bostadslån

Någon gång i veckan dimper det ner något pressmeddelande eller lite snäll information om något från en PR-byrå i min mailbox. Tydligen finns det de som anser att bloggosfären är en intressant kanal för att få ut sitt budskap, eller åtminstone min blogg. Eller lite repliker från någon informationsavdelning, som tycker jag missuppfattat något. Det känns ju alltid bra för egot när man får uppmärksamhet från riktigt folk.

Eftersom jag har en tendens att kalla koskit för koskit så brukar jag ignorera det som dimper ner i brevlådan. Jag är ju ingen lat journalist som gärna får en färdig artikel i knät så han eller hon kan dra till Restaurang Murveln och dricka rödtjut resten av dan. Fast nu tänkte jag göra undantag. Ett av våra större försäkringsbolag har låtit en PR-byrå “ta del av en undersökning”, som de tyckte var intressant och skickade till mig.

Det handlar om de stackars kvinnor som har en tendens att överleva sina män, men saknar efterlevandeskydd. Dels lever ju kvinnor över 65 års ålder tre år längre än män generellt, och dels så gängar ju sig många kvinnor med några år äldre män. Försäkringsbolaget konstaterar att i åldern 65 – 79 år, så är det 3.5 – 4.1x så många kvinnor som blir änkor än män som blir änklingar. Iaf enligt försäkringsbolaget ifråga.

Eftersom det handlar om ett försäkringsbolag så föreslår de förstås att man skall ta till ett antal försäkringslösningar eller pensionssparande för att kompensera kvinnorna som överlever sina män.

Men med tanke på veckans boendetema, så finns det ju ett bättre sätt. Vi tar det igen. Amortera. Bort. Lånen. På. Bostaden.

Pensionssparande, fondsparande, försäkringar etc innebär alltid att någon tärande part skall ta ut förvaltningsavgifter eller vinst på dina pengar, och med någon procent som försvinner till försäkringsbolaget varje år så blir det rätt många slantar över tiden. När du amorterar är den enda som gör någon vinst du själv. Vartenda öre går oavkortat till er själva, inga förvaltningsavgifter, ingen vinst för någon annan. Och eftersom bostadsräntor är högre än riskfria räntan, så klår amorteringar även den.

Gärna en bra privat pension, men först en avamorterad bostad!

Dels blir det ingen panik med att sälja bostaden när livspartnern sedan 30-50 år tillbaka går och dör, det är nog med kaos, förtvivlan och sorg ändå. Dels kan bostaden säljas och bytas mot en mindre, med en rejäl slant emellan om man väljer att göra detta.

En annan aspekt är om man verkligen tror att försäkringsbolaget man väljer överlever i 50 år, och inte alla livslånga inbetalningar går till spillo vid t ex en konkurs pga finanskris. Bostaden din äger du oavsett, så länge det inte blir en kommunistisk revolution.

Så kvinnor, kryp upp i soffan hos er man, bit tag i örat på honom och viska hest “du kommer dö före mig, borde vi inte öka amorteringarna på huset”. Trevlig fredagskväll!

Undrar varför jag inte fått ett enda pressmeddelande eller PR-byråpåstötande om att man bör amortera? Kanske därför att det inte finns någon annan än den som amorterar som tjänar på det? Inte vara sura för ovanstående, all publicitet är bra publicitet. Eller hur?

I övrigt har bloggandet korsat över med verkligheten mer idag. En översättare hittade vår lilla debatt om bra översättning av deleveraging, där ni ju röstade fram hävstångsminskning eller överbelåningsreglering som bästa alternativ. Översättaren valde överbelåningsreglering, och tackar så mycket.