Ibland/ofta är det trist att få rätt, men som ingen missat har nu OECD-ländernas energivakthund IEA:s chef gått ut och sagt att om oljepriset fortsätter ligga över 100 USD resten av året så kommer ekonomin knäckas likt 2008. 100 USD. Inte 148 USD, som priset toppade på 2008.
Som bloggrannen Flute påtalar innebär 20 USD på oljepriset 1% av globala BNP. Vid nuvarande priser går alltså 5% av vår globala BNP åt till att köpa olja, oräknat energiskatter i OECD-länderna.
Jag har om och om igen påtalat att oljebristen leder till högre oljepris och att bristen på olja, med symptomet högt oljepris kommer knäcka världsekonomin och kasta oss in i en ny global recession. Tyvärr bekräftar nu IEA detta med sitt uttalande. Det kanske skall ses som ett desperat vädjande om att trolla fram den där oljeproduktionen som Saudi-Arabien återigen påstår sig sitta på. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Normalt sett så är vi tidigt i en konjunkturcykel, men ser redan oljepriser som vi såg i början av toppåret 2008, sent i konjunkturcykeln. Världsekonomin hade börjat sacka sedan 2006 pga de redan då relativt höga bristorsakade oljepriserna, och man kan på goda grunder hävda att dessa bidrog till att spräcka den amerikanska bostadsbubblan när de bilberoende amerikanarna (många städer har inte ens trottoarer) tvingades betala allt mer för sin bensin och inte längre hade råd att bjuda över varandra på bostadsmarknaden. Enkelt förklarat, även om verkligheten är mer komplicerad än så.
Vi låg redan på över 90 USD innan det tog hus i helvete i Nordafrika, och specifikt i exportlandet Libyen. Även om det magiskt skulle lugna ner sig och allt skulle återgå till business-as-usual och europeiskt diktaturkramande, så skulle vi fått se oljepriser över 100 USD under året.
I övrigt hänvisar jag till Flutes utmärkta artiklar om vilka EU-länder som nu blir av med Libyens olja och andra artiklar kring Libyen. Sverige tillhör för övrigt de länder som importerar olja från Libyen.
Värt att notera, vilket jag inte är säker på om Flute tar upp, är att det italienska oljebolag ENI har kramat och stött Khadaffi/Kadaffi/Gaddafi i 40 år. I landet finns även diktaturkramarna Statoil, som kanske inte är helt okända för oss svenskar, samt BP vilket Schibsted uppmärksammar.
Tror ni att eventuella nya makthavare i Libyen kommer se med blida ögon på speciellt ENI som stött diktaturen i alla dessa år?
