Le systemcollapse – gårdsförsäljningen av vin (OBS: STARKA SCENER)

Är som bekant på cykelsemester i ett av Frankrikes lite mer kända vindistrikt – Champagne – och kan nu redogöra för systemkollapsen som gårdsförsäljning av vin innebär. Våld, smärta, lättja, upplösning av lag och ordning och i slutändan katolocisimens förtappade depraverade livsstil där man kan få syndernas förlåtelse. Starka scener nedan.

Le systemcollapse.

Gårdsförsäljning av vin och alkoholhaltiga drycker ska bli tillåten i Sverige, vilket enligt kritikerna kommer leda till systemkollapsen och tillintetgörandet av det lutheranska samhälle vi haft i 400 år sedan Gustav Wasa kastade ut papisterna från landet. Hos de vedervärdiga katolikerna är det som bekant okej att synda, för man kan få syndernas förlåtelse via bikt eller sista smörjelsen och få carte blanche, medan vi lutheraner bedöms av Sankte Per efter döden, och våra samlade livsgärningar döms och vi fördöms. Kort sagt leder vällust, njutning och konsumtion av alkohol till att svensken hamnar i helvetet. Och satans påfund gårdsförsäljningen är ett led i detta.

Således leder gårdsförsäljning av gårdsproducerad vin och öl till systemkollapsen, där band av rövare drar runt på landsbygden och staten förlorar inte bara sitt våldmonpol, utan taxeringsrätten och dessutom gör att svensken hamnar i helvetet.

Alltså åkte bloggen till Champagne för att CO2-vänligt cykla runt och med kroppsskydd, hjälm, Försvarsmaktens buff och adekvat offensiv skyddsutrustning uppleva le systemcollapse på plats.

Första dagen cyklade vi cirka 40 km från champagnehuvudstaden Reims till Champagnehuvudstaden Epernay. För att inte bli utslagna av rövarbanden och avsaknaden av våldsmonopol (vi har ännu inte sett en enda representant från ordningsmakten, trots att vår nuvarande tillflyktsort har ett helt eget hus med Gendarmerie Nationale, men de är antagligen utplånade av le systemcollapse) stannade vi inte vid något champagnehus, även om vi t ex passerade Bollinger mfl på vägen. 

Bollinger. Notera de folktomma gatorna, då papisterna flytt undan på ryktet av de annalkande plundrande lutheranerna från Sverige.

För att undvika att hamna i papistbakhåll blev det en del terrängkörning, faciliterat av franska lantmäteriet, som har lagt in varenda traktorspår som en väg hos Google Maps, som således snällt rekommenderar dessa för cykel.

Patina.

Väl framme i Reims sökte vi skydd hos ett champagnehus och intog sex olika sorters champagne på glas i väntan på att bli insläppta i de zombiesäkra bergrummen hos extremt kommersiella Mercier.

Le systemcollapse.

För att skydda sig mot systemkollapsen har till och med kompisarna Pål och Roger satt upp barrikader mot såväl papister som lutheraner.

Där nere i ett av världens största bergrum, med sina 18 kilometer tunnlar och antagligen nio hektar golvyta (NORAD:s reservanläggning i Cheyenne Mountain har två hektars yta, Musköbasen har också mindre ån detta) kände vi oss trygga. Det var också behagligt svala 10-12 grader istället för 23 graders svensk sommarvärme ute.

Arton kilometer tunnlar. Kommersiella  Mercier är noga med att säga att detta är den största anläggningen på en våning, underförstått så finns det större, fast då med flera våningar.

Sedan blev det dags för avsmakning och le systemcollapse.

Starka scener.Mercier är väl en av världens största producenter av champagne (non-vintage), men finns nog inte i Sverige. Inte dåligt, men inte märkvärdigt heller, utan är till för att alla ska ha råd med champagne.

En av gästerna hade en hund i en väska. Otäckt. Sedan tog vi oss till hotellet (eller den hyrda lägenheten).

Nästa dag ökade systemkollapsandet, som inleddes med två glas champagne på ett byhak över lunch, efter några kilometer på grusvägar över fält, efter att systemkollapsen grävt upp en asfaltsväg.

Sedan stoppade vi på rekommendation förbi mikroproducenten Paul Sugot, som var mycket kompetent och kan rekommenderas. Vi köpte till och med några flaskor hem, att levereras till kommande hotellrum i Reims för nedpackning i väskor, och kände hur systemkollapsen och helvetet närmade sig, i synnerhet som vi nu var uppe på ytterligare tre glas champagne var.

Tomma flaskor utan årtal för att fotograferas.

Champagnemakaren ursäktade sig för att han inte hade någon Saab-modell, trots att det är ett lutheranskt flygplan.

Med en produktion om bara 3000 – 4000 flaskor om året finns inte Paul Sugot på Systembolaget, dessvärre.

Sedan blev det ett spontant stopp hos Launois, med sina säregna flaskor. Ytterligare fem glas provsmakades, för en summa om tio.

Launois.

 Här fick vi höra sanningen. Det var kyrkan och munkar som låg bakom vinskapandet, och vestibulen hos Launois kryllade av religiösa föremål. Det var ett sätt för kyrkan att vinna folkets förtroende, och Dom Perignon, som förvinade champagneprocessen, var ju i själva verket munk.

Så här nere i Champagne är detta en Guds gåva till mänskligheten, och champagneborna kan inte bli fulla på champagne. Enligt Launois personal är det bara polisen som anser att champagne är alkohol, kanske därför de övergett våldsmonopolet och flytt fältet.

Sedan blev det dags att dra vidare cirka 20 km till övernattning i Etoge.

Chateau Etoge.

Väl där visade det sig att en flaska champagne ingick i rummet, och serverades på la terrace ute i den 27-gradiga värmen. Således ytterligare tre glas var. Och sedan blev det tre glas till maten också, för en summa av sexton glas champagne under dagen.

Och le systemcollapse.

Chateau Etoge har tack och lov en kulturminnesmärkt vallgrav, som gör att man kan hålla ute de plundrande horderna av såväl papister som lutheraner och kan sova i trygghet.

Ny dag, nya champagnehus.

Trots le systemcollapse så grydde morgonen, och fler champagnehus väntade.

En väldigt stark upplevelse, som skvallrar om hur det kan bli om vi tillåter gårdsförsäljning i Sverige. Kunder kan testa produkterna och köpa dem utan statliga mellanhänder. Fruktansvärt. Systembolagskollaps.

Fast priserna i Sverige är väl snarare 200:- SEK för en mikrobryggeriöl på 33 cl, istället för 200:- SEK för en premier grand cru blanc-de-blanc old vines millisec eller vad det nu heter.

Totalt cirka 70 km avverkade på cykel på två dagar i 23 – 27 graders värme trots le systemcollapse. Nu blir det 50 km tillbaka en lite närmare väg till Reims.