I en ny statlig utredning sägs det nästan inget konkret alls, även om det i media förs fram som att fastighetsskatten bör återinföras, reavinstskatten bör sänkas och ränteavdraget bör fasas ur. Vad som trummas ut i media ur denna mycket luddiga textvägg är i sig intressant och säger mycket om riktningen som politikerna vill ta.
Rapportens 175+ sidor hittar man som PDF här. Några starka rekommendationer finns inte, utan bara möjliga reformer för t ex ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Dessa är t ex
“- Ytterligare liberalisering av reglerna för privat uthyrning av bostäder med äganderätt och bostadsrätt.
– Förändringar i fastighetsbeskattningen så att mer av beskattningen läggs på beståndet och mindre på transaktionerna.
En annan typ av åtgärd som är möjlig på kort sikt, men som inte avser beståndet, är experiment med en friare hyresmarknad för nyproducerade bostäder, enligt t.ex. tysk eller norsk modell.”
Med fastighetsbeskattning avser man fastighetsskatt, reavinstskatt och ränteavdrag.
Det stora problemet är förstås den heliga tillväxten och konsumismen. För om vi (=hushållen) slutar konsumera ändliga resurser upphör tillväxten och krisen kommer. Och för att de inte ska sluta konsumera får inte bostadspriserna falla. Och minskar konsumtionen minskar den tillväxt som ska finansiera politikernas väljargruppfjäsk och politikerna riskerar därmed att inte bli omvalda.
“Flera internationella studier pekar på samband mellan bostadspriser och konsumtion; internationella valutafonden (IMF) och andra visar att prisnedgångar har stor påverkan på konsumtionen, särskilt i länder med hög skuldsättning. I hushåll med hög skuldsättning minskar konsumtionen rejält när bostadspriserna börjar sjunka. Vad gäller Sverige kan det just vara via effekten på konsumtion som de makroekonomiska riskerna gör sig gällande.”
Man konstaterara åtminstone att vi har en rad inlåsningseffekter, som reavinstskatten, vilket leder till en ineffektiv bostadmarknad.
“Dagens beskattning inom bostadsområdet ger inlåsningseffekter och påverkar rörligheten negativt. Reformer inom skatteområdet kan därför behövas.”
Här kommer fastighetsskatten in. Den är förstås ett utmärkt medel att få äldre, tidigare ansvarsfullt amorterande och nu skuldfria pensionärer att tvingas flytta från sitt alldeles för stora boende. Samtidigt ska man minska eller ta bort reavinstskatten på boendet, så pensionärerna får över 100 000 i sparkapital och därmed inget bostadstillägg för den nya bostadens hyra. När det sedan är dags för slutförvaret kan kommunen också taxera det frigjorda tidigare boendekapitalet i slutförvarsavgifter. Win-win-win för stat och kommun alltså, och kommunen kan bygga en ny arena för slutförvarspensionärernas tidigare boendekapital.
Även friare hyresmarknad är också ett effektivt sätt att förbättra rörligheten. Hyresvärdar kan effektivisera resurserna genom att höja hyrorna till hyresgästerna effektiviserar sitt boende.
Fast en ökad rörlighet på boendemarknaden kräver ännu fler bostäder, eftersom många har två bostäder om lott vid flytt.
För er som ännu inte har huvudvärk avslutar jag med ett längre citat, en sk WoT – Wall of Text – plockat på slump ur rapporten.
“En rationell aktör som investerar i fastigheter gör i stället en långsiktig bedömning av efterfrågan och anpassar sina satsningar så att det finns god avsättning för investeringarna också när ungdomarna blivit äldre. En väl fungerande bostadsmarknad förutsätter därför att det finns ett antal anpassningsmekanismer som gör att tillfälliga demografiska svängningar kan hanteras på annat sätt. När en stor ungdomskull söker sig ut på marknaden kommer efterfrågan och relativpriserna på mindre bostäder att öka. Detta bör i sin tur leda till nya anpassningsprocesser. Vissa ungdomar väljer att bo kvar längre hemma. Andra väljer istället att dela på större lägenheter, även om de helst skulle vilja ha egna. Det kan noteras att i många storstäder är det relativt vanligt att ungdomar delar på större bostäder och det finns en stor marknad för uthyrning av delar av boenden. När bostadspriserna stiger kommer också andra hushåll att se nya lösningar. Ju högre pris den egna bostaden betingar relativt de egna behoven, desto mer intressant blir det att realisera vinsten och kanske flytta till ett mer perifert eller mindre boende. Det kan handla om pensionärshushåll men också om personer som lätt kan pendla till studier/arbete. När priserna stiger blir det också mer lönsamt att avveckla övernattningslägenheter och andra extrabostäder. Allt detta ökar utbudet och begränsar priseffekterna av en ökad efterfrågan. Motsvarande mekanismer finns om det är en fri uthyrning av de ägda bostäderna. Skillnaden blir bara att vissa väljer att hyra ut i stället för att sälja.”
Nu när ni vet vad ni har att vänta kan ni alltså läsa rapporten här.



