Det rapporteras i media att Sparbanken inför Fonusprogram istället för bonusprogram, men frågan om skottpeng har bordlagts.
Latest in Swedbank
Ingen har förstås missat Swedbanks urusla förlustrapport som släpptes igår.
Idag är det bolagsstämma, och man får höra pinsamma försvarstal från styrelsen. Att affärerna i Ukraina och Baltikum såg ut att kunna bli mycket bra affärer.
Men så är det alltid i en bullmarket. Allt ser ut att vara bra affärer. Storheten ligger i att dra i bromsen i tid, och inte glömma bort att efter solsken kommer regn. Efter goda tider kommer dåliga. Att försvara sig med att det såg bra ut när man gjorde affärerna är bara tomma ord.
Erkänn istället att det var dumt, att det var fel. Annars kan man ju tro att ledningen inte lärt sig något på det hela.
Samtidigt skall man fundera på hur mycket av förlusterna i rapporten som beror på att man tar förluster nu istället för senare under året, eller om det fortsätter att se dåligt ut. Den nya VD:n Wolf vill väl kunna visa att han förbättrar läget, och då aktiverar man förluster direkt. Skulle man däremot inte lyckas vända resultatet för Q2 så är det något riktigt allvarligt fel på Swedbank.
I ännu ett tafatt försök att rädda Sverige från världsläget halverar Riksbanken styrräntan till 0.5%. Inte för att det hjälper. Vi upplever egentligen inte en likviditetskris, utan en solvenskris.
Det kvittar vad man sänker eller höjer räntan till. De som kan låna vill inte, och de som vill låna får inte.
Enda effekten som räntesänkningen får är att öka marginalerna för bankerna, t ex Swedbank som inte sänker sina utlåningsräntor en enda punkt. Å andra sidan så var en större sänkning väntad, vilket man också ser på att kronan faktiskt stärks på sänkningen. Marknaden hade förväntat sig att räntan skulle ner till 0.25%.
Riksbanken signalerar dock att de tänker starta tryckpressarna och börja köpa obligationer för nytryckta digitala pengar framöver, istället för att sänka räntan. På så sätt kan man ju även sänka de långa räntorna, genom att dammsuga marknaden på obligationer med längre löptid, istället för bara de korta räntorna mha styrräntan. Eller kvantitativ lättnad som det heter på finspråk.
Oavsett så har många privatpersoner och företag redan belånat sig upp över öronen, och får inte låna mer, oavsett vad räntan är. Och de som har mer låneutrymme är inte dumma nog att i rådande konjunkturläge öka belåningen.
Bankernas ovilja att låna ut pengar ligger t ex bakom konkursen för Plastal. Som leverantör av t ex stötfångare till bilindustrin så kunde en ny bilmodell kosta Plastal 50-100 MSEK i verktyg och formar för olika stötfångare till bilmodellen. Pengar som biltillverkaren inte betalar förrän produktion faktiskt startar, vilket gör att man måste låna pengar till dessa under en period på något år. När bankerna inte längre ville låna ut pengar till Plastal, så blev konkurs enda alternativet. Nu kanske man inte bara skall skylla på bankerna, utan även på biltillverkarnas PIP-rutiner och ständiga krav på billigare, snabbare, mer.
För egen del spelar det ingen roll om räntan är 0.25% eller 0.5%. Jag tänker inte låna pengar ändå. Inte ens för att köpa det guld som kommer stiga i pris tack vare den kommande världsomspännande inflationen i spåren av kvantitativ lättnad. Riksbanken viftar med inflationsspöket för att uppmuntra folk att låna pengar och på så sätt stimulera ekonomin. Men om du redan sitter med lånefinansierad bil, lånefinansierade möbler, lånefinansierad platt-TV och ett till 105% belånat hus, hur skall du kunna låna ännu mer, även om Riksbanken tänker trycka nya pengar. Lustigt att varna för ett inflationsspöke som Riksbanken själv är orsaken till…
Cecilia Aronsson överraskar för en gångs skull, och har tagit av sig humoristhatten. Hon är rent av kritisk till att räntan alls sänktes.
Räntorna är på väg ner mot noll i västvärlden, och det väntas att även Sveriges Riksbank sänker till i princip noll i april.
Man får ställa sig frågan hur man kan minska skadeverkningarna av nollränta på bland annat bostadsmarknaden, så vi undviker fortsatt överbelåning och bubbelvärderingar.
Swedbank har börjat visa vägen på två sätt. Dels den kritiserade höjningen av 2-månadersräntan och dels om man lyssnar på vad nya VD:n Michael Wolf har att säga i Veckans Affärer. Han anser att man bör amortera mellanskillnaden mellan nuvarande ränta och 5%, alternativt sätta den mellanskillnaden på bankkonto. Varför inte bara anse det, utan istället kräva det?
Veckans Affärers Cecilia Aronsson föreslår att kraven på kontantinsats vid bostadsköp skall ökas.
Själv föreslår jag alla tre åtgärderna för att undvika en ännu mer uppblåst bostadsmarknad, som därmed kommer krascha. Nu skulle de åtgärderna iofs antagligen leda till en krasch. En kvantitativ åtstramning av bostadsmarknaden, arrangerad av bankerna, samtidigt som Riksbanken kommer köra med kvantitativa lättnader när räntan väl är noll.
Inför krav på 20-25% i kontantinsats vid bostadsköp.
Kräv en amorteringstid på 20-30 år.
Höj räntorna på bostadslånen, så bankerna tjänar ännu mer pengar på räntesänkningarna och inte behöver statligt stöd.
De som har höga lån på sin bostad, och alltså ligger bakom delar av bankernas problem blir då också de som får betala för härvan. Har man låga ansvarsfulla lån, redan en hög amorteringstakt, eller rent av inga lån alls, så behöver man alltså inte via skattesedeln eller försvagad krona vara med och betala för andras överbelåning.
Ovanstående åtgärder borde överlag sänka priserna på bostäder till en rimlig nivå, trygga bankernas lönsamhet, minska folks skuldsättning och efter 20-30 år göra dem skuldfria. Och framför allt så kan vi undvika nya bubblor på bostadsmarknaden.
Helt utan ironi. Sätt igång och skäll ut mig.
Det statliga bolaget Svensk Exportkredit, eller SEK som de vill kallas, har ju ordnat så att svenska staten blivit ofrivillig ägare i Swedbank när Sparbanksstiftelserna nu blivit utstoppade ur det mesta av sitt ägande.
SEK vill inte säga varför man lånade ut pengar, men det var innan den akuta fasen av finanskrisen. Lite mer av deras bristande analysförmåga hittar vi i en artikel i Affärsvärlden där det framgår att man lånat ut pengar till Glitnir, får skriva ner 135 MSEK för investeringar i kraschade CDO:er, och dessutom varit exponerade mot Lehman Brothers.
Det tål väl att funderas på varför Svensk Exportkredit köpt utländska CDO:er, och exponerat sig mot Lehman Brothers? Inte undra på att man vill kallas SEK och inte något med Exportkredit i. Fast det kanske handlar om att exportera krediter, inte att ge krediter till export?
Flute har som vanligt mer tankar om Swedbank och Sparbanksstiftelserna, samt lite information om stiftelsernas ordförande.
Eftersom jag ändå skriver om SEK ovan så kanske det är på sin plats att skriva lite om valutan SEK också. Bloggen Samuelssons Rapport tipsar om en artikel om SEK (kronan) i Financial Times. Det är alltid uppfriskande att få utländska perspektiv på Sverige, då man inte ser på Sverige med samma ögon, ofärgade av det svenska politiska landskapet.
FT menar att Sverige är det enda landet där centralbanken inte försvarar sin valuta. Stämmer detta så har vi en unik konkurrensfördel vill jag hävda, medan FT pratar om att det är skadligt för landet. Hur nu en svag valuta kan skada ett exportland?
Även om FT påtalar att det gynnar exporten så nämner man det hemska I-ordet. Inflation. Vi kommer få se stigande priser framöver, då allting vi importerar, eller producerar mha importerade insatsvaror kommer bli dyrare. Att man skall ducka prisökningar samtidigt som räntorna fortsätter sänkas är för mig ett mirakel. Vi kommer få inflation framöver, och antingen överger Riksbanken helt inflationsmålet, eller så höjs räntorna.
Man påtalar också att SEK traditionellt går svagt när börserna går dåligt, och det är något jag funderat över. Jag har en misstanke om en korrelation mellan dagshumöret på Stockholmsbörsen och utvecklingen för den svenska växelkursen. Gissningsvis för att om utländska aktörer säljer på svenska börsen, så plockar de sedan hem pengarna och påverkar kronan negativt. Men det tål att undersökas närmare.