Via AFP/The Swedish Wire nås vi nu av beskedet att den transparenta demokratin Norge skriver ner sina oljereserver med 4.4 miljarder fat, eller ca 51 dagars världskonsumtion.
Latest in OPEC
Via bloggrannen Flute uppmärksammas vi på att USA nu har skrivit ner sina oljereserver i Alaska med 90%. Nio miljarder fat olja som existerat på pappret försvann nu, vilket motsvarar över 100 dagars global oljekonsumtion.
Som jag om och om igen försökt drilla in i mina kära läsare så skriver aldrig OPEC-länderna ner sina oljereserver, inte ens när de pumpar upp oljan, medan man i genomlysta demokratier som USA skriver ner sina oljereserver. Flute påtalar att numera får vartenda fynd om några miljoner fat olja stora krigsrubriker i (svensk) media, men det är helt tyst om en nedskrivning med 9 miljarder fat. Den nedskrivningen rubbar nämligen världsbilden att det inte existerar några problem med tillgången på olja.
Eftersom Alaskas olja skulle använts internt i USA, så tappade USA nu ca 450 dagars olja.
Under tiden fantiserar Irak ihop ökade oljereserver, vilket naturligtvis följdes av att Iran var tvungen att hitta på att de hade ännu mer olja och skrev upp sina reserver för att bli bättre än Irak, och Kuwait hängde också på. Men de där siffrorna är bara vilda fantasier, och OPEC-länderna kan mycket väl visa sig bara ha kanske 20-40% av de reserver de påstår sig ha.
Att vi någonsin kommer få se nedskrivningar från OPEC-länderna kan vi glömma, men så har inte deras reserver något med verkligheten att göra heller.
US Geological Surveys pressmeddelande finns förstås på nätet. Påståendena om olja visade sig vara fel, utan istället var det fossilgas man hittade.
Nu när paniken hos den irakiska regimen börjar sprida sig efter att USA dragit tillbaka sina fältförband från landet, så fantiserar man snabbt ihop ytterligare knappt 28 miljarder fat i oljereserver i landet och påstår sig också kunna femfaldiga sin oljeproduktion på 15 år. Det låter som ett desperat nödrop om fortsatt amerikansk närvaro i landet, men svensk press sväljer förstås detta med hull och hår.
Men framför allt skall man komma ihåg att alla OPEC-länders oljereserver bygger helt på fantasier och saknar den normala koppling till oljeproduktionen man ser i andra länder med genomlysta och offentliga underlag för oljereservberäkningarna.
Med samma koppling mellan oljereserver och oljeproduktion som man hittar i genomlysta demokratier så kan OPEC:s oljereserver minskas med sju åttondelar, dvs till 1/8 av dagens påhittade reserver. Iraks påstådda 143 miljarder fat (ca 4.6 globala årsbehov) skulle då i själva verket bara vara mer realistiska 18 miljarder fat. Fortfarande mer än t ex Brasilien eller Norge.
Nu hurrar förstås de som gör sitt bästa för att förneka peak oil och leva vidare i sin lilla bubbla och tro på evig tillväxt i en ändlig värld, men även om Iraks fantasier skulle vara korrekta så räcker bara påhittet till 325 dagars oljekonsumtion.
Oavsett så minskar OPEC:s oljeexport stadigt och allt mindre olja från OPEC blir tillgängliga för oss som är beroende av oljeimport. Det är verkligheten, och inte några vilda fantasier ifrån en desperat regim i Irak.
En ökad oljeproduktion från Irak är med i alla prognoser om peak oil. Utan ökad oljeproduktion från Irak skulle prognoserna om fallande oljeproduktion ligga närmare i tiden och nedförsbacken skulle vara brantare.
Det tillkommer hela tiden nya läsare till bloggen, och fler och fler upptäcker också begreppet peak oil. Jag är uppe i över 2000 inlägg på bloggen, så det är förstås ganska självklart att nya läsare inte läst äldre inlägg.
Ett vanlig missuppfattning bland nybörjare inom peak oil är att det finns rapporterade enorma oljereserver, så det kan ju inte finnas några problem med tillgången på olja. Men peak oil handlar inte om reserver, utan om flödet från oljan. Olja i backen kan inte driva traktorer, bilar, transporter eller användas för att tillverka plastprylar utan det är utvinningen av olja som är relevant för samhällets aktivitet och ekonomi.
Vi har nått en punkt där det är mycket svårt att oavsett satsat kapital eller oljepris öka oljeproduktionen av geologiska skäl. De allra flesta större oljefält är funna, och den lättflödande och enkla oljan är utvunnen. De lågt hängande frukterna är plockade.
Det är den dagliga produktionen peak oil handlar om, inte om hur mycket olja som finns i backen.
För OPEC:s del så har inte heller oljereserverna något med verkligheten att göra, utan används för att få exportkvoter. Vill man exportera mer relativt övriga medlemmar skriver man upp sina reserver. OPEC-ländernas reserver minskar aldrig, oavsett hur mycket olja de producerar. Men det gör produktionen, trots reservuppskrivningar.
Vi kan ta Venezuela som exempel. Sedan landet upplevde nationell peak oil har reserverna fortsatt skrivas upp, men oljeproduktionen har fallit. Korrelationen mellan reserver och produktion har under den perioden rent av varit kraftigt negativ, -0.79.
Detta är en bra illustration på att rapporterade reserver inte har med oljeproduktionen att göra. Reserver kan speciellt länder med dålig transparens, som OPEC, säga vad de vill om. Men hur mycket olja man pumpar upp och säljer är svårare att ljuga om, även om man även här gör sitt bästa för att dölja verkliga siffror.
Oljereserver är lite som KPI eller BNP. Man kan ändra hur dessa beräknas och definieras, och de har inte nödvändigtvis något med verkligheten att göra utan är bara en bokföringsteknisk fråga.
I grafen ovan ser man också hur Venezuela hängde på de övriga OPEC-länderna och över en natt dubblade sina oljeresrever för att inte tappa exportkvoter. Reserverna är idag rapporterade som ca 100 miljarder fat, men kanske i verkligheten bara är 20-40 miljarder fat baserat på att man redovisade verkliga reserver fram till 1987.
Man får ofta höra att OPEC minsann skall rädda världen och att de kan försörja resten av världen med olja. Verkligheten är förstås en annan. Via den sk export land model har vi lärt oss att den inhemska konsumtionen av olja i OPEC-länderna stiger och att nettoexporten därför faller, och ännu snabbare när respektive land också når sin nationella peak oil.
Tittar vi på OPEC-ländernas nettoexport, dvs deras produktion minus deras konsumtion, så har den fallit sedan toppen 2005.
Graf inklusive de fd OPEC-länderna Gabon och Indonesien nedan.
Graf över nuvarande OPEC-länder nedan.
Toppen 2005 sammanföll väldigt bra med när den rådande platåfasen inom den globala oljeproduktionen inleddes mot slutet av 2004, och med utplanande oljeproduktion så faller därmed oljeexporten från OPEC. Detta trots att Irak under perioden har fått igång sin oljeexport igen.
Att exporten fallit sedan 2005 kan inte heller skyllas på finanskrisen, då 2006 såväl som 2007 var år med fortsatt stark världsekonomi.
För övrigt kan man se hur Saudi-Arabien förr hade kapacitet att fylla upp Kuwaits och Iraks oljeproduktion pga Kuwaitkriget och det efterföljande embargot mot Irak, men hur Saudi-Arabien sedan 2005 alltså inte har kunnat kompensera OPEC:s fallande export med höjd oljeproduktion.
Tittar vi på OPEC-ländernas individuella export ser det ut som följer.
De enda länder som ser ut att ha haft en någorlunda ökande export är Qatar, Angola och Irak, men det hjälper alltså inte på långa vägar.
Sanningen är att länderna i OPEC i allt ökande grad inte kommer kunna försörja resten av världen med olja. Enligt exportlandmodellen kommer de rent av inte exportera någon olja alls efter år 2030, vilket också gäller Norge, Kanada och Ryssland.
Med tanke på beskedet att Saudi-Arabien skall sluta prospektera efter olja för att spara tillgångarna till framtiden, så kan man inte förlita sig på några illusoriska produktionsökningar från det landet, även om det förstås är nödvändigt för deras egen säkerhetspolitik att påstå att de närhelst de vill kraftigt kan öka sin oljeproduktion. Annars får förstås inte den extrema diktaturen i Saudi-Arabien något fortsatt amerikanskt stöd.
Se även Business Insider som menar att den som förlitar sig på OPEC:s förmåga att exportera olja lever i en drömvärld. Jag håller förstås med.
Med fallande export till bland annat västvärlden så är det förstås inte underligt att oljepriserna steg åren efter 2005, eftersom mängden olja tillgänglig för västerländska referensoljepriser som WTI och Brent stadigt minskat. Bland världens största oljeexportörer kommer förstås inte alla från OPEC, utan vi hittar här även Norge, Ryssland och Mexico. Men de uppvisar i stort sett samma minskande export som OPEC. Mer om det i ett senare inlägg.
En liten fotnot är att en del likställer OPEC med araber eller muslimer. Det är förstås helt fel. Karta från Wikipedia nedan.
Till OPEC hör t ex Ecuador och Venezuela, som liksom Angola, Nigeria och Iran inte är några arabländer. Vare sig Ecuador, Venezuela eller Angola kan på något sätt kallas för muslimska länder, medan Nigera är ungefär 50-50 muslimskt-kristet.