I kommentarer under gårdagen menade en av de kära läsarna att vi inte alls upplevt inflation under 1900-talet, trots att priser och löner generellt mer än hundrafaldigats. Argumentationen från läsaren baserar sig på att man idag kan köpa mer för en timmes arbete än man kunde i början av 1900-talet, och menar att det är deflation och att vi alltså inte sett inflation under 1900-talet.
Det är det inte.
Deflation och inflation är och förblir ett monetärt fenomen, och innebär att värdet på befintliga pengar ökar eller minskar pga minskande eller ökande penningmängd, kombinerat med omsättningshastigheten på dessa pengar. Detta tar sig uttryck genom fallande eller stigande priser på en kombination av tillgångar (ex fastigheter, guld, aktier mm), varor och tjänster (dvs även löner). Punkt.
Våra löner har ökat dramatiskt sedan år 1900, och det beror delvis på inflation.
Men att vi idag kan köpa mer per arbetad timme beror inte på deflation, utan på ekonomisk tillväxt. Ekonomiskt tillväxt, mätt som BNP, justeras nämligen ner med BNP-deflatorn som ungefär motsvarar prisinflationen i KPI. Att vi alltså trots inflation fått se en real tillväxt, dvs justerad för inflationen, har under 1900-talet gett oss ökat välstånd och alltså mer köpkraft per arbetad timme.
Det är alltså tillväxten som ökat vår köpkraft. Inte någon deflation.
Men tillväxt är samtidigt inte gratis. För att göda tillväxten har vi konsumerat enorma mängder ändliga råvaror och kraftigt ökat den exergi (dvs energi använd till faktiskt prestera något, det man egentligen pratar om när man i dagligt tal säger energi) vi förbrukar (energi kan inte förbrukas, bara omvandlas, men exergi förbrukas). Vi börjar nu närma oss vägs ände i möjligheten att utöka den volym råvaror och den exergi vi tömmer vårt ekosystem på dagligen, och med det når vi också tillväxtens gränser.
Men inflationen finns kvar, och vi kommer framöver få spela upp 1900-talet baklänges, eller åtminstone några decennier av 1900-talet tills vi når en hållbar nivå.
Samtidigt är det ju så att den som inte har några pengar, rent av bara skulder, och har ett jobb där reallönen klarar av att följa inflationen, inte får det sämre av inflation. De som får det sämre är de som har pengar, inklusive i pensionssystemen. Eftersom dagens medelsvensson oftast inte ens har 10 000:- SEK sparat och generellt är skuldsatt så är det kanske inte så konstigt att förvirrade tankar om deflation under hela 1900-talet dyker upp.
Avslutningsvis så var kronan (den svenska, danska och norska) under den nordiska valutaunionen värd 0.4g guld. Idag får man 0.003g guld för samma krona. Mätt i guld har prisinflationen varit 13 200% sedan guldmyntfoten övergavs i samband med första världskriget.