Moderaterna tillsätter en grupp statssekreterare, där regeringskansliet (=statsrådsberedningen) och finansdepartementet blir i majoritet mot försvarsdepartementets statssekreterare. Avsikten är att ytterligare stryka i det svenska försvaret och lägga ner ytterligare förband. (Schibsted/SvD, Schibsted/SvD)
Latest in SAP
Som bekant har försvaret lagt enorma summor på att införa ett nytt och allomfattande IT-system, PRIO, baserat på den värdelösa plattformen SAP, vars enda funktion är att göda överbetalda konsulter med konsulttimmar. Som bloggrannen Morgonsur skriver om SAP, “när SAP håller internationell ‘Nöjd Kund-konferens’ ryms hela skaran på ett utedass, vilket väl dessutom är den plats de flesta kunder dessutom skulle önskat att de deponerat programvaran på efter att de insett kostnaderna för, och konsekvenserna av, införandet“.
Nu finns det förstås högavlönade konsulter som skriver att de visst hört talas om en nöjd kund, och om kunden inte är nöjd så beror det på kunden. Vänta bara. Endast i IT-branschen kommer man undan med att det är kundens fel när en produkt är dålig.
Jag har tidigare skrivit att försvarets verksamhet och organisation skall anpassas till PRIO, och inte tvärt om. När verkligheten skiljer sig från kartan, så gäller kartan!
Sveriges överlägset bästa försvarsblogaren Wiseman’s Wisdoms påtalar att med PRIO kommer man nu få riktig uppgiftsinflation i försvaret. För att motivera kostnaden för PRIO skall man nämligen spara in miljontals kronor i administration, genom att helt enkelt ta bort personal från administration. Istället skall varje person själv utföra sin administration, istället för att producera kärnverksamhet. Därmed så kan man visa en besparing i administrativa kostnader, eftersom administrationen döljs i den vanliga verksamheten. Den nya kärnverksamheten blir alltså att sitta med PRIO, inte att producera försvarstjänster.
Samtidigt är det 250 personer, internt och externa konsulter, som jobbar heltid med PRIO, så enbart där försvinner en rejäl del av vinsten. Statskontoret har riktat skarp kritik mot hela projektet, men kritik rinner som bekant av försvarsledningen snabbare än vatten på en gås, och inget har alltså gjorts.
PRIO skall på sikt ta hand om hela försvarets IT-stöd. Decennier av decentralisering, spridning och redundans i försvaret är ett minne blott. Varthän det var på väg insåg förstås de flesta när försvarets samlade förråd av materiel placerades i ett enormt plåtskjul ovan mark i Arboga, det sk “centrallagret”. Detta för att minimera vapeninsatsen som behövs för att slå ut all uthållighet i försvaret. Idag räcker det med en enda kryssningsmissil så finns det inget förråd längre, att jämföra med de 1000-tals förråd som fanns förr.
Ovanpå detta räcker det att klippa några kablar till datorhallen där PRIO körs, så är också allt IT-stöd borta, inklusive rullorna med kontaktuppgifter till all personal som skulle behöva kallas in vid ofred. Lägger man till detta att man framöver endast skall ha en flygstridsledningscentral, Puman i Bålsta (Kobran i Hästveda överlever över valet på nåder, men skall läggas ner sen. I nuvarande system hade man som bäst sju centraler: Boden, Frösön, Bålsta, Svärtinge, Mölndal, Torskfors och Hästveda.), något som används dagligen för att avvisa kränkningar av svenskt luftrum, så inser man att centraliseringen måste vara en medveten strategi för att helt utarma svenska försvaret.
Jag hoppas fortfarande att det hela bara rör sig om en enorm maskirovka, och att försvaret bara låtsas vara extremt sårbart och centraliserat för att dölja sin äkta styrka. Men snarare handlar det nog om att man infiltrerats av agenter som medvetet vill göra Sveriges försvar så lättutslaget som möjligt, och dessa agenter hittar man i så fall i den högsta militärledningen. Trots allt skonar det den svenska befolkningen om man med så lite insats som möjligt kan slå ut försvaret av landet. Synd bara att vi betalar skattepengar för charaden, men man får väl se det som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Bloggaren Chefsingenjören har ännu mer att skriva i frågan PRIO, eller Titanic, och det är rekommenderad läsning och en studie i försvarsmaktens inkompetens.
Bloggaren Väpnaren har också mer om PRIO, och har kommit fram till följande devis: “PRIO – minsta möjliga försvar till högsta möjliga kostnad.”
När Norges försvar ställde om till SAP blev resultatet att de inte kunde starta sina F16-plan… Men det är ju som sagt bara att anpassa sig till kartan om verkligheten inte stämmer.
Nu uppmärksammas försvarets svarta hål i SvD, SAP-systemet Prio.
Jag har skrivit om det förut. Om verkligheten inte stämmer överens med kartan, gäller kartan. Försvaret skall omorganiseras och verksamheten anpassas för att fungera ihop med IT-systemet. Finns inte stöd för invasionsförsvar i IT-systemet, så utgår alltså den verksamheten ur försvaret. Ett citat från tidigare artikel hos IDG:
“Vi kommer att hålla SAP-systemet inom den struktur som SAP erbjuder, sedan anpassar vi Försvarsmaktens verksamhet och organisation till systemet.”
Som vanligt skyller man även på kunden, även i artiklarna hos SvD. Det är nämligen så att när man beställer ett SAP-system, så är det alltid ditt fel som kund när några hundra konsulter misslyckas att leverera i tid, efter budget och efter spec. Det är aldrig konsulternas fel.
Återigen efterlyser jag någon kund som kan peka ut och namnge ett lyckat SAP-projekt. Lyckat för kunden alltså, inte ett där SAP + konsulterna har fått några miljarder för att leverera ett system som kräver att kunden förändrar sin verksamhet för att det skall fungera.
Nu blev jag plötsligt väldigt trött. Svenska försvaret lägger 2.4 miljarder på ett IT-system från SAP. Fullkomligt horribelt, SAP är generellt att slänga pengarna i sjön, vilket t ex Försäkringskassan och Ericsson fått lära sig. Konsulterna gnuggar förstås händerna över ett så lätt byte som den generellt inkompetenta försvarsmakten. Eller nja, försvarsmakten är kompetenta på en sak – bränna pengar. Vilket inte gör konsulterna mer ledsna.
Men för 2.4 miljarder så kan inte systemet ens anpassas till försvarets organisation.
Istället skall nu försvaret omorganiseras till att matcha SAP-systemet. Ett citat från IDG.se:
“Vi kommer att hålla SAP-systemet inom den struktur som SAP erbjuder, sedan anpassar vi Försvarsmaktens verksamhet och organisation till systemet.”
Om kartan inte stämmer med verkligheten, så gäller alltså kartan. Försvaret skall inte bara omorganisera utefter tillkortakommandena i ett IT-system, utan man skall också anpassa sin verksamhet efter SAP. Så om t ex ryssen kommer så gäller det att han inte gör det på ett sätt som inte försvarets SAP-system klarar av. Verksamheten skall ju inte anpassas efter hotbilder, utan efter SAP.
I övrigt kan man fundera på hur många miljarder en omorganisation av försvaret kommer kosta. 2.4 miljarder må vara kostnaden för IT-systemet (PRIO?), men vad kostar en omorganisation?
Återstår att se när Wiseman’s Wisdom vaknar.
Förresten, inför ett strategiskt överfall på ett land, så är det lämpligt att man gör infrastrukturproblem, som t ex strömavbrott eller fel på telekom eller radio- och TV, till vardagsmat. Därmed reagerar inte folk när strömmen väl går i hela landet. Vi har nu haft två stora strömavbrott runt Stockholm på kort tid. Vi får se om det blir fler.
Snart är det midsommar…
Lite raljeringar om SAP. SAP är ett jättesystem som kan allt. Man köper det för ett antal hundra miljoner, och sedan lägger man ett antal miljarder på konsulter för att ta bort de funktioner man inte vill ha, men ingen konsult kan sätta sig in i hur hela SAP-fungerar, vilket leder till att det alltid blir förseningar och över budget. Varför köper någon SAP? Dels har de duktiga säljare som riktar in sig på de mest inkompetenta inköparna, och dels får inköparen visa sig duktig för sina överordnade, plus att inköparen sedan kan börja som projektledarkonsult för SAP och tjäna grova pengar. Jag ser fram emot att någon berättar om en lyckad SAP-tillämpning, som gått inom budget och blivit klar i tid. Jag har hört talas om ett sådant system en gång, men jag har glömt bort vem som var kunden.
Inför SAP-förbud för all skattefinansierad verksamhet. Om privata företag vill slösa tid och pengar på att låsa in sig i skiten är det aktieägarnas problem, men alla de miljarder som staten, landsting och kommuner har plöjt ner i misslyckade SAP-projekt genom åren är horribla summor. Och aldrig lär man sig, men så är det också andras pengar (dvs skattebetalarnas).