FMV lade idag en beställning på en ersättare till Sveriges kanske viktigaste örlogsfartyg, signalspaningsfartyget HMS Orion tillhörande Första ubåtsflottiljen. Ett nytt signalspaningsfartyg ska levereras av Saab efter 2020 till ett pris av 730 miljoner kronor.
Latest in Saab
Ett kvalificerat intrångsförsök mot företagen på Lindholmen i Göteborg skedde idag. Någon spred ut ett antal USB-stickor med intrångsprogramvaror på av “military grade” enligt uppgifterna till hyresgästerna.
Israel avser att uppgradera programvaran i sina kommande F-35:or enligt Aviation Week. Samtidigt påminner tidningen om att Israel sagt att man väntar sig att det nya amerikanska stridsflygplanets stealthteknologi kommer vara obsolet inom 5 – 10 år. Istället är det aktiv elektronisk krigföring som gäller i framtiden.
![]() |
| Svenskt luftvärn anskaffat under Vietnamkriget. Gammalt redan då – Nordvietnam hade modernare luftvärn. |
Israel nöjer sig inte med den programvara som följer med F-35, utan kommer installera sin egen skriver Aviation Week. Fokus hamnar också framöver på aktiv elektronisk krigföring, då Israel redan för några år sedan konstaterade att passiva stealthfunktioner inte kommer fungera i framtiden.
“We think the stealth protection will be good for 5-10 years, but the aircraft will be in service for 30-40 years, so we need EW capabilities [on the F-35] that can be rapidly improved. The basic F-35 design is OK. We can make do with adding integrated software”
Till saken hör att modern AESA-radar kan upptäcka stealthflygplan, även om räckvidden för upptäckt förstås blir lägre. Om jag uppfattat det rätt kan inte AESA heller upptäcka stealthobjekt i 360 grader runt, utan bara riktat i en riktning, som t ex 60 – 90 grader. Förtydligande: En AESA-radar kan själv blixtsnabbt pejla av i en riktning säg +- 70 grader, rent av till synes slumpmässigt för att inte gå att förutsäga för motståndaren och med olika avancerade program. Själva radarn kan monteras på en snurrande plattform och ändå användas 360 grader runt, men bäst effekt mot stealth är förstås om den riktas in i rätt riktning.
Till AESA räknas exempelvis Saabs nya Girafferadar.
Med fjärrfällda glidbomber landar det hela i om man kan upptäcka planen innan de kan göra sin insats och i så fall om man också kan nedkämpa dem med modernt långräckviddigt luftvärn, alternativt hinna sätta in jaktflyg.
Mot en okvalificerad motståndare, som en bondearmé i tredje världen, utan tillgång till modernt luftvärn eller moderna stridsflygplan, så kommer förstås stealth fortsätta att fungera, men knappast mot en kvalificerad motståndare.
Luftvärnsmässigt är dock Sverige i detta sammanhang att betrakta just som en bondearmé i tredje världen.
Enligt uppgift är det dock på gång att se över den svenska sensorkedjan (“radar”) och modernisera den, men när detta kommer tillämpas och varifrån pengarna ska komma är en annan fråga. Bara att utreda det hela tar ett antal år och sedan tar det lätt 10+ år att anskaffa och förbandssätta. Nuvarande system sägs falla för åldersstrecket till 2025 och Försvarsmakten genomför en sensorstudie för hur svenska sensorer ska se ut efter 2025. Ett nytt sensornätverk kan förstås även innefatta andra sensorer än radar, t ex markbundna IRST-sensorer och elektromagnetiska passiva sensorer som pejlar in elektronisk kommunikation eller läckande elektronmagnetism. Just IRST är intressant, då flygplan i hög fart bland annat genererar värme i friktion mot luften. Man kan tänka sig flera olika typer av kompletterande sensorer för detta bruk.
Nya JAS 39 E/F kommer vara utrustad med IRST och AESA, vilket i teorin gör att man kommer kunna verka mot “stealthflygplan” som ryska PAK-FA. Samtidigt kan JAS i teorin utrustas med ytterligare externa moduler för elektronisk krigföring (EW), utöver den EW-förmåga som finns med från början.
I slutändan får man fråga sig vad t ex Norge får för gökungen F-35. Det är förstås ett tyngre flygplan, som kan bära mer vapenlast och har längre räckvidd, men frågan är om det behovet finns för nationellt norskt försvar. Det pratas nu om att reducera norska armén till två manöverbataljoner. Detta kan jämföras med Sveriges nio och en halv manöverbataljoner i nya organisationen (medräknat amfibiebataljonen). Hegnar.no skriver:
“Hæren vil trolig bli hardest rammet. 2. bataljon ved Skjold med 700 ansatte skal legges ned. Kystjegerkommandoen i Sjøforsvaret skal bort, og det samme skal Sjøheimevernet, ifølge Dagens Næringsliv. Etter hvert skal kystkorvettene, MTB-ene, fases ut. Nok en gang foreslås antall musikkorps i Forsvaret redusert. Det foreslås i planen å legge ned basene Trondenes, Harstad Syd, Åsegarden, Setnesmoen, Kjeller, Andøya, Kjevik, Nærøysund og Grunden 22.”
Gökungen F-35 verkar knö ut övrig norsk försvarsförmåga, och Sverige kan glömma att få hjälp på marken från vår stora granne i väster. Kanske lite F-35 däremot om de inte är på reparation i enlighet med det omfattande serviceprogrammet.
Tillägg: Det börjar bli dags för Finland att ersätta sina F-18 Hornet, men det finns inga självklara alternativ skriver Petri Mäkelä på östsvenska, som tar upp bland annat F-35, franska Rafaele, JAS och Eurofighter Typhoon. Fast man kan gissa att Finland är för skickliga i sina försvarsanskaffningar för att köpa en gökunge som F-35, utan man satsar nog massivt på kostnadseffektivitet.
Försvarsmakten presenterade idag sitt budgetunderlag för 2017 – 2019. Man konstaterar att det saknas pengar för att genomföra det riksdagen beslutade om i den försvarspolitiska inriktningsbeslutet från förra året. Minst fem miljarder kronor saknas till 2020 och ytterligare minst 4 miljarder efter 2020.
Att det saknas pengar är inget överraskande alls. Försvarsmakten lade svart på vitt fram hur mycket pengar man behövde, men framför allt regeringspartierna ville inte ge dessa begärda anslag och ökningen av försvarsbudgeten totalt under perioden blev 10.2 miljarder kronor, mot begärda 18 miljarder.
Försvarsmakten kräver nu att man dels får spara in på de åtgärder som riksdagen ålagt myndigheten och dels att man får ökade anslag till framför allt nya JAS och nya ubåtar.
Sammanfattande PDF om budgetunderlaget hittas här.
Överbefälhavare Micael Bydén uttrycker sig mer diplomatiskt i sin egen kommentar på Försvarsmaktens blogg:
“I det korta perspektivet försvåras förutsättningarna för materielanskaffning genom prisökningar och begränsningar i produktionskapacitet som är helt eller delvis utom Försvarsmaktens kontroll. Härtill kommer index- och valutaberoenden i avtal förhandlade av Försvarets materielverk som inte överensstämmer med uppräkningen av anslag till Försvarsmakten. Detta kan till del hanteras genom att använda reserver och göra omprioriteringar, men det kan inte uteslutas att förmågeuppbyggnaden i några krigsförband påverkas.”
Konkret vill man dra ner förbands- och övningsverksamheten med 3%, liksom forskning och teknikutveckling. Anskaffningen och avvecklingen av materiel behöver dras ner med 10%, att man dessutom får dra över sina utgifter, plus att JAS 39 E/F och nya ubåtar ska få kosta vad det kosta vill och att beslut tas om att tillföra de medel som behövs för dessa vapensystem (industristöd till Saab som levererar både ubåtarna och JAS).
Kort sagt: Politikerna lovar runt, men håller tunt. Man vill rusta upp i enlighet med den försvarspolitiska inriktningspropositionen, men är inte beredda att betala vad det kostar. Men det går inte både att äta kakan och ha den kvar.
Saab har fått igenom Sveriges kanske största enskilda exportorder någonsin, försäljningen av 36 JAS 39 Gripen E/F för 39.3 miljarder kronor (GSEK). Men i själva verket är det svenska staten som betalar för hela kalaset via ett lån som Svensk Exportkredit ger, och inte mindre än 21 gånger om.
Den så kallade BRIC-ekonomin Brasilien befinner sig i själva verket på den ekonomiska galgbacken. Landet är i en allvarlig och djup recession, och det forna tillväxtmonstret får se sin BNP falla med över 3.5% i år. Underskottet i den statliga budgeten förväntas bli 8 – 9% av BNP, i jämförelse med ett planerat överskott på 1.1% rapporterar ansedda The Economist. Av forna epitetet BRIC-länderna återstår möjligen IC, efter att både Brasilien och Ryssland alltså befinner sig i recession och har massiva statliga underskott.
Brasiliens kreditvärdighet är nu bara ett steg över skräpstatus (eng junk) efter att Moodys nedgraderat Brasilianska staten. Just nu har den brasilianska 10-åriga statsobligationen en ränta på 15.27% enligt Trading Economics.
I det här läget köper man alltså 36 toppmoderna Gripenplan, en för landets flygvapen helt nödvändig modernisering. Och det är en helt fantastisk affär för Brasiliens del. Inte bara blir det en fråga om motköp och att kompetens kommer överföras till landet tillsammans med viss produktion av flygplanen. Dessutom lånar Svensk Exportkredit (SEK) ut beloppet till Brasilien till 2.19% i ränta i 25 år.
Räknar man på ränteskillnaden mot 10-årig upplåning (för att inte tala om 25-årig) är det alltså 15.27%-2.19%=13.08% om året. På 25 år (oräknat amorteringarna) ger detta Brasilien 1.1308^25=21.6 gånger vad Gripenköpet kostar.
![]() |
| Viggen, inte JAS, då jag inte
har några bra foton på JAS och högteknologiföretaget Saabs mediaportal ger just nu Http/1.1 Service Unavailable. Kunde varit värre, kunde varit Credit Unavailable, som i Brasiliens fall. |
I praktiken är Brasiliens köp av Gripen alltså en vinstaffär för den forna tigerekonomin, där enbart ränteskillnaden mot korrekta marknadsräntor betalar köpet 21 gånger. Dessa 21 gånger står alltså svenska staten för.
För att få 2.19% i 25-årsränta bör motparten sakna ekonomiska problem helt och man bör även ha panter man kan kräva in.
För Saabs del innebär detta alltså att svenska staten via Svensk Exportkredit lånar upp pengarna och betalar Saab. Man får se det som en ren intern svensk transaktion. Och en extrem dyr sådan jämfört med att ge Brasilien korrekta marknadsräntor.
Relaterat så har S&P sänkt kreditvärdigheten på det statliga oljebolaget Petrobras till skräpstatus. Ni vet det där oljebolaget, vars relativt enorma fynd av djuphavsolja hyllats som bevis för att peak oil inte existerar. Totalt har nu 30 statliga brasilianska företag fått sin kreditvärdighet slaktad.
Men Gripenköpet betalar svenska staten alltså för. Tjugoen gånger om, jämfört med en korrekt brasiliansk marknadsränta.





