Tio procent?

I förra veckans inlägg om skatteparadiset Sverige nämnde jag en snittavkastning på 10% på aktier. Det är visserligen lägre än vad banker och fondförespråkare brukar tala om. De pratar hellre om 12-14% i snittavkastning för aktier.

Oavsett så har en del undrat hur man med någorlunda säkerhet kan uppnå 10% i avkastning på aktier per år idag. Vi är inne i en bulltrap, och den senaste månadens krafiga uppgångar på världens börser kommer att vända. Säljer man i tid så är det förstås inga problem att uppnå detta just nu.

Men själva vitsen med passiv inkomst är att den skall vara passiv och att man inte måste förvalta den aktivt hela tiden och ständigt korrigera. Så finns det några stabila långsiktiga sätt att få 10% i avkastning?

Man bör skilja på ökad förmögenhet och avkastning på satsat kapital. Ökad förmögenhet innebär just vad det låter som, dvs att man stirrar på siffrorna på sista raden hela tiden, i ett försök att överdriva sin egen betydelse. Tittar man på avkastning på satsat kapital, så är inte summan för dagen väsentlig, utan avkastningen. Kurser och med det även din förmögenhet kan alltså tillåtas minska under perioder, så länge som du fortfarande får 10% på det du ursprungligen investerat. Detta uppnår man genom att köpa stabila högutdelare, som alltså delar ut pengar.

På engelska kan man lite mer vitsigt tala om return on capital och return of capital. I slutändan vill man förstås ha bägge dessa. Både avkastning på kapital, och återbetalning av satsat kapital.

En favoritsektor jag skrivit om tidigare har varit kanadensiska inkomststiftelser, canadian income trusts eller royalty trusts.

Utdelningen på dessa beskattas med 15% i utländsk källskatt om man äger dem inom en kapitalförsäkring, medan de ofta delar ut över 10%. Samtidigt är många av dem inte uthålliga, då de utvinner ändliga naturtillgångar.

Efter 2011 kommer skattekonstruktioner för trusts att ändras i Kanada, och många av dem kommer ombildas till högutdelande företag istället. Oavsett så kommer utdelningarna falla 0-30% efter 2011, men jag tar inte hänsyn till detta i detta exempel.

I det enklaste fallet så kan man titta på en trust som utvinner en förnyelsebar resurs, i det här fallet vatten- och vindkraft. Innergex Energy Trust (TSX:IEF.UN) har idag en utdelning på 10.69%, utslaget över årets tolv månader, och så länge det regnar och blåser så kommer man ha det. Det rör sig också om mycket långa kontrakt för elleverans, med perioder på upp till kanske 30 år, och dessutom med uppräkning av elpriset tillsammans med inflationen, så intäkterna är stabila.

Med 15% i källskatt så blir utdelningen från Innergex 9.08%. OK, kanske inte riktigt det tidigare exemplets 10%, men nära nog.

Det ger alltså 9% i return on capital. Eftersom Innergex äger förnyelsebart realkapital behöver man egentligen inte oroa sig över return of capital.

Väljer man att investera i truster med ändliga naturtillgångar, t ex olja eller gas, så måste man lägga pannan i djupa veck och även tänka på return of capital. Sitter man bara och håvar in utdelningarna som lön, så kommer man en dag upptäcka att trusten inte längre har någon olja eller gas kvar och alltså är värdelös. Det blev inget return of capital.

Tar vi mitt största innehav, fossilgastrusten Peyto Energy Trust (TSX:PEY.UN), så har trusten fossilgasreserver för 23 år framåt. Utdelningen är 14.8% efter den senaste tidens börsuppgångar, återigen fördelat på årets tolv månader. Efter 15% i källskatt blir det alltså 12.58%. Nu måste man på 23 år se till att få return of capital, så därför bör man sätta av 4.34% och inte plocka ut som lön, utan som återinvestering i kapital. Return on capital blir därmed 8.24%, om man väljer att säkra return of capital på detta vis.

Nu finns det förstås betydligt större hävstång i Peyto, eftersom man har ett över åren varierande fossilgaspris, med högst något års produktion hedgat, till skillnad från Innergex med 20-30-åriga säkrade kontrakt. Därmed finns en möjlighet att utdelningen och kursen höjs framöver, speciellt om man gjort en fundamental analys som talar för att vi upplever global peak oil och nordamerikansk regional peak gas. I så fall kan man ta ut sina 12.58% i utdelning i form av lön, och förlita sig på stigande råvarupriser för att få return of capital.

Då uppnår man med 50% Innergex och 50% Peyto en stabil avkastning på investerat kapital om minst 10.83%, och högre än så när fossilgaspriset stiger och med det tids nog Peytos utdelning.

Detta är ett exempel på hur man kan uppnå hyfsat stabila 10%.

I USA finns det en liknande konstruktion som kanadensiska truster. Dessa kallas för limited partnerships. Här hittar man t ex Penn Virginia Resource Partners LP (NYSE:PVR), som främst utvinner fossilt energikol, men även förvaltar en del skog och gaspipelines, med en utdelning på 13.6% fördelat på årets fyra kvartal. Kolreserverna räcker i ca 25 år vid linjär utvinning, om man vill dra av 4% för return of capital.

Blanda nu inte ihop PVR med olje- och gasbolaget Penn Virginia Corp (NYSE:PVA) eller holding LP:n Penn Virginia GP Holdings LP (NYSE:PVG), som äger andelar i PVR och PVR:s driftspartner och delar ut 12.3%. Antar att ni hänger med?

Med en förändrad skattesituation för truster i Kanada med start 2011, så kan det vara intressant att börja titta på USA och LP:s. Samtidigt finns det allt mer signaler om att Obama-regimen ger delstaterna goda ursäkter för att hamra ner på fossilbolag. T ex har diverse arrenden, leases, dragits in i Utah, där man prompt beslagtog 52 000 hektar arrenden som låg i närheten av ett naturreservat. Inte i reservatet. I närheten. Så skall man investera i fossilutvinning i USA bör man läsa på först. USA gillar att skjuta sig själva i foten och inte utvinna sina tillgångar. Eller så är det en medveten strategi för att spara dessa tills situationen efter peak oil blir desperat.

Jag har en känsla att pengar i råvarusektorn är säkrare norr om gränsen till Kanada.

Som vanligt ansvarar var och en för sina egna investeringar och investeringsbeslut. Ovanstående är exempel.