Tillväxtens gränser fortfarande korrekt efter 37 år

I den ursprungliga Tillväxtens gränser av Romklubben för 37 (1972) år sedan så gjorde man ett försök att med datormodeller att modellera just tillväxtens och med det mänsklighetens gränser. Detta var pionjärarbete inom datormodellering, och man modellerade bland annat befolkningsmängen, industriell kapacitet, resursförbrukning, föroreningar mm.

På The Oil Drum hittar vi nu en titt på denna 37 år gamla prognos, baserad på en artikel i American Scientist . Och den är fortfarande dead on the money. Mitt i prick.

Modellen visade 1972 att vi skulle vara 6.7 miljarder människor på jorden. Utfallet blev 6.9 miljarder. Det kallar jag precision.

Naturtillgångarna skulle ligga på 0.53, utfallet blev 0.5 i snitt. Det kallar jag precision.

Industriell produktion per kapita skulle vara 1.8, utfallet blev 1.9. Det kallar jag precision.

Förenklat kan man säga att utfallet blev något högre industriell produktion, och med det ökad förbrukning av ändliga naturtillångar, samt lite högre befolkning.

Tillväxtens gränser har förlöjligats och förnekats, och framför allt missuppfattats. Men trots att det handlade om pionjärarbete, så har den varit korrekt hittills. Kritikerna brukar försöka få den till att handla om att allt skulle krascha redan på 1970-talet, men det sade aldrig rapporten, lika lite som M King Hubberts prediktioner om peak oil handlade om att oljan skulle ta slut på 70-talet. Hubbert pekade istället på att peak oil (som ju inte är att oljan tar slut) skulle inträffa 2001, och utfallet för konventionell olja blev 2004, totalt pekar det mesta på 2008.

Nu lär väl inte kritikerna komma med några ursäkter, och lär väl sopa det faktum att Romklubben har haft rätt än så länge under matan.

Om modellen fortsätter stämma, så innebär det att vi ungefär nu når max mat per capita, och även högsta punkten för industriell produktion per capita. Produktion av tjänster per capita toppar inte riktigt än, utan där är det fortfarande några år kvar. Dödstalen bottnar också först om några år, för att sedan börja stiga extremt kraftigt mot den stora kraschen runt 2050 då även befolkningen toppar ur. Men redan innan dess ser vi alltså stigande dödstal, dvs kortare medellivslängd, men samtidigt fler födslar.

Även om den riktiga kraschen i befolkning inte kommer förrän runt 2050, om man skall tro modellen, så är det nu i intervallet 2000-2020, som alla faktorer som gäller levnadsstandard och välstånd toppar ur. Befolkningsvågen är inte så lätt att vända, men välståndsmässigt är det utför som gäller redan ungefär nu.

Nu skall man inte glömma fjärilseffekten, att små avvikelser leder till stora skillnader i slutresultatet. Det är i själva verket väldigt anmärkningvärt att en simulering från 1972 fortfarande är så korrekt. Samtidigt ser verkligheten ut att vara lite värre än prognosen. Vi har förbrukat naturtillgångar lite snabbare, och ökat befolkningen lite fortare, vilket talar för en tidigare befolkningskrasch än 2050, och även att alla positiva faktorer toppar i närtid.

Försök hitta någon ekonom som lyckats modellera framtiden 37 år i förväg, och dessutom brett och uppmärksammat publicerat detta. Än mindre pricka in hur ekonomin ser ut om 3.7 år.

Kanske beror ekonomers oförmåga att förutse framtiden på att de ekonomiska reglerna är påhittade, och ändras hela tiden? Medan grundläggande samband som levnadsstandard, matproduktion, befolkningstillväxt och resursutnyttjande inte påverkas av vilka ekonomiska teorier som för tillfället är i ropet?

Så länge det finns mat, så gäller gamle Malthus teorier om populationstillväxt, och grundläggande samband som att så länge det finns kapacitet för det så ökar en population, oavsett om det handlar om människor eller om djur. Sedan missade Malthus att förutspå de fossila bränslenas intåg på den mänskliga arenan och hans befolkningskrasch ser alltså ut att inträffa 2050 om man får tro Romklubben.

Men att naturresurser som t ex fossila bränslen är ändliga har inte Romklubben missat, och med det så stämmer deras modell fortfarande skrämmande väl. Men Malthus teorier om populationskrasch stämmer fortfarande. Han hade bara inte räknat med fossila bränslen.

Rådande ekonomiska teorier, inom t ex den nyklassiska ekonomin, säger att inget kan ta slut, för om det blir brist på något kommer guden Marknaden att ordna fram alternativ. Problemet är att fossila bränslen skapades under en unik period i jordens utveckling för 20-40 miljoner år sedan, och alla våra metaller skapades för miljarder år sedan i någon stjärna. Oavsett vad Markanden säger så kan den inte ändra detta. Och därmed hjälper inga ekonomiska teorier i världen.