Vårt välfärdssystem är idag en koloss på lerfötter, där komplexiteten och administrationen äter upp allt mer. Jag ska här presentera en alternativ välfärdsmodell, baserad på så kallad medborgarlön.
Latest in Försäkringskassan
Sedan alliansregimen började bry sig om långtidssjuka och börjat med att aktivt försöka få dem tillbaka i arbete har antalet svenskar som förtidspensioneras fallit från 140 st om dagen, till 50 om dagen.
Det är 90 färre per dag. Nittio. Från dessa hör man inte något gnäll, tvärt om finns det gott om fd långtidssjuka som har uppvisat tacksamhet för att de har kunnat börja jobba i någon form igen, och fått tillbaka sitt människovärde.
”Ni glömde ju bort dem som var sjukskrivna, nu är ni missnöjda med att vi hjälper dem tillbaka” – Maud Olofsson i slutdebatten i SVT
Men det finns alltid fall där myndigheten Försäkringskassan gör fel. (s) har lyckats hitta ett tveksamt fall, där Försäkringskassan kommer se över sitt beslut. Men de övriga 89 om dagen? 18 000 personer som inte sjukpensionerats i år, men hade förklarats som meningslösa om (s) hade fått bestämma. De verkar tydligen nöjda med att ha fått upprättelse och få komma tillbaka.
I Sverige har vi inte ministerstyre. Regeringen ger direktiv och lagar till Försäkringskassan, som sedan tillämpas av individuella handläggare. Ibland blir det fel, men det är möjligt att överklaga och få sin sak omprövad. Igen och igen. Detta för att felaktiga beslut inte skall drabba den enskilde.
Men det går alltid att hitta något enstaka fall bland 10 000-tals, där man ännu inte överklagat. Det är undantagen.
Istället finns det 10 000-tals som sedan alliansen började bry sig om de sjuka som annat än valboskap, som kommit tillbaka till ett anständigt liv och bort från bidragsberoende. Alliansregimen borde fylla någon av våra större arenor med dessa och visa upp…
Är ni aktiva inom någon föreningsliv så vet ni att det finns gott om förtidspensionärer sedan (s) vanstyre som uppenbarligen har arbetsförmåga tjugofyra timmar per dygn, sju dagar i veckan.
Går man på Joseph Tainters definition av ett samhälle i kollaps, så innebär det minskad komplexitet i samhället. Kollapsen sker därför att lagen om minskande avkastning börjar ge negativ avkastning på alla nya lagar som stiftas, vilket gör att samhället till slut måste kollapsa och förenklas.
Vi är inte riktigt där än, men helt klart börjar allt fler lagar ge negativ avkastning. Det stiftas onödiga lagar, som bara ökar byråkratin, kostnader och försvårar, istället för att ge ökad avkastning och ökad effektivitet.
Ett tydligt exempel är de nya reglerna för att barnomsorgen måste skriva på ett intyg varje gång man begär ut pengar för vård av barn, dvs intygar att barnet inte var på dagis eller skolan under den perioden som föräldern begär pengar för.
Denna förändrade regel baserar sig på någon undersökning om att föräldrar fuskar och tar ut VAB-pengar fast de jobbar, eller när de själva är sjuka för att ducka karensdagar.
Problemet är att som många andra undersökningar som pekar ut medborgarna som fuskare, så är de fel.
Det visar sig nu att ansökningarna om vård av barn i själva verket ökat marginellt, trots reglerna. Men nu har det inte bara kostat några miljoner i IT-system. Dessutom skall det skickas två fysiska brev, ett till föräldern, och sedan ett tillbaka till Försäkringskassan, som skall skanna in det och lägga in i sina nya IT-system. Dessutom skall barnomsorgspersonalen eller skolpersonalen spendera 2-3 minuter med att fylla i sin del av blanketten, vilket tar tid från deras arbete, dvs barnomsorg. Dessutom krävs mer personal hos Försäkringskassan.
Resultatet är alltså minskad avkastning trots ökade kostnader. Det tar mer tid för föräldrar, det kostar pengar i alla led, och uppenbarligen fuskar inte föräldrarna. Eller så skriver dagispersonalen på vad som helst, för de har inte tid att kontrollera att alla datum stämmer, samtidigt som de behöver ägna sig åt barnen.
Vi har nått den punkt där vi får negativ avkastning på nya lagar. Politikers uppgift bör istället vara att för varje ny lag de skriver så skall de avskaffa två gamla. För varje ny regel så skall två gamla avskaffas. För varje nytt statligt verk eller myndghet, så skall två gamla läggas ner.
Vi behöver öka avkastningen och effektiviteten. Och det gör man inte längre med nya lagar. Komplexiteten i samhället behöver minska, samhället behöver alltså kollapsa. Och liksom vid Romarrikets sammanbrott så kommer vi alla må bättre och få bättre och rikare liv, när samhällsapparaten förenklas.
Staten skall finnas till för sina medborgare, inte för sin egen skull. Något som allt fler politiker har glömt bort, och kanske även medborgarna.
Det var enklare förr även på det personliga planet. Jag håller med om Simulacras minnesbild. Barn var förr ingen större belastning för sina föräldrar, men om man följer samhällets krav på föräldrar idag så tas tiden upp av möten, möten, möten och detaljkontroll av barnen. Fast det är förstås ett aktivt val från föräldrarnas sida. Barn kan faktiskt cykla till fotbollsträningen själva, och man måste inte delta i en massa möten med tränaren eller klubben.
Å andra sidan så såg man som barn inte hela bilden av sina föräldrars liv, utan man såg allt med barnögon. Men jag är övertygad om att barn levde friare liv på 70- och 80-talet än de gör idag. Och då fanns det fula gubbar på den tiden också.
Äldre artiklar