Detta är en ompostning av förra årets inlägg efter att jag nu på morgonen kräktes lite i min mun över alla okritiska hyllningar av kommunistisk terrorism och ynchmobb som vällde in via sociala medier. Läs även inlägget om Ådalsmyten att svensk militär inte fått sättas in mot civilbefolkning. Kommunisterna och vänstern ägnar sig likt extremhögern åt historierevisionism.
Idag är det tydligen 85 år sedan militären tvingades skjuta varningsskott i marken när en lynchmobb på 3000 – 4000 kommunister och fackaktiva terrorister var på väg för att lyncha fria arbetare. Det är en tid att minnas och tacksamt komma ihåg hur ett frö till en kommunistisk revolution, som skulle kastat in Sverige i femtio år av misär1., stoppades i sin linda.
Bakgrunden, som förtigs av socialister och kommunister, och mörkas i svenska skolböcker, är att facket, uppviglade av kommunister (avlönade av Sovjetunionen), lynchade, misshandlade och kidnappade fria arbetare i Ådalen.
“Under de senaste dygnen ha på vissa ställen i Ådalen härskat ett veritabelt pöbelvälde, underblåst av kommunisternas uppviglingsarbete. Myndigheterna ha praktiskt taget stått maktlösa, och polisen har med korslagda armar sett hur de uppretade folkmassorna på det grymmaste misshandlat en del arbetsvilliga, huru de stormat deras fartyg och under de mest uppseendeväckande former förgått sig mot de arbetsvilliga, som sönderslagna och blodiga, med bakbundna händer, tvingades att marschera framför kommunisternas demonstrationståg – allt medan polisen maktlös stod och tittade på.” – Svenska Dagbladet 1931-05-15
Polisen fick till slut förstärkning av militären, men tio soldater och 20 hästar skadades av lynchmobbens upprepade anfall.
När de ca 60 soldater som skyddade fria arbetare från ytterligare lynchningar sköt varningsskott, pressade lynchmobbens 3000 – 4000 starka pöbel de i främsta ledet vidare rakt in i militärens varningsskott.
Låt oss aldrig glömma fackets lynchmobb i Ådalen, och hur 60 man stod mot 4000 kommunister och kan ha stoppat en kommunistisk revolution i Sverige. Och ägna de dödade stackars personer som den Moskvafinansierade lynchmobben tryckte framför sig en tanke.
Tillägg: Här har vi en bra sammanställning som bland annat visar att både LO och socialdemokraterna hela tiden tog avstånd från det kommunistiska revolutionsförsöket i Ådalen.
“Partiledaren Per Albin Hansson tog avstånd från upploppen och var tydlig med att de kommunistiska provokatörerna delade skuld för tragedin med arbetsgivarna och statsmakten. […]Varken Per Albin Hansson eller LO:s ordförande deltog på offrens begravning. […] År 1934 vägrade LO att uppföra ett monument över de som dödats, med ordföranden Edvard Johanssons motivering ”att dessa avlidna fallit offer för en Sillén-kommunistisk konspiration.” […] Det var inte förrän efter valförlusten 1976 som Socialdemokraterna började exploatera Ådalen 1931 i egna syften. Nu var det bortglömt att Socialdemokraterna inte entydigt stod på demonstranternas sida. För nu var de onda borgarna tillbaka, ni vet de som brukade skjuta oss innan vi lyckades kämpa till oss makten.”
1. Eller ännu längre tids misär. Det är bara att titta på majoriteten av Ryssland eller Vitryssland, så ser man hur Sverige kunde sett ut idag om kommunisterna genomfört en revolution.



