Transportstyrelsen har fått feeling och vill lämna ut upgifter för alla registreringsskyltar för bilar, och dess ägare till ett rysskopplat bolag. Man har säkerställt att inga känsliga uppgifter kan hamna i Ryssland genom att “avgränsat med avtalsskrivning”. Att Ryssland bombar barnsjukhus och förlossningskliniker i Ukraina i strid mot folkrätten och Genevékonventionen är inget Transportstyrelsen verkar bry sig om.
Transportstyrelsen kräver till och med i domstol att man ska få lämna ut uppgifterna till det rysskopplade bolaget, men tänker att avtal ska skydda. DN skriver:
“De riskerna har vi avgränsat bort med en avtalsskrivning, men vi har inte skrivit det explicit för Ryssland. Uppgifter om svenska medborgare ska inte användas otillbörligt av någon annan makt.”
På frågan om hur man kan kontrollera det svarar Transportstyrelsen:
“Det har anbudsgivarna fått garantera, att de uppfyller kraven som vi har ställt.”
Under tiden bombar Ryssland i strid mot Genevékonventionen och folkrätten sjukhus, barnsjukhus med cancersjuka barn och förlossningskliniker i Ukraina och en lång rad andra brott mot de internationella avtal Ryssland skrivit på. I själva verket finns det fler avtal Ryssland skrivit på som man brutit mot än som man respekterar.
Vad kan det då vara för känsliga uppgifter som läcker med nummerplåtar till bilar? Dels ska plåtarna skickas ut till bilägarna, och det blir alltså en koppling mellan registreringsnummer, bilmodell mm och en specifik ägare. Som i sin tur kan ha skyddad identitet och inte finnas med i några publika register (som man kan köpa lagligt om man lovar att inte sprida dem hur som helst …). Bortsett från personer med hotbild, så kan det handla om personal i svensk underrättelsetjänst. En enkel körning mot det offentliga adressregistret och den databasen kommer identifiera vilka som inte finns i bägge och alltså har skyddade personuppgifter. Handlar det om annars okända personer, och de t ex råkar bo på platser som Karlsborg kan man förstås dra en hel del slutsatser.
Detta är bara ett av många hypotetiska exempel.
Det fundamentala är att Transportstyrelsen inte verkar lärt sig något av den sk Transportstyrelseskandalen där man planerade att lämna ut alla kvalificerade skyddsidentiteter på polisens, Säpos och Musts infiltratörer och hemliga agenter mfl skyddsvärda personer till Serbien, med sina täta kopplingar till Ryssland.
Den gången tvingades Säpo och Must mfl myndigheter utgå från att alla agenter med skyddsidentiteter var avslöjade, vilket förmodligen kan kostat många års underrättelsearbete.
Och sedan dess har vi fått ett fullskaligt invasionskrig nästgårds i Europa med Ryssland som aggressor och som bryter mot i princip alla avtal, konventioner, lagar och formella och informella rättigheter som mänskliga rättigheter.
Nu ska vi inte vara förvånade. Tidölagets regering vill via Chat Control 2.0 och andra EU-maskerade åtgärder avlyssna alla datorer, surfplattor och mobiltelefoner och intygar att inga privata uppgifter ska komma på vift, för det är förbjudet. Att man då har en myndighet som tror att främmande makt eller kriminella bryr sig om saker som förbud och avtal blir förstås inte förvånande.
Myndigheter ska ha så lite uppgifter om oss som möjligt, och sprida dem till så få som möjligt. Allt som finns i en databas kan och kommer förr eller senare missbrukas och/eller läcka.
Som vanligt raderar bloggen alla mail efter läsning inklusive från skräpkorgen och alla mail, och mailen går via klientsidekrypterade Proton Mail, och går således inte att läsa oavsett för utomstående när de är hos mig.
Bra grävt av DN:s Maria Georgieva.
