Det blir inga mer räntesänkningar från Riksbanken är det besked ordförande Stefan Ingves lämnar i en debattartikel hos Schibsted/SvD. Även om KPI-inflationen officiellt nu bara är på 0.4% så anser Ingves att det är viktigare att förhindra att skuldbubblan tar fart och börjar växa igen.
Deflationen kommer alltså till Sverige, eller åtminstone så får vi se ett stigande deflationstryck även fortsättningsvis.
Naturligtvis har Ingves helt rätt i nedanstående, även om det antagligen är för sent. De privata skulderna har redan blivit för stora.
“Min erfarenhet av ekonomiska kriser i Sverige och i vår omvärld säger mig att hög skuldsättning inte kan ignoreras, oavsett om det gäller skulder i den privata eller den offentliga sektorn. När hushållen har stora skulder blir de sårbara för konjunkturnedgångar, räntehöjningar eller prisfall på bostäder. Med mindre kvar i plånboken köper hushållen mindre, efterfrågan i ekonomin minskar och företag tvingas säga upp anställda.
Hög skuldsättning gör alltså ekonomin skör, vilket kan få förödande konsekvenser i form av en krympande ekonomi och en skenande arbetslöshet. I Spanien, Irland och USA brottas man fortfarande med sådana konsekvenser. Jag tycker att vi måste göra vad vi kan för att svenska hushåll och den svenska ekonomin inte ska hamna där. Ytterligare stimulanser måste därför vägas mot ökade risker, eftersom ännu lägre räntor under ännu längre tid skulle öka skuldsättningen ytterligare.”
Och Riksbankens sätt att stoppa skenande skulder blir alltså att inte sänka räntan ytterligare. Nu väntar vi bara på att regimen Borg/Reinfeldt får ett vansinnesutbrott och börjar fäkta med armarna. För skuldsättningen är redan på ohållbara nivåer för många och för hushållen i stort, även om skuldslavsindex börjat röra sig åt rätt håll.
Skulderna har på tio år dubblats i förhållande till BNP. Men det räcker nu menar Ingves.
Så ni som drömmer om evigt stigande bostadspriser ska nog tänka om. Det är inte bostadspriserna som är problemet i sig, utan medföljande skuldsättning. Och den har Ingves mandat att lägga sig i. Den som tror att ännu högre skuldsättning inte skulle vara ett problem kan knappast kallas objektiv, utan är antagligen själv redan överskuldsatt eller vill sälja sin bostad till ännu högre priser.
13 kommentarer
Känns som Ingves sagt det här många gånger förut och ändå sänkt räntan några månader efteråt. Lågräntemiljön lär vara här för att stanna många år framöver.
"Det blir inga mer räntesänkningar från Riksbanken är det besked ordförande Stefan Ingves lämnar"
Eh, nej… Han argumenterar för att man ska ta hänsyn till skuldsättning – han säger inte att det inte, trots det, kan bli räntesänkninga. Det verkar faktiskt som att han väldigt noga aktar sig för att säga just det, eftersom han antagligen vet att räntesänkningar kan bli nödvändiga även om hänsyn tas till skuldsättning.
Instämmer med Linus och ddd. Ingves är en listig räv som säger en sak och gör en annan.
Jaså, så skadan är inte skedd redan?
Känns som att Ingves insikter och varningar kommer på tok för sent och nu försöker han skaffa sig ett alibi.
Vi har ju haft en expansiv räntepolitik i bra många år redan och hushållens skuldsättning är väldigt hög i förhållande till inkomsterna. En styrränta på 1,25% kan knappast beskyllas för att bromsa upp skuldökningstakten. Om takten ändå bromsas upp så beror det på lågkonjunktur och att ekonomin nått en sån hög nivå av skuldmättnad att ytterligare skuldsättning är svår att uppbringa.
Sen kan man fundera över varför vi och hela världen, trots alla uppenbara risker, kan hamna i så skadligt låga räntemiljöer att ekonomier och valutor en dag hotas av kollaps.
Följande är några av varje skuldvalutasystems (t.ex. SEK) centrala egenskaper:
– Pengar är skuld.
– Skulden är alltid större än mängden pengar.
– Skulden är alltså per definition obetalbar
– Skulden tillväxer exponentioellt
– Den exponentiella tillväxten av skuld leder tillsammans med "räntan" till ett obligat krav på exponentiell ekonomisk tillväxt
Om vi vill ha ett hållbart ekonomiskt system är alltså den obligata och ofrånkomliga förutsättningen att vi överger skuldvalutan och inför äkta, skuldfria pengar. Detta borde inte vara så svårt att förstå.
Men om någon här fortfarande inte förstår dessa saker, trots alla mina förklaringar, vill jag hänvisa till en pedagogisk film i ämnet:
http://www.youtube.com/watch?v=jqvKjsIxT_8
Eller, iofs. Mekanismen av valuta-skuldskapande ("lån") är så absurt enkel, och så extremt motbjudande och oförenlig med alla kulturellt inympade konnotationer till "pengar" (t.ex. att de har "värde", eller att du lånar ngn annans pengar när du går till banken och tar ett lån, osv) att tanken stegrar.
Det är faktiskt svårt att förstå att mekanismen är så enkel, och så absurd.
Så, jag tar tillbaka orden "det borde inte vara sås svårt att förstå".
Det ÄR svårt att förstå – just för att det är så oerhört enkelt. Och så sjukt.
I det ögonblick den svenska penningmängden slutar öka (dvs lånandet minskar) så stoppar också svensk "tillväxt". I det ögonblick man börjar betala av skuldberget (dvs lånar mindre än vad man amorterar av) så börjar svensk ekonomi att krympa. Sen går det snabbt utför när rullande krediter inte förnyas och räntebetalningar ska in samtidigt som inkomsterna sjunker. Skuldvalutebaserade system är inte tåliga. Hela systemet är dysfunktionellt och främjar bara det ekonomiska egenintresset hos den lilla klick bank och finansfolk som är insiders i det.
Eftersom Alliansregimen är en notorisk BNP-kramare kommer den att svara Ingves med en ännu generösare massinvandring för att upprätthålla trycket i bostadsbubblan.
Invandare efterfrågar bostäder oftast i regioner där det råder "bostadsbrist". De efterfråfar främst hyresrätter som de också har förtur till när de får PUT, varvid tillgången på billiga och medelbilliga hyresrätter minskar i de regioner i Sverige som har brist på bostäder. Vanliga svenskar på jakt efter bostad måste mer förlita sig på bostadsrätter i dessa regioner, varför trycket i bostadsbubblan kan upprätthållas eller öka.
Instrumentell är utrikesminister Carl Bildt med sin krigshets i diverse konfliktområden (Irak, Afghanistan, Libyen , Syrien), som resulterar i flyktingströmmar som med hjälp av flyktingsgeschäftet leds, till Alliansregimens oförställda glädje, till Sverige för att förhindra bostadsbubbleimplosionen.
Carl Bildt vill heller inte, i motsats till sex andra EU-länder, slopa visumfriheten för västra Balkan, eftersom en viktig flyktingström har sin källa där.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5310896
Så allt som krävs för att Alliansregimen ska se ljuset i invandringsfrågan är alltså att nationalekonomisk statistik börjar räknas i BNP/capita istället för bara BNP? Låter inte fullständigt ogörligt.
Problemet är att nationalekonomiska nyckeltal baseras på BNP och inte på BNP per capita. (Ekonomisk tillväxt mäts i BNP.)
T.ex. får inte euroländerna ha ett budgetunderskott som överstiger 3 % av BNP och en statsskuld som överstiger 60 % av BNP. Dessa mål är även Sveriges, ty Alliansregimen vill på sikt föra in Sverige i euroområdet. Det ger inflytande!
I dessa sammanhang är det bra om ett land har hög BNP och/eller hög procentuell ökning av BNP. I det senare fallet brukar landet föräras epitet "tiger", särskilt om ökningen beror på en kreditfinansierad tillgångs- eller konsumtionsbubbla, som slutligen spricker. Jämför både den keltiska och baltiska tigern, vilka syftar på Irland respektive Lettland.
Så Alliansregimen kommer nog tyvärr att öka människoimporten från fjärran länder, vilket är förödande på svensk demografi, kultur och fosterlandskänsla, men helt i linje med nyliberalism, kulturmarxism och den av Sjuklövern framröstade 2010 års grundlagsändring i Regeringsformen 1 kap. 2 §, som numera lyder:
"Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas."
Blev det inte lite fel i tankebanorna där?
Om man skall jämföra ett lands totala statsskuld i förhållande till BNP så är det just totala BNP som skall jämföras med. Att jämföra statsskuld med BNP/capita blir ju bara fel/meningslöst. Samma sak gäller totala budgetunderskottet – och för den delen totala skatteuttaget.
BNP-tillväxt är som sagt bra för att kunna hantera en statsskuld eftersom BNP-tillväxten kommer att göra att skulden i förhållande till BNP minskar om tillväxten överstiger räntan. Dock är inte BNP-tillväxt något explicit krav i kraven på statsfinanserna i EU.
För övrigt verkar det ju vara lite si och så med hur viktiga dessa kraven är.
Har inte riksbanken enbart mandat att hålla inflationen på önskvärd nivå? Jag trodde att de iaf officiellt inte ska bry sig om skuldsättningsgraden hos folket.
Jo om skuldsättningsgraden befaras påverka inflationen…