I helgen tittade min bloggrannen Life of a Stockman förbi och vi pratade förstås en del, inklusive om börsläget. Stockman har skrivit en bra artikel om 30-talets börs, där man fick en dubbeldipp 1938. En idé som bollades upp i helgen var att det vi ser på börsen just nu kanske mer påminner om 1998 än om dubbeldippen 1938 efter kraschen 1929.
1998 kraschade världens börser i spåren av den ryska betalningsinställelsen (eng russian default) och under den sk Asien-krisen. Hedgefonden Long-term Capital Managment gick omkull, eftersom den var baserad på fantasierna från några pristagare av Riksbankens pris i ekonomisk villfarelse till Alfred Nobels förskräckelse. Men sedan fortsatte förstås börsen upp och återhämtade sig mycket fort. Konjunkturen fortsatte uppåt och börsen nådde aldrig tidigare (eller senare) sedda toppnivåer i IT-bubblan. 1998 handlade om statsfinanser, inte om konjunkturen och företagens lönsamhet.
1998 påminner alltså en del om idag. Nu tror jag inte att idag är 1998 och jag tror inte att Stockman tror det heller. Men eftersom det kom på tal så kan man ju alltid slänga ut det som ett halmstrå för de som vill hålla kvar vid hoppet. Men 1938 var egentligen inte så illa. 1938 ledde till ett köpläge.
Istället så är vi inne i en dubbeldipp. Om det är en dubbeldipp efter år 2000 eller 2007 års börstoppar låter jag vara osagt. 1929 var i själva verket en dubbeldipp på 1918 och 1938 var en dubbeldipp på 1929. Det motsvarar mycket väl årtalen 2000, 2008 och 2011. Se nedanstående graf över Affärsvärldens Generalindex från 1901 till idag. Skalan är logaritmisk, och det är AFGX utan utdelningar om nu någon undrade. Det gör dock inte grafen mindre relevant, det fanns utdelningar på 30-talet också. Som vi konstaterat tidigare, under 72 års tid var den enda avkastning, justerat för inflationen, man fick på börsen just utdelningar. Och i 35 år gällde det samma även om man struntar i inflationen.
Men titta på punkterna A-B-C nedan. Kurserna avser årsskiftet, så kraschen 1929 och IT-bubblans topp är lite uppmjukade. Om toppen från mars 2000 hade varit med hade man sett att vi fått lägre och lägre toppar i index, likt under 20- och 30-talet.
Likt på 20- och 30-talet befinner vi oss i en börs som går kräftgång. Tjatet om att börsen alltid stiger är just nu bara tomt prat, likt under 20- och 30-talet. Vi har passerat en tredje topp, även om förloppet är något komprimerat den här gången. Istället för 20 år 1918 – 1938 så har det den här gången tagit 11 år 1999 – 2010. Nästan en halvering av tiden. Rimligt med tanke på snabbare och mer lätttillgänglig handel och informationsflöde idag.
Jag har väldigt svårt att se att vi just nu befinner oss 1998, utan lutar mot 1938. Notera att börsen sedan inte var tillbaka på 1938 års nivå förrän 1942. Det tog fyra år. Nedgången kan förstås skyllas på Andra världskriget och kanske anses vara lite speciell av den anledningen. Vi har visserligen The Long War pågående just nu, och det har en stor del i USA:s statsskuld, så det finns faktiskt likheter.
Antar vi att förloppet är uppsnabbat till halva tiden den här gången så tar det bara två år att hämta igen toppen från år 2010. I så fall skall man alltså inte vänta allt för länge med att köpa igen, även om det antagligen är väl tidigt. Man kan också notera att nedgången efter 1938 inte var lika djup som efter 1929. Upprepar sig historien når börsen alltså inte bottnarna från 2008-2009, utan vänder något högre.
Säger vi också att hela cykeln av obefintlig avkastning återupprepar sig på halva tiden så kommer börsen nominellt inte nå 1999 års nivåer förrän efter år 1999 + 18 = 2017 och justerat för inflationen kommer börsen inte repat sig till 1999 års nivåer förrän år 2035. Däremot skulle det vara bra att köpa in sig på börsen inom ett år.
Nu finns det inget som säger att börshistorien upprepar sig, utan detta är bara funderingar.
Vad som är tydligt är att vi inte är inne i en period där börsen är lönsam (annat än utdelningar) och de banksäljare och andra experter som pratar om att börsen alltid stiger är normalbegåvade.
Men nu skall väl bara någon säga att “det är annorlunda nu”. This time is different. Men man bör kanske separera kyrka och stat, förlåt företag och stater här. Företagen hämtar sig antagligen snabbare än de skuldsatta staterna. Folk behöver fortfarande dasspapper att torka sig med. Dubbeldippen på 1938 gav bra köplägen.
Kanske gör även rådande börsnedgång det?
Tillägg: En snabb titt på OMXS30 visar att stödet på 860 håller än så länge, men vi har en stenhård trend nedåt utan tecken på vändning än.
Faller 860 är 800 nästa nivå, men vi kan förstås få en upprekyl igen, vilket blir bra tillfällen att ta nya negativa positioner.
Tillägg 2: Det finns andra likheter mellan Sverige av idag och 1938. Titta t ex på det svenska försvarets förmåga…
29 kommentarer
Ett ypperligt tillfälle att börja valutahandla!
http://www.valuta-handel.nu
Vår beredskap är god! /Per Albin
Det mest relevanta just nu är väl att vi har Peak Oil och 7 miljarder människor. Det är varken Börsen 1938 eller Börsen 1998, det är Börsen 2011 med helt nya (sämre)förutsättningar för att kunna återhämta sig.
Hur kommer det säg egentligen att Japan inte har återhämtat sig bättre trots att deras försök till återhämtning skedde under en period av billig olja?
Jag vet att det bara är funderingar som du lägger fram i ditt inlägg, men frågan är om det går att applicera något historiskt scenario på det vi ser nu – Börsen 2011?
Men nu har S&P sparkat sin VD, så ordningen återställd. Eller?
Det är alldeles för få datapunkter för att hänvisa till "this time is different". Bubbelbeteende upprepar sig men den makroekonomiska situationen har ingen bra parallell. Se Johan Nybergs klockrena artikel i dagens DN.
Bra inlägg, mycket intressant. Som många skriver så tror jag att vi står inför ett helt nytt läge. Bl.a. som en följd av peak-oil men även som en följd av att vi i princip nått vägs ände med vårt valutasystem (rena fiatvalutor utan någon fysisk eller solid backning som möjliggör godtycklig kreditexpansion) och den ekonomiska modell (Keynes) som ligger till grund för denna. Om inte sanningen om evig och stark ekonomisk tillväxt (exponentiell ökning av något blir ju alltid knepigt i längden) så blir det förr eller senare svårt att hantera de skulder som skapas i denna typ av system. Kanske är vi där nu, kanske kommer vi dit om några veckor, månader, år? Ett är säkert och det är att rådande modell inte håller i längden. Jag tror att man kommer att försöka sig på de beprövade kurerna för hur problem likt dessa bör lösas, dvs. mer stimulanser och trixande med siffror och verktyg för att kicka igång tillväxtmotorn igen. Det ska bli minst sagt spännande att se hur utvecklingen fortskrider.
Det vore väldigt intressant att läsa ett inlägg om det pågående valutakriget. Tycker att det skrivs alldeles för lite om detta i mainstream-media. Lyssnade precis på Jim Rickards (länk: http://scoris.blogspot.com/2011/08/jim-rickards.html) och han tar upp det en del. Både Japan och Schweiz försöker ju trycka ner värdet på sina valutor som en följd av att för många verkar vilja klamra sig fast i "säkra" värden. USA försöker väl också med detta, men med effekten att de samtidigt lyckas inflatera hela världen. Vad säger Cornucopia om allt detta?
/EDK
Just nu initieras bulltrap nr 2 av media och deras kompisar finanshajarna. Någon som är dum nog att luras?
Anonym 2011-08-23 09:07 :
Du menar Johan Norbergs artikel antar jag:
http://www.dn.se/debatt/kaotiskt-sonderfall-vantar-europa-om-inget-gors-genast
Kanonartikel!
/Johanneberg
Rena fiat valutor med FRB 1:1 är helt ok. Ingen möjlighet till skuldbaserade pengar.
De pengar som bankerna lånar ut är pengar som bankerna måste ha. Jag vet inte vad dagens ratio är, men jag har sett siffror på allt mellan 4-8% hos våra 4 stora drakar. Tom 20% vore ganska säkert, men vi ligger inte ens på hälften av det.
Även svenska banker är insolventa i en svensk brusten bobubbla.
Vad skulle det kosta staten att skjuta till ca 20% av utlånat kapital?
Och jag har just åkt dit i en beartrap 🙂
Bakslaget under senare delen av trettiotalet anses av somliga bero av att USA drog ner på krisbekämpningen för tidigt och därmed slog undan basen för den pågående återhämtningen. I dag är läget liknande, eller kanske värre, i och med att USA:s och Europas härskare försöker spara sig ur en konjunkturnedgång, vilket torde vara svårt att genomföra.
Om vi ponerar att OMXS30 är en tentakel av den större marknaden och en reflektion av det psykologiska medvetandet i ett massmedvetande, så borde ju den definitiva botten bli nådd när den har gått igenom en rensning på alla nivåer. Där det större medvetandet förstår att peaken är nådd och tillväxten är slut.
Men jag tvivlar även på i ett sådant läge botten blir nådd. Om vi utgår från Enron skandalen så visar det tydligt på hur naiv människan är och hur kraftfull girighetens klor är. Eliten lär göra allt för att övertyga sig självt om att förändring är dåligt och lär motarbeta förändring till sista droppen. Vilket lär leda till konflikter mellan folket och staten som i sin tur också måste få en balans. Allt handlar om balans.
Men det allra viktigaste är förstås att våga inse sanningen och förstå vad som sker, framförallt att kunna. De som supportar euron idag(FP) visar hur farligt ett gruppmedvetande är om de har en skev verklighetsuppfattning, utifrån kalkyler istället för att förstå psykologiska effekter och drivande krafter.
Visst börserna går kanske lite upp och ner under tiden mot den definitiva botten. Skillnaden mellan idag och 1998 eller 1938 är stor. Den psykologiska faktorn i världen är av en helt annan karaktär idag. Nej, det går inte att jämföra. Inte om vi ska finna den definitiva botten, men om vi ska leka med sago bottnar så visst, vilket gammelmedia lär göra.
En stor skillnad mot 1938 är förstås att då fanns olja kvar i marken!!! Nu kombinerar vi finanskris med råvarukris!
/Jocke
@Björn Nilsson
Menar du på fullaste allvar att man försöker spara sig ur en konjunkturnedgång? Vad har hänt sedan 2008? Vad kallar du alla stimulansåtgärder om inte totalt felallokerat kapital som slösats på att försöka bekämpa krisen? Jag kallar det knappast att spara. Håller däremot med om att man nu, några år för sent, försöker spara (Grekland, m.fl.) men detta är helt enkelt en nödåtgärd för att hålla god min mot ECB/IMF och resten av världen. Problemet är nog till stor del grundat i att många inte förstår strategierna eller synen på ekonomi utifrån ett makroperspektiv utan har en rätt "sund" inställning, dvs. att spara ger pengar medan spendera slösar bort pengar. Sen att detta inte går ihop med hur folk de facto lever (tar stora lån och skuldsätter sig för livet, osv.) är en annan sak.
/EDK
Konstigt att en man som du Cornu-så jordnära-håller på med nån form av kurvgranskning för att spå i framtiden.
TA kan lätt kompletteras med TEA-dvs spå i tekoppen!
Björn Nilsson ordineras en kur i realism!
Vad kommer att hända med alla dessa horder av strutsar när det kollapsar? Kommer de förneka under hela vägen ner på botten?
Vilka öden en del har framför sig, ivrigt slickar de i sig av vad media och politiker matar dem med. Egna tankar verkar svårt i Sverige, kollektivt tänkande likt Tyskland 1936..
Läser med med både stor fasa och glädje denna blogg samt kommentarer. Tror mer o mer på nån slags meltdown av delar av finanssystemet. Undrar om man då ska ha pengarna på bankbok eller köpa svenska statsobligationer. Vilka är riskerna med statsobligationer? Kan de erodera vid hög inflation eller kan de sjunka i pris om ingen vill köpa dom av nån anledning?
Anonym 11:25
Det är svårt att ge annat än generella tips i dessa tider, så mitt tips är att du ägnar ett par timmar varje dag åt egna undersökningar och läser saker som gör att du lär dig mer om situationen med det finansiella systemet, bankernas insolvens och staternas skuldberg som finansieras med hjälp av kreditexpansion.
Först då tror jag att du lättare kan stilla din osäkerhet och agera utifrån din individuella situation med dess prioriteringar och ekonomi, om det låter vettigt.
Ibland är det nästan rörande att läsa en del kommentatorers oro för sina surt förvärvavade slantar och i vilket pyramidspel man ska stoppa dem. Det är nog lika bra att inse att de flesta av oss kommer att drabbas ganska hårt på ett eller annat sätt. Kan man spara undan några papperslappar så är det förstås inte fel. Men i grunden handlar det väl om hur det samhälle i vilket vi lever fungerar. Min tro, som jag levt med några år, fr a sedan jag läste Gunnar Lindstedts bok Oja 2005, är att Västeuropas så kallade välfärdsekonomier riskerar att klappa ihop fullständigt. För mig är det viktigaste hur jag själv och mina nära kommer att klara sig. Och hur det kommer att gå för andra "vanliga" människor i denna situation. Hur det går för aktie- och bankkapital, börsjobbare och finansvalpar och finansanalytiker intresserar mig mindre.
De senaste tio åren har präglats av krig i fjärran land. Senast nu i Libyen. Men det finns fler länder på krigsagendan. Tror någon att de krig som nu rasar och de krig vi nu står inför är orsakade av något annat än den kommande energikrisen?
@ 11.04
Ta det lugnt. Det går upp och det går ner. Det kommer ordna sig. Domedagsbloggar finns det gott om. De har en fördel: de kan skrika "nu smäller det!!" Sedan kanske det inte händer på flera år, men när det till sist gör det (vilket det alltid gör – för att sedan bli bra igen), säger de "vad var det vi sa. Nu blev det lite senare än förväntat enligt mig, men det HÄNDE!"
Det gäller också att skriva in lite ord som man kan luta sig tillbaka på om det inte riktigt blir som man sagt. För att förvärra den syntetiska paniken är det viktigt att byta ut ord – exempelvis "Prisnedgång" blir "Prisras", "Nedgång" blir "Krasch".
Vi kommer inte sitta och äta varandra i små stugor ute på landet där den enda form av uppvärmning som finns är från de fina aktierna PA Resources som Cornu verkar ha en mängd av. Var ju ett klipp om man följer TA.
12:00
Har du knarkat länge eller?
Det finns en hel del aktier som jag skulle vara helt ok med om de inte gick upp så länge utdelningen var stabil. Fortum runt 18€ med 1€ utdelning (exempelvis). SCA runt 80 med 4 kr utdelning. Utdelningar runt 5% blir man kanske inte rik (fort) på men med en låg inflation är det verkligen inte fy skam.
"Tjatet om att börsen alltid stiger är just nu bara tomt prat, likt under 20- och 30-talet"
Feltänk i artikeln, index utan hänsyn till utdelningar är totalt ointressanta. Den visar ju snarare det förträffliga med börsen man hänger med inflationen och får utdelning! Alltså betydligt bättre än alternativa man har ju tex slagit sparkontot med ca 250ggr under perioden som visas i diagrammet om man nu ska bortse från räntan precis som utdelningen.
Inget feltänk, jag nämner utdelningarna och att det är den enda avkastningen man kan vänta sig.
"Som vi konstaterat tidigare, under 72 års tid var den enda avkastning, justerat för inflationen, man fick på börsen just utdelningar. Och i 35 år gällde det samma även om man struntar i inflationen."
Det är högst väsentligt, då alla bolag inte ger utdelningar och en del ger avsevärt mycket högre utdelningar än andra.
Tänk alla horder av bidragstagare i svenska samhället som år efter år levt på bidrag. När bidragssamhället kollapsar dör nog dessa parasiter ut.
Det är ytterst få som egentligen behöver stöd i ett samhälle. Men desto fler samvetslösa utan moral som lever som parasiter.
Halva norrland lever ju av samhället, parasitland brukar jag säga om norrland.
Svar till anonym 15:23.
Som du förstår är jag infödd norrlänning men har under mitt liv även bott och arbetat i både Skåne och Stockholmsområdet. Återvände dock till Norrland med familjen igen för ett antal år sedan. Varken jag eller min familj och släkt har någonsin levat på samhället mer än andra svenskar (bostadsbidrag, barnbidrag och sjukpenning om man råkat bli sjuk någon gång). Vi har alltid jobbat (kanske inte alltid så "fina" jobb men så att vi klarat oss ekonomiskt. Jag brukar skämtsamt säga att vi norrlänningar borde kapa Sverige vid Dalälven och klara oss själva utan resten av landet och då skulle väl du bli glad eller hur! Frågan är då vem av oss som skulle förlora mest! Du skulle förlora export av stål och järn, papper, trä, vattenkraft och vindkraft, attraktiva semesterorter och massor av fräscha norska pengar, vi har t o m en guldgruva här uppe i Norrland (inte dåligt va), ja du kan ju själv se om du går in på den här sidan: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/Varuexportens-sammansattning/.
Att exportera är viktigt för handelsbalansen och utan Norrland skulle Sveriges handelsbalans bli väldigt skev. Vi är 12% av Sveriges befolkning som bor häruppe så inte belastar vi samhällsekonomin så förfärligt, särskilt som det definitivt inte är varannan norrlänning som försörjs av socialen som du påstår!
Vi kan ju roa oss med att jämföra 2 familjer som av någon anledning måste få socialbidrag – den ena bor i Stockholmsområdet, den andra i en liten ort i Norrland. Vilka tror du behöver mest pengar för att klara sig?
Stockholmsfamiljen måste få hyran 7000:- säger vi och maten är ungefär 4000:- för 1 månad.
Norrlandsfamiljen bor i eget hus och det kostar inte mer än 4000:- i månaden och de har en stor tomt där de kan odla en hel del mat så de behöver "bara" 3000:- i bidrag till maten.
Naturligtvis är detta bara ett löst exempel men inte utan grund och skillnaden blir alltså att Norrlandsfamiljen behöver 4000:- mindre än familjen i Stockholmsområdet för att gå runt så nu tycker jag du skall sluta se oss norrlänningar som parasiter och betrakta Norrland som en stor tillgång för Sverige istället.
Marni -51.
Inget fel på norrlänningar. Det finns vissa orter med en mygelkultur men vissa delar av våra storstäder har precis samma typer av problem.
Däremot verkar man i Norrbotten, Jämtland, Västerbotten o.s.v. ha en betydligt högre nettokostnad per invånare för kommunerna även om man har en likvärdig skatteintäkt (gå in och titta på http://www.scb.se/Pages/ProductTables____11904.aspx). Norrlandskommunerna ligger runt 54-55000 per invånare riket på 47000 och Stockholm runt 43000.
Nu har jag inte gått in och detaljstuderat vad detta beror på, tittar man på resultaten för Kommun 2010 kanske en tydlig anledning uppenbarar sig (Demografiska orsaker vore ju inte helt otroliga).
Jag har nu gått in och kollat. Skillnaden för kostnaden för äldreomsorg förklarar nästan hela skillnaden. Kostnaderna för äldreomsorg är mycket högre i Norrland (kostnaderna för förskoleverksamhet är betydligt högre i Stockholm däremot) Återstår bara att kontrollera om kostnaderna för äldreomsorg är kopplade till ren demografi eller om äldreomsorgen i Norrland är lyxigare eller ineffektivare och vice versa för förskolan. Jag gissar att demografin utgör den största anledningen.
Sedan blir Norrland/Storstadsdebatten lätt lite fånig.
Det är uppenbart att produktionsbidraget från ett område som täcker stora arealer och mycket naturresurser kommer att bidra med just naturresurser till produktionen. På samma sätt kommer städer som täcker en liten areal men en stor befolkning rimligen bidra med sådant som i högre grad är tjänsterelaterat. Det är naturligt och ekonomiskt klokt att fördela varifrån man tar de olika typen av bidrag till produktionen efter hur vanligt förekommande resursen är. Lägg reklambyrån i Stockholm, gruvan i Malmberget och åkern i Skåne. På samma sätt kan det vara ekonomiskt klokt att som pensionär hålla nere boendekostnaden. I någon mening kan man väl säga att pensionärer parasiterar på samhället men samtidigt så var de ju tidigare med och bidrog…
Menade inte att skriva ett blogginlägg och det hela är givetvis helt ot men ändå ett svar på de senaste kommentarerna.
Jaha, så du tycker det är köpläge på 2 års sikt då?