SAS och det svenska systemet

Flygbolag är en utmärkt mätare på ett lands lagstiftning och med det skattesystem, eftersom internationella flygbolag tävlar på lika villkor med sina internationella konkurrenter.

Förlustmaskinen SAS fortsätter vara just detta, dvs en förlustmaskin. Inte lätt att konkurrera direkt med utländska bolag, när man har skyhöga skatter och t ex LAS att ta hänsyn till för den svenska personalen. Snart är det tanter i åldern 60+ som är kabinpersonal får man anta.

De sex miljarder som skulle gått till att minska skuldsättningen sägs nu enligt mediauppgifter vara brända. Frågan är vem som var så korkad att de ställde upp med pengar i våras, och om de nu fortsätter vara så korkade att de ställer upp med pengar igen?

Jag har länge frågat mig varför svenska staten alls skall äga flygbolag, en bransch utan framtid i spåren av peak oil och oljebristen. Flygbranschen kommer klämmas från två håll, dels stigande drivmedelspriser och dels fallande resande i spåren av varaktigt försämrad världsekonomi i energibristens spår. Redan under 2009 minskade flygresandet med 15%, trots alla linjärekonomiska förutsägelser om ständigt ökande flygresande. (Som sidospår så är Konjunkturinstitutet ledsna över att folk sågar deras ständigt felaktiga prognoser. Förslag: Lägg ner KI.)

Nej, är det av någon glesbygdspolitisk anledning viktigt att ha ett flygbolag inom Sverige som kan trafikera olönsamma rutter, så kan man väl knoppa av den svenska inrikesverksamheten och shuttlandet till Kastrup och byta namn på detta företag till DDR Airlines. Resten av SAS ger man bort eller sätter i konkurs. Skall svenska staten stoppa in ett öre till så skall det vara för att köpa loss inrikesverksamheten. Det finns ingen anledning för staten att satsa något riskkapital på internationell verksamhet.

Men även inrikesverksamheten kunde mestadels hanteras av andra bolag, effektivare och som inte är kolosser på lerfötter.

Exemplet SAS visar med all tydlighet att vi behöver en ordentlig avskuldning innan ekonomin kan återhämta sig. I fallet SAS så hjälpte det inte med nyemission och löften om att betala av skulderna, så då är det dags att prova en annan metod: KONKURS!

Men det centrala är att exemplet SAS visar hur skadligt LAS och det svenska skattesystemet är, och hur svårt det blir att på lika villkor konkurrera med utländska bolag med lägre skatter och utan LAS. De svenska bolag som går bra i internationell konkurrens, t ex inom svensk basindustri gör detta pga billig råvara från primärproducenterna, t ex skogsägarna, och billig el. Det kan kompensera för skattesystemet och LAS. Men SAS använder dyrt utländskt bränsle, och köper utländska plan och har alltså inga inhemska konkurrensfördelar som kan väga upp det svenska systemet. Bränsleutgifterna är nu antagligen större än personalkostnaderna, så i just fallet SAS hjälper inte ens svagare kronkurs och med det sänkta löner, vilket dock hjälper basindustrin.

Ett alternativ till att sätta SAS i konkurs är förstås att skrota LAS och även kraftigt reformera och sänka skatter och transfereringar (=bidrag) i det svenska samhället. Men det ligger förstås inte i linje med den svenska värdegrunden. (Läs detta suveränt ironiska blogginlägg av Morgonsur, som gissningsvis också är 70-talist.)

SAS faller bara lite drygt 2% på den svenska börsen, som i övrigt i skrivande stund backar något, ner 0.2%. SAS. Sälj aset snabbt.