Midsommargryning går nu till tryck

I helgen avslutades korrekturläsningen av Midsommargrynings inlaga och boken går nu till tryck.

Boken släpps i handeln som inbunden, E-bok och ljudbok den 12:e april och några dagar senare bör ni kunna få den levererad via onlinehandeln. Kan ni närvara vid Science-Fiction Bokhandeln i centrala Göteborg kan ni få köpa signerade ex redan på kvällen den 11:e april, klockan 17 – 18.

Kanske på sin plats att reda ut lite begrepp.

Redigering i Word.

Råmanus är det som författaren producerar. Detta var färdigt i höstas. Råmanuset skickas vidare som en Wordfil till förlaget. 

Råmanuset gås sedan igenom och redigeras av en redaktör, i mitt fall återigen Eva Stjerne Borgström, som även var redaktör för Midvintermörker. Alla förslag till åtgärder läggs in som korrigeringar eller kommentarer i råmanuset, och varje enskild redigering bekräftas, omarbetas eller avslås av författaren via Words revisionshanteringssystem. Författaren har alltid sista ordet, då det trots allt är författaren som har upphovsrätten. Denna process upprepas 2 – 3 gånger och skedde i december – januari.

Ibland kan redaktören ha väldigt många synpunkter, så författaren ser rött. Bokstavligen i det här fallet. Passande nog är fiendens reaktörens redigeringar i rött och mina egna redigeringar blir i blått.

Det är en omständig process, där man som författare behöver granska varenda lilla flytt av ett kommatecken eller likt i skärmdumpen ovan strykningar av ett “nu” eller flytt av ett “fram”. Min redaktör hade dock förslaget att jag bara skulle välja Markera allt och klicka på Godkänn ändringar. Skulle bara ta en minut. 

Därefter har man ett manus.

Manuset går vidare och sätts till en inlaga, dvs en formatterad fil som på avsett sätt är möjlig att skickas till tryckeriet.

Inlageskärmdump från en iPad. Hittar du fel(en) och eventuella horungar?

Inlagan korrekturläses. Här kontrollerar man bara formattering och stavning. I princip utförs inga innehållsmässiga förändringar. Korrekturläsningen sker nu av dels författaren, dels redaktören och dels en tredje part, en korrekturläsare. Inlagan rensas också från sk horungar, dvs typografiska fel som konsigt brutna rader etc, detta sker i regi av sättaren. Som författare har jag även korrekturläst korrekturerna för att i möjligaste mån säkerställa att de blev korrekt korrigerade. Inlagan ska inte riskera att redigeras av korrekturläsandet och existerar bara som en PDF. Själv läser jag den på en iPad, med appen Goodreader, där man fritt kan infoga sina anmärkningar.

Korrekturläsningen har skett nu i januari – februari.

Den slutliga inlagan går därmed till tryck, samt till ljudboksinläsning. Inläsare är återigen Magnus Roosman.

Både redigering och korrekturläsning består mest i att vänta på att någon annan gör sin del. Redaktören, författaren, sättaren och korrekturläsaren har alltid, möjligen undantaget de ca 50 svenska författare som kan leva heltid på sitt författarskap, något annat för sig, t ex redigering, sättning och korrekturläsning av flera böcker samtidigt, eller i författarens fall sitt vanliga jobb och yrke. Fascinerande nog har alla moment hållit tidplanerna, som presenterades i september, när även deadline för mitt oredigerade råmanus var. Som gammal systemutvecklare så är det fascinerande att se ett komplicerat projekt som en bok hålla alla tidplaner, något som aldrig skedde i IT-branschen, så länge jag var verksam där. 

För tillfället upplever jag en viss frid. Lyssnar på Kents Låt dom komma på högsta volym, vilket är ett passande och inspirerande stycke musik för tillfället. På flera sätt.

Har även lyckats lägga en essä till Steg 3:s kommande tillväxtrealistiska bok till handlingarna. Så nu kan jag koncentrera mig helt och fullt på bok tre, som kommer skrivas i bokutvecklingsmiljön Scrivener och inte i Word^1.. Fast å andra sidan har jag en föreläsning i Linköping nästa måndag och tisdagen därpå ska jag föreläsa för Avanzas bästa kunder. Kanske borde jag också följa upp den senaste veckans försvarsdebatt också, men den verkar leva och frodas väl även utan mig. 

Men för stunden så känner jag en viss frid. Låt dem komma.

^{1. Dock komplierar man Scrivenermanuset till t ex en Word-fil som redigering sedan utförs med, då Scrivener än så länge verkar sakna samarbetsmöjligheter, alternativt att redaktören inte själv kör Scrivener.}