Liberalerna bör släppa fram SD i en M-SD-KD-regering genom att avstå sina röster vid statsministervoteringen av Kristersson (M) till statsminister. Därmed kan inte SD sluta ducka ansvar och skylla på andra, samtidigt som Liberalerna får makten att när som helst fälla den nya regeringen om den spårar ur.

Med SD-blocket som segrare på 176-177 mandat kommer Ulf Kristersson (M) att röstas in som statsminister. Liberalerna bör här lägga ner sin röst och inte ingå i regeringen, men i utbyte mot vissa eftergifter ändå släppa fram en M-statsminister. För att Kristersson inte ska bli statsminister måste en majoritet rösta mot honom, inte för, och med 176 mandat SD-M-KD-L finns inte en sådan majoritet.
När Kristersson sedan bildar regering bör inte bara KD, utan även SD tas in i den regeringen. Därmed är det slut på att SD kan stå vid sidan om och göra populistiska utspel, skylla på andra och slippa ansvar – vilket de skulle kunna göra om de bara skulle vara ett stödparti till regeringen.
Liberalerna får därefter makten att fälla regeringen närhelst de vill. Samtliga i S-blockets opposition (S-C-V-MP) kommer rösta för ett misstroende mot Kristersson om Liberalerna väcker ett sådant.
Därmed kan Liberalerna hindra SD från att få allt för mycket feeling och de värsta förslagen från SD kan därmed stoppas, samtidigt som partiet torpederas från att slippa ansvar.
Vad ska då SD få för ministerposter? Ge dem inrikes- eller justitieministerposten och kanske migrationsministerposten. Så kommer ansvaret för allt som från och med regeringstillträdet händer på den fronten hamna på deras bord, så får vi se hur det blir med att inte längre bara kunna göra utspel, utan också föra politik. Ledtråd: Det var nog inte så enkelt som det lät när man slapp ansvar.
Samtidigt ska Sverigedemokraterna förstås vara demokratiska, som man själva kallar det, och prata med alla och ta hänsyn till allas åsikter. Eller var det bara snack i tolv års tid? I övrigt innebär inte inrikesministerposten att SD bestämmer som de vill på den posten – alla skarpa förslag och utspel är en regeringsfråga och inte något som en enskild minister gör.
Med upplägget ovan hamnar regeringens existens i Liberalernas händer.
Nedsidan är att det kan finnas säkerhetsrisker inom SD, som denna vägen kan få en väg rakt in i regeringen, men det bör Säpo hantera inom lagens ramar. En och annan politisk tjänsteman eller statssekreterarkandidat kanske inte klarar säkerhetsprövningen? Och myndigheter kan likt man tidigare gjort i t ex Tjeckien begränsa vad för underlag som delges regeringen om man inte litar på att regeringen håller tätt. Sedan kommer samlade svensk media vända på varenda sten kring SD:s ministrar och politiska tjänstemän – de har redan innan varit efter SD, men SD i regeringen kommer nog leda till mycket Bra Media (TM).
Sverigedemokraterna är nog medvetna om det hela och vill nog slippa ta ansvar, så vi får se om de vill in i en regering där Liberalerna är de som bygger galgbacken och viftar med snaran. Alternativet är att man har en M+KD-regering där SD bestämmer politiken utan att behöva ta ansvar för den. Vilket skulle öka SD i opinionen till nästa val och sänka M+KD i den ekonomiska kris vi nu går in i.



