Kammarrätten i Jönköping sågar återigen regeringens förslag till amorteringskrav på bolånen. Man menar att regeringens nya lösning inte ger någon ökad legitimitet jämfört med förra försöket, som leddes av enbart Finansinspektionen.
Rättens pressmeddelande och hela remissyttrande hittar man på deras hemsida.
I grunden vill man att det kraven ska lagstiftas och inte hanteras av Finansinspektionen och menar det saknas stöd i grundlagen för det här förfarandet. Istället vill man se att det hela utreds, dvs skjuts upp på framtiden med ett antal år. Kammarrättspresidenten Stefan Holgersson säger:
”Amorteringskrav som riktar sig till enskilda hushåll bör regleras i lag. Frågan har en direkt och påtaglig inverkan på enskildas ekonomi och bör inte kunna vara föremål för regelförändringar på myndighetsnivå. […] När regeringen nu överväger en lagändring får det inte råda några tveksamheter om att förslaget stämmer överens med grundlagen. Detta är en komplicerad fråga som kräver en grundligare utredning än vad som nu har presenterats. […] Det är en udda konstruktion som inte på något sätt ger ökad legitimitet till förslaget. Den rimliga slutsatsen är att amorteringskraven påverkar både enskilda och samhället så mycket att regleringen bör ske genom lag.”
Tar regeringen och finansmarknadsminister Bolund hänsyn till dessa synpunkter, igen, så slipper man alltså undan amorteringskraven och bostadsbubblan kan fortsätta pumpas upp i allt mer hysterisk takt. Och kammarrättens anställda slipper amortera på sina lån.
En grundlig utredning tar minst ett år, sedan ska man köra hela remissvändan till, lagstifta och vänta till ett halvårsskifte på att lagen ska börja gälla. Då är vi framme vid 2018. Eventuellt kan man fortsätta vilja baxa det hela via Finansinspektionen, vilket i så skulle kunna kräva en grundlagsändring, och då har vi inte amorteringskrav förrän 2019. Den svenska statsapparaten har en styrka i att det kan ta hela mandatperioder att få till lagändringar. Eller en svaghet, när det handlar om att få något gjort akut.
Fast detta öppnar istället möjligheten att slopa ränteavdraget rakt av. Vilket faktiskt ger staten en välbehövlig klump pengar. Man kan både fortsätta pumpa upp skuldbubblan, som trots allt bär upp hela Sveriges ekonomi, och sedan öka skatteintäkterna. Win-win. Å andra sidan måste ju även ränteavdraget utredas, ut på remiss etc etc etc.


