I går släppte Boverket rapporten Varför amortera? (PDF), som handlar om svenskarnas obefintliga amorteringar.
Det konstateras att hur man än räknar så ökar svenskarnas skulder. Både realt i förhållande till inflationen och realt i förhållande till ökningarna av disponibel inkomst. Inget nytt där för bloggens läsare, men det är bra att det hela uppmärksammas.
![]() |
Belåningsgrad på bostaden i
olika åldersgrupper. Källa: Boverket |
Vare sig löneökningar eller KPI-inflation minskar alltså svenskarnas skulder. Själv brukar jag påtalade skulderna i förhållande till BNP, och även där ökar skulderna.
Man varnar också för den höga belåningsgraden, som i snitt ligger på ca 75% av bostadens värde. Tillkommer övriga skulder. Det räcker med en sättning på bostadspriserna på 25% så blir hälften av bostadsägande svenskar bolånetorskar på riktigt. Värst är det förstås för de unga, med snitt på belåningsgraderna uppe vid 80%. Men även de äldre är inte längre skuldfria och ligger på över 50% i belåningsgrad även som pensionärer, som på grund av utebliven tillväxt och stagnerade marknader får allt lägre pension. Då ska man komma ihåg att det finns de som har ingen eller lägre belåningsgrad och drar ner dessa snitt. Det finns alltså gott om folk som har betydligt värre belåningsgrad, även bland pensionärerna.
![]() |
Uttag av eget kapital
via lån på bostaden. Källa: Boverket |
Det konstateras också att svenska folket de senaste tio åren årligen har tagit ut runt 5% av sin disponibla inkomst genom att ta ut lån på bostaden som inte går till renoveringar eller nyproduktion, dvs för andra ändamål, dvs konsumtion. Dock inkluderar denna siffra nybildningar av bostadsrättsföreningar.
![]() |
Bostadsrättsföreningarnas skulder.
Källa: Boverket |
I övrigt ökar även skuldsättningen via bostadsrättsföreningarna. Medräknar man de skulderna är skuldsättningen uppe på ca 200% av disponibel inkomst, att jämföra med de 130% som räckte till att knäcka USA:s bostadsbubbla.
Nu har det börjat gå upp för svenska politiker att vi har ett problem, så till den grad att de vågar tala om det.
Till och med normalt helt förvirrade Carl B Hamilton (fp), vill minska möjligheten till ränteavdrag på negativa kapitalinkomster mot inkomst av tjänst. Miljöpartiets Per Bolund håller med, men menar att Carl B Hamilton nog får svårt att få regimen att lyssna. Även två LO-ekonomer rycker ut och vill se minskade skulder och rent av amorteringskrav. Nu saknas bara själva alliansregimen, men regimen Borg/Reinfeldt vet att valet 2014 avgörs av den som kan fjäska bäst för bolånekollektivet och låtsas som inget. Istället angriper man bankerna för att dessa inte låter skuld- och bostadsbubblan blåsas ännu större.
33 kommentarer
Den moderna statliga penningpolitiken skapar tyvärr bubblor av det här slaget, då sänkta reporäntor avsedda att stimulera företagsinvesteringar – istället går till bostäder. Och spekulationen på bomarkanden, som i många EU-länder blivit nationalsport – tar i ÄNNU högre utsträckning bort pengar från det övriga näringslivet.
Sverige är inget undantag i det här fallet. Det som skiljer är valutan, och att EU-medborgare i nöd köper kronor eller svenska fastigheter för att rädda sina pengar, vilket mildrar situationen i Sverige.
När väl eurokraschen kommer, och t ex D-marken återuppstår kommer det förmodligen finnas bättre valutor att fly till.
Det ansvarsfulla av Alliansen vore väl att gå ihop med sossarna redan nu i den här frågan, så är diskussioner om amorteringskrav och privat skuldsättning m.m. mer eller mindre borta ur valrörelsen 2014. Det borde ligga i alla ansvarsfulla politiska partiers intresse.
Problemet kommer när man genomför det hela – då kommer det som en kniv i ryggen nästa val. Politikerna lär inte gärna stöta sig med BLT så det är troligare att någon myndighet (RB eller FI) eller rent av bankerna självmant kräver att amortering skall ske. Det står ju redan i låneavtalet så det är bara att kräva att låntagaren betalar in sina amorteringar.
Ränteavdraget däremot kan inte någon annan än riksdagen ändra på.
Den som med dagens låga räntor inte har marginal att avvara ränteavdraget får faktiskt skylla sig själva. Plocka bort det bara.
Att kunna klara sig eller inte är inte frågan. Det som är frågan är ifall politikerna vågar chansa på att folk skall rösta på dem som höjde deras boendekostnad.
Missförstå mig inte: jag tycker inte att ränteavdraget borde finnas, jag tror bara inte det är troligt att något parti kommer försöka avveckla det.
"Det räcker med en sättning på bostadspriserna på 25% så blir hälften av bostadsägande svenskar bolånetorskar på riktigt."
Gäller väl enbart för nya lån.
Att skulderna ökar är väl inte så konstigt när någon obelånad säljer eller avlider. Skuldkvot disponibel inkomst är väl ett mer rättvisande mått på bobubblan.
Ja det är de som är de mest belånade som löper störst risk att bli BLT. Med en genomsnittlig belåningsgrad på 75% kan man tycka rimligt att anta att hälften är belånade mer än så och hälften mindre (den avviker dock nog något med tanke på att fördelningen inte är symmetrisk).
Många har använt sin bostad som plånbok.
Det finns andra skäl till att fördelningen kan bli assymetrisk. En anledning är som sagt att de som använder sin bostad som bankomat till stor utsträckning kommer ha en belåning på runt 85%, en anna faktor är att belåningsgraden är begränsad till runt 85-100% beroende på när lånen togs, men att den nedåt är begränsad till 0% – möjligheterna till belåningsgrad är inte symmetrisk runt 75%.
För att veta exakt hur många som ligger över 75% och hur många som ligger under 75% så behöver man veta lite mer om hur fördelningen av belåningsgraden ser ut – utan sådan information så är får man gissa grovt och då ligger väl 50-50 inte så helt åt pipan om man bara vet att genomsnittet ligger på 75%.
I vilket inlägg var det du jämförde boprisutvecklingen i olika europeiska länder? Där Tyskland låg platt som en pannkaka. Jag har letat.
Jag har också letat efter någon graf som jämför total belåning (stat+privat) mellan olika länder men det kanske du aldrig gjort.
Jag kan verkligen inte se hur sjutton detta skulle kunna ta någon annan ände än i förskräckelse…
Jag tror folk är cyniska numera. "Varför ska jag inte passa på att resa som grannen gör eller skaffa ny bil som chefen gjort. Jag lånar upp på kåken lite, jag har ändå aldrig tänkt amortera på lånet"
Kanske en del också har börjat fundera över om det ska hålla, men man struntar i det eftersom "jag ändå inte ska leva i all evighet".
Alla vill ha den senaste Ajfånen, Ajpäden och Aj..nåt. Det kostar pengar som man inte har, men ingen reflekterar längre över sådana petitesser? Man är rationell till en viss grad, men låter inte rationella beslut ta kommandot över konsumtionsdjävulen i en.
Vad tror ni?
Du Tompan…
Du är nog nårmare än du tror…
En jag pratade med hade en lägenhet vid stranden av Göta älv, Lindholmens nya område. Han hade tidigare haft en villa utan egentliga skulder…
Så stötte de moderna sociala problemen till. Skilsmässa och nya skulder….
Så varför inte satsa ordentligt?!
Tre miljoner i skuld men en superfin lägenhet…
Så går det bra så har han ju vunnit….
Går det illa så drabbar det ju alla….
Härliga grafer som bekräftar att folk konsumerat upp sina marginaler mellan skuld och värde. Jag berättade tidigare om en seniorkollega och en intressant diskussion vid lunchrummet för några månader sedan. "Det är läge att investera… nu är det köpläge på bostadsmarknaden". Saken är den… att denna person själv hade sitt hus ute till försäljning och givetvis var partisk i det politiska spelet. Kollegan ville casha in sin "investering" på bekostnad av någon annan. Personen i fråga fick till slut sänka sitt utgångsdrömpris med ganska många hundra tusen för att få det sålt. I vilket fall så försöker fler och fler med överdriven falsk retorik för att rädda sitt eget skinn.
Men nog är det uppenbart. Äldre besuttna vill gärna skuldförslava yngre så att de själva kan leva gott på ålderns höst. Köttberget, som väl yttryckt av Herr. Persson, ser detta som en perfekt pensionsförsäkring. En yngre gravt skuldsatt generation måste jobba hårdare.
Jag skulle dock inte kalla det de flesta i BLK verkar göra för mycket till investering. Det är ju trots allt mest lånade pengar som man köper huset för, så det är mer för banken som boendet utgör en investering.
Investering är t.ex. ifall man amorterar på lånet.
Nej, en investering är det om man förväntar sig en förräntning från det satsade kapitalet, dvs du köper huset för att hyra ut det. Med ovanstående resonemang så är t.ex inköp av en båt eller bil en investering bara man amorterar på lånet. Det mesta av "investerandet" som svensson gör i form av börs eller bostadsköp är ren spekulation som närmast liknar att spela på hästar, man köper något och hoppas på att det går upp i pris så man kan sälja det vidare till en ännu större dumbom och så går det runt och runt tills bubblan brister.
Det är en fullt naturlig konsekvens av vårt kreditbaserade valutasystem, det skapar automatiskt större och större bubblor och premierar därmed spekulation istället för investering i högre och högre grad. Behöver jag säga att det är så här för att det är extremt berikande för en liten klick bank och finansfolk i mitten av spindelnätet? Pengar ger makt och makt ger mer pengar i en evig cirkel. Det är lika berikande för dem som det på sikt är författigande för svensson.
Köttberget var inte Persson uttryck utan hans kollega Nuder, som inte då var lika gammal….
Persson själv är ju faktiskt fyrtiotalist.
Det system som Sverige har verkat under i generationer är Inflationens system.
Dock har politiken successivt förändrat detta och det har inneburit att skulderna ökar för alla, särskilt för dem som inte kan värdesäkra sina inkomster. Därför satsar många äldre på att kränga sin egendom till bästa pris, ty genom femtio års propaganda så inbillar sig folk att "själv är bäste dräng".
Alltså att varje generation får skapa sina inkomster och pensioner.
En naiv inställning.
Ty, det är alltid den arbetande generationen som betalar pensionerna.
Därför är påståendet att man själv jobbat/jobbar in sin pension så tokigt och istället skapar generationskonflikter.
Om alla insåg att man faktiskt måste samarbeta över generationsgränserna så skulle hela pensionssystemet krackelera. Men solidariteten mellan människor borde bli bättre….
BVK… Begreppet investering har två krav: dels skall man satsa kapital, men om man lånar två miljoner för att köpa ett hus (för två milj) så är det ju faktiskt banken som satsar kapitalet. Dessutom skall man förvänta sig en framtida avkastning – dette behöver dock inte vara intäkter som t.ex. hyresintäkter utan kan vara andra värden (som inte ens behöver vara monetära) som t.ex. minskade boendekostnader.
Att man har dumma förväntningar av framtida utveckling är inte något som gör att det inte bör kallas för investering. Det är bara det att det normalt blir en dålig investering ifall förväntnade vinsten ligger i en alltför optimistisk prognos av framtiden.
Bostadsköp verkar i stor utsträckning vara bara en jakt på kortsiktiga vinster – hade banken inte tvingat köparna till det hade de varken skjutit till ett öre själv (och inte amorterat heller). Hade de fått så hade de inte betalat räntorna heller (subprimelån).
Notera att det inte är jag som kallar ett husköp för investering. Jag vet mycket väl vad en investering är, och förbaskat enkelt uttryckt så handlar det om att man vill få pengar att växa. Om jag blankar aktier så är det för att få pengar att växa. Att låna pengar från banken i tron om att dessa pengar växer sig större i reella termer än kostnaden för detta är att investera. Men risken finns ju alltid där… Just nu är risken högre än någonsin.
Och oavsett om vi vill kalla det för investering eller något annat så vill ändå köttberget se en yngre generation studera mer och längre, samt jobba mer, och ta högre skulder. På så sätt kan de casha ut och leva gott på en generation skuldslavar.
Jag håller inte med, bortsett från att förvänta sig en framtida vinst behöver du gå in med kapital. Dvs du måste alltså avstå från något av dina egendomar, om du lånar pengar så är det ju faktiskt banken som gör investeringen. Du tar bara på dig en risk.
Slutar folk att låna, så minskar konsumtionen, visserligen består en stor del av de konsumerade varorna av importerat "skräp", men de ger ändå klirr i statens kassa pga momsen och de skapar arbete för den personal som säljer. Skulle vi återgå till 50-tals filosofi att betala det mesta kontant och amortera ned bolånen snabbt, skulle vi bara handla det nödvändigaste.
Dock pekar det mesta åt fortsatt konsumtion, inte långt ifrån där jag sitter byggs ett nytt stort hus åt MediaMarkt.
”Skulle vi återgå till 50-tals filosofi att betala det mesta kontant och amortera ned bolånen snabbt, skulle vi bara handla det nödvändigaste.”
Kreditexpansion ger en ökad konsumtion under expansionsfasen – inte krediter i sig. Sett över en hel cykel, då räntor och penningmängden återvänder till sin ursprungliga nivå, så borde konsumtionen vara opåverkad (ej inräknat produktivitetshöjningar). Problemet är att detta inte tillåts. Vi har istället en kapplöpning mot botten. Noll ränta och nya pengar som ska förhindra nödvändig kapitaldestruktion. Det vi bevittnar nu är denna fiat-cykels epilog. Inte för att det är ekonomiskt oundvikligt, men demokratiskt.
Får inte ungdomarna låna i banken så är jag tvungen att behålla vår hyresfastighet, fastän jag vill sälja, men inte till vilket pris som helst. Iofs tror jag inte bankerna drar ur proppen i första taget.
Får inte ungdomarna låna i banken så är jag tvungen att behålla vår hyresfastighet, fastän jag vill sälja, men inte till vilket pris som helst. Iofs tror jag inte bankerna drar ur proppen i första taget.
Jag vill hävda att vi kommer att få 5% ökning av lånen så länge 80-90 talets kåkar säljs till nya innehavare.
Rimligen ärver folk pengar med…
Njae, inte sååå mycket kanske? Jag har ingen vidare insyn men pensionerna är ju inte höga och 40-talisterna verkar ju partaja som om det inte fanns någon morgondag. Tror den större delen av arvegodset i så fall ligger i fasta tillgångar (läs bostäder) och går priserna ner blir ju även arvegodset mindre värt. Eller det kanske är vanligt att pensionärer har miljoner på banken, vad vet jag?
Det står NYA lån i grafen – vad menas med det då? Är det bara helt nytagna lån (hur många 65+ tar nya lån?)
Jag tror nog vi har passerat "point of no return". Det är som att ha målat in sig i ett hörn det sista man gör på fredag eftermiddag: antingen klampar vi rakt ut på det nymålade golvet eller så sitter vi här till lördag morgon. Någon bra lösning finns inte.
Tror man kommer att införa kosmetiska åtgärder men Sverige är på väg mot en kris som kommer att få nittiotalet att blekna. Men så är jag kanske partisk i den fråga…
Vad blir effekten om man ökar den pengamängden och håller nere räntorna samtidigt som man "justerar" ned de officiella inflationssiffrorna? Då borde väl tillgångar kunna öka i nominellt värde, löner öka nominellt och skulder ligga stilla nominellt (eftersom räntorna betalas) – allt i takt med den officiella inflationen?
Går det att konstruera en långsam defacto skuldavskrivning på det här sättet? Vad finns det för fallgropar/hinder?
De flesta kör väl med rörlig ränta och jag misstänker att banken vill ha tillbaks mer än de investerat när man justerar för faktisk inflation. Att mixtra med statistiken lurar nog bara patrasket.
Så länge som den växande penningmängden inte hamnar på konsumentmarknaden kommer det inte bidra till att KPI stiger, dvs det bidrar inte till inflation. I teorin kan bolån bidra till stigande inflation då räntekostnaderna är inbakade i KPI men under rådande läge lär det inte ske, vår ekonomi lär åka på smisk så fort räntorna går upp och därför har man målat in sig i ett hörn.
Som det är idag kan inte inflationen äta upp bolånen, den tiden är förbi då priserna är för höga idag.
Hindret för ditt förslag är främst det som Anonym föreslår.
Men penningmängden avser de pengar som är ute i omlopp – att riksbanken kanske har en massa pengar på lager spelar inte någon roll. Förr eller senare kommer pengarna spridas i ekonomin oavsett var någonstans de stoppas in i omlopp, men först kommer ju prisökningar ses där pengarna stoppas in.
Som vanligt för att undvika missförstånd från penningsystemhaverister: med pengar avser jag sånt man i allmänhet kan köpa saker för.
När skulder når en viss nivå så börjar man känslomässigt uppfatta dom som en illusion. Nivån för detta är subjektiv och varierar beroende på inkomstnivå, livssituation och personlighet.
Kapplöpningen mot ett samhälle med en nollränta, följt av en värdelös valuta och en global ekonomisk nollställning pågår oförhindrat, utan att centralbankerna eller politikerna drar i bromsen. Det får bli som det blir när det blir. Det viktiga är att någon annan får städa upp. Det blir enklast så. För alla inblandade. För alla beslutsfattare som sölat ner sig. Skit rinner som bekant neråt och snart når det oss som bor i radhus.