Hem Etiketter Artiklar med etikett "jakt"
Etikett:

jakt

FörsvarPolitik

Inget stöd bland svenskarna för självförsvarsbeväpning – inte ens bland bloggens högermöpar

KulturPolitik

Sverige kommer aldrig mer utrota varg eller vildsvin – däremot utplåna svenska bönder

Latest in jakt

Ekonomi

My guns, my grounds, my game

av Cornucopia?

Ett nytt liberalt svenskt parti håller på att komma ut i bloggosfären, nämligen det nybildade (?) liberaldemokraterna (l). Det reser sig ur askan ur det liberala nätverket Liberati och från liberala delar av piratpartiet och piratrörelsen, de delar som främst verkar inriktade mot FRA, datalagring och personlig integritet.

Men knappast de delar som är inriktade för fri kulturspridning, dvs fildelning, eftersom en av de framträdande aktörerna inom liberaldemokraterna än så länge är Alexander Bard. En begåvad herre som man kan ha åsikter om, men han tar inte skit från någon, och lär inte som kreatör och upphovsrättshavare släppa in frågan om fri fildelning i liberaldemokraterna. Men däremot andra frågor.

Men vad för slags liberaler är liberaldemokraterna? Är de liberala i amerikansk synvinkel, dvs liberalt vänster (eng liberals), eller är de ultraliberaler (eng libertarians), dvs liberalt höger? Läs vidare så funderar jag vidare kring det, men för att inte förlora min Google-reklam på framsidan så får ni tyvärr klicka vidare för att läsa mer.

Fortsätt läsa
31 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Vikingablodet frodas i Skåne

av Cornucopia?

”I nästa sekund får han stöt av ett annat vildsvin, faller till marken och får djuret över sig.
– Ja, vi gick en liten omgång och det enda jag tänkte på var undvika att bli biten. Jag låg på rygg, fäktade och slog så gott jag kunde. Som tur är ser vildsvin dåligt, det kunde aldrig måtta ett bett.”

Japp. Fredrik Carlsson, präst i Skåne. Brottades med ett vildsvin, överlevde och kan berätta om det.

Har själv varit med när vildsvin har fallit för en älgstudsare, och det är inga djur man vill ha nära sig. Boende i området blev väldigt glada över att vi hade lagt ner en gris. Finns det någon som faktiskt vill ha vildsvin där de bor? Vi har observationer av sugga med kultingar 500 m från gårdscentrum, men de går inte igenom betesmarkens stängsel, så vi får förhoppningsvis vara ifred. För tillfället.

Men vikingablodet rinner fortfarande i ådrorna hos skåningarna tydligen. Starkt jobbat får man nog bokstavligen säga.

Dags för en fredagskvällsurspårning.

Vildsvin är en slags anti-zombies. Medan zombies är döda som vill äta dig levande, så är vildsvin levande som vill äta dig när du är död, och i brist på det vänder upp och ner på din åker eller din trädgård i ett nafs. Både zombies och vildsvin verkar föredra att komma ut nattetid (beroende på mytologi). Vildsvinens försonande drag är att de till skillnad mot zombies oftast springer från dig och inte mot dig. Om du nu inte är en präst i Skåne enligt ovan.

Plus att svenska staten i princip har gett utrotningstillstånd på vildsvin, med fri jakt året runt och även under vissa omständigheter nattetid med belysning. Vilket gör att toleransnivån för vildsvinens existens blir enormt mycket högre än vargens. Vildsvinproblem kan man alltid ta tag i själv utan några större krav på byråkrati (utom vapenlicens, jaktkort och trikinprover).

På tal om zombies så har förstås ingen missat att den tecknade serie-succeen The Walking Dead har blivit en succeartad TV-serie i USA trots en britt som spelar en sydstatspolis i huvudrollen.

Trailer.

Förtexter.

Att vara castad i serien är dock inte någon stabil födokrok för skådisarna. I den tecknade serien går ingen säker, oavsett hur mycket huvudperson h*n verkar vara. Åtminstone om man följer den tecknade serien någorlunda, vilket man tydligen gör.

Serien produceras av bl a Frank Darabont (The Shawshank Redemption) och Gale Anne Hurd (Aliens, Terminator mfl).

Återstår att se om något svenskt TV-bolag har mage (avsiktligt skämt) att ta in serien. Så länge kan man se den lagligt på Internet om man har tillgång till ett IP-nr som ser ut att vara amerikanskt, prova via den officiella hemsidan.

14 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Älgjakten och turen

av Cornucopia?

Som ni märkt har jag varit lite ofokuserad den här veckan, vilket förstås beror på att jag varit på älgjakt. Nu pågår förstås jakten längre för många, men i mitt jaktlag som bara har ca 1200 hektar mark, så har vi nu skjutit fullt vår tilldelning inom älgskötselområdet.

Man kan reflektera över vad det är som gör att vissa jägare skjuter mer älg än andra i jaktlaget. Det finns en lysande position i jaktlaget som sticker ut, nämligen hundförare. Hundförare skjuter fler älgar. Punkt. Men hundförare får också gå kilometervis eller mil i skogen dagligen när de följer efter hunden. Fälld älg för hundföraren blir det om hunden ställer en älg som vägrar flytta på sig i riktning mot någon passkedja.

Men vad är det som gör att vissa passkyttar skjuter älg oftare än andra?

I grund och botten handlar det egentligen om tur. Oavsett hur mycket man besitter de önskvärda egenskaperna, tålamod, tysthet och luktfrihet så kan man sitta i dagar på olika älgpass utan att någonsin få se en älg. Oavsett hur bra skytt man är och oavsett hur dyr studsare man köpt så blir det ingen älg om ingen skjutbar älg dyker upp på en plats med kulfång och fritt skottfält.

Så tur är helt och hållet avgörande, men ändå lyckas en del passkyttar bättre med turen än andra.

Deras kompetens är lokalkännedom och social kompetens. De vet vilka pass som är bäst och sannolikast att man får besök av en älg, och de vet hur de skall se till att få dessa pass när man sätter ut passkyttarna. I vissa fall rör det sig också om svåra pass skjutmässigt, och att då ha bevisat sig genom många fällda älgar gör att man rent ut kan bli tillfrågad av jaktledaren om man vill ta detta svåra pass, men med hög chans för älg.

Annars styr slumpen vem av tjugotalet män och kvinnor som är utspridda på något av jaktlagets 80-tal pass som blir den som får möjlighet att skjuta älg.

För med en inskjuten älgstudsare och lagom övning på skjutbanan är det inte svårt att skjuta en älg där man skall. Att träffa rätt är ungefär lika grundläggande som att kunna räkna med plus och minus. Speciellt som att träffa rätt är en förutsättning för att alls få jägarexamen.

Och att den skjutna älgen har stora troféhorn är också tur, och inte något tecken på manlighet hos skytten.

Men älgjakt är kul, trevligt, spännande och nyttigt ändå.

Nedan följer några passbilder från i år.

Dels en vy över en mosse från ett jakttorn.

Och ett markpass på en lite tätare mosse med kortare skjutavstånd, nästan en kilometer från närmaste väg. Ett svårt pass där man får vara snabb, men framför allt tyst, stilla och luktfri för att någon älg alls skall gå tillräckligt nära för att gå att skjuta utan att det är några träd i vägen.

Där hade jag tur i år.

17 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Autentiskt Barbourslitage

av Cornucopia?

Min bloggranne Stockman ställer sig med anledning av älgjakten den här veckan frågan om när du sandpapprade din Barbour-jacka senast. Hur man skall gå till väga för att verka mindre nyrik än vad man faktiskt är beskrivs i gratistidningen City. Nyrika tror nämligen att man måste klä sig i Barbour på älgjakten.

Men de missar poängen. En frasig stel barbourjacka är inget vidare på älgjakt. Iaf inte om man vill skjuta älg. Jag har aldrig skjutit älg i en Barbourjacka, trots att jag inte ens är nyrik, utan köpte min Barbour av Moorland-modell nio år sedan. Moorland är alltså lite grövre än de Beaufort eller möjligen Northumbria som nyrika köper, då dessa är de som finns över disk i Sverige. Väl medveten om slitaget så håller en Moorland längre än en Beafort innan den behöver lappas och lagas.

Bild från tidigare modebloggreportage.

Nej, poängen med en Barbourjacka är att det är det enda plagget du med bibehållen stilfaktor och utan att skämmas först kan ha på dig på jakten på morgonen, sedan ha på dig när du skall lägga fram hö till fåren och mocka lite i stallet bara för att sedan skynda till din personlige bankman innan banken stänger vid 15-tiden för att fnysa lite åt hans senaste idéer om strukturerade produkter och som du fortfarande kan ha på dig när du sedan anländer till Rotary-mötet. Allt utan att behöva byta jacka.

Dessutom blir det ju bara extra pinsamt när någon sandpapprar sin Barbour. Det är nämligen uppenbart när det är fejkat slitage.

Här följer nu en serie autentiska bilder på slitaget av en nio år gammal Moorland. Kom ihåg att en Beaufort är tunnare och slits snabbare och lite annorlunda. Det räcker att du har den några år så har du autentiskt slitage istället för fejkat.

Slitage på mudden på ärmen är klassiskt, och går inte att fejka med sandpapper. Lite ofokuserad bild.

Punktvis slitage längst ner på jackan. Också mkt svårt att fejka med sandpapper. Syns dessutom inte normalt, vilket är ett genomgående tema för det slitage som blir på en Barbour. Det hamnar mestadels på platser ingen ser, och uppenbar sandpappring blir därför både dyrt och pinsamt.

Sömmen vid en ficka har dragit upp ett litet hål efter mycket öppnande och stängande av fickan, oavsett om det handlar om hagelpatroner, lite godis till hästen, svamp eller för den delen en halsduk.

Vänster underärm. Några få hål. Uppenbarligen högerhänt.

Höger underärm. Många hål och en blankpolerad yta av slitage. Möjligt att man kan ordna den blankpolerade ytan med sandpapper, men dussintalet till synes slumpvis utplacerade hål är svårare.

Med tanke på det klimat vi har i Sverige inser vem som helst att en Barbourjacka med fler hål än en schweizerost inte är lämplig när man skall stå sju timmar i regnet på ett älgpass. För egen del använder jag istället en knäpptyst windstopperfleece från Swedteam, och vid regn tar jag på mig en 5mm tjock poncho från 1960-talet, under vilken såväl jag som vapen och ryggsäck får plats torrt och tryggt.

Med ovanstående fick jag i år möjligheten att få närkontakt med en älg, där jag satt på ett markpass. Med en prasslig och icke kamouflerad Barbour hade jag nog blivit upptäckt på längre avstånd än 10m.

Annars går det precis lika bra med blåställ.

10 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Är skogspriserna i södra Sverige i en bubbla?

av Cornucopia?

Idag fick jag höra om ett avslut på en skogsfastighet är i södra Sverige (eller i Södras Sverige, som man också kan kalla Jätten Glufs-glufs landsända). Priset gick på ca 750:- SEK per skogskubikmeter skog, eller ca 78 000:- SEK per hektar. Nej, det var ingen virkesrik fastighet, mest nyplanterat hygge med 2-3 år på nacken. Lite S1-skog möjlig för avverkning och en del S2-skog som skulle sparas för naturvård. Hygget är ej heller lämpligt för avstyckning av tomter, om nu någon trodde det, då det ligger för lång från bilväg.

Redan här tappar jag förstås bort de flesta i termerna.

Som rapporterats i media har priserna på slutavverkning på rotpost stuckit iväg i Södras Sverige, när sågverken verkar vilja bjuda över varandra. Rotposter, vilket inkluderar både grov- och klentimmer och de klenare eller sämre bitarna bitarna massaved, går numera för upp mot 500:- SEK per skogskubik, vilket i sig är rekordhögt. Dessutom bara i början av konjunkturcykeln, om nu ekonomin återhämtar sig.

Rotpost betyder att skogsägaren får dessa pengar i näven, och inte behöver bry sig om avverkningskostnader, utan det är ett rent netto ex moms.

Den aktuella fastigheten kunde ge ca hälften av pengarna tillbaka om man avverkar allt som går, i övrigt blir det till att bära räntekostnad eller uteblivna ränteinkomster på de miljoner man inte får tillbaka. Först om ca 25 år kommer det några procent i utbetalning igen på miljonerna, och då ett förstagallringsnetto som bara betalar ett års (utebliven) ränta, men först blir det röjningskostnader för hela hygget.

Men ovanpå dessa rekordhöga priser på rotposter så lades det alltså ett överbud på 50% på fastigheten, och då kan man inte ens avverka allt. Jag tar mig för pannan och börjar fundera på om det är dags att dumpa utskiftena. Nedsidan blir ju att jag åker ur jaktlaget. Fast man kan köpa ohyggliga mängder viltkött över disk för de här summorna måste jag säga. Eller resa på fler exotiska jaktresor än man hinner med, så jag måste säga att jag är tveksam till om jaktligt värde kan motivera dessa priser.

Dessutom står vi precis inför de första räntehöjningarna.

Nej, själv har jag inte köpt någon skogsmark sedan 2006, och lär inte heller göra det vid de här prisnivåerna.

Nu ställer jag frågan till de kära läsarna som har lust att svara. Är skogspriserna i södra Sverige i en bubbla?

Kanske en lite dum fråga efter att ha argumenterat för att det är en bubbla. Nu skall man samtidigt inte glömma att bara för att något är i en bubbla så betyder det inte att priserna inte kan fortsätta stiga. Bubblor kan alltid blåsas upp ännu mer omotiverat, för det är inte företagsekonomi som driver priset på skogsmark. Det enda som kan driva det är vansinne eller hyperinflation.

Sågverken måste svära över att betala de här nivåerna på rotposter, eller så är det här början på en hyperinflation som börjar märkas i skogen, och sedan kommer skickas vidare upp till virke med bostadsbyggandet och annat som t ex möbler. Även pappersmassa och papper sticker i så fall iväg. Eller så kommer mellanhanden, dvs bl a sågverken att blöda.

Svara iaf vad ni tror här ute till höger, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter när du svarar på enkäten.

Även bloggrannen Independent Forester nämner ordet bubbla, fast mest avseende timmerpriserna. Priserna på t ex talltimmer har i princip mer än dubblats på mindre än ett år om jag uppfattat det rätt. Priserna ligger nu på högre nivåer än innan finanskrisen.

19 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Nyare artiklar
Äldre artiklar