Inte bra, SJ, inte bra

Små vita ljus, bara stjärnor mellan träden

Jag ser mörka hus och motorvägar räls

En stadig puls, över broar genom städer

Och för din skull så reser vi igen – FF, Kent

Hotel hobbies padding dawns hollow corridors

A typewriter cackles out a stream of memories – The Last Straw, Marillion

Jag har en strikt icke-flyg regel i företagets omfattande miljöpolicy. Så när jag nu ska till Älvsbyn för att hålla två föreläsningar i morgon – en internt för kommunen och en öppen gratis förläsning för allmänheten 16:30 – 17:30, så bokade jag förstås tåg.

Resan Göteborg – Älvsbyn tar normalt nästan arton timmar (om SJ håller tidtabellen, men nu redan i Herrljunga är det stopp), så istället för flyg + hotell så valde jag egen privat kupé med egen dusch och toalett, bokad så lång tid i förväg att priset inte blir högre än en vanlig delad liggvagn. Därmed skulle jag dels få vakna i lugn och ro, göra mig fräsch inför föreläsningen utan att behöva dela dusch och toalett med fyrtio andra människor. Dessutom skulle jag få en bra arbetsplats och bord där jag planerade att arbeta, bland annat skriva morgondagens blogginlägg, putsa på presentationen och kanske skriva lite på nästa bok.

Inte f-n är det här första klass. Eller menar SJ att jag ska duscha och gå på toaletten i handfatet?

Men se, det fick jag inte. Istället fick jag en vanlig trebäddars kupé utan egen dusch och toalett. Inget arbetsbord och trångt i största allmänhet. Tack så ***** mycket, SJ. Nästa gång kanske ni kanske ska se till att underhålla era vagnar proaktivt och ge era kunder det man bokat och betalat för i månader i förväg.

Så nu kommer jag komma fram helt utbränd istället för utvilad och se ut som ett troll, om än välklädd i ny outfit^1.. Kanske dags att revidera den där miljöpolicyn och tillåta flyg för resor över en viss sträcka.

Att resa till Älvsbyn är trots allt lika långt, och med det exotiskt, som att resa till Italien.

Ironiskt nog skulle jag bland annat tala om vikten av järnväg. Det vete *** nu. Järnvägen får vara kvar, men SJ strykes lämpligen från presentationen alldeles strax.

Inte heller kunde SJ:s personal på tåget ge några besked om kompensation för att ha betalat för 1:a klass, men fått 2:a klass. Inte heller kundtjänst i telefon kunde säga något, för de förstod inte vad som hade gått fel och behövde tillsätta någon form av utredning. Inte ens en uppmaning om att ljuga för mig i telefon och höfta till med något juridiskt icke-bindande pseudo-indikativt som tröst ville de gå med på.

Min gissning är att alla som bokat privat kupé gjorde det så lång tid i förväg att SJ nedgraderade oss till vad vi betalt för, nämligen andra klass.

Någonstans hör jag min förläggare muttra något om “jävla författardivor”. Som sig bör.

Nej, det blir turnéångestmusik som Cowboys och FF med Kent eller hela turnéångestalbum som Clutching at Straws med Marillion på högsta volym i hörlurarna, stängandes ute omvärlden. Och inte finns det Internet på tåget heller. Detta blogginlägg kommer till er via Telias försorg. Tack, Telia!

And if you ever come across us don’t give us your sympathy

You can buy us a drink and just shake our hands

And you’ll recognise by the reflection in our eyes

that deep down inside we’re all one and the same – The Last Straw, Marillion

^{1. Ni som drömmer om att jag konverterar till modeblogg och vill veta måndagens outfit får vänta till just måndag.}