Åsa Romson och Miljöpartiet ska ju slänga kilometerskatt på transporter, vilket kommer slå stenhårt mot det redan blödande svenska jordbruket. Var är järnvägen fram till bonden, Romson?
“Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?” – Åsa Romson, Almedalen 2014
“Alla djur är jämlika, men somliga djur är jämlikare än andra” – George Orwell, Djurfarmen
Igår gick Facebook ner runt 21-tiden. Likt nyheten kring ryska påsken sammanföll med släppet av Midsommargryning, så var detta inte ett marknadsföringsstunt för min nya roman Stjärnklart, utan ren slump.
Idag finns det väl bara direkttåg Göteborg – Köpenhamn, och nattåget Malmö – Berlin. Idag går det inte ens att boka biljett hos SJ för att med sjuttioelva byten ta sig till Paris. Berlin, Oslo, Köpenhamn, med byten från Stockholm verkar vara vad som erbjuds.
Annat vad det alltså förr. Sovvagn, restaurangvagnar med fullständiga rättigheter, vita dukar och kocklagad mat. Vakna i Paris. Idag får man köpa Dafgårds mikromat i bistron och köra i bistrons mikrovågsugn…
Snabbtågen går snabbare än någonsin, men inte över nationsgränserna…
Kanske kommer järnvägen tillbaka, men man ska komma ihåg att även om det än idag skattebefriade flygbränslepriset trefaldigas så skulle flygpriserna ändå bara dubblas. När hörde ni senast talas om en kommun som i egen regi, med lånade pengar, byggde en järnvägsstation? Att ta över flygplatser, det gör man gärna och driver med förlust. Men tåg? Nej, där ska allt vara vinst på första, andra och sista raden.
Hur det ser ut på kontinenten låter jag vara osagt. Tågluffar folk ens idag, och går det ens att hantera? Så sent som 1999 kunde man åtminstone gå till stationen i Nice och rakt över disk köpa en biljett till Florens.
Ett EU med hållbara visioner kunde åtminstone se till att ordna direkttåg mellan EU:s alla huvudstäder. Med direkttåg avses rutter utan byten, inte rutter utan stopp. Visst, det skulle vara orimligt med direkttåg mellan alla huvudstäder, men ett antal stråk kunde upprättas, t ex Stockholm – Lissabon, London – Aten, Tallin – Paris, Köpenhamn – Rom, Sofia – Paris och stopp i övriga huvudstäder på vägen. Järnvägens europavägar. Finansiering? Skatt på flyget…
Enligt källor med insyn i Trafikverkets arbete kring sammanslagningen av Banverket och Vägverket, arbetas för att järnvägen ska nå samma säkerhetskrav som vägnätet, dvs några hundra dödade om året. Detta anses vara acceptabelt, i kontrast mot tidigare faktiska nollkrav. Förenklat kan vi alltså vänta oss en eller flera stora järnvägsolyckor om året framöver, med stora dödsfall, allt för att det är kostnadseffektivare än nollkravet.