Försäkringskassan

Går man på Joseph Tainters definition av ett samhälle i kollaps, så innebär det minskad komplexitet i samhället. Kollapsen sker därför att lagen om minskande avkastning börjar ge negativ avkastning på alla nya lagar som stiftas, vilket gör att samhället till slut måste kollapsa och förenklas.

Vi är inte riktigt där än, men helt klart börjar allt fler lagar ge negativ avkastning. Det stiftas onödiga lagar, som bara ökar byråkratin, kostnader och försvårar, istället för att ge ökad avkastning och ökad effektivitet.

Ett tydligt exempel är de nya reglerna för att barnomsorgen måste skriva på ett intyg varje gång man begär ut pengar för vård av barn, dvs intygar att barnet inte var på dagis eller skolan under den perioden som föräldern begär pengar för.

Denna förändrade regel baserar sig på någon undersökning om att föräldrar fuskar och tar ut VAB-pengar fast de jobbar, eller när de själva är sjuka för att ducka karensdagar.

Problemet är att som många andra undersökningar som pekar ut medborgarna som fuskare, så är de fel.

Det visar sig nu att ansökningarna om vård av barn i själva verket ökat marginellt, trots reglerna. Men nu har det inte bara kostat några miljoner i IT-system. Dessutom skall det skickas två fysiska brev, ett till föräldern, och sedan ett tillbaka till Försäkringskassan, som skall skanna in det och lägga in i sina nya IT-system. Dessutom skall barnomsorgspersonalen eller skolpersonalen spendera 2-3 minuter med att fylla i sin del av blanketten, vilket tar tid från deras arbete, dvs barnomsorg. Dessutom krävs mer personal hos Försäkringskassan.

Resultatet är alltså minskad avkastning trots ökade kostnader. Det tar mer tid för föräldrar, det kostar pengar i alla led, och uppenbarligen fuskar inte föräldrarna. Eller så skriver dagispersonalen på vad som helst, för de har inte tid att kontrollera att alla datum stämmer, samtidigt som de behöver ägna sig åt barnen.

Vi har nått den punkt där vi får negativ avkastning på nya lagar. Politikers uppgift bör istället vara att för varje ny lag de skriver så skall de avskaffa två gamla. För varje ny regel så skall två gamla avskaffas. För varje nytt statligt verk eller myndghet, så skall två gamla läggas ner.

Vi behöver öka avkastningen och effektiviteten. Och det gör man inte längre med nya lagar. Komplexiteten i samhället behöver minska, samhället behöver alltså kollapsa. Och liksom vid Romarrikets sammanbrott så kommer vi alla må bättre och få bättre och rikare liv, när samhällsapparaten förenklas.

Staten skall finnas till för sina medborgare, inte för sin egen skull. Något som allt fler politiker har glömt bort, och kanske även medborgarna.

Det var enklare förr även på det personliga planet. Jag håller med om Simulacras minnesbild. Barn var förr ingen större belastning för sina föräldrar, men om man följer samhällets krav på föräldrar idag så tas tiden upp av möten, möten, möten och detaljkontroll av barnen. Fast det är förstås ett aktivt val från föräldrarnas sida. Barn kan faktiskt cykla till fotbollsträningen själva, och man måste inte delta i en massa möten med tränaren eller klubben.

Å andra sidan så såg man som barn inte hela bilden av sina föräldrars liv, utan man såg allt med barnögon. Men jag är övertygad om att barn levde friare liv på 70- och 80-talet än de gör idag. Och då fanns det fula gubbar på den tiden också.