Sverige kommer aldrig mer utrota varg eller vildsvin – däremot utplåna svenska bönder

Länsstyrelserna, dvs Tidölagsregeringens representanter ute i landet, har beslutat att 60 vargar ska flyttas till södra Sverige. Detta sätter fingret på att vi inte längre är 1800-talets bondesamhälle där folks försörjning och överlevnad var beroende av att vi lyckades utrota skadedjur som varg och vildsvin. Idag kommer det aldrig finnas en opinion för detta och de enda som kommer utplånas är de sista svenska bönderna.

Varken varg eller vildsvin är hotade arter och är inte uppsatta på listor över detta. Det finns över 200 000 vargar i världen, mestadels där de hör hemma som i norra Kanadas och Rysslands vildmarker. Vildsvin finns det miljontals av och de förökar sig i en takt liggande nära kaninens. Det enda som håller tillbaka den populationen i Sverige är som för allt annat vilt är tillgången till mat vintertid.

Både vargen och vildsvinet utrotades från Sverige på 1800-talet, när Sverige fortfarande var ett bondesamhälle och den stigande befolkningen i takt med framsteg inom framför allt hygien gjorde att det blev allt trängre att försörja sig. Väldigt många svenskar emigrerade rent av till USA av dessa anledningar.

Oavsett skadedjuret vargen, som gav sig på tamdjuren som är nödvändiga i ett hållbart kretsloppsjordbruk, utrotades. Och vildsvinet också, som förstör odlingar och grödor.

Nu är dessa invasiva skadedjur tillbaka. Vildsvin har rymt från hägn och sedan etablerat sig permanent i landet igen. Sibirisk hybrid mellan varg och hund har vandrat in och tillåtits etablera sig med statens hjälp, utom i renområdena där tjuvjakt tillåts utan att staten hindrar det hela.

Idag finns det ca 60 000 bönder i Sverige, eller om man så vill är mindre än 1% av väljarkåren bönder. Inte ens här på landet är de speciellt många. Runt min by och med tillhörande landsbygd bor det cirka 3 000 personer, varav ca 1 500 i byn. Av dessa 3 000 är kanske ca 10 bönder som faktiskt har jordbruket som försörjning. Sedan finns det ett antal som har en lite bisyssla där man hanterar mark, ofta som t ex hästhobby. Men även här på landet är det försvinnande få som faktiskt är beroende av jordbruk för att försörja sig. Och de som är det drar även in pengar på skog, snöröjning mm. Antalet som bara lever på skogsbruk är fler, inte de som faktiskt kan försörja sig på eget skogsbruk som nog är ännu färre än antalet jordbrukare, utan de som jobbar åt skogsbruket och skogsindustrin. Dessa hittar man oftare eller nästan alltid boende på landsbygden. Om inte annat för att det är billigt med uppställningsplatser och maskinhallar på tidigare aktiva jordbruk.

Och även jägare är en minoritet här på landet.

De allra flesta här bor på landet, men är varken jägare, bönder, hästägare eller skogsbrukare. Landet är en plats man bor, inte där man försörjer sig eller bedriver sin hobby.

Poängen här är att inte ens på landsbygden finns det en majoritet bönder. Tvärt om blir de allt färre. Det kommer alltså oavsett hur upprört människor uttrycker sig aldrig uppstå någon opinion för att utrota skadedjur som varg och vildsvin igen. Och det kommer ej heller någonstin finnas tillräckligt många motiverade för att de facto genomföra en sådan utrotning.

Utrotningen av varg och vildsvin på 1800-talet var ett enormt arbete och en nationell ansträngning. Det räcker inte att utrota något i ett hörn, för djuren skiter i det och sprider sig.

Tidölagets representanter i landet – Länsstyrelserna – har nu bestämt att man ska flytta in åtminstone 60 vargar till södra Sverige, vilket bara understryker att inte ens nuvarande regering gör annat än skiter i de som fortfarande försörjer sig på jordbruk. Vi såg samma beteende mot jägare och skytterörelsen i valrörelsen när man så fort man fick makten klubbade igenom licenskrav på magasin.

Den där lilla procenten bönder kanske är intressant som marginalröster i valrörelsen vart fjärde år. Inte ens hundratusentals jägare och skyttar är mer än några procent av väljarkåren och som sådana också bara intressanta vart fjärde år.

De som kommer utplånas är bönderna. För att kunna ha uthålligt jordbruk behöver man växelbruk, och det innebär att 2-3 år av en femårscykel odlar man vall eller fodergrödor. Till det blir en andel av skörden av det man odlar för mänsklig konsumtion av en kvalitet som inte går att använda för människor och även där går till djurfoder.

När de sista tamdjuren gått till slakt kommer det alltså inte finnas någon som köper hälften av jordbrukets produktion och antalet bönder kommer minska ytterligare. Därtill utplånas de sista artrikaste markerna, naturbetena och monokulturella granskogsplantage kommer ta över där orkidéerna växer idag. Siste man släcker ljuset.

Och ingen kommer bry sig, varken politiker eller allmänhet. För ni som bryr er är bara några få procent av röstboskapen och kommer bara bli färre i takt med varje nedlagt jordbruk.