Igår bekräftade Riksbanken och ordförande Stefan Ingves att bankerna kommer få rejält hårdare kapitalkrav när Sverige inför Basel-III (länk till Riksbanken).
 |
| Från Ingves Powerpoint-presentation
som tyvärr inte finns som PDF. |
Ingves konstaterade helt korrekt att banksektorns tillgångar är extremt stora i Sverige, över 400% av BNP. Det är bara särpräglade bankländer som Schweiz och Storbritannien som har större tillgångar i Ingves exempel. Man bör dock tillägga att det antagligen finns småländer som Lichtenstein etc som kan vara värre, men Sverige är alltså värre än Luxemburg.
Därför måste Sverige införa hårdare krav än vad Basel-III ställer upp som minimikrav på kaptialtäckning. Ja, ni läste rätt. Återigen skall Sverige vara bäst i klassen.
Svenska banker har också mycket låg riskviktning av bolånen. Bankerna har i princip ansett att bostadsmarknaden varit riskfri, baserat på historiska kreditförluster bland annat bostadsbubblans stigande marknad. Citat Ingves från Ingves som i princip varnar för svarta svanar och att man kanske inte skall förlita sig på historiska förluster:
“Av särskild betydelse för Baselreglerna om kapitaltäckning är de låga riskvikterna i Sverige. Bankerna får ju i dag beräkna riskvikter med interna riskklassificeringsmodeller utifrån historiska data över kreditförluster. I ett internationellt perspektiv ger dessa interna modeller mycket låga riskvikter för bland annat svenska bolån. Frågan är hur väl historien under de senaste 20-30 åren avspeglar de risker vi kan stå inför i framtiden.”
Sammantaget kommer det här innebära höjda räntor för bolånetorskarna. Senast 2013 skall de nya betydligt hårdare kapitalkraven vara införda i Sverige i form av full tillämpning av Basel-III. Det tål att räknas på, men det är inte orimligt att vi oavsett dålig konjunkturläge (=lågkonjunktur, recession) kan få se högre bolåneräntor 2013 än idag.
Läser man mellan raderna så varnar Riksbanken för Sveriges banksektor och den svenska skuldbubblan. Det är positivt att man försöker agera proaktivt och väljer att införa hårdare krav än Basel-III. Det är också logiskt att bankerna redan självmant håller på att strama åt sin utlåning då man inte kan införa Basel-III över en natt från bankhåll.
Den som går i bostadstankar men inte känner någon stress väntar lämpligen in att Basel-III införs om drygt ett år och ser hur bostadsräntorna utvecklats till dess. Skall man köpa kontant kvittar det förstås, om man nu är beredd att betala dagens priser.
Hela Ingves tal finns som PDF, men utan presentationsmaterialet.
28 kommentarer
Kanske börjar bli dags och binda bolånet.
Jag är en vanlig förvärvsarbetande 30-åring som gjort något som i mångas ögon skulle uppfattas som antingen förbannat vågat eller rent av puckat. Jag sålde min bostadsrätt i slutet av september iår och detta till ett rekordpris per kvadrat för området. Jag hade ägt bostaden i 5 år och gjorde således en bra vinst. 80% av detta köpte jag fysiska guldtackor som jag förvarar i bankfack till en avgift av 300:-/år. Jag flyttade in hos tjejen så jag behöver inte pengarna på ett par år.
Jag sover mycket gott om nätterna och det känns helt rätt då jag redan fått bättre ränta än ett sparkonto.
Vad jag menar är att om en helt vanlig kille gör detta så antar jag att fler med mig gör eller kommer att göra liknande. Jag vill helt enkelt inte ha mina pengar på ett vanligt räntebärande konto. Jag litar inte på banksektorn för fem öre.
Är jag dum eller finns det fler som gjort elelr skulel göra som jag?
/John
Med tanke på att det är en vinst du låste in i guld så har du ju egentligen inte förlorat något om guldet blir värdelöst.
Jag hade inte stoppat allt i guld utan spridit risken, men å andra sidan vet jag inget om hur mycket eller litet pengar det rör sig om.
9:19
Dumt. Stackare, du kommer att ångra dig !
9:19
Spännande tyckte jag det lät. Äger själv en bostadsrätt som jag köpte nyss och kommer trivas i i många år framöver. Guld har jag givetvis också men det är bra att veta att Guld är en värdebevarare.
Jag stoppade in 80% av vinsten. Givetvis har jag andra besparingar som jag spridit risken med. Vitsen var att jag ville slippa ha pengarna på sparkonto. Risken att guldet blir värdelöst ser jag som mycket liten. Jag läste nyligen boken "Currency wars" av Jim Rickards som jag fick låna av en kompis som i sin tur fått låna den (tror inte att den släppts än). Den rekommenderar jag starkt. Rickards beskriver en typ av krigsföring som testats i Pentagon där han personligen blivit inbjuden som deltagare och konsult i roll som en av världens vassaste makroekonomer. Om inte så bara för att vidga vyerna något.
/John
9:19
Helt rätt gjort. Det enda du nu behöver fundera på är vilka krumbukter staten och bankerna kommer att göra för att i första hand beskatta ditt guld, och i andra hand (lite längre fram), beslagta det.
Om nu bankerna, ivrigt påhejade av regeringskansliet mfl, höjer marginalerna för sina bolån, i syfte att öka sina marginaler för ett framtida scenario om kraftigt fallande bostadspris (både villor och brf-er, oavsett konjunkturläge), blir inte det då en självuppfyllande profetia, vilket torde vara just det som både regeringskansliet mfl vill undvika./Bolånetorsk
Om räntan på mitt bolån skulle gå upp till 20%, oräknat ränteavdrag, så skulle det innebära knappt 30% av min nuvarande bruttomånadsinkomst. Räknar man in ränteavdraget och räknar på nettoinkomst så skulle räntan kunna gå upp till i storleksordningen 25%-30% innan jag börjar svettas på allvar. Kommer vi till en räntenivå på bolån på 20%-30% så har svenska banker i praktiken redan gått i konkurs, så i det läget har vi nog betydligt större problem.
Summarum, jag är inte speciellt orolig för räntekostnaden. Det är däremot ingen anledning att inte minska den på sikt! För tillfället åker pengarna dock in på sparkonto, inte för att det ger bästa avkastningen (3,25% före skatt) utan för att jag vet att jag förmodligen kommer att behöva pengar inom en snar framtid för underhåll. Bättre om man kan ta av egna pengar istället för att behöva be banken om mer lån, och OM jag skulle behöva ansöka om att höja lånebeloppet så kan jag peka på sparkontot där ganska mycket pengar ramlat in i princip varje månad (kallas bevisad betalningsförmåga). Så fort kommande underhåll är ur världen ska det bli att åka av med amorteringar, med målet att vara skuldfri senast efter ca 10 år vilket inte är ett dugg orealistiskt. Lyckas jag jobba ihop löneförhöjningar och amorterar riktigt aggressivt så skulle storleksordningen 5 år inte alls vara otänkbart, men då börjar det handla om att avstå ganska mycket annat.
/MK
Cornu – Off topic på det här inlägget, men det verkar vara svårt att kommentera på bloggen med Firefox. /MK
Det hade varit intressant att se statistik över bankernas inrikes och utrikes åtaganden och Schweiz inhemska respektive utländska tillgångar.
Jag tror att Schweiz ekonomi hade drabbats mindre om deras banker hade gått under eftersom dom har sina åtaganden mest mot utländska sparkunder. Dessa kunder har bara ett begränsat insättningsskydd som styrs av en fonds storlek och inte som i Sverige där staten garanterar via sin obegränsade rätt till skatteindrivning.
Svenska banker har förmodligen mest åtaganden gentemot svenska kunder.
MK, det relevanta är vad BLT-kollektivet, totalen av bolånetorskar, har lust att betala i räntor. Ja, massvis med låntagare har råd med 10-15% i ränta. Men för de flesta, inte du, innebär det att de får äta knäckebröd och vatten, strunta i semester, börja åka kollektivt, köpa alla sina kläder på H&M, sluta käka på restaurang etc.
Det är en bidragande orsak till att bostadspriserna toppat ur. Inte att folk inte har råd med räntorna, nya lån idag skall ju "klara" 8% i ränta. Problemet är att folk vill göra annat än att bara betala ränta när räkningar och (billig) mat är inköpt.
Drömmen om det goda boendet är drömmen om det goda livet, dvs att man har pengar kvar till att leva det goda livet med.
Landshypotek förändrade sitt återvinningsprogram nyligen. Det har nog med det att göra. Hon jag talade med låtsades(?) helt oförstående om kreditrisker för dem. "De har ju alltid klarat sig bra"
"Sammantaget kommer det här innebära höjda räntor för bolånetorskarna."
Cornu, dags att sansa sig lite. Höjda räntor slår på alla bolåntagare, inte bara högbelånade. Eller är det så att du dömmer ut alla som har lån på sin bostad och kallar dem för bolånetorskar?
Nej, jag använder begreppet för att provocera och få de som sitter med för stora lån att fundera på sin situation.
09:19.
Tycker att du har gjort det mest förnuftiga av allt. Gjorde själv likadant 2008.
Det har jag inte ångrat hitills.
09.19
Jag gjorde samma sak 2007, sålde bostadsrätten i juni och köpte guld för 90% av vinsten. Det ångrar jag inte en sekund idag, när jag sålde hade jag en belåning på 66% och idag skulle jag nästan kunna köpa tillbaka en likvärdig lägenhet utan at behöva låna en krona. Nu bor jag i hyresrätt och fortsätter med det till bostadsbubblan har spruckit.
Cornu/10:06: Visst är det så att det som spelar (mest) roll är vad låntagare kollektivt är beredda att betala i räntor. Men därav min poäng, att om boräntorna går upp till sådana nivåer att jag får problem att betala räntan så har vi förmodligen betydligt större problem än så. 10% i bolåneränta är inte otänkbart om vi skulle få en egen liten bankkris i ett högränteläge. 20 eller 30 procent är något helt annat i dagens situation (främst med flytande växelkurs).
Det är inte omöjligt att köpa hus ens idag för belopp där det faktiskt är möjligt att betala både hög ränta och vettiga amorteringar, på en inkomst som ligger i linje med genomsnittsinkomsten i Sverige, om man rättar mun efter matsäcken och tänker igenom från början vad man har råd att köpa på de premisserna.
Själv räknade jag ju redan från början (när listräntorna med tre månaders bindningstid låg i storleksordningen 1,5-1,7%) på kring 7% ränta och utan ränteavdrag. Och handlade bostad efter det. Dvs min kalkylränta var 10%, inte 7% eller 8% som bankerna nu vill att man ska klara av.
Jag säger inte att jag inte skulle behöva avvara saker om räntorna verkligen skulle sticka iväg uppåt. Men jag har gjort medvetna val som innebär att jag har ganska stort svängrum i min ekonomi, och en stor del av det svängrummet går in i besparingar och investeringar idag. Rejält mycket högre ränta skulle på sin höjd innebära att jag får minska sparandet en aning, alternativt dra in på "småsaker". Ingetdera vore någon katastrof.
/MK
MK, du kan din ekonomi avgjort bäst själv och ser ut att ha en rejäl inkomst. Ditt enda problem är om du skulle bli av med inkomsten, men något säger mig att du skulle klara av det också (utan ironi).
Mvh
Helt rätt, sälj ALLT du äger och köp fysiskt guld OCH silver.
Cornu,
Vad kan man tro rent allmänt om prisutvecklingen på jordbruksfastigheter framöver?
Regleringar?
Annat att tänka på i samband med förvärv av sådan fastighet?
/Tompan
Många här är helt nojjiga på metallbitar
11:04 – Nojjiga och nojjiga. Det är inget fel att sprida riskerna genom att äga en del fysiskt guld. Konstigare att de flesta har ett, vad det verkar som, obegränsat förtroende för digitala fiatvalutor. Själv har jag 28% av mina tillgångar i fysiskt guld och silver.
De flesta av mina bekanta som bor i Sthlm skulle skita knäck om räntan kröp över 6-7%. De är vanliga arbetare som banken beviljat stora lån på bostadrätter i tron om att någon övre gräns för hur högt priserna kan stiga inte finns. Flera sitter på lån i storleksordningen 4-5 Miljoner. Dem kör fortfarande sitt mantra om att en bostadsrätt är den bästa investering du kan göra.
Både jag och min sambo har relativt bra inkomster (42K+35K Brutto) och jag får dagligen höra deras nedlåtande komentarer om det faktum att jag bor i hyresrätt. Sen att jag bor större, billigare och utan risk tar ingen hänsyn till.
Återstår att se vem som gjorde rätt val.
Man får inte stirra sig blind på hur mycket ränta man klarar av att betala! Långt de flesta har som inkomst att arbeta åt ett företag/myndighet/kommun osv.
För att återkoppla ett tidigare inlägg av Cornu denna vecka, arbetslösheten är här för att stanna, och vid lite konjuktursvacka snackar vi tvåsiffrigt. Och nej, arbetslöshet drabbar inte bara andra än en själv, tänk själv, 16% = var sjätte arbetsför! Risken är överhängande att det drabbar en själv, hur bra, välbetald och duktig man än är!
/John gjorde ett mycket bra beslut, han vågade bryta mot våra föräldrars tankebana: att det alltid finns jobb, och i annat fall så är det statens förbannade plikt att skaka fram ett. Gör den inte det skall man bli förbannad. Idag 2011 fungerar det inte så, och det är vi medborgare som själva ändrat regeringens politik och mål för samhället.
Problemet är att vi själva inte förändrats! Vi har en regering som för en politik som sakta men säkert för över ansvaret för personligt välmående på medborgarna.
Men samtidigt skrattar vi åt folk som Cornu (Sorry, gillar daj endå cornu!) som tar ansvaret på allvar, eftersom att erkänna att det är en klok handling är detsamma som att erkänna att man själv är en handlingslös själ, oförmögen att simma motströms (Med allt vad det innebär socialt tex).
/MK: "med målet att vara skuldfri senast efter ca 10 år vilket inte är ett dugg orealistiskt. Lyckas jag jobba ihop löneförhöjningar och amorterar riktigt aggressivt så skulle storleksordningen 5 år inte alls vara otänkbart, men då börjar det handla om att avstå ganska mycket annat."
Till alla BLT som jobbar på fabriken: Där är er chef. Han har bil, hus och barn, precis som du. Han lever under samma illusion som resten av oss: Vi tror högre inkomst kommer ge högre levnadsstandard, mer pengar.
Det gör det inte, rätt ekonomisk inställning ger högre levnadsstandard! Högre inkomst med samma inställning som idag, kommer ge samma resultat som idag! Om du är överbelånad idag, kommer inte högre inkomst lösa dina problem, du kommer skaffa högre lån, dyrare vanor!
Undra inte hur mycket mer pengar du behöver dra in för att nå den standard du vill leva efter, undra istället hur du bäst kan förvalta dom pengar du får!!
Oj jävlar va långt de blev. Inte meningen att läxa upp nån, e själv mer eller mindre ekonomisk torsk, men de går att ändra! @/MK: Inte riktat till dig, bara ditt citat passade in! mvh
Adam, långt är bra!
Det är inte räntekostnaden som är BLT stora problem utan amortering av lånen.
Miljonlånet med avbetalning på 30 år skulle innebära en extra utgift på 2777 kronor per månad.
Något som motsvarar ränteutgift på 47 605 kronor per år (brutto).
Eller annorlunda uttryckt ett extra lån på 962 100 kronor initialt om vi antar 5% ränta.
Vid en jämförelse med ett vanligt amorteringsfritt bottenlån kan man säga att utgiften för boendet fördubblas.
"Men man måste ju bo"
"så här har vi ju alltid gjort"
"vi har ingen bostadsbubbla"
"At this juncture . . . the impact on the broader economy and financial markets of the problems in the subprime markets seems likely to be contained".
@adam 2011-11-11 16:15, jag vet inte riktigt vad du syftade på med dina kommentarer till vad jag skrev.
Fakta: om jag skulle öka amorteringen med hälften av vad jag nu sätter in på hussparkontot (som egentligen en fonderad del av ett större sparkonto) så skulle jag ha betalat av hela lånet efter i storleksordningen 15 år (kanske lite mindre med hänsyn tagen till minskade räntekostnader, om jag istället skulle lägga de pengarna på amortering). Skulle jag istället amortera som jag gör nu plus allt som jag sätter av till husunderhåll så blir samma siffra 8-9 år.
Dock har jag två stora i närtid kommande underhållsutgifter på huset, varför jag för tillfället amorterar extremt lite på lånet trots att den procentuella belåningen på huset är hög (just nu amorterar jag bara en oavsett hur man räknar närmast symbolisk summa varje månad). Galenskap om man ser till det krasst ekonomiskt men förhoppningen är att slippa behöva ta av något ytterligare kreditutrymme när de räkningarna ska betalas. Jag har också andra tillgångar som skulle kunna omsättas i SEK på bankkonto om det kniper på allvar. Fördelen är att när de två sakerna är åtgärdade så kommer underhållskostnaden för huset istället att vara minimal.
/MK