Nedan följer en graf över de trettio mest bostadsbyggande kommunerna i landet. Inte per capita, som i tidigare inlägg, utan i absoluta tal.
Det kan tänkas vara självklart att de befolkningsmässigt största kommunerna bygger mest, men det visar sig inte vara självklart. Flera av Sveriges största kommuner hamnar på fel plats i byggtoppen.
Sveriges tio största kommuner är i ordning Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro, Helsingborg och Norrköping. I topplistan nere ser man att Göteborg, Linköping, Uppsala, Västerås och Norrköping bygger oproportionerligt lite nya bostäder.
Göteborg hittas på tredje plats, istället för andra plats. Uppsala på sjätte plats istället för fjärde. Linköping på nionde plats istället för femte, Västerås på tolfte plats istället för nionde och Norrköping hittas inte alls bland topp trettio, trots att man är landets tionde största kommun.
Däremot bygger Örebro, Helsingborg och Malmö proportionerligt mer än sin plats på topplistan.
Det kan också vara intressant att titta på vilka kommuner på topplistan som bygger mycket villor. Exempelvis Haninge, Nacka, Norrtälje, där det byggs mer villor än lägenheter i flerbostadshus, medan man bygger någorlunda jämnt i Österåker och Uppsala. Annars dominerar flerbostadshus markant. Minst andel villor på listan verkar hittas i Sundbyberg. Och Stockholm (ej kontrollerat i kalkylarket, vilket iofs är lätt gjort – lämnas som övning åt läsaren).
En slutsats är att höga bostadspriser inte nödvändigtvis leder till högre byggande. Malmö har avsevärt billigare bostadspriser än Göteborg, men bygger trots sin mindre storlek mer än Göteborg. Motsvarande gäller Helsingborg och Örebro. Slutsatsen bör vara att möjliggörande av byggande av nya bostäder drivs av den lokala politiken och inte av bostadspriserna. Inkompetensen i Muteborg är rimligtvis en förklaring varför Sveriges näst största stad inte bygger mer än de gör – brist på oexploaterad mark finns inte. I slutändan handlar det alltså om vilja. När Miljöpartiet i Stockholm blockerar och stoppar byggande så handlar det om ovilja. Och antagligen om att skydda priserna på de egna hårt belånade lägenheterna – tänk om de faller i pris om det faktiskt byggs lägenheter?
Lokalkunskap i respektive kommun krävs antagligen för att förklara lågt respektive högt byggande.