kommunhybris

Riksbankens program för kvantitativa lättnader (QE) har nu köpt upp 17% av de svenska statsobligationerna, eller 17%. Med gårdagens offentliggörande av ytterligare 65 GSEK i inköp för en total på 200 GSEK kommer andelen alltså nå en tredjedel.

Utestående statsobligatoiner och Riksbankens köp per den 2015-10-01. Källa: Riksgälden

Att trycka nya pengar till konsumtion och investeringar är det klassiska sättet att få inflation, och det är vad Riksbanken allt desperatare försöker uppnå via sina kvantitativa lättnader. Man trycker i praktiken nya pengar och köper svensk statsskuld för, men bevisligen leder det inte till någon KPI-inflation, men däremot till tillgångsbubblor. Nu är tillgångspriser en del av inflationen, men man styr inte mot inflationen utan KPI-inflationen, som inte berörs av dessa tillgångspriser.

För att därtill få en Zimbabwe-liknande inflationsspiral via nytryckta (digitala) pengar så måste förstås staten öka sina utgifter med dessa lånade pengar. Riksgälden konstaterar dock att så inte sker och att Riksbankens agerande alltså inte har någon påverkan på statens finansieringsbehov, dvs staten lånar inte mer pengar bara för att Riksbanken sänker räntan. 

“Riksgäldens uppgift är att finansiera statens underskott och förvalta statsskulden. Målet för förvaltningen är att minimera de långsiktiga kostnaderna med beaktande av risk. Riksbankens köp av statsobligationer förändrar varken statens finansieringsbehov eller inriktningen av skuldförvaltningen.”

Kort sagt är Riksbanken QE-program meningslöst och leder bara till mycket farliga tillgångsbubblor.

Men definitionen av idioti är att prova något igen och förvänta sig ett annat resultat.

Enligt gårdagens rapport och statsskuldprognos från Riksgälden äger nu Riksbanken 100 GSEK av de svenska statsobligationerna, eller 17%. Till årsskiftet skulle siffran nå 22% innan Riksbanken nu utlovat att köpa ännu mer, specifikt totalt 200 GSEK till halvårsskiftet 2016. Ungefär en tredjedel av de svenska statsobligationerna kommer därmed att sitta hos Sveriges Riksbank.

Rimligtvis kommer vansinnet fortsätta med ytterligare inköp. Det pratas också om att Riksbanken ska börja köpa kommunobligationer, men heller det kommer driva på någon KPI-inflation. Kommunerna får nämligen inte låna till den löpande verksamheten, men väl till investeringar, vilket alltså kommer ge oss fler tomma arenor där man kan sporta, samt olika statyer över kommuners starke korpulenta män.

Möjligen kan överutbudet av arenor och badhus däremot sänka KPI-inflationen när man behöver sänka priserna på nyttjandet för att alls få några skattebetalare att besöka dessa kreationer.

Ville Riksbanken verkligen dra igång KPI-inflation via QE ska de vända sig till de som uppenbarligen kan låna hur mycket som helst till vad som helst, nämligen konsumenterna och då inte deras bolån, då bostadspriser inte påverkar KPI-inflationen, utan konsumtionslån. Förslagsvis kan Riksbanken erbjuda konsumtionslån med negativ ränta omvägen via handelns kreditinstitut, så det blir lite drag under galoscherna.

Få en platt-TV på kredit och 10% av priset som kontanter i näven!

Eller så kan man inse att KPI-inflationsmålet är förlegat och saknar vetenskaplig empiri. Vem som helst kan förstå att exakt 2% i KPI-inflation knappast kan vara det optimala, utan att penningpolitiken snarare behöver utgå från sitt syfte istället för en stel enskild siffra. När inflationen väl tar fart är det knappast Riksbankens förtjänst.