?v=_4m-jXuQHLg
Jag minns att vi skaffade en speciell Tv4-parabol. En liten talrik som man alltså bara kunde få inte tv4 på, men typ ett halvår efter så blev det marksänt och som plåster på såret fick man då istället in TV5 nordic, som det hette då. En på sin tid tämligen värdelös kanal. I övrigt minns jag DDR-sverige hyfsat väl. Har läst boken, åkt Volvo 240, sett sköna söndag.
DDR stuk….
Jag är 60+ gubbe och kommer väl ihåg kommuniststuket.
Sossarna var genuina pampar.
Rekommenderar spelfilmen "En annan dag" som väl beskriver mentala förtrycket i DDR.
På pricken. Ett ännu tidigare ursprung till begreppet kan vara en krönika i typ DN eller SvD, jag tror jag läste den på döda träd i broadsheet-format, där sveriges likheter med DDR beskrevs som landet där föredetta DDR medborgare känner sig bäst hemma. Retoriken i båda länderna går/gick enligt krönikan ut på att vi har världens bästa skola. Eller, tja, inte NU om man skall vara petig och börjar titta på "objektiva" mätningar och annat ovidkommande, men när våra reformer slagit igenom, då, minsann. Och vi har världens bästa sjukvård. Okej, inte riktigt än, men vi har världens bästa program för att nå dit. Etc etc.
Nu börjar minnet av DDR blekna, men jag minns med vilken skrämmande skärpa jag såg parallellerna med min uppväxts sverige och min bild av DDR.
Och det var då 91 eller 92 jag upptäckte att Stockholm låg efter Göteborg i mode. Gissade att det var för att det ligger längre och dyrare bort ifrån London. Nu efter de ekonomiska kriserna och centraliseringar är det väl tveksamt om det är så längre.
På den tiden gick det ju färja direkt till England från Göteborg, så utbytet var rätt stort. Flyg var som bekant dyrt. Så sent som 1997 fanns färjorna fortfarande, vet inte när de försvann.
För övrigt var det inte 240 som kallades för sossecontainern?
nope. Volvo 760 blev benämnd för det i ngt sammanhang.
Och på somrarna seglade man i Maxi 77:or…Min pappa var vice vd i ett halvstatligt företag på den tiden, såg senare statistik som visade att han lyckades pricka in den historiska tidpunkten med minimal löneskillnad mellan arbetare och direktörer!
Filip och Fredrik har gjort mycket bra bland allt trams.
Jag delar inte alls din (del)presumption för att vara bildad. För mig är Filip & Fredrik bra att känna till för att undvika allt de är inblandade i.
DDR-relativismen fångade honom i det formbara stadiet, hos åttiotalister kan man inte finna bildning.
Men vi trivs här ändå, som gycklare är c en fullträff.
Nu känner jag för att vara lite djävulens advokat här.
Det där DDR-Sverige hade en fungerande skola. Man lärde sig både läsa, skriva och räkna bevars. Sjukvården fungerade, brottsstatistiken var lägre och vi hade ett rejält försvar både militärt och civilt. Och teletaxorna var bland de lägsta i världen. Och pengarna på banken fungerade också. Posten delades ut, även en tur på lördagen och tågen gick. Även vintertid.
Men, vi saknade så klart dokusåpor, soffprogram och all förnedrings-tv, samt ett par hundra andra tv-kanaler så att vi slapp leva egna liv.
Jag är tämligen övertygad om att vi är många som saknar mycket av fungerande samhällsstrukturer som faktiskt fanns, och som oroas över att de eroderat samtidigt som mycket blivit bättre med valfrihet och möjligheter. Men allt har ett pris och för närvarande spelar vi högt med vår egen framtid såväl ekonomiskt som socialt och inte minst ekologiskt. Det känns viktigare än vad Fredrik och Filip kan tänkas ha för sig.
Fan, bor du i Rosengård eller?
I min by finns en privatdriven vårdcentral där jag alltid fått tid samma dag om jag ringt innan lunch. Någon kriminalitet finns inte direkt förutom att nån pangade rutan på närbutiken härförleden.
Skolan är topprankad i Sverige och det är väldigt få som går ut utan godkända betyg. Gillar man inte den kan man säkert hitta nån privatskola. Tågen går väldigt ofta och är numera så moderna att de även har inbyggd TV.
När det gäller telefonen funkar den alltid, hur taxorna står sig har jag ingen aning om. Däremot ringer jag gratis videosamtal till släktingar utomlands via Skype.
Håller dock med dig angående försvaret.
nåja gronvita, den allmäna uppfattning var att skolan var bra, sjukvården var gratis, att jobbet har man på livstid osv.
Men det var ju bara nys..
Det finns många indoktrinerade från den tiden som fortfarande tycker att vi har gratis sjukvård fast man får betala en hundring för ett läkarbesök osv..
DDR-skolan för mig blev bevisad när jag inte fick en 5:a i gymnastik för att det fanns redan 5 stycken. Detta trots att jag hade levt upp till kraven men mitt misstag var att inte "slicka röv"…
Dessutom var det förutbestämt att skolan jag gick på skulle ha 3,4 i medelbetyg… helt j-a sjukt och det satte grunden för min aversion mot kommunistsocialismen…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Belli, Du är att gratulera till ett bra boende.
Din beskrivning av din närmaste omgivning stämmer bra med hur det såg ut nästan överallt i gamla "DDR-Sverige"
Lyckligtvis har jag själv en motsvarande god situation nu.
Problemet är att det inte längre gäller för hela det omgivande Sverige och även om vi bäddat för oss så är vi beroende av det omgivande samhället. Och det mår inte bra, vilket exemplen visar. När det eroderat tillräckligt mycket kommer du och jag också att påverkas kraftigt. Fast vi har antagligen tillräckligt med resurser och framförhållning nog att kunna flytta på oss i tid.
Floxer; klart det fanns många brister förr också och jag vill inte ha tillbaka dem, men vi har definitivt spolat ut många barn med badvattnet också och det är inte bra. Vi måste kunna diskutera utan att bara se svart och vitt. Det där medelbetygssystemet var så klart kass. Därför finns det inte kvar.
Bokstavsbetyg eller sifferbetyg spelar egentligen ingen roll. Betyg skall ges efter kunskap och förmåga. I dag har vi en ny komponent; Skolorna inflaterar betygen för att bli populära och tjäna skolpengar. Vad tjänar den enskilde eleven på bra betyg med dåliga kunskaper? Vad tjänar samhället på det?
Nej, på DDR-tiden fanns det ingen vårdcentral i min by eftersom Landstinget allsmäktigt beslutat att det skulle vara så.
Skype fanns inte ens i DDR-Sverige. Det fräckaste man kunde ha på den tiden var en "läskmaskin", eller SodaStreamer som det väl heter nuförtiden. Eller en video. Dessutom hade Televerket för sig att så fort man ringde över kommungränsen så skulle det vara dyrare, trots att det inte fanns tekniska skäl till att det skulle vara så.
Kolsyreapparat kallade vi den och den var från början av sextiotalet.
Det viktigaste för oss vanliga knegare i det Sverige som existerade före Die Wende 1989 var den låga arbetslösheten. Med en arbetslöshet på två procent kunde man säga upp sig och be chefen dra åt h-vete på måndan och vara säker på att få ett nytt jobb före slutet på veckan. Detta gav en frihetskänsla som inte kan uppvägas av möjligheten att välja mellan åtta telefonileverantörer, åttio tevekanaler eller 800 premiepensionsfonder.
DDR-Sverige är ett idal att längta tillbaka till, som de flesta svenskar gör i likhet med f.d. DDRmedborgare som nu upplever östra Tysklands förtvinande. Även på andra håll önskas den gamla tiden tillbaka som i Ryssland där sovjettiden ses som en period av välstånd, som man nu ligger långt efter.
Ryssarna är precis som i "Dvärgen":
Man vill bli älskad, i brist på det fruktad och i sista hand föraktad.
Ryssarna vill väldigt gärna att vi fruktar dem eftersom de har en något primitivare syn på både affärer och utrikespolitik. Det man egentligen längtar tillbaka till är inte välstånd, utan den militära makten att utpressa grannländer, och att i allmänhet kunna leva rövare på andras bekostnad och få "respekt" i kraft av sin militära makt.
Jeltsin med sin alkoholism har därför också fått personifiera en epok i historien, hans kroppsliga svaghet förknippas med den militära och ekonomiska svagheten i det Ryssland han styrde. Och därav också fotografierna på Putin i bar överkropp – han är stark, liksom Ryssland också är starkt och farligt.
Frågar man nån från f d satellitrepubliker blir ju svaret därefter – man vill absolut inte ha tillbaka Sovjet eftersom det var ett institutionaliserat ryskt plundringståg.
Jag glömde slutknorren:
Det fanns inget välstånd i Sovjet. Inte heller fanns det någon jämlikhet – de längst ner på stegen förbrukades i gruvor och fabriker och dog som flugor. Därför är det oroande om ryssar längtar tillbaka till Sovjet, för det beror på att de är behäftade med defekta och konstiga idéer.
Av samma anledning blir jag oroad när folk längtar tillbaka till DD-Sverige. Inte för att det skulle vara något fel på dagens Sverige, utan därför att de som längtar tillbaka (likt ryssarna) kanske har defekta och konstiga idéer.
Och förr i tiden fick man ställa sig vid disken på systemet och säga vad man ville ha, precis som i DDR-affärer. Nu har det moderniserats, men håller fortfarande lite DDR-klass då varorna sorteras efter pris, och inte naturligt efter tillverkare, smak eller druvsort.
@Karl
Men det är kanske för att göra det enklare för alkisar att hitta billigaste alternativet.
Systembolaget var kul, på sjuttiotalet var kassaapparaterna utrustad med en stor röd lampa som tändes "slumpmässigt". Då var det dags för legitimering, balansprov och annan förnedring.
Visst vill vi tillbaka.
Glöm inte Spetsnaz' starkaste vapen i Sverige, clownen Manne.
Var på TV varje kväll i 15 år, med uppenbart syfte att fördärva den uppväxande generationen (och irritera den äldre diton till vansinne).
En banan!
Han har livstidsförsörjning på sån där statlig konstnärslön numera, visste ni det?
Esterna fick förra året svara på frågan i TV3 om livet var bättre på sovjettiden och för att undvika "fel" åsikt så var en tredjedel av (dvs de rysktalande) tittarna utestängda från omröstningen. 58 % tyckte det var bättre på sovjettiden.
Ej översatt länk.
Liknande resultat från undersökningar i Litauen, fd Östtyskland och Moldavien tyder på något slags problem här med frågan om vad som var bättre förr…
Kallas nostalgi.
Personer som inte var födda då Stalin dog, går idag på gatorna med hans porträtt, han är en jättepopulär expresident.
Samma fenomen som när man i Sverige idag ofta hör åsikten att vården var bättre förr, det är en mänsklig svaghet att alltid förgylla det förgångna.
Alla tycker vi nog spontant att det var bättre förr om någon kastar ur sig frågan, eftersom vi har en benägenhet att se dagens problem och ställa dem mot gårdagans minnen. Eftersom vi alla har en benägenhet att idealisera minnen och t ex minnas sin barn- och ungdoms somrar som oavbrutet solsken blir det som det blir.
Man bör nog dela upp "förr och nu" i sakfrågor för att det skall bli tydligt.
Vill du ha två TV-kanaler fyllda av Studio S och anslagstavlan – eller fritt val mellan det som intresserar dig när du själv vill se det?
Vill du ha censurerad film på bio – eller ocensurerad?
Vill du att polisen skall haffa alla tiggare och fyllon och låsa in dem eller skicka dem med vändande båt hem – eller är det okej om de syns i ditt vardagliga gatuliv?
Vill du att Sverige skall ha ett kraftfullt och resilient försvar, civilt och militärt mot priset att man tvingar ungdomar att offra ett år under slavliknande förhållanden – eller vill du ha ett dyrt militärt yrkesförsvar helt utan kapacitet att försvara Sverige och med medioker kapacitet att stötta civilsamhället vid en större katastrof?
Vill du att paintboll ska vara totalförbjudet – eller får man välja själv om man tycker det är kul?
…o s v.
Ställt mot varandra som sakfrågor är det mesta betydligt bättre idag, men det finns också åtskilliga barn som åkt ut med badvattnet.
70-talister hade det bra mycket bättre än oss som växte upp på 60-talet. Då fanns det till en början bara en svartvit Tv kanal som visade ett barnprogram, Anita och Televinken, som förmodligen även var socialist.
Har för mig att ett av argumenten till att införa ytterligare en statlig TV-kanal var att det skulle bli konkurrens, någon som kommer ihåg?
Skälet var överskottet på "kulturarbetare" och byråkrater. Vad kunde var bättre användning än ytterligare en statlig tevekanal?
Har iofs för mig att någon slags föregångare till Disneydags började sändas av SVT under sena åttiotalet, vem har dock glömt Dr.Bubbles?!?!?
Bl.a Super Channel hade en massa tecknade och kommersiella barnprogram under andra hälften av 80-talet, "Transformers", exempelvis. De som föddes på 80-talet fick en rejält annorlunda barndom än årgångarna från 60- och i alla fall första hälften av 70-talet.
Undrar om det är den här kritiska bloggposten som är bakgrunden till vad som står här: http://bjornbrum.blogspot.se/2013/04/ddr-sverige-ddr-skola.html
Jag minns när nästan ingen hade TV och vi fick den andra radiokanalen i Sverige. Vad kallar man det då?
Nu talar vi riktigt dystra tider, den andra radiokanalen kom till när sändningsmonopolet var hotat av utländskt kapital.
Regering, opposition, rättsväsende och press i armkrok för att bevara indoktrineringsförmågan. Pressen var med då de kände annonsintäkterna hotade.
Men hut går hem, tack Ines' fluga.
Bra att du länkade. Tant Svart träffar naturligtvis mitt i prick.
DDR Sverige i all ära men på den tiden hette det 'Det går som tåget'.
Numera, när allt ska skötas av den som tar minst betalt, förundras man över hur någonting alls fungerar. Överhuvudtaget.
För egen del minns jag att 70-talet var då det lossnade för vanligt folk. Båda min föräldrar var förvärvsarbetare (de andra ungarna hade mest sina morsor hemma som hemmafruar). Därför hade vi råd med både ny bil och charterresor till Franocs spanien varje sommar. Det hela peakade väl 73 när vi flyttade in i ett nybyggt Platzerhus i ett egnahemsområde en liten bit utanför stan.
Från skolan minns jag inte hemskt mycket mer än att den var mer Luthersk än kommunistisk. Vi startade dagen med att sjunga psalmer till frökens tramporgel när jag gick i lågstadiet (1970-1973).
Det gick fort på 70-talet, men kanske gick du också i en särskilt ålderdomlig skola? Psalmsång var verboten från och med Lgr 62 om jag inte missminner mig.
Själv spenderade jag lågstadiet (1977-1980) mest med att tvingas iväg på kommunistteater, göra grupparbeten om Maos underbara Kina, få sexundervisning och öva på en 'modern' skrivstil som förutom att vara ful som stryk var fullkomligt obrukbar.
Till och med "Trollkarlen från Oz" var proggarna tvungna att göra om till att handla om hur ondskefulla de dödsnazistiska amerikanerna hade varit i Vietnam.
På mellanstadiet bestod historieundervisningen huvudsakligen av högläsning i Sven Wernströms böcker, som alltid handlade om hur proletärerna hade utsugits och förtrampats av tyranniska kungar, giriga präster och elaka krämare; 'borgarsvinen', kort sagt.
Herregud, när man tänker på hur förvridet allt som kom 'uppifrån' var…
Ja, jösses, där fick jag deja vu.
Hej Cornu! 🙂
Ja, vi tillhör ju samma årgång så vi har nog en del gemensamma erfarenheter, inte minst av den maktutövande generationen i ett tidigare skede som dess egna 80-talsbarn ibland inte verkar ha vidare grepp om.
Oss emellan sagt vill jag bara ta tillfället i akt att meddela att när det gäller det där särskilt inflammerade temat, så är jag nog inte personligen direkt upprörd över dina ställningstaganden. Tror jag förstår vad du håller på med.
Vill man nå fram till offentligheten i frågor som i sig själva är synnerligen angelägna, såsom resurspredikamentet och tillväxtens gränser, så får man vara strategisk och välja sina strider – m.a.o. tillämpa principen om överlägsenhet genom lokal kraftsamling, eller som Jomini hade uttryckt det, "behärska de inre linjerna". Och jag kan i så fall bara se att du spelar ditt spel rätt bra.
Jo, nog har samhället blivit bättre sedan 80-talet.
Det finns bara tre övervintrande DDR-bastiljoner kvar i Sverige (kanske hela världen). SR/SVT, skolverket och naturvårdsverket.
Tja, nu är det väl varit ganska normalt för västländer att ha statligt postverk, televerk och järnväg, för att inte tala om sjukvård, energisektor och skola. Inget DDR med det.
Sverige har sedan 80-talet inte varit på väg mot något "normaltillstånd". Snarare mot något ganska extremt ur ett flertal aspekter. Och inte har det väl blivit "bättre" sedan 80-talet? Jo, bl.a åsiktförtrycket har onekligen blivit "bättre".
Jag skulle nog vilja lägga till de flesta tidningars kulturredaktioner.
På temat.
DDR frisyrer i det offentliga
http://offentligsektorfrisyren.tumblr.com/
Är förstås allmänt känt var begreppet "DDR-Sverige" kommer ifrån. Det betyder inte att Filip och Fredriks beteckning är särskilt välfunnen om den appliceras på 80-talet, vilket duon tyvärr gör. För 60- och 70-talet sitter den dock som en smäck. Det betonggrå DDR-Sverige med bruna och brandgula tapeter var inte minst det som punk, högervindar och New Wave reagerade emot mot slutet av 70-talet. Se exempelvis här:
http://www.youtube.com/watch?v=Wr5RsMT0JHk
För övrigt räcker det att nämna "Pomperipossa"-skatten och valet '76 för att den minnesgode skall veta var bilden av den grötmyndiga svenska byråkratin och den kollektivanslutna arbetarrörelsen verkligen hör hemma när det fortfarande utgjorde en vital verklighet (lägger inga värderingar i det. Är inte nyliberal). DDR-Sverige betecknades inte minst av en folkhemsk ambition att lägga livet till rätta, något som var som bortblåst på 80-talet.
Och fler än två kanaler fanns på 80-talet. I alla för oss som hade tillgång till kabel-TV och inte växte upp i någon gudsförgäten håla eller på landsbygden. Typ, som någonstans i Halland kanske.
Någon som exempelvis minns Music Box, som ifall jag inte missminner mig, började sända 1984?
http://www.youtube.com/watch?v=77a1XxiNbmA