Igår offentliggjordes vad som av en del kallas Sveriges största enskilda exportaffär någonsin, Brasiliens order på 12+24=36 JAS 39 E/F. Saab-aktien (OMX:SAAB B) rusar förstås på börsen och är i skrivande stund upp drygt 23%. Men frågan är om inte affären är en förödande gökunge för det svenska försvaret, via utleasning av JAS-plan och motköp, som drivs av handelspolitik istället för bästa val av materiel till det svenska försvaret?
Att döma av börsreaktionen var affären oväntad och ingen information hade läckt ut till marknaden i förväg.
 |
| Veckochart SAAB B |
Ordern handlar om samma nya version av JAS 39 Gripen som Schweiz tidigare valt, om det inte stoppas i en schweizisk folkomröstning, och som Sverige själva ska bygga om sina JAS-plan till.
Affären är positiv för Saab av många anledningar. Dels får Brasliens nej till amerikanska F/A-18 Hornet konsekvensen att flygmodellen läggs ner, och alltså inte blir aktuell för danskarnas framtida köp av modernt stridsflyg. Det spekuleras i att det amerikanska alternativet föll på NSA:s spioneri på Brasiliens president, men snarare vann JAS 39 Gripen på rena meriter och billigaste alternativet både i inköp och i drift och per flygtimme.
Intressant är också att brasilien ska ha JAS 39 E/F till sitt kommande hangarfartyg, vilket är de där 24 ytterligare flygplanen. Saab får alltså en första referensplattform för hangarfartygsbasering. Det sägs att man redan idag kan landa JAS på hangarfartyg utan att en behöva ha en gripkrok, tack vare att man är anpassade för svenska landsvägar och tidigare vägbaser under det gamla invasionsförsvaret.
Likt i fallet Schweiz blir det nu aktuellt att ett antal befintliga JAS-plan ska leasas ut till Brasilien, när redan Schweiz-affären tullar på svensk försvarsförmåga. Inte bara kommer svenska divisioner, inklusive utbildningsdivisionerna, sakna plan – bristen på plan kommer leda till brist på flygtimmar och övning för svenska piloter. Samtidigt ska befintliga svenska plan slaktas för att byggas om till E/F. Sverige riskerar under en lång period sakna flygvapen. Fast kanske är det bäst så, då vi ändå saknar tillräcklig basorganisation för ofred. Men övning blir alltså lidande.
 |
| KC-390 |
Den andra gökungen handlar om motköp. Inte osannolikt ska Sverige i någon form köpa försvarsmateriel från Brasilien. På tapeten kan EMBRAER:s mellantunga transportplan KC-390 bli aktuell. Sverige behöver uppgradera sitt militära transportflyg. Om KC-390 är det bästa alternativet är tveksamt, och man vill ju speciellt inte vara första kund och riskera stå ensam med kostnaderna för att underhålla systemet.
Även om vi förr eller senare måste uppgradera flygvapnets transportflyg, så riskerar ett dyrt motköp i förtid dränera ännu mer av Försvarsmaktens faktiska budget om inga extra anslag ges. Samtidigt finns risken för ännu ett Hkp-14/NH-90 fiasko där FMV ska ha en massa specialanpassningar som gör att priset skjuter i höjden och att vi aldrig får leverans.
Kom ihåg att det svenska militära transportflyget är en av Försvarsmaktens mest användbara system, som används på riktigt dagligen, både inom verksamheten och som stöd till det civila samhället, t ex vid tyfonkatastrofen på Filippinerna.
På uppsidan kanske kan finnas att KC-390 kanske klarar av att lasta stridsfordon 9040, med sin vikt på 23 ton, vilket inte alternativet C-130J Super Hercules klarar. Jag har här bara tittat på vikten och inte på dimensionerna på lastutrymmet. KC-390 klarar 23.1 tons last, vilket i så fall innebär att strv 9040 får lyftas helt utan personal och övrig utrustning, som får flyga i ett annat plan. Versionen för internationella insatser strf 9040C väger dock 28 ton på grund av mer pansar och går oavsett inte att lyfta (och det skulle definitivt inte gå att lyfta de ännu tyngre strf 9040D/E från min roman Midsommargryning – de nya transportplanen i romanen är C-130J, även om det inte skrivs uttryckligen annat än som “amerikanska”). Men för nationellt försvar skulle KC-390 kunna tillföra en förmåga vi inte har idag, så länge vi inte uppgraderar alla strf 9040B till C.
Bra för Saab är inte nödvändigtvis bra för svenska försvaret, men man kanske ska vara försiktigt positiv ändå. Marknaden har åtminstone sagt sitt med aktiekursen. Affären är bra för Saabs aktieägare.
17 kommentarer
Om försvarsbudgeten höjs innebär Saabs export att det blir billigare att köpa mer flygvapenkapacitet, om försvaret fortsätter svältas lär det bli dåligt.
När det gäller transportflyg hoppas jag på ett försök till med samarbete med Norge och/eller Danmark så vi kan dela på kostnaderna för nya C-130J. KC-390 kan bli bra, undrar om våra grannar har ett behov av dem? Jag vet inte ens om de är tillräckligt olika C-130J för att vara ett bra komplement.
Men allt sådant är bara drömmar så länge som försvarets ekonomi krymper.
Nu har det väl visat sig att nordiska i allmänhet och i synnerhet norska samarbeten inte är något att eftersträva?
På det igen, någon gång måste vi växa upp så tjyvnypen mellan så lika syskon tar slut.
Nu är flera generationer Svenskar uppfostrade på socialistiska anstalter, förlåt på dagis större delen av sin vakna tid, hur skall de kunna bli bra förhandlare? Det är svårt att lära gamla hundar sitta.
Kan det verkligen stämma att dagens Gripen C/D och kommande E/F är hangarfartygskompatibel rakt av? Varför har då SAAB ett projekt vid namn Sea Gripen?
Det är skillnad på att kunna göra något och att vilja göra något. Även om man kan landa det så krävs det säkerhetsanordningar för att kunna göra det som ett rutinuppdrag, anpassningar för att hantera saltvatten o.s.v.
Se Aktieingenjören. Bara för att det är möjligt betyder det inte att man ska göra det. Det är möjligt att stoppa en bil med enbart handbromsen, men det är knappast något man gör om man inte måste.
Dock innebär det hela att Gripen är relativt enkelt att hangarfartygsanpassa, då den redan har kort landningssträcka.
Jag måste säga att det bästa med hela affären är Frankrikes reaktion. De löper hela registret av reaktioner hos en försmådd älskare, från "Du har gjort fel, förstört allt, och kommer aldrig att vara lycklig med dem", till försvarsministerns "Pah, det var Indien vi egentligen älskade i alla fall". Väldigt dramatiskt, väldigt franskt.
Den korta landningssträckan är inte oviktig i Brasilien, också på landbacken, där flygvapnet traditionellt bevakat Amazonas, och fördelen med att kunna använda mera provisoriska landningsbanor är uppenbar.
Saltvatten, stötdämpning (sjögång), vingbärighet (låg hastighet vid landning). Det verkar vara de största svårigheterna vid fartygslandning kontra (kort) landbackslandning.
Är inte detta uppgifter för tucano snarare än gripen? Amazonasbevakning, korta banor etc..
Är inte detta uppgifter för tucano snarare än gripen? Amazonasbevakning, korta banor etc..
Nu återstår bara att få reda på hur nya JAS 39 E/F skall även anpassas för bekämpning av organiserad brottslighet med tanke på gårdagens besked. Speciell spaningskapsel och sk Bittorrent-over-the-air antenn månntro?
(Obs! Kan innehålla ironi. )
Trevligt för oss, lite härdade, Saabägare.
Tur att man inte hade stop-loss på den…
Grattis SAAB!
Men kan det vara så att försvarsministerns utspel om att försvarsmaktens största framtida utmaning är terrorism och organiserad brottslighet är det som fällde avgörandet till Gripens fördel? Brasilien har som bekant ett stort antal A-29A Super Tucano som de använder i rollen "counter insurgency" dvs jaga gerilla, knarksmugglare och övriga kriminella organisationer som flyger i små plan hit och dit över amazonas. Eftersom Sverige snart kommer göra detsamma, nedkämpa helikopterrånare med Gripen är det första jag kommer att tänka på, ser säkerligen Brasilien att man dela på utvecklingskostnader för andamålsspecifik utrustning och även ha gemensam taktikutveckling.
KC-390 borde lasta Strf90, och vill man ha med en 90C får man helt enkelt plocka av lite plåt och skicka i ett annat plan. Kanske KC-390 rent av är just det plan vi behöver? Lägst livscykelkostnas i klassen, enligt Embraer, större lastutrymme jämfört med C-130J och turbofläktmotorer istället för turboprop vilket ger högre hastighet och mindre turbulens vilket är trevligt om planet ska användas för lufttankning och än mer trevligt för transporterad trupp då flygtiden förkortas. Nackdelen torde bli att planet blir mer av ett transportplan och lite mindre "ruggat" men hur ofta använder/behöver vi den förmågan? Piloter som flyger lågt får ju också foten ur FM så på den punkten är knappast flygplanets tekniska prestanda dimensionerande.
För KC-390 dimensioner se: http://www.embraerdefensesystems.com/english/content/cargo/performance.asp
Sverige behöver ett transportplan för militärt och civilt bruk, men att transportera tunga stridsvagnar till utlandet behövs inte för vi kan inte slåss utanför vårt land när vi inte ens kan försvara oss själva.
Naturkatastrofer inträffar och då behövs det transportplan, men vist kan vi bara låta folk dö som i tsunamikatastrofen.
Ett bra plan borde även kunna användas som brandbekämpningsplan med en tank ombord (jag kan inte flygteknik så där kan jag ha fel)
Helikoptrar och transportplan behövs för civil beredskap.
Är det jämförbart med Airbus A400M?
Det kan också bli en gökunge för Sverige, eftersom SAAB 2011 offererade motköp till 175 % av kontraktsvärdet. Jag tycker dock det är glädjande att Brasilien valde Gripen.
http://www.janes.com/article/31769/brazil-selects-gripen-to-meet-fx-2-requirement