Reuters uppger att det finns risk att en tredjedel av den polska bolånestocken ogiltligförklaras av EU-domstolen. Detta kan orsaka en polsk och schweizisk finanskris, där lån och obligationer motsvarande 300 miljarder svenska kronor står på spel, och detta kan ge spridningseffekter i ett bräckligt läge för ekonomin i Europa.
 |
| Kyligt i Polen. |
Den gamla socialdemokratiska devalveringspolitiken fortsätter att hålla Sverige över ytan. Trots högkonjunktur har den svenska valutan försvagats avsevärt under regeringen Löfvens tid vid makten och denna försvagning kan förklara mycket av att Sverige har klarat sig så väl som vi gjort på pappret – samtidigt som den verkliga orsaken kan döljas för svenska folket.
 |
| Svenska kronans skvalpväxelkurs mot olika världsvalutor under respektive regering 199301-201804. Skalan är trunkerad. Data: Riksbanken |
Att flytta sparpengar till bankkonton utomlands innebär visserligen en valutadiversifiering, men samtidigt en större risk än att behålla dem i svenska kronor. Växelkurser varierar mer än Riksbankens mål om 2% KPI-inflation.
Sedan Riksbanken i sin desperation över att man inte lyckas uppnå det helt godtyckliga penningpolitiska målet om 2.0% i KPI-inflation gått ut med att man aktivt vill försvaga kronan har möjligheten tagits upp här på bloggen att flytta sparkapital bort från svenska kronan SEK. Man kan förmoda att dessa desperata åtgärder kommer hålla på till man lyckas med just detta, dvs försvaga svenska KPI-Svenssons köpkraft med 2%.
Att ligga kvar med sina bankkontopengar i SEK innebär alltså en risk om 2% minskad köpkraft, givet att Riksbanken lyckas med sin avsikt. Vilket förstås inget talar för, eftersom man spektakulärt misslyckats med både minusräntor och pågående köp av 200 GSEK statsobligationer.
Man kan som svensk konstatera att trots att kronan tappat 26% mot dollarn och 11% mot euron på några år, så har KPI-inflationen legat kvar runt 0%, med dominans på KPI-deflation. Sedan finns det ju ingen KPI-Svensson och en enskilds hela konsumtion kanske är importerade elektronikprodukter.
“Men framför allt så existerar det ingen person som har ett konsumtionsmönster enligt KPI, åtminstone inte i Sverige och knappast utomlands heller. En svensk KPI-Svensson skall både äga en egen bostad och hyra en lägenhet. H*n skall vara kvinna (köpa mensskydd), småbarnsförälder (blöjor), röka (cigaretter), supa (vin, sprit och öl), studera, vara sjuk (medicin och sjukvård), åka till Thailand varje år, köpa nya möbler, platt-TV och husgeråd varje år, äga bil mm mm. Kort sagt så måste KPI-Svensson dels ha väldigt dålig hälsa och ohälsosamma vanor, och förutom att vara både student, sjuk och föräldraledig även ha råd med utlandssemester, ny bil varje år, och ny platt-TV och dator varje år.”
 |
| Stefan Ingves Foto: Riksbanken |
Om KPI-Svensson är en självpyroman, som eldar upp hela sitt hushåll varje år, så kanske man kan konsumera enligt KPI.
Så man kan skydda sig mot Riksbankens avsikt att uppnå 2% högre konsumentpriser på ett år, genom att flytta pengarna utomlands. På det beslutet får man en avsevärd valutarisk. Sedan i januari har t ex CHFSEK fallit ca 8%. Verkar vara ett högt pris att betala för att skydda sig mot 2% minskad köpkraft och är ett anekdotiskt godtyckligt exempel på valutarisk.
Växelkurser varierar mer över tiden än KPI-inflationen urholkar din köpkraft i Sverige. Med dålig timing kan det vara en rejäl förlust att flytta bankmedel utomlands. Frågan är om den potentiella vinsten är värd risken?
Nu är dock risken att eftersom Riksbanken misslyckas med allt de tar sig för – de lyckas inte nå ett mål om 2% KPI-inflation och de säger sig vara mycket oroliga för hushållens skuldbubbla och bostadsbubblan, men är själva grundanledningen till att den eldas på som aldrig förr – så därmed kan vi förstås få en situation där SEK försvagas med 30% utan att KPI påverkas. T ex har SEK försvagats 26% mot USD sedan 2013, samtidigt som vi haft KPI-deflation.
Riksbanken kan säkert vara stolta över sin insats, men knappast nöjda. Ungefär som sjuksköterskorna som tog fajten, strejkade och fick löneförhöjningar lägre än KPI-inflationen på den tiden. Kanske vore det bättre om Riksbanken inte tog fajten, utan normaliserade räntan och rullade över på rygg och gjorde en pudel, erkännande att de klarar inte av att ordna den godtyckliga nivån 2% i KPI-inflation, utan blåser bara upp en massa bubblor.
Det kan vara omständligt att öppna bankkonton utanför Sverige. En läsare tipsade dock om två onlinebanker som relativt enkelt låter dig öppna konto i Norge eller Schweiz, utan att behöva lämna Sverige.
 |
| Veckochart CHFSEK. Syns tydligt när Schweiz gav upp försöken att ha valutan knuten till euron, men den har fallit tillbaka mot svenska kronan sedan dess. |
För att öppna dessa bankkonton behöver man en underskrift och en verifierad passkopia, bägge verifierade av notarius publicus – titta på din kommuns hemsida var din kommuns notarius publicus finns någonstans. Det kostar runt 200:- SEK.
De två bankerna man denna vägen kan öppna konton på är Nordnet i Norge, Nordnet.no, samt den schweiziska onlinebanken Swissquote.ch, vilket ger dig möjlighet att spara pengar i CHF, USD, EUR och GBP. USD och GBP ser ut att ge 0.75% ränta medan CHF och EUR ger 0.01% i ränta. Ingen av dessa räntor kompenserar för valutarisken, förstås.
Överföringar ska fungera med vanliga Europaöverföringar, och det finns även tilläggstjänster.
Därmed finns alltså relativt enkla möjligheter att sätta pengar på bank utomlands i valutorna CHF, USD, EUR, GBP och NOK, och exponera sig till 100% för valutarisken det innebär. Detta utan att behöva sätta sig på flygplanet till Zürich. Notera dock att det även finns svenska banker som erbjuder valutakonton, men det är förstås inte säkert att de vill ha med dig att göra på den punkten. Om poängen är att diversifiera bort från SEK kanske man även bör diversifiera bort från svenska banker?
Ingen form av ersättning har utgått till mig eller till mig närstående för detta inlägg, utan detta är bara läsarinformation angående gårdagens läsarfråga. Jag kan på inget sätt gå i god för vare sig Nordnet.no eller Swissquote.ch, då jag inte använder dessa tjänster.
En läsare har genom vanligt sparande och boende i hyresrätt sparat ihop 750 000:- SEK utan spekulation. Det är inte aktuellt att köpa någon bostad, men med Riksbankens uttalanden om att aktivt försvaga kronan väcks frågeställningen om hur dessa 750 000:- ska förvaltas.
 |
| Foto: Riksbanken |
Läsaren skriver följande:
“Har ett sparkapital om 750k genom vanligt arbete. Inget aktieinnehav, inget spekulerande i Bitcoins – bara genom sparande och vanligt kneg på diverse deltidsarbeten.
Min fråga är: vad f*n ska jag göra med pengarna? Börsen känns alldeles för volatil för tillfället. Köpa lägenhet är i dagsläget helt uteslutet.
Riksbanken insisterar ständigt med att försöka göra mina hårt ihoparbetade pengar värdelösa genom idiotiska beslut som i slutändan ändå inte har någon önskvärd effekt. Att ha kvar pengarna på svensk bank i Sverige känns som en dålig idé med tanke på bostadsbubblans stundande krasch.
Ska man satsa på guld? Flytta över pengarna till konto utomlands? Hur går man i så fall tillväga? Känner mig för tillfället vilse och har inte den blekaste om vad man ska göra. Är inte ute efter massiva avkastningar i första hand utan snarare stabilitet och långsiktighet.”
Till en början kan jag naturligtvis inte ge några råd och tar naturligtvis inte heller ansvar för några sådana. I Sverige gäller enbart ansvar om man ingått ett avtal om detta, och hela detta stycke är egentligen meningslöst att skriva, men jag gör det ändå för att förtydliga.
Inom stabil och långsiktig förvaltning gäller diversifiering. Inte alla ägg i samma korg.
Utgår man från Riksbankens försök att göra svenska kronan värdelös(are) genom att aktivt försvaga kronan, så vill man förstås diversifiera bort från svenska kronor. Samtidigt kan förstås Riksbanken spektakulärt misslyckas med sina försök att slakta svenska kronan. Oavsett tar man alltså alltid en marknadsrisk, även om man sätter pengarna på ett svenskt bankkonto, då det mesta man behöver pengarna till är importerat och blir dyrare vid kronförsvagning.
En generell rekommendation är 10-15% i guld, något som bland annat Handelsbanken räknat ut. Det handlar om att uppnå optimal riskjusterad avkastning och att man i övrigt ligger mot börsen och obligationsmarknaderna.
Valutamässigt skulle en diversifierad portfölj kanske kunna vara 30% mot SEK, 30% mot EUR och 30% mot USD. EUR kan i teorin bytas mot NOK, men då Norge i mycket har samma problem som Sverige, dock med oljepriset som joker i leken, så kanske NOK bör undvikas. CHF är ett alternativ till EUR.
Om man vill ligga likvid kan man förstås öppna bankkonton utomlands, men detta är faktiskt belagt med vissa transaktionskostnader, om inte annat på grund av att det ofta är omständligt att öppna utländska konton.
En variant är då att placera pengarna i korta räntefonder i önskad valuta. Det finns förstås förvaltningskostnader inblandade i detta, men går att göra i en handvändning via en svensk bank med normalstort fondutbud.
Alternativet är förstås att spekulera på börsen, exponerad mot olika valutor. Även svenska exportföretag bör stärkas på Riksbankens önskade fallande valuta, men tror man att ekonomin ligger på eller nära överhettning är det helt fel att just nu gå in på börsen. Uppsidan är begränsad, medan nedsidan är på topp. Bättre då att vänta likvid i några år och gå in när blodet flyter på gatorna nedanför börsmäklarnas kontor.
Dessvärre går det inte att undvika spekulation hur man än gör i det här läget. Att ligga likvid, speciellt i andra valutor, är också en form av spekulation. Samtidigt har det knegande regelbundna sparandet en minskande avkastning. Förr eller senare når läsaren ett sparkapital där även små marknadsrörelser blir större än tillkommande sparande och sparkapitalet stagnerar.
Samtidigt är Riksbanken spektakulärt skickliga på att inte uppnå sina mål. Man lyckas inte orsaka någon KPI-inflation, man lyckas däremot blåsa upp bostadsbubblan och skuldbubblan som man upprepade gånger varnar för. Att man skulle lyckas med att försvaga kronan för att få igång en KPI-deflation kan nog vara uteslutet. Som man ser i gårdagens inlägg om Riksbankens önskan att aktivt försvaga kronan har inte svagare kronkurs de senaste åren lett till någon KPI-inflation, tvärt om. Så kanske är oron obefogad – att ha kvar pengarna i trygga, obefintligt avkastande, placeringar i Sverige är kanske rätt?
För övrigt visar läsaren ovan att det är fullt möjligt att spara ihop ett ganska stort kapital genom arbete och kostnadskontroll. Läsaren hade 250 kSEK år 2013 och har alltså sparat ihop ca 250 kSEK om året sedan dess.
Så vad har du som själv förslag till läsaren – hur ska 750 000:- SEK förvaltas idag givet stabilitet och långsiktighet? Notera att långsiktighet inte betyder att man ska sitta på händerna, utan att t ex ligga likvid till nästa krasch kan ses som att vara långsiktig.
