I kommentarer under gårdagen menade en av de kära läsarna att vi inte alls upplevt inflation under 1900-talet, trots att priser och löner generellt mer än hundrafaldigats. Argumentationen från läsaren baserar sig på att man idag kan köpa mer för en timmes arbete än man kunde i början av 1900-talet, och menar att det är deflation och att vi alltså inte sett inflation under 1900-talet.
Det är det inte.
Deflation och inflation är och förblir ett monetärt fenomen, och innebär att värdet på befintliga pengar ökar eller minskar pga minskande eller ökande penningmängd, kombinerat med omsättningshastigheten på dessa pengar. Detta tar sig uttryck genom fallande eller stigande priser på en kombination av tillgångar (ex fastigheter, guld, aktier mm), varor och tjänster (dvs även löner). Punkt.
Våra löner har ökat dramatiskt sedan år 1900, och det beror delvis på inflation.
Men att vi idag kan köpa mer per arbetad timme beror inte på deflation, utan på ekonomisk tillväxt. Ekonomiskt tillväxt, mätt som BNP, justeras nämligen ner med BNP-deflatorn som ungefär motsvarar prisinflationen i KPI. Att vi alltså trots inflation fått se en real tillväxt, dvs justerad för inflationen, har under 1900-talet gett oss ökat välstånd och alltså mer köpkraft per arbetad timme.
Det är alltså tillväxten som ökat vår köpkraft. Inte någon deflation.
Men tillväxt är samtidigt inte gratis. För att göda tillväxten har vi konsumerat enorma mängder ändliga råvaror och kraftigt ökat den exergi (dvs energi använd till faktiskt prestera något, det man egentligen pratar om när man i dagligt tal säger energi) vi förbrukar (energi kan inte förbrukas, bara omvandlas, men exergi förbrukas). Vi börjar nu närma oss vägs ände i möjligheten att utöka den volym råvaror och den exergi vi tömmer vårt ekosystem på dagligen, och med det når vi också tillväxtens gränser.
Men inflationen finns kvar, och vi kommer framöver få spela upp 1900-talet baklänges, eller åtminstone några decennier av 1900-talet tills vi når en hållbar nivå.
Samtidigt är det ju så att den som inte har några pengar, rent av bara skulder, och har ett jobb där reallönen klarar av att följa inflationen, inte får det sämre av inflation. De som får det sämre är de som har pengar, inklusive i pensionssystemen. Eftersom dagens medelsvensson oftast inte ens har 10 000:- SEK sparat och generellt är skuldsatt så är det kanske inte så konstigt att förvirrade tankar om deflation under hela 1900-talet dyker upp.
Avslutningsvis så var kronan (den svenska, danska och norska) under den nordiska valutaunionen värd 0.4g guld. Idag får man 0.003g guld för samma krona. Mätt i guld har prisinflationen varit 13 200% sedan guldmyntfoten övergavs i samband med första världskriget.
20 kommentarer
I morgon gör Tyskland den sista avbetalningen på krigsskulden efter första världskriget 1914-1918 !
Det får en att undra vem som betalar av de enorma skulder som stater och enskilda dragit på sig de senaste 20 åren. Barnbarnsbarbarnsbarbarnsbarnen ?
Intressant, finns det något syfte med inflation? Alltså vad är det egentligen bra till? Hade vi inte lika gärna kunna skippat inflation och köpt en bulle med kaffe för 20 öre. Hehe. Det vill säga varför ökar man eller minskar man penningmängden? Som jag har förstått det är pengar du har i handen alltid en skuld dvs du betalar den genom att dina pengar minskar i värde. Den ränta man får på banken är den relativ till inflationen? Har man 0.1% ränta på banken och inflationen är 2% så borde man vara mäkta lurad?
Vad vi inte kan köpa mer av för en timmes jobb är just en timmes jobb!
En köpt timme kostar väl ca fyra!
Micke 16:08
Klart du är lurad. Det är hela poängen med inflation, dvs skapa nya pengar som gynnar 1) den som skapar och lånar ut pengarna och därmed kan hämta in gratis ränta (banken och/eller staten), 2) den som får låna (i ett tidigt skede) och därmed kan gå in i en marknad "dopad" . Däremot missgynnas 3) alla andra, dvs de som sparat sina pengar i tron att de ska behålla sitt värde och 4) de som lånar i slutet av karusellen och får sitta med Svarte Petter när bubblan spricker.
/Mikael
Varför vill staten(folket) ge bankerna denna makten, som dem dessutom missbrukar det har vi ju sett på flera ställen i världen på senaste tiden?
Det känns ju ganska kontraproduktivt att hålla på med dessa svängningar? Framtvingar detta system produktivitet eller snarare stjälper det den?
CornuCopia,
Guld och ädelmetaller kommer aldrig att stiga i värde mer än inflationen. Guld är alltså på sikt en inflationssäker investering men ingenting mer. Vad 1 kg guld köper idag kommer det att köpa om 100 år.
För den som vill ha värdetillväxt är sålunda guld inget alternativ. Då återstår enbart aktier, fastigheter och andra dylika tillgångar.
Guld bevarar värde, aktier ger en chans till värdetillväxt. Vad 1 aktie köper idag kan en aktie om 100 år räcka till flera gånger mer.
Varför skulle någon vilja spara i guld om det bara skjuter upp konsumtion?
Att skjuta upp konsumtion är väl hela poängen? Att kunna konsumera när man inte längre har någon inkomst (går i pension). Om man sedan sparar till pensionen i pengar, guld eller pensionsfonder beror på hur man är som person…
Felet med dagens system.
Jobbar jag en timma, så får jag endast tillbaks 1/5 timmes arbete,om jag anlitar en hantverkare.
Det är detta som måste ändras till rimliga nivåer då det sätter stopp för tillväxten i vårt samhälle.
Köpkraften blir för liten för Svensson, det är därför han måste ha inflationen för att överleva.
Det är därför det är så bra med arbetsbyte, jobbar jag 1 timma får jag tillbaka en timmas arbete
/GeCe
Tror själva socialdemokratin uppstod som en revolt mot att löneskatten skulle höjas till 1%, "under lagar och skatter vi dignar ner", vilket påbörjade att man inte kan få tillbaka en timmes arbete för en timmes arbete.
Vet inte vilka löner ni har men jag kan växla 1 timmas arbete efter skatt mot 40 timmars arbete.
Då är jag ändå bara en vanlig tjänsteman. En ganska bra lön kanske i och med att jag för varje arbetat minut kan byta det mot någon annans 40 minuter.
Intressant!
Lokalt eller globalt?
/GeCe
Micke
Inflation skafas från början för att kunna finansera krig. Det är omöjligt att kräva befolkningen plötsligt så mycket i skatt. Då måste man stjäla pengarna på nåt eller annat sätt.
Senare inflation har används för att finansera politikernas löften i valkampanjer.
Välfärdstaten behöver inflation, för att folk som inte borde ha råd att konsumera massa med onödiga grejer ska kunna göra det i självsnålare folkets bekostnad.
Med en valuta som inte tappar värde skulle det vara smartare att spara pengarna än att köpa onödiga saker. Det vill inte politikerna. För att vi måste konsumera mera för att BNP ska bli större för att de får stjäla oss mera skatter för att de kan hjälpa flera folk och så blir de deras hjältar och får deras röster, deras familjers, deras vänners och många andras som inte förstår hur en valfärdstat fungerar.
http://www.asposverige.se/2010/10/70regeln/#more-555
Micke 17:29
"Varför vill staten(folket) ge bankerna denna makten, som dem dessutom missbrukar det har vi ju sett på flera ställen i världen på senaste tiden?"
Folket vill naturligtvis inte ge bankerna denna makten, men folket hålls okunnigt om sakernas verkliga förhållande. Väldigt få människor vet hur pengar och inflation uppstår, och så länge allt går bra och folket mutas med fantasilån som får det att känna sig rikt så kommer det inte att protestera. När sedan bubblan spricker kommer folket yrvaket att känna sig lurat och vi får se scener som de i Albanien för 10 år sedan när pyramidspelen brakade ihop. Vårt penningsystem fungerar likadant, men det vill inte herr Ingves att vi ska veta om.
Staten och kapitalet sitter ju (som Thåström sjöng) som bekant i samma båt.
/Mikael
Det som jag inte kan förstå är varför USA som använt sig av enorma stimulanser de senaste åren, inte har en hög inflation idag? Snarare pratar man om deflation där…
Om inte så stora stimulanser hjälper deras ekonomi, hur illa kommer det då att vara när stimulanserna försvinner?
Någon som läst boken "Bankerna och skuldnätet" av Ellen Hodgson Brown? Om inte så rekomenderar jag den, fick iallafall mig att tänka till.
"Det här är boken som avlivar myterna om pengar och som visar hur de privata bankerna har skapat ett globalt nät av skulder som håller oss fångna i träldom."
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197705942
Dessutom är den inte så trögläst som jag trodde. Riktigt intressant faktiskt.
Göran
Finns många myter kring monetära system. Ett lånebaserat monetärt system har fördelen att kunna göra nu vad man annars skulle göra sedan. Beroende på resursutnyttjande kommer man då ev. få inflation (när man försöker göra mer just nu än vad man har tillgängliga resurser för). Detta är en konsekvens av överoptimism, vilket dock är det mindre onda eftersom överpessimism är mer destruktivt.
Men den monetära mängden ("penningmängd") är ointressant så länge man inte tar hänsyn till effekten den har. En 10-krona som inte används har ingen monetär effekt alls, en enkrona som används 10ggr har samma effekt som en 10kr som används en gång. Det är därför det finns en viss sanning i taylorformeln bnp x resursutnyttjande = penningmängd x omsättningshastighet.
Problemet kommer då ekonomi är mer psykologi än vetenskap. Så under inflationsscenari kommer både penningmängd öka (låna nu, betala tillbaka mindre sen) och omsättningshastighet öka (bättre använda pengar nu än sen, sen är de mindre värda). Detta komma med konstant bnp dra upp resursutnyttjandet (t.ex. lägre arbetslöshet) och som konsekvens även tillgångsinflation (höjda löner, höjda priser)
I deflation kommer penningmängd minska (oro över lånen, betala tillbaka) och framför allt kommer omsättningshastighet minska (bäst att hålla i pengarna, vet inte när man får pengar igen). Mindre pengar gör att antingen bnp eller resursutnyttjande kommer minska, sannolikt bägge. Hög arbetslöshet och sjunkande priser. Därtill kommer all utveckling ske långsammare då "bättre att vänta och se" är dominerande, ingen vill göra nu vad man kan göra sen, man vågar inte låna för att satsa.
Det stora problemet är om man överlämnar mycket av högra ledet till konjunkturkänsliga brancher (banker) då de kommer bli procykliska. Förstärkt inflationstendens under optimism och förstärkt deflationstendens under pessimism. Trots att kringliggande förutsättningar (bnp x resursutnyttjande) egentligen inte hade behövt vara cykliskt alls frånsett strukturella kriser.
Så centralbanken försöker arbeta motcykliskt mot bankerna och med ränta styra högerledet. Men detta är för trubbigt om inte bankerna följer vanlig banksed (låna upp kort, låna ut långt) eller har för stor hävstång (kapitaltäckning under 15-20%). Då kommer de deflationistiska tendenserna överstiga vad centralbanken kan klara och kvarstår att ersätta hålet med likviditet, t.ex. QE. Det finns inget sätt en "fri marknad" skulle klara detta då lånebaserade monetära system är i grunden procykliska.
Guldbaserade monetära system (icke-fiat) är faktiskt än värre eftersom varken penningmängd eller omsättningshastighet kan påverkas statligt och kriser kan bli mycket tvära (allt styrs av omsättningshastighet, denna dyker snabbt och plötsligt vilket också historien utvisat). Guldbaserade system ger en kraftig pengaöverföring från svaga grupper till starka, och möjligör ganska enkel manipulation. Har du stor del av allt fysiskt guld, kan du corner:a marknaden genom att dränera ditt guld från marknaden (sänka omsättningshastigheten) vilket till slut knäcker kamelens rygg och utlöser tvär deflation (som blir självuppfyllande och ej kan hävas utifrån) och sedan köpa upp fasta tillgångar billigt. När guldet kommer tillbaka till marknaden får du istället inflation och du säljer, får tillbaka ditt guld och gör samma sak igen
/P
Mjo, men Staten och kapitalet spelas ju på radio. Texten är inte speciellt tydlig med hur det verkligen förhåller sig i ekonomin. Det handlar mest om bankirernas feta nackar osv.
Mycket intressanta kommentarer så här på morgonkvisten.
– Insåg för några år sedan att det var bank man skulle vara. Inte jobba bara casha in pengar och ränta – om man bara kunde säkerställa att folk betalade tillbaka lånen och räntan (HA?). Insåg också att jag inte skulle få tillstånd att vara bank. 🙁
Det var väl Blå tåget som skrev Staten och kapitalet?
Marx lär aldrig ha klagat på bankerna, bara industrialsterna. Han lär ha haft för många bankirvänner. Någon som vet om det är sant?