Ett svenskt krig eller en mobilisering vid krigshot i vår närhet får kosta 40 miljarder kronor (GSEK). Detta via den sk beredskapskrediten, som Riksgäldskontoret är berättigad att låna upp i ett krisläge. Det sägs dock saknas planering för vad dessa 40 GSEK ska användas till, och det är hög tid att en sådan planering upprättas.
I enlighet med svensk förvaltningstradition med oberoende myndigheter, som ska fungera även utan regering och riksdag, så kan Riksgäldskontoret låna upp 40 GSEK till beredskapskrediten i händelse av ett krisläge, dvs krig eller krigshot. Från en del håll höjs röster att kreditmöjligheten ska användas till att upprusta svenskt försvar redan idag, men det är alltså inte dess syfte, utan pengarna ska användas i händelse av krig eller mobilisering. Festar man upp dem på upprustning finns ingen kredit kvar när det faktiskt smäller, vilket innebär en del kostnader.
Siffran 40 GSEK har för övrigt varit den samma sedan det gamla invasionsförsvaret på 90-talet, men kritik mot att den inte räknats upp kan ifrågasättas, då dagens försvar är så anorektiskt att det eventuellt skulle vara svårt att ens göra av med 40 GSEK vid en mobilisering eller ett krig.
Dock sägs det saknas planering för vad krediten ska användas till. En sådan behöver till, så Försvarsmakten och Sveriges civila krishantering åtminstone kan få en indikation vad för möjligheter de har vid ett krigs- eller beredskapstillstånd.
En del av krediten är ganska självklart. Den ska gå till löner och övriga personalutgifter, som försäkringskostnader (alla Försvarsmaktsanställda ska förstås omfattas av en statlig livförsäkring vid krigsutbrott, då force majeur gör att försäkringar upphör gälla vid krig) och förplägnad.
Med i runda svängar 50 000 man (inklusive hemvärn) mobiliserade blir, givet 30 000:- SEK i månaden med diverse tillägg, lönekostnaderna 2 miljarder SEK i månaden. Enbart mat för 150:- SEK om dagen går på nästan 250 MSEK i månaden och måste också ordnas fram. Till detta kommer logi, där ett anorektiskt försvars stridsvärde skulle sänkas rejält om förband måste ligga förlagda i tält i skogen under hela beredskapstiden.
Till detta bör ett antal GSEK avsättas åt förfogandelagen, dvs fysiska och personella resurser som Försvarsmakten och andra myndigheter kan kräva in från civilsamhället. Man kommer behöva förfoga över åtminstone förläggningar av personal, inklusive markhyra vid förläggning i skog, men i första hand behöver man förfoga över byggnader – likt under FN-uppdragen i ex-Jugoslavien kan övergivna (eller aktiva, om än dyrare att förfoga över) fabrikslokaler fungera för förläggning.
En tydlig svaghet med svenskt försvar är frånvaron av redundans och personalreserver. I händelse av ett beredskapsläge måste därför ett antal miljarder användas för att aktivera den vilande värnplikten och kalla in reserver för snabbutbildning, som kan rotera de 50 000 man man har mobiliserade. Här kan förstås de frivilliga försvarsorganisationerna (i den mån deras personal inte mobiliserats inom hemvärnet) fylla viktiga funktioner ur utbildningsperspektiv, liksom de officerare som i nya organisationen ska vara sk depåpersonal. I övrigt saknas utbildningsresurser, då dessa är mobiliserade. I teorin kan man förstås via värnplikt mobilisera fd personal och använda för utbildning. Oavsett handlar det om ett antal miljarder för att parallellt med mobiliseringen börja utbilda ny personal att avlösa de mobiliserade. Det bör upprättas rullor över vilka som kan behöva mobiliseras vid aktiverad värnplikt.
Ett stort problem är att all utrustning och materiel är mobiliserad. Exempelvis stridsvagnar. Beredskapsreserven måste därför omedelbart användas för att köpa in utbildningsmateriel och fordon. Det innefattar åtminstone ett kompani av varje typ. Kompromisser kommer behöva göras, då man måste köpa från hyllan och inte kan köpa in svenska specialanpassningar. Man får t ex köpa de Leopard 2-stridsvagnar man råkar hitta och så får kompletterande utbildning hållas när personalen roteras in skarpt. Samtidigt lär vår omvärld också vara indragen i krig eller höjd beredskap, och det kan bli en huggsexa om fordon i depå eller malpåse för just utbildningsbehov eller rent av för krigsplacering.
Det behövs alltså också snabbutbildning av befäl. Det är trots allt inte bara GSS/T, GSS/K och GSS/P som behöver roteras, utan även befäl. Det kan aldrig bli fråga om att trolla fram massa akademiskt utbildade löjtnanter, kaptener och majorer, utan vi kommer få se en hel del sergeanter och sannolikt fältbefordran av befäl på meriter. Personer som är bra på hantverket istället för teorin.
Försvarsmakten behöver i förväg ha identifierat akuta brister i den sk basplattan. Det inkluderar kängor, uniformer, personlig utrustning som kroppskydd, hjälmar, radioapparater mm. Därtill måste man köpa in ammunition, inklusive granater och robotar till mer avancerade system. Försvarsmakten saknar idag bland annat lastbilar, och en stor del fordon sitter fast i de sk repköerna. Här kan förfogandelagen komma in och man får helt enkelt förfoga över civila fordon som får spraymålas gröna.
Därtill behöver en del av beredskapskrediten gå in i totalförsvaret. Myndigheter kan inte förväntas fungera inom ram i en krissituation. Beredskapshandläggare etc på kommuner, landsting, länsstyrelser och myndigheter existerar, men är på långa vägar inte tillräckligt antal vid en kris. Istället behöver man fylla på med personal från hela organisationen, vilket också gör att man behöver nyrekrytera eller köpa in bemanningstjänster – både till krisorganisationen och den ordinarie linjeorganisationen. Det räcker att titta på hur stor personal som behövdes i staben för att hantera förra årets skogsbrand i Sala, där man samlade in nyckelpersonal från hela landet för att kunna hantera en mycket lokal kris.
Det kommer behövas införskaffas en totalförsvarsbasplatta. Räddningstjänsten kommer inte räcka till vid en beredskapssituation, utan någon form av lokalt räddningsvärn kommer behöva snabbutbildas och utrustas. Det samma gäller sjukvården, där man skulle behöva snabbutbilda åtminstone ett sjukvärn i första hjälpen, samt utrusta denna.
Slutligen är det inte orimligt att svenska staten tar på sig ett försäkringsansvar för svenska folket. Eftersom ett krigstillstånd gör att inga försäkringar gäller, så bör svenska staten ta på sig försäkringsansvaret även för civila medborgare och civila anläggningar. Detta kommer bli mycket dyrt, men betänk att en civil invalidiserad vid bombning alltså inte kommer få ett öre från sitt försäkringsbolag ens för rehabilitering eller hjälpmedel pga force majeur. Eller för den delen en återuppbyggd bostad.
Väsentligt är att man behöver upphandla ramavtal för en hel del av dessa åtgärder, t ex ramavtal om inköp av ammunition. Framför allt behöver man genomföra en planering av detta. För när jordskredet satt igång är det för sent för gruskornen att rösta om saken.
Kritik kan riktas mot beredskapskreditens storlek om 40 GSEK. Eftersom det svenska totalförsvaret i princip saknar allt idag blir det mycket dyrt att akut bygga upp ett totaltförsvar som åtminstone når en skamgräns. Även om försvaret är litet idag, så är bristerna och luckorna desto större.




