I klickmedia är det ständigt vårdkris och nedskärningar och vänstern skyller på skattesänkningar och privatisering, medan högern skyller på invandringen och invandrare. Men verkligheten är att vi på mindre än 20 år ökat antalet operationer med 43%, sedan 1990 fått fem års längre livslängd och allt fler anställda med exempelvis 89% fler läkare sedan 1995 och en ökad livslängd med mellan fem år för kvinnor och 7.5 år för män. Nu kan förstås inte fakta förändra någons känslor, utan den ständiga krisen fortsätter och det är fascinerande att det fortfarande alls bedrivs vård i Sverige längre givet de eviga rubrikerna om nedläggningar och vårdkris.
Enligt samtliga politiska inriktningar och framför allt enligt klickmedia som DN, SVT, SR, Aftonbladet, Expressen, SvD och allt vad de heter så är det ständigt vårdkris i Sverige med eländes elände, ständiga nedskärningar, brist på personal och kompetens och att typ 99% av alla som dör dör på sjukhus.
Man bildar sina åsikter och uppfattningar baserade på känslor och inte fakta, och den här artikeln kommer således inte förändra en enda persons känslor, utan “det är för jävligt i alla fall” samt “det är skattesänkningarnas/privatiseringens/invandringens/invandrarnas/sossarnas/borgarnas fel” kommer fortsätta gälla ändå.
Men det är trots alla känslor intressant att tittta på fakta.
Då fakta kommer från olika statistikdatabaser och olika källor blir tidsintervallen olika.
Men alla kan vara överens om att Sverige var som bäst 1990 före den så kallade 90-talskrisen, på den gamla goda tiden när vi lånade pengar till välfärdens vård-skola-omsorg och resurserna var oändliga.
Så i tillämpliga fall tittar vi på år 1990 och fram till 2024, då statistik för 2025 oftast inte finns än.
På den gamla goda tiden 1990 var svensk medellivslängd för kvinnor 80.41 år. 2024 hade medellivslängden trots de ständiga nedskärningarna och eviga krisen i vården ökat till 85.35 år. För män har medellivslängden ökat från 74.81 år till 82.29 eller nästan 7.5 år.
För jävligt i alla fall. Medellivslängden minskade något under covidpandmins första år, men är nu den högsta någonsin.
Wikipedia anger 83.26 i medellivslängd vilket palcerar oss på #16 i världen, där Sydkorea är bäst med 84.33. För jävligt helt enkelt. Enda andra nordiska landet som är bättre än Sverige är Norge med 83.31 trots sin enorma oljefond och knappast brist på pengar till vården.
Sedan 2008 har antalet operationer på patienter ökat med 43% trots alla nedskärningar i vården enligt klickmedia, vilket förstås är för jävligt. 2008 genomfördes 1 111 756 operationer på patienter (majoriteten var kvinnor) och 2024 hade detta ökat med 43% till 1 587 978 operationer. Antalet operationer per capita ökade per 100 000 invånare från 12 058 till 15 023 eller 25%.
Andra tidssserier i Socialstyrelsens databas är t ex från 1998 för slutenvården (dvs att man ligger inlagd på sjukhus) där antalet ingrepp ökat från 594 212 år 1998 till 831 734 eller 40%. Vårdtillfällen per capita har ökat från 4 510 per 100 000 invånare till 4 661 eller 3.3%, men man behöver inte vara inlagd på sjukhus för de flesta operationer då teknik- och metodutveckling samt utvecklingen inom mediciner gjort att man allt oftare kan få gå hem där patienter generellt mår bättre än i en sjukhussal.
Vilket för oss in på öppenvården, dvs för den majoritet av vårdbehov som inte kräver att man läggs in på sjukhus. Nej, man måste inte räkna vårdplatser då man faktiskt inte behöver en sjukhussäng för de flesta ingrepp, utan det är bättre att man får åka hem. Att räkna vårdplatser (sjukhussängar) är okunnig populism.
Sedan 2005 har öppenvårdens operationer ökat från 454 308 till 1 249 412 eller 175%. Per capita har ingreppen ökat från 10 892 till 25 309 eller 132% trots skattesänkningar, invandring, privatisering och invandrare.
För jävligt och ständiga neddragningar i vården alltså.
Så var det frågan om anställda. Här är det svårare att hitta statistik som inte är grafer.
Hos OECD anges det att sedan 2008 har antalet anställda i vård och omsorg ökat från 693 000 till 749 000 eller åtta procent. Att vi kunnat öka mängden operationer med 43% på åtta procent ökad personal beror på utveckling, tillväxt och välstånd (vilket hatas av delar av våra politikker) vilket leder till förbättringar i form av metodutveckling, teknik, forskning, medicin och mediciner.
Tittar man på enskilda anställda kan man hos SCB hitta följande från 2020 till 2024:
| 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 | ÖKNING | |
| 151 Chefer inom hälso- och sjukvård | 12999 | 13542 | 13929 | 14310 | 14320 | 10.16% |
| 152 Chefer inom socialt och kurativt arbete | 5004 | 4893 | 4977 | 5804 | 5962 | 19.14% |
| 153 Chefer inom äldreomsorg | 9839 | 9937 | 10480 | 11146 | 11368 | 15.54% |
| 221 Läkare | 43288 | 43784 | 44506 | 48291 | 50294 | 16.18% |
| 222 Sjuksköterskor | 84448 | 85780 | 86351 | 92342 | 93793 | 11.07% |
| 223 Sjuksköterskor (fortsättning) | 22656 | 22591 | 22610 | 24652 | 25364 | 11.95% |
| 224 Psykologer och psykoterapeuter | 9833 | 10136 | 10474 | 11383 | 11827 | 20.28% |
| 226 Tandläkare | 6366 | 6495 | 6646 | 7662 | 7725 | 21.35% |
| 227 Naprapater, sjukgymnaster och arbetsterapeuter m.fl. | 21265 | 21549 | 21562 | 22487 | 22853 | 7.47% |
| 228 Andra specialister inom hälso- och sjukvård | 9484 | 9782 | 10164 | 10967 | 11349 | 19.66% |
| 321 Biomedicinska analytiker, tandtekniker och laboratorieingenjörer m.fl. | 28251 | 29039 | 29763 | 32732 | 32110 | 13.66% |
| 325 Tandhygienister | 3754 | 3735 | 3663 | 3828 | 3811 | 1.52% |
| 532 Undersköterskor | 177824 | 180545 | 179997 | 176888 | 177953 | 0.07% |
| 533 Vårdbiträden | 77373 | 79817 | 79395 | 95065 | 92369 | 19.38% |
| 534 Skötare, vårdare och personliga assistenter m.fl. | 167343 | 170506 | 171119 | 192320 | 197172 | 17.83% |
| 535 Tandsköterskor | 10710 | 10818 | 10834 | 11756 | 11850 | 10.64% |
| SUMMA | 690437 | 702949 | 706470 | 761633 | 770120 | 11.54% |
Sedan 2020 har antalet anställda inom vård och omsorg ökat med 11.54%. Detta samtidigt som befolkninge ökat från 10 379 295 till 10 587 710 eller endast 2%. Takten vårdpersonalen ökar har alltså varit nästan 6x högre än befolkningen sedan starten av pandemin.
Det som inte ökat är undersköterskor, men det är en yrkesgrupp man bestämt inte ska finnas mer, vilket är väldigt underligt då de är helt kritiska för verksamheten. Även tandvårdens motsvarighet tandhygienister har inte ökat särskilt mycket.
Tandläkare, psykologer och läkare har ökat rejält med 16 – 21%, liksom vårdbiträden med 19% – de senare förmodligen istället för undersköterskor, som vi ju inte ska ha längre. Så då får det bli vårdbiträden istället.
2020 – 2024 ökade antalet operationer inom sluten- och öppenvård från 1 402 453 till 1 587 978 eller 13%, eller mer än personalen ökade.
OECD anger att antalet läkare i Sverige har ökat från 24 860 år 1995 till 46 918 år 2022 eller 89% trots allt prat om kris och nedskärningar. Och förstås den eviga läkarbristen.
Så lite siffror om orsakerna till krisen i vården.
År 2024 hade Sverige världens åttonde högsta skattetryck med 41.4% av BNP efter Danmark, Frankrike, Österrike, Italien, Belgien, Finland och Luxemburg. 1990 var den 48.8% så givet att vårdens utveckling är de sänkta skatternas fel måste vi sänka skatterna ännu mer. Antalet utrikes födda var år 2000 1 003 978 personer och 2024 var 2 200 238 personer födda utomlands.
Slutsatsen är att om vårdens utveckling enligt vänstern beror på privatiseringar och skattesänkningar och enligt högern på invandring och invandrare så ska vi öka privatiseringarna och sänka skatterna ännu mer och ha ännu mer invandring och invandrare så vi kan få ännu mer vård, operationer och vårdanställda och ökad livslängd.
Vad vi ser är Parkinsons lag, dvs alla tillgängliga resurser som finns för att lösa en uppgift kommer användas, och därför kommer utförarna alltid klaga på brist på resurser. Ingen soldat någonsin har sagt “vi har tillräckligt med ammunition” och ingen inom vården har någonsin sagt “vi har tillräckligt med resurser”. Eller inom polisen eller vad det nu än är för verksamhet. Det spelar ingen roll hur mycket man ökar anslagen, det är för lite oavsett.
På anekdotnivå har jag och de mina alltid fått nödvändig vård och med anhörig som gått ner i demens de senaste åren har jag bara gott att säga om vård och omvårdnad och de fantastiska människor som bor där.
Till skillnad mot dig kära läsare, så är dock de som jobbar i vården just människor, och är därmed inte perfekta, utan det inträffar fel och icke-optimala eller oönskade fall, t ex är den vanligaste platsen att dö ett sjukhus eller ett äldreboende (gruppboende etc). Inom vården hanterar man människor som inte är friska, och det betyder att det är skit att vara patient, men gärna bota, annars lindra, alltid trösta.
Men fel begås. Icke önskade utfall inträffar. Patienter är sjuka, ibland döende, och personalen är bara människor, inte gudar. Av 1 587 978 operationer år 2024 gick flera stycken fel och hamnade således i tidningen. De andra över 1 587 000 operationerna som gick som väntat hamnade inte i tidningen.
Till er i vården. Ni är fan i mig bäst och underbara människor, och jag tänker aldrig någonsin säga “vad fan får jag för pengarna?”, för jag ser numera dagligen vad jag får och betalar gärna mina sjusiffriga belopp i skatt om året.
En dag kommer även jag själv dock dö ändå, trots eventuell framtida vård. Om det inte blir hemma i min egen säng så får jag hoppas att det blir i era händer.
Vad är då syftet med den här artikeln? Förutom att visa faktisk utveckling till skillnad mot klickmedias rubriker och politikernas tjafs, så belyser den att inga fakta kan ändra några känslobaserade åsikter, vilket illustreras fint i “det är för jävligt i alla fall” i kommentarsfältet och en massa anekdoter om hur jävligt det är nedan.
Det är valår i år och kom ihåg att krisen inom vården, polisen, miljön, skolan eller vad fan som helst kommer blåsas upp till helt enorma proportioner helt utan koppling till verkligheten, och syndabockar kommer utpekas. Eller politik som det kallas när man lever på att dia skattepengar för verklighetsflykt. Ingen har någonsin vunnit ett val på “det är rätt okej i Sverige” fastän vi är topprankade i världen som en av världens bästa länder på punkt efter punkt. Det är som sagt för jävligt i alla fall …
Med reservation för slarvfel i beräkningar, som ofta är gjorda i huvudet för att spara tid. Inte korrekturläst heller. Det här är en blogg, inte en roman, och när man skriver fort kan fingrar sättas ner i felaktig ordning och ovanpå det ändrar Apple numera ord oönskat, och du läser gratis.
180 kommentarer
Tusen tack! Det behövde verkligen sägas.
Som USKA kan jag bekräfta att vi är en utdöende art, typ den fula ankungen och någon svan kommer vi aldrig att bli.
Ändå är ni som de gamla depå- och bevakningsvärnpliktiga i invasionsförsvaret (de bespottade och utskrattade “malajerna”), som höll hela invasionsförsvaret på sina axlar med sitt arbete så resten kunde leka krig.
Obegripligt att man agerar på så sätt att man tar bort undersköterskorna! För övrigt är allt för jävligt…
De är vårdens motsvarighet till de s k skyttesluskarna, grunden till allt och utan vilka ingenting kan göras. Kvinnan/mannen i ledet.
*logistiksoldaterna
Lite som i näringslivet, poänglöst att känna ledningen när det är vaktmästare, konferensvärdinnor, IT support och andra nyckelroller man ska stå på god fot med…
Så är det, väl upptäckt. De är verkligen oljan i maskineriet som man vid kontakt kan passera förbi alla formulär som behöver skrivas i för att man ska få en ny version av nödvändig app i datorn.
“Petter, du vet att du alltid kan lyfta luren till mig.” Och trevliga och glada är de också, samt håller på rätt fotbollslag, samt på Ukraina i “det eviga kriget”.
Usk:orna har ju fått högre löneökningar senaste åren och börjar bli om inte välbetalda så åtminstone inte löjligt underbetalda längre (snart kanske uskorna rentav når upp till lönekravet för arbetskraftsinvandring….!), så det är väl inte så underligt om kommun och region försöker flytta över jobb till vårdbiträden istället.
Ah, genialiskt. Såklart.
Det du skriver stämmer väl överens med det man får höra från kollegorna vården när man gnäller:
Kom tillbaka när du blir sjuk på riktigt [istället för lite snuva] och se om du har samma åsikt då.
Stämmer säkert. Jag vet inte ännu.
Men på andra sidan spektrat tror jag inte svenska vården är episkt bra på att lindra lidande. Det där som gör att folk gnäller. Att man inte får tillräcklig hjälp för mindre åkommor (och då menar jag inte halsont utan det som ligger i mitten mellan halsont och död). Det är nog därför folk är missnöjda.
Och sen finns Psyk. Där är det en helt annan historia.
Att behöva söka vård innebär att man lider. Därmed kommer man alltid klaga, för det är sällan lidande elimineras helt även om man som patient vill det.
Vad är tillräcklig hjälp är ju också en fråga. Om patientens förväntningar inte matchar vad man faktiskt kan göra så blir man förstås missnöjd. Ibland är tyvärr “ta en magnecyl och ring igen i morgon” korrekt behandling. Och ibland fel pga mänskliga faktorn och att kommunikationen brustit där patient inte kunnat förmedla rätt bild och/eller vårdgivare inte kunnat ta emot det patienten velat förmedla. Ibland kan det också vara så att när man är sjuk kan det vara svårare att kommunicera korrekt.
Fast mitt mellan halsont och död är det inte magnecyl som hjälper.
Svärfar hör kass. Hörapparat gått sönder. Tre månaders väntetid på att få komma på besök för att få en ny.
Det är inte episk sjukvård direkt.
Är det inte tre månader som politikerna satt som vårdgaranti? Om man sätter en sån gräns så finns det nog tyvärr stor risk att det är där man hamnar även för mindre åkommor/grejor. Sannolikt mäts det på tremånadersgränsen och ingen får gratifikation för att man gör det på två veckor i stället.
Det finns helt klart ett ganska brett skikt patienter som skulle kunna få bättre vård men vi som samhälle har valt att inte prioritera. För allt är en prioriteringsfråga.
T.ex. https://www.corren.se/nyheter/linkoping/artikel/ogonkliniken-har-behandlat-for-manga-patienter/j8md5p1l
Region Östergötland aktivt valt att inte låta en privat vårdgivare behandla alla patienter med starr även fast de skulle kunna. Det är fakta och inte känslor. För man har en budget att följa. För den enskilde är bloggarens sifferparad en klen tröst.
Men tar du dig förbi prioriteringar och triage och hamnar i en “guldsits” t.ex. man hittar en hjärntumör hos din tvååring. Då jäklar öppnas alla dammluckor för där accepterar inte samhället något annat alternativ.
Det är den privata firman som klagar. I övrigt är gråstarrvården ett prima exempel på LWs poäng.
https://rcsyd.se/kataraktreg/wp-content/uploads/sites/6/2025/09/Arsrapport-2024.pdf
Kollar man siffrorna i landet har det gått från ca 10 000 ögon per år 1980 till 160 000 nuförtiden. I Östergötland gör det offentliga drygt 1000 operationer om året medan bolagen gör drygt 7000.
Även om 95% har opererats inom ett halvår så kan man förstå att folk blir frustrerade. Det är trots allt en riktig “upp och hoppa operation”. Så varje dag är naturligtvis frustrerande.
Men jag håller verkligen inte med om att det är nedprioriterat. Gråstarrsoperationer är en riktig framgångssaga och ett extremt framgångsrikt samarbete mellan den privata och den offentliga vården där en helt privatfinansierad operation i Sverige kostar typ 1/10 av en operation i USA.
Om jag minns det rätt så fick man på 80-talet ingen operation om man kunde läsa översta raden med bästa ögat. Idag uppmanas folk att inte köra bil till operationen eftersom de kan vara väldigt bländningskänsliga samma dag och inte klara av att köra hem. Enligt rapporten ovan så verkar Öst-götarna ligga ungefär mitt i landets genomsnitt för synskärpa (antar att det är ögat som skall opereras) innan operation 0,41 jämfört med 0,47 för den “snällaste” regionen (Jönköping).
I Östergötlands fall är det ett betydligt större problem att den “vanliga” ögonsjukvården har jätteköer och att det är svårt att komma fram för övriga diagnoser där en fördröjning få katastrofala följder.
Jag vill egentligen inte hamna i en semantisk diskussion om vad “nerprioritera” innebär men om den privata vårdgivaren i artikeln har kapacitet att utföra fler operationer, och det finns en kö att beta av, men det offentliga säger nej för att det inte ryms i budget, då har det ju skett en ner- eller iaf omprioritering.
Häromdagen skrev någon kommentator här om sin fru som inte fick njurstensoperation (eller var det gallsten?) utan blev hänvisad till sin privata försäkring. Se där — även där en prioritering.
Ahh. Det här brukar min flickvän många gånger påpeka.
Att ha en privat försäkring ger en inte förtur i det offentliga. Du får inte ställa dig först i kön på akuten bara för att du köpt en försäkring.
Är man en Karen och kastar “jag har en försäkring” i ansiktet på vårdpersonalen som prioriterar EFTER BEHOV så kommer de kasta tillbaka “ring dem då”.
Då flickvännen har jobbat på en av våra största akutmottagningar i över 10 år innan hon bytte kan jag bara hålla med.
Som hon säger. “Kommer du bara int ill oss och vi vet vad det är. Då kan vi ordna det mesta”.
Visst finns det de där sviniga sjukdomarna som cancer med mera. Men även de har lägre och lägre andel som dör varje år. Framförallt bland yngre.
De som lider mest är de multisjuka och de med psykisk sjukdom (och det är ofta de grupperna som figurerar i media)
Men. För den “normale” är vården exceptionell i Sverige. Och även de sämst rustade får en enormt bra vård.
Jag har själv varit i kontakt med vården när det varit skarpt läge och kan säga att personalen och kapaciteten är snudd på magiskt.
0
Sen kan jag säga att komma till ett “fullt” Södersjukhus och få träffa en läkare fem minuter efter att man sagt “hej” i luckan. Det är inte bra. Då är du ju sjukare än alla andra som sitter ner.
Om du får vänta. Var glad. Det är inte din tur att vara dödligt sjuk idag.
Med det sagt har vården sina utmaningar. Det offentliga är den sämsta arbetsgivaren i så många fall.
Det är stressigt. Man bränner personalen. Man litar på att folk “brinner” för det de gör istället för att leverera dräglig psykosocial arbetsmiljö och resursplanering.
MEN. Likförbannat är det här jag vill vara patient och inte annanstans.
+ 100
Väl rutet! Undrar om inte något liknande skulle kunna sägas om skolan. Jag tycker att mina barn, som nu är typ igenom, fått väl så bra undervisning soch insikt som jag fick på 70 och 80-talet.
Jo, jag ska titta på siffrorna för skolan också vid tillfälle. Har starka misstankar om att sju Yorkshiremän spökar.
Det hade varit intressant och uppskattat. Jag har inget annat (nåja) än positivt att säga om mina barns kommunala skolgång, de kan absolut mer än vad jag kunde i motsvarande ålder och bättre ordning i skolan är det också.
En annan intressant sak att kika på är bruket av alkohol/droger. Jag har läst till mig i Systembolagets eminenta skrift “Tonårsparlören” att bruket av alkohol minskat signifikant över tid, hos ungdomar iaf. Nämner man det i ett fikarum kommer 10/10 kommentaren “jamen drogerna då, tänk så mkt det har ökat”. Nä, se det har det inte nödvändigtvis, det är helt enkelt så att ungdomar i dag är lite klokare än vad vi var och väljer andra aktiviteter i högre utsträckning. Och det är ju toppen, varför kan man inte vara lite glad för det istället för att utgå från att annat blivit sämre.
Är de sju nuförtiden? När jag var ung, då minsann, då var de bara fyra…
Ja, de var flera förr. Det är förjävligt i alla fall.
Inflation.
Onödigt att diskutera skola här kanske men idag är det nog som så att en massa föräldrar lägger sig i. Varför får mitt barn så dåliga betyg, höj dem. Inte, varför får mitt barn så dåliga betyg, kan ni ge honom bvägledning för att lära sig bättre?
Det var ett stort misstag att inte ha kvar de relativa betygen när skolan marknadssattes. Det leder ofrånkomligen till betygsinflation.
För att inte prata om nivån. Jag skulle säga att kunskapen som lärs ut inom kemi, fysik, matte, språk är på en mycket högre nivå än på 80 och 90-talet.
Vi vet mer idag helt enkelt. Jag tittat för några år sedan på Carl Sagans Cosmos tv-serie från 1980, och blev fullständigt sinnessprängd av att de inte visste då vad som orsakade dinosauriernas massdöd! Något som har varit känt så länge jag har haft kapacitet att förstå sånt.
Tack för framgrävda siffror!
Det är sånt här jag funderat lite på emellanåt, men varit för lat för att ta reda på fakta. 🙂
Har tyvärr haft anledning att besöka anhöriga som varit inlagda ett par gånger senaste tiden. Det som slog mig var just att det såg inte särskilt krisartat ut vad jag kunde se. Sköterskor och läkare på vårdavdelningar med gott humör och tid att svara på frågor. En anekdotisk ögonblicksbild naturligtvis, men det fick mig att fundera lite.
Men det finns även anekdoter åt andra hållet. Har man lite mindre allvarliga besvär verkar tillgängligheten på såväl akut- som primärvård lite sisådär. Men överlever gör man ju. Gissar att det inte var bättre i början av 90-talet.
Hade precis den här diskussionen på en middag i lördags där gästerna ojade sig över att inga ungdomar väljer att utbilda sig till läkare eller ingenjörer längre och att det var bättre förr. Snabb sökning på Chat GPT landade i samma slutsats som bloggaren, och motsvarande finding även gällande antal utbildade ingenjörer i Sverige som har mångdubblats sedan 1990. I fallet med ingenjörer så skulle det på ett sätt inte vara fel med fler ingenjörer i Sverige om fler av dem kunde städslas i ”utvecklingens” tjänst, men summa summarum så är det mycket som går i rätt riktning… Nyttigt att påminna sig med jämna mellanrum…
Det finns ju krafter till både höger och vänster som alltid vill måla upp att allt är skit och skylla på sin vanliga grupp av ondskefulla som ska upp mot väggen pga detta.
Det är inte så konstigt att fler ingenjörer utexamineras eftersom antalet utbildningsplatser ökat kraftigt, samma för läkare. Befolkningen har också ökat. För ingenjörer har vi dessutom fått en ny kategori i mellaningenjörerna. Högskolan har generellt expanderat kraftigt.
Tack för jättebra och upplysande artikel. Jag tror att många vårdanställda också har köpt kris och panik-tänkadet. Har många gånger försynt påpekat att läkartätheten stadigt har gått upp, från 1 per 1000 invånare på 60-talet till ungefär 4,5 idag då mina vänner inom vården har gnällt på nedskärningar.
Det finns legitimt gnäll om system, onödigt mätande och datajournaler med gigantisk förbättringspotential. Men jag tror de flesta som var med på pappersjournalernas tid är rätt glada t.om åt de muppigaste journalsystemen.
Själv anser jag att vården bör privatiseras till 100%, som i Tyskland.
Vård är alldeles för viktigt för att styras av politiker.
Min konservativa fråga oavsett ideallösning: Hur tar vi oss härifrån till dit utan att ha sönder för mycket på vägen? och vad är plan B ut om det blir sisådär som för grundskolan?
Så vilka delar eller funktioner inom vården skulle må bäst av att privatiseras och så börjar man där?
Jag tror att finansieringen skulle må bäst av att privatiseras först, alltså att införa Bismarck-modellen.
Det är väl inte styrningen som är privatiserad i Tyskland, utan utförandet? Jag har inga problem med att det sätts upp politiska regler för hur man ger tillgång för alla på rättvisa villkor, men politiken behöver inte stå för utförandet.
Politik och utförande, är inte det två ord som är varandras motsatser..?
Styrningen är till stor del privatiserad den med.
Politiker (förbundsregeringen och hälsoministeriet) sätter de lagliga ramarna, men de bestämmer inte över enskilda sjukhus eller vårdcentraler. De bestämmer saker som t.ex. vilka grundläggande tjänster som måste täckas av sjukförsäkringssystemet, och vem som måste vara försäkrad.
Det absolut viktigaste att slita ur händerna på politiker är budgetfrågan. Det är vanvett att politiker tillåts skära i sjukvårdsbudgeten för att regionen måste spara pengar.
Kan ju alltid titta på Berlin ER om man vill få en inblick i tysk privatiserade sjukvård.
Tror rent generellt sett att det är svårt att dra paralleller utan en djupare analys. Jag är mest emot politiker inom sjukvården pga en del tokiga beslut på 80 och 90 talet och framgångar då när vissa sjukhus hade lokala envåldshärskare.
Tror personligen att Regionerna förbättrar situationen, men det är tro, inte fakta.
I övrigt en mycket bra artikel och kan själv säga att utan svensk sjukvård hade jag aldrig passerat tonåren för 40 år sedan. Så det var helt Ok förut också.
Rekommenderar starkt Fanny Nilssons “Åk till akuten”. Hon snurrar runt i Europa och försöker lista ut på vilken sida stängslen gräset är grönare.
https://www.adlibris.com/sv/bok/ak-till-akuten-hur-mycket-sjukvard-har-vi-rad-med-9789127190962
Nu har jag fördelen med en flickvän och bror som är sjuksköterskor båda två.
Min bror har jobbat som sjuksköterska i Tyskland i fyra år nu. Och före det 10 år i Sverige
Han brukar säga. “De har pengar men de är idioter” och återvänder nu till Sverige “för mental friskhet kompenserar rätt mycket högre lönerna i Tyskland”.
Deras vård är enormt mycket sämre än vår.
Om vi pratar om journalsystem och problem.
Så är Tyskarna pappersbaserade, anala, hierarkiska, manchauvinistiska och översittare.
Patienten har alltid fel och ska hålla käften.
Deras vård är enormt mycket sämre. Vad betyder det?
Har de längre vårdköer? Lägger de mer pengar per capita på sjukvård? Har de lägre medellivslängd? Är det många ej livshotande men livskvalitetssänkande sjukdomar som försummas? Har personalen lägre löner? Har personalen sämre arbetsmiljö?
Jag är tveksam till hur bra det är att bemanna organisationer till säg 90% och ha ständig stress och småkris vid föräldraledighet samt stabsläge under semestern i stället för 110%, ingen stress, enkel schemaläggning, ingen semesterkris och självklart kan man få tjänstledigt för kompetensutveckling.
Men kanske är det så enkelt som att varje gång man når detta så hittas det mer saker att göra?
Mörk tanke: Eller så skall stressen upp och de stresskänsligaste flytta på sig så lönen kan fördelas på kvarvarande som är produktivare?
Det är en budgetfråga. Fast anställda kräver högre budget som ska klubbas. Istället kör man springpersonal eller övertid och drar över budgeten.
Vilket innebär att defacto budgetarna är budget + normalintervall på överdrag om man följer rätt ritualer med att äska för lite och klaga lagom mycket.
Regionerna har gemensamt dragit åt bromsen för stafettpersonal:
https://lakartidningen.se/nyheter/kostnaderna-for-hyrpersonal-i-varden-minskar-kraftigt-i-nastan-hela-landet/
När får vi se samma för kommunikatörer?
Man ska aldrig bemanna till 110% eller sysselsätta lägre än 100%.
Låt oss säga att du är ”snäll” chef och sysselsätter din personal till 80%.
Ingen vill se ut som att de lökar så de kommer fylla upp 20% med egenpåhittad ”viktig” skit.
Och sedan när organisationen behöver öka, vilken del tror du de försvarar som viktigast? Rätt gissat!
Svaga chefer tillsätter då fler resurser och vips har du vad jag kallar organisatorisk självtillväxt – en organisatorisk cancer…väldigt vanlig inom större organisationer eller offentliga förvaltningar. Behövs alltid någon kommunikatör till….
Bättre att ge uppgifter till 110% men bara tillåta 100% arbete.
Medarbetarna kommer klaga att de inte hinner med och du som chef kan säga att det är helt riktigt – vilka 10% ska vi ta bort?
Det man skapar nu är en öppen organisation som inte är rädd att larma och klarar av att prioritera i extraordinära lägen för att sedan kunna gå tillbaka till normalläge. Har tillämpat det chefskapet i över 30 år över tre kontinenter i olika kulturer. Fungerar.
Wow. Är det Isbjornmetoden eller finns denna dokumenterad i någon väldigt dyr managementbok/kurs?
Haha – det var ett bra namn på den.
I grunden ett militärt ledarskap som jag tog med när jag blev civil baserat på uppdragstaktik och att handla i chefens anda 🤷♂️
Skriv en bok. 30 år och tre kontinenter är inte kattskit. Seriöst alltså.
Som Överste Henricsson sa/skrev: var lojal mot uppgiften, inte mot ledningen.
Ger du dina underställda stöd i att plock bort de 10% som anses överflödiga då? Eller replikerar du helt enkelt att du har mandat att prioritera upp, men att någon annan ska prioritera ned? Det sistnämnda är ett mycket vanligt modus operandi i offentlig sektor, tillika ytterst demorliserande.
Ger du dina underställda stöd i att plock bort de 10% som anses överflödiga då? Eller replikerar du helt enkelt att du har mandat att prioritera upp, men att någon annan ska prioritera ned? Det sistnämnda är ett mycket vanligt modus operandi i offentlig sektor, tillika ytterst demorliserande.
Magnus//
Exakt, finns rapporter om att effektivaste beläggningsgrad är någonstans mellan drygt 85 % och 95 %. Är den högre får dyr personal fokusera för mycket på ren logistik och work-arounds.
Vårdplatsbrist ÄR en hämsko kanske framförallt inom icke-kirurgiska specialiteter.
Den leder till att patienter flyttas runt mellan i bästa fall olika avdelningar på samma sjukhus, i värsta fall mellan olika sjukhus (hej Skåne).
Det leder till att patienten träffar personal med fel kompetens, ökar risken för missförstånd och förlänger vårdtiden pga själva transporttiden och att ny personal behöver i någon mån börja om med en ny bedömning.
Inom intensivvården är förflyttningar pga vårdplatsbrist direkt kopplad till högre dödlighet.
Tanken med inneliggande vård är att rondas av samma läkare varje vardag och att ha tillgång till hela sjukhusets resurser med minimala väntetider till undersökningar och åtgärder. Patientcentrerad vård på riktigt.
Instämmer i bloggarens hälsning till vårdpersonalen att cit: …-“Till er i vården. Ni är fan i mig bäst och underbara människor …”
Dock har jag besvär med att se att undersköterska skulle vara ett utdöende yrke … tvärtom som så att yrkestiteln är ju sedan några år skyddad och nära anhöriga verksamma inom yrket är väl snarare av uppfattningen att behovet av denna grupp kommer att stiga. mvh
Chiefen, helvete du lever!!! Jag började bli orolig på riktigt här…
BRASKLAPP: … Ont krut förgås inte så lätt …
Det största problemet inom alla organisationer torde vara om antalet hövdingar ökar snabbare än antalet indianer. Jag har svårt att tänka mig att andelen chefer behöver öka i samma proportion som lägre nivåer. Antalet personer/underavdelningar man kan leda effektivt är oavsett nivå ungefär samma antal, så tag skyttegruppen om åtta man som exempel.
Per grupp behövs en gruppchef, ingående i gruppen. Per fyra – fem grupper en plutonchef, per fyra – fem plutoner en kompanichef o s v. Så för varje ny plutonchef behövs c:a trettio på lägre nivå innan det kan motiveras och ännu mer ju högre upp man går.
Visserligen ökar behovet av stabspersonal (d v s administratörer) ju högre upp man går, men antalet är inte proportionellt mot nivån utan lägre och ökar betydligt långsammare.
“Vi behöver större enheter för att effektivisera och spara in på antalet chefer.”
Vi behöver ett IT verktyg för att tidsredovisa var den oproduktiv arbetstiden går åt så vi kan utvärdera vilka nya IT stöd som ger en effektivare produktion av de prioriterade kärnvärdena?
Alla löpande beslut med påverkan på arbetstidens användning eller andra kostnader behöver utföras enligt korrekt användning av standardmallarna A1 till QQ18 så vi kan träna vår beslutsstödjande AI?
”The bureaucracy is expanding to meet the needs of the expanding bureaucracy”
Oscar Wilde (sägs det)
Allt fler talar om för allt färre (relativt då, med tanke på bloggposten) hur de ska utföra sitt arbete.
(Dessutom utan att ha någon medicinsk utbildning).
Hej,
Jag har läst i ett antal år men först nu skapat ett konto för att kommentera. Som läkare på sjukhus sedan tjugo år och inom en specialitet med stora framsteg inom samma tid där vi polikliniserat massor håller jag med om att vi överlag är bättre idag. Patienterna har det också bättre när de är akut sjuka och/eller har svåra och/eller spännande specifika sjukdomar. Det som är problemet är att vi går mer och mer åt att bli ”single organ doctors”, och den nya ST-utbildningen kommer göra det ännu mer så. Detta ihop med att slutenvårdsplatser (och äldreboende-platser?) minskat gör att det är svårare att få plats på en avdelning för den som är halvakut sjuk i något som inte är så märkvärdigt, typ gammal människa med urinvägsinfektion som inte klarar sig hemma med den allmänpåverkan det ger eftersom han/hon är skruttig i grunden.
För tio år sedan övernattade ingen på akutmottagningen på mitt sjukhus i väntan på vårdplats. Nu sker det varje vecka och oftast flera dygn/vecka. Det är ett problem på riktigt, och inget gott betyg åt oss som sjukvårdsapparat/samhälle jämfört med för tio och tjugo år sedan.
Tack. Precis min tidigare poäng. Inte döende. Inte förkyld.
Jo, jag har förstått att det finns en utveckling mot att allmänläkaren försvinner.
Personligen har jag mest distriktssköterskor i familjen och det har alltid varit skönt att ha någon att ringa för ”huskurer” för de flesta åkommor. Tror personligen att det dragit ned min familjs läkarbesök med 99%. Föredragit att ringa dem framför de två läkarna i familjen som var specialister på vissa organ,
Finns inga huskurer mot brutna armar, men annars så.
Läkare behövs för att skriva ut recept dock.
Precis.
Vårdplatsbrist är fortfarande ett problem.
Fel plats.
Det jag skulle kommentera är att distriktssköterskor har viss förskrivningsrätt. Tror det gäller barnmorskor också.
https://janusinfo.se/download/18.6eef25f918f9463a37b40a6/1716205756579/L%C3%A4kemedelslista_ssk_maj_2024.pdf
Det intressanta är att det finns en massa studier som visar på nyttan av att hålla ihop vården av sköra gamlingar på olika sätt. Med kostnadsnyttokvoter som t.ex cancermediciner bara kan drömma om.
Trots det är det förtvivlat svårt att få till de organisationerna.
Hej hej! Också läkare med 20 år på akuten här.
Håller med. Det absolut mest komplexa och arbetskrävande jag ägnat mig åt under dessa år är att försöka få en helt vanlig åldring med för åldern helt vanliga problem inlagd. T ex feber + fall med fraktur. Eller diarré, fall och huvudtrauma. Man har lyckats göra det vanligaste enormt komplicerat.
“Vårdplats” är ett luddigt begrepp men bristen kan vara väldigt konkret, sett från akuten. Åtminstone för omvårdnadskrävande “folksjukdomar”.
Visst är det så. Medellivslängd är ju ingen endpoint man snackar bort, och det är svårt att hävda att vi i svensk sjukvård är dåliga på att hålla folk vid liv. Men jag är övertygad om att man skulle skulle kunna öka patienternas förtroende för sjukvården avsevärt genom att satsa lite mer på vårdplatser, finansierat av att minska antalet högstatus-administratörer. Den gode bloggarjäveln har köpt beskrivningen om dagkirurgi som förklaring till minskat antal vårdplatser, men detta förklarar bara en mindre del av minskningen. En viktigare förklaring är tyvärr att man måste vara lite sjukare för att komma ifråga för inläggning än vad som tidigare varit fallet. Var tidigare i karriären underläkare på ett mindre sjukhus där en avdelning stängde varpå man plötsligt knappt kunde lägga in någon patient nattetis längre. Det var en ganska stressig situation för en AT-läkare som var ensam på sjukhuset. I samma veva intervjuades någon form av administratör på de lokala nyheterna och förklarade glatt att “nya smarta arbetssätt” gjort minskningen av vårdplatser möjlig. Vilket i åtminstone det fallet var en ren lögn.
Sablar vilken irrterande reklamblurb rakt över hela fönstret som krävde omladdning för att få bort.
Frågan är hur anpassad dagens vård är för t.ex. en krigssituation idag jämfört med 1990? Kry och andra nätläkare i all ära men de där sängplatserna kanske behövs för storskalig traumavård? Särskilt om vi kommer behöva ta emot patienter som evakuerats från grannländer.
Som vanligt tack för en bra, faktabaserad, artikel. Som SSK inom akutvården så anammar man väldigt lätt den allmänna känslan av att vi är i ett ständigt läge av hög arbetsbörda pga ”vårdkaoset”. Uppfriskande att det dock faktiskt går framåt!
Med det sagt så är det dock fortsatt värt att ifrågasätta systemet vi verkar inom. Min anekdotiska erfarenhet: Jag har fortsatt mindre kollegor på min arbetsplats än vad jag hade för 10 år sedan samtidigt som vi har fler patienter. De är oftast äldre, och därmed överlag ofta sjukare, med mindre kroppsliga resurser. De är också fler än för 10 år sedan. Svår ekvation. Var är mina kollegor? Resursstyrningen?
Vidare är det en sjuk mängd byråkrati som fortsatt plågar vården där mina kollegor runt patienten, läkarna, får spendera vansinnigt mycket tid på intyg, remisser, kvalitetssystem, möten, sjukskrivningar och dylikt vilket skapar ineffektivitet och mindre bang-for-your-buck för patienten och skattebetalarna.
Den s.k. kvalitetsstyrningen från våra chefer är också väldigt udda. Ett ofungerande system där mycket flaskhalsar finns, kvalitetsbrister, mm, mår bra av genomsyn och förändring. Man har ambitioner att förbättra och förändra men inte genom att ta bort eller förändra ofungerande arbetssätt. Snarare genom att introducera nya lager av kontroll eller tillföra nya arbetsuppgifter. Därmed blir det ännu mer kaka på kaka. Det ofungerande är kvar med ännu mer ”skall göra” uppgifter som ytterligare spär ut och minskar kvalitet och patienttid. Mer ”Keep it simple, stupid” i vår vardag tack! Många har ambition för att vårda och göra det vi är tränade för. Nej tack till att spendera mer tid vid datorn för att fylla i formulär för att producera mer statistik.
Rant mode off. Bloggaren – tack för en eminent blogg.
Många chefer i vården kan för lite om ekonomin och varken kan eller vågar stå upp när uppdraget inte är finansierat. Ex vis ska förstås alla administrativa påbud åtföljas av en budget.
Som nyligen storkonsument av svensk vård ( fått ihop till frikort) kan jag bara hålla med hr bloggaren. Fantastiskt sjukvård. Jag är så nöjd med vinstlotten att vara född och leva i sverige.
Bra sammanställning.
Det gjordes nyligen en enkät där riksdagsmän tillfrågades om när Sverige var som bäst. 2025 så de normala partierna, medan s, sd och v helt enligt hästskoteorin är eniga om att det var bättre förr, ju förr dess bättre.
Ja, antalet läkare i Sverige har ökat och är nu fler än någonsin tidigare. Trots detta har tiden som läkare ägnar åt patienter inte ökat, utan snarare minskat eller stagnerat. Detta beror primärt på att en växande andel av arbetstiden går till administration, IT-strul och annan indirekt patientvård.
Sverige har en av de högsta läkartätheterna per invånare i en internationell jämförelse, men samtidigt ett av de lägsta antalen patientbesök per läkare och år.
Aha, det är därför antalet operational ökat med 43% – för läkarna är inte med patienterna.
Visa gärna källan på dina påståenden med statistik, inte med någon svärjis som bräker på nätet.
Sedan ärligt talat – många läkare borde inte hantera patienter alls. Särskilt inte i de fina gardet som blev läkare för det är fint och det ska minsann finnas en läkare i familjen. Nä, överlåt patientkontakt åt syrrorna, som är utbildade i omvårdnad.
Det är inget självändamål att tillbringa tid med en läkare. I bästa fall kan du slippa kontakt med läkare alls och allt kan hanteras av en syrra, som i sin tur pratar med läkaren.
Läkaren kan ersättas av en AI, det kan inte syrran som faktiskt ska utföra jobbet.
Men det är för jävligt i alla fall …
Jag råkade nämna för en läkare att det är bättre att en ”syrra” tar blodtrycket på mig då de generellt är bättre och mer vårdande än läkare.
Hon förstod inte alls så blev lite diskussion.
PS Jag har vitrockshypertoni DS
Numera kan du för en tusenlapp köpa en kliniskt validerad blodtrycksmätare som privatperson, som garanterat tar blodtrycket bättre och mer exakt än även en syrra. Kostar en tusenlapp om du är en HÖP – hälsöverintreserad person eller tangentiellt ser behov av det i extrajobb (som t ex stridssjukvårdare i militären).
Vi har en sådan.
Med en sådan apparat klarar nog även en läkare av att ta blodtrycket. Spänn fast, tryck på knappen, invänta resultat.
Tämligen övertygad att även vården har motsvarande apparater på inrättningar som prioriterat det.
Motsvarande finns ju t ex inom hjärtstarare (debfibrelleringsapparater) – följ instruktionen, tryck på knappen, kliv undan.
Vårdcentralen använder just en sådan som finns för en 1000 lapp och som jag själv köpt på apoteket. Så när det är dags att förnya blodtrycksmedicinen så tar jag själv blodtrycket och skickar med min begäran. Ibland vill de dock att jag går ner till vårdcentralen och tar provet med deras apparat och fyller i en lapp åt dem. Likadan apparat och ingen sjuksyrra inblandad då heller.
Lol.
Ändå ett bra köp för att slippa gå till vårdcentralen hela tiden.
Ett par hundralappar räcker faktiskt. Dessutom är det kampanj på Beumer, eller vad de heter just nu på Apotea (inte reklam, bara att jag nyss råkade ha behovet). Så kan man dricksa Ukraina också. Kostar mindre än ett blodtryckstest på apotek ju.
Källa google. Svärjis?
Länk, tack. Googles AI hallucinerar, så länk till faktisk statistikkälla.
Google duger för mig, men det går ju dyka med Perplexity också:
Antalet regionanställda läkare steg från cirka 30 244 år 2014 till 37 193 år 2024, en ökning med över 20 procent. Detta motsvarar ungefär 3,2 årsarbetare per 1 000 invånare 2024, upp från lägre nivåer tidigare, och Sverige har en av OECD:s högsta läkartätheter med 4,3 läkare per 1 000 invånare. (Regionfakta.com)
Mellan 2010 och 2023 minskade antalet vårdkontakter per läkare i regional öppenvård med 30 procent, trots fler läkare. Svenska läkare träffar färre patienter per timme (ca 1) och år jämfört med andra länder, med längre möten (ca 25 minuter) men ingen ökning i total patienttid. (Vårdanalys.se)
Ökningen i administration och chefer (upp 38–50 procent per invånare sedan 2010) tar tid från patientkontakter, medan vårdkontakter totalt bara ökat 2 procent per invånare. Läkarna uppger att 39 procent av arbetstiden går åt patientmöten, resten till administration. (Kunskapsverket.org)
Men du kan se glaset som halvfullt – trots minskad tid för patienter så opereras det alltså mer.
AI är ingen källa. Du får ge länk till faktiska data.
Dessutom säger din text att det är samma tid med patienter och att man alltså tillbringar MER tid med varje patient istället för andra länders löpande band. Bättre träffa patienten en gång i 25 minuter än tre gånger i 3×10 minuter.
“Svenska läkare träffar färre patienter per timme (ca 1) och år jämfört med andra länder, med längre möten (ca 25 minuter) men ingen ökning i total patienttid. (Vårdanalys.se)”
Läst men inte förstått? Svenska läkare tillbringar mer tid med sin patient än i andra länder.
Enligt en 2022-studie spenderar allmänläkare i Sverige i genomsnitt 38 minuter per invånare per år på direkta möten, vilket är lägst bland undersökta länder som Australien (118 min) och Schweiz (82 min). Med inkludering av telefon och e-post stiger det till 48 minuter, fortfarande lägre än OECD-genomsnittet på 79 minuter.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10012817/
OECD-data från 2023 visar att Sverige har färre än 3 läkarbesök per person och år, mot OECD-genomsnittet på 6,5. Detta beror på längre möten (ca 24 min i Sverige) men färre besök totalt (1,6 per år), jämfört med kortare möten men fler besök i andra länder.
https://www.oecd.org/en/publications/health-at-a-glance-2025_8f9e3f98-en/full-report/consultations-with-doctors_6cbfac99.html
Trots fler läkare per capita i Sverige (4,3 per 1 000 invånare vs OECD 3,6) resulterar lägre produktivitet (2 600 besök per läkare/år vs 9 800 i Tyskland) i mindre total tid. Trenderna kvarstår i 2025-data.
Är väl jättebra att vi inte besöker läkare så ofta. Betyder att vi är friska.
Ja hälsa är komplext, beror på definitioner och kan vara subjektivt. Personligen har jag mest goda erfarenheter av vår sjukvård, även om den ökade specialiseringen kan leda till stuprörsefffekter och tunnelseende.
Sverige och Norden har ändå relativt hög livslängd, välfinansierad allmän sjukvård, ren miljö och en aktiv utomhuslivsstil. Hyfsad kosthållning. Skulle vara intressant att se data över demens, har nyligen fått till mig via jobbet att norrlänningar insjuknar oftare i demens än i södra Sverige. Oklart om det stämmer och isåfall varför. D-vitaminbrist kanske.
Väldigt lite var dock bättre förr. Möjligen husläkarsystemet? Läkare idag tenderar att koncentreras kring storstäderna där de nästan snubblar på varandra medan många övriga områden hankar sig fram med svindyra stafettläkare.
Kanske man kunde förstatliga läkaryrket som samhällsviktigt likt polisyrket – efter utbildningen sker en obligatorisk aspirantperiod (ofta 1–2 år) på en utstationering som myndigheten beslutar om, vanligtvis nära utbildningsorten eller enligt rekryteringsbehov. Senare interna förflyttningar kräver godkännande från chef och sker sällan fritt utan förhandling.
En operation är inte ett patientbesök, du jämför äpple och päron.
Det där hamnade ju fel.
Läkare gör annat viktigt när patienten inte är med. Rondar, diskuterar patienter med kollegor, läser forskning, har patientkonferenser, osv. Om de har mer patienttid i andra länder så tror jag inte det är för att det är bättre, möjligen för att få högre kundnöjdhet från gnällspikar som kräver att få träffa läkare och inte litar på syrrorna.
Antar att många av de där fem åren beror på att rökningen minskat. Men bra ändå.
Ja, rökning, alkoholkonsumtion, kost, motion, digitaliseringen med minskande andel fysiskt krävande arbeten, alla dem bidrar nog positivt de senaste åren (alla vet vi att 90-talet var tio år sen, allt annat är ljug).
Lägg även till en kontinuerlig utveckling av läkemedel/vacciner.
Jag var tyvärr tvungen att ta kontakt med Försäkringskassan i förra veckan. Senaste gången jag hade något att göra med dom var tydligen 1991, såg de i sina papper. Jag är en sådan som “aldrig blir sjuk” (och kommer dö knall fall dagen efter pensioneringen).
Men min fru däremot drabbas av en massa allvarlig skit. Och jag säger än en gång som jag skrev i förra tråden, när man bara tagit sig förbi första grindvakterna i primärvården så är svensk sjukvård fantastisk. Hon hade nog varit död i exempelvis u-landet USA.
Så ja, jag svär lite åt skatterna men jag betalar dom glatt när jag ser till vart de går.
TACK LW FÖR DITT BERÖM AV VÅRDEN!
När jag nyligen som 75-åring avslutade läkarjobbet efter 1000-tals operationer har jag upplevt en hisnande stor och vetenskapligt kontrollerad utveckling/förbättring av operationsmetoder (och ortopediska implantat). Alla de medarbetare jag träffat på är/var underbara människor i att ständigt arbeta för sin medmänniskas bästa! Dom/vi är 😇
Ditt område + gråstarr har verkligen haft en helt otrolig utveckling. Och om man bortser från de värsta “flying circus åren” så är det nog det bästa skyltfönstet för framgångsrikt samarbete mellan offentligt/privat.
Eller. Läkemedelsindustrin och hjärtsjukvården är löjligt framgångsrikt också. Och rökavvänjning, HIV-vård och… Ähhh, det var inget.
Mercy Ships som Lena tjänstgjorde på som brandman genomför massvis med starroperationer i Afrika. Tar typ tio minuter och ger t ex barn som aldrig kunnat se synen tillbaka.
De har särskilda rum för återhämtningen efter operationen då det kan vara väldigt omtumlande och känslosamt att plötsligt kunna se.
Här i Väst är det ett icke-problem eftersom man åtgärdar sådant omgående, liksom olika enkla födseldefekter som gomspalt osv.
En utmärkt sammanfattning som jag i stort helt instämmer med! Ett problem är dock att man skurit kraftigt i de administrativa tjänsterna samtidigt som man lägger allt större krav på dokumentation och andra administrativa uppgifter. Detta blir en ond cirkel där läkare och sjuksköterskor bränner ut sig och får lägga massor av fritid på arbete och massor av arbete på administration istället för patienter. Ja, trots det är resultaten bra i fråga om högspecialiserad vård som ger utfall i livslängd, och det är fantastiskt, och inte minst ett utfall av utmärkt förebyggande arbete och vetenskapliga landvinningar. Tänk dock var vi kunnat vara om det inte varit för de organisatoriska problemen. Hela arbetsstyrkan är som en inverterad pyramid där det är relativt sett fler och fler läkare, och färre och färre sjuksköterskor och undersköterskor. Det innebär att kategorin ovanför för utföra deras jobb.
Ett annat problem som inte tas upp är att väntetiderna för icke-akut vård är långa. Man kanske inte dör tidigare av att man inte får den där ryggoperationen, men hade man fått den hade absolut livskvaliteten stigit. Där är vi inte riktigt i toppklass, och där hade vi behövt förbättra oss. Det är också därför privatklinikerna kan slå sig in, just eftersom de erbjuder ej brådskande men nog så nödvändiga operationer betydligt snabbare.
Den administrativa sektorn har vuxit enormt sedan 1990, men hur ser det ut för de som fortfarande är ute och slits av naturens element?
Har det hänt mycket där bland de äldre generationer fortfarande verksamma, de som inte blivit administratörer men ändå står för att veta saker?
Men hur mycket av förbättringen beror på nya och utveckling av vetenskapliga rön? Det är sådant som gör vården bättre och det beror inte på personalen.
Sedan kan vi jämföra med andra länder och se hur vi blivit omsprungna vad gäller t ex spädbarnsdödlighet och medellivslängd.
Titta också på de enorma skillnaderna som finns inom landet vad gäller medellivslängd. Kvaliteten är ojämnt fördelat i vårt land men blir naturligtvis statistiskt sett som helhet ganska god.
Det finns gott om forskning som visar hur vården ständigt blivit underfinansierad i flera årtionden nu p g a budgetregler som i sin tur grundar sig i ideologi.
Mer administration ger förvisso mer jämförelsetal som kan förbättra vården.
Sett till hur mycket pengar som försvinner i skattesmiteri hade vi kunnat ha ännu bättre vård i det här landet.
Och herregud så mycket feldiagnoser eller uteblivna diagnoser jag sett och hört talas om bara i mitt sociala nätverk.
Min sammanfattning är alltså: visst är det väl fortfarande bra men det är halvdåligt på många platser och borde vara mycket bättre med tanke på de resurser som borde finnas tillgängliga för vården i vårt land.
Jap, nya rön, bättre mediciner och implantat och förfinade metoder betyder mest. OCH det utvecklas fr.a. av sjukvårdsarbetarna!
Och? Ska inte förbättrade rön och metoder (vilket jag nämner) användas av vården? Är det för jävligt i alla fall att vi blivit effektivare och haft utveckling även inom vård?
Urbanisering av vård ställer troligen till det, förlossningar, arbetsskadeförsäkringar etc.
Försäkringsläkare inbäddade i allmän akutvård, bekostat, klappat och klart.
Afa fyller banken.
Eh, forskningen bedrivs till stor del av just de anställda i sjukvården.
Hört talas som ’universitetssjukhus’ ?
Som boende mitt i gnällbältet måste jag säga ”det är ändå för j..vligt”.
Skämt åsido, det här bekräftar mina begränsade erfarenheter av vården under årtionden, det var INTE bättre förr. Bra och värdefull sammanställning!
Stockholmaren: -Vad står du där och ser ledsen ut för?”
Abogabon: “-Det är för jäääääääävligt. Det regnade förra veckan.”
Stockholmaren: “-Men idag skiner ju solen och temperaturen är behaglig!”
Arbogabon: “-Idaaaaaaag ja.” (sagt med den där outhärdligt gnälliga dialekten).
Det bästa gnäll jag läst på sistone är när Elisabeth Höglund gnällde på att hon tappade aptiten av Ozempic, att hon inte verkar gå ner i vikt av behandlingen (hon hade inte vägt sig) och att det på sistone hade varit för mycket regn OCH för mycket sol där hon har sitt hus i Spanien.
Bra artikel! Tog själv bort ett melanom ifjol och det gick fort och smidigt från upptäckt.
Känns som det är på jobbet (IT) på en statlig myndighet.
Akuta fel åtgärdas bums med viss byråkratisk pålaga medan icke allvarliga buggar och rena förbättringar behöver avvakta finansiering.
Är det Per Nuders köttberg som ligger bakom eller endast osunt leverne?
Krisen måste vårdas ömt för det är den som göder alla som inte är direkt inblandade i produktion. Samma som på verkstadsindustrin jag arbetar på, en minskande skara är direkt inblandade i R&D samt produktion medans mellanmaffian växer. Den där gruppen som skall matas med allt fler Excellistor och bossa för allt fler onödiga dagliga standupmöten.
Den enkla förklaringen är väl att vården alltid kan bli bättre och därmed har vi en vårdkris. Att sedan vården idag är mycket bättre än den var för 40 år sedan talar man tyst om när det är valår. Idag fixar man en blindtarm utan operation, ja titthålsoperation men man karvar inte upp kroppen som man gjorde förr. Idag är all röntgen digital och bilder granskas av datorer innan misstänkta fall går vidare till en läkare. Vården är helt enkelt mycket effektivare än den var för några decennier sedan.
Men, sjukvård är ändå ett slitsamt yrke, speciellt för USK och sjuksköterskor. Långa pass, mentalt och fysiskt påfrestande. Detta belönas med låg lön och svåra arbetstider. Vi har ingen kris inom sjukvården men personalen måste få bättre arbetsvillkor, ersättning och tack för sitt slit. De är hjältarna som tar hand om våra sjuka och äldre, även oss som skriver på bloggen. Usch, ämnet triggade mitt känslohjärta.
Åja, en ny AT som kör alla vargpass på akuten med tveksamt sömnintag medan de glassiga passen tas av överläkaren kan ha det nog så svårt, och till lägre lön än en syrra på akuten.
En ung typ 25-årig läkare med invandrarbakgrund lyckades inte under tio timmar sy ihop en patient jag hade med mig in efter en olycka då han ständigt rycktes iväg till mer akuta fall. Han återkom till slut efter han gått av sitt pass (“nu kan de inte rycka iväg mig igen, för jag har slutat för natten”) och sydde ihop patienten.
Samtidigt kan att få en AT läkare vara det bästa man råkar ut för då de är de mest noggranna vid eventuella konstiga symptom
Sen så syr i många fall sjuksköterskor på akuten i Sverige nuförtiden.
Kan ju vara så att som ung och ambitiös AT så ville han sy för att skaffa sig erfarenheten av att sy på just det stället?
Men ja, AT kan vara väldigt noggranna och inte bara köra på rutin.
Överläkaren med de glassiga passen har mindre glassiga bakjourspass nattetid mellan dagarbete.
Då ringer sagda AT-läkare och väcker henne säg 2-14 ggr/natt.
Kan hålla med om att det är konstigt att minst erfaren står i första linjen, men det finns ett system för hur de stöttas av mer erfarna kollegor.
Här (en massa mil bort) har det stundom begåtts “slice and dice”, människor som fulla av blodtrycksförtunnande tippat utanför sjukhus entren och blivit kollin som sedan svulits ihjäl.
Människor som fått fötter som plötsligt pekar åt fel håll.
Spikar i lårhalsar som skruvats in i bäckenet
Mängder av folk som inte fått tid innan det “var” försent.
Vårdgarantier som inte infriats på 10 år.
Hur rymmer man en svårt nedkyld människa i bakluckan på en vw golf som ersatt ambulansen, när nya kontorsmöbler prioriteras?
Det fanns en gång en tjänst på nätet där brukarna kunde betygsätta sina läkare, den togs ner rätt kvickt.
Kanske det är administratörerna som skulle hamna under allmän beskådan?
Kanske det verkar opassande med recensionen: “Min fot pekar efter operation rakt till vänster!
S: Har du samma läkare min pekar rakt till höger!…”
För djävligt i alla fall.
Grundorsakerna som försvagar landet har nog bytt kontorsmöbler i flera vändor vid det här laget, de är nöjda, oppositionen är nöjda.
De behöver aldrig “arbeta” mer ifall det skiter sig i politiken.
Vilket är föga troligt, vilket osökt får mig att tänka på slagdängan
“Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag” (Gunnar Wiklund).
Sena diagnoser och fel blodtrycksmedicin, det har som jag uppfattat inträffat inför när staten planerar stora landövertaganden.
Jag kan ha fel men vet många med gedigen kunskap som under en period blev hårt drabbade.
Är det någon här som vet hur långt det är för höggravida från fjäll till kust vid dessa återkommande BB nedstängningar bortom halvvägs?
För jävligt i alla fall. Röstar du på SD?
Du ändrade faktiskt någons känslor/åsikt. Jag hade ingen aning om vilka stora förbättring som skett under denna period. Läsvärt inlägg och som du skriver, imponerande vad alla som jobbar inom vården kunnat leverera (trots våra landstingspolitiker vill jag ändå smyga in för att fortsätta känna att det är lite illa ändå).
Två grejer:
Som Bagarn påpekat ovan så är ett sjukvårdsystem utan vårdplatser sårbart vid mass-skadesitiationer och krig. En massa slimmade produktionsenheter ute på stan för dagkirurgi av bråck, gallor, axlar och starr kan aldrig ersätta ett akutsjukhus med röntgen, intensivvård, sängplatser (dvs rum, säng, sjuksköterskor, undersköterskor, städare etc etc), lab, och ett nätverk av läkare i olika specialiteter som känner varandra och är vana att hjälpas åt.
Alltså måste vår beredskap bestå inte bara av utsedda källare som ska bli sjukhus vid mobilisering och fortlöpande vartefter ovanjordssjukusen bombats sönder. Det behövs även en genomtänkt krigsplacering av personal från kirurgiska öppenvårdsenheter till att bilda vårdlag för källarsjukhusen. Helst övade i fredstid.
För det andra så finns det faktiskt ett slags kris i sjukvården, nämligen den ökande andelen anställda utan beröring med patientvård. Mellanchefer och kommunikatörer på HR och IT. Denna ökning är nationell och väl dokumenterad. Från min utsiktspunkt verkar klinikchefen ha mycket mindre att säga till om än för säg tjugo år sedan. Makten har flyttat till mer osynliga platser på sjukhuset.
Att sedan sjukvården ändå presterar okej är desto mer imponerande.
Det är sant med rummen. Jag hamnade i något som skulle vara enkelrum men de löste det med en skärm mellan mig och min rumskamrat. Enda irritationsmomentet var att vi hade bara en sänglampa att dela på. En sån med lång arm så vi turades om. Inga problem 😂
Hemvärnet ordnade på några dagar fram 550 vårdplatser på Älvsjömässan under Covid. Uppenbart inget problem. Och det var på en plats. Vi har 24 hv-bataljoner. Allt annat lika kan de bygga 12 000 vårdplatser på kort tid.
Kunskaperna hur man ska göra finns uppenbarligen liksom erfarenheter kring detta. Och det var vårdplatser med extra lull som syre mm.
Men det är klart – för djävligt i alla fall.
Japp!
Har en fråga, varför heter Älvsjö som det heter, ingen älv ingen sjö?
Bra fråga,
på platsen där älvsjömässan ligger fanns fram till 1920 kyrksjön. Där skall älvorna dansat och givit orten sitt namn.
Är fortfarande synlig våtmark på våren och vid kraftiga regn
Tack Jas39!
Alltid intressant, med ortsnamn och ursprung.
Här bildar älv sjöar och sel mellan brusande forsar, ofta kraftverksmagasin i många andra fall.
Precis detta.
Beredskap och prepping är ju som du så många gånger påpekat alla våra samlade komptenser.
Vi är inte öar som stilla står förvirrade utan ett samhälle som hjälps åt.
Och Sverige är trots det Magda säger ett av de rikaste länderna på jorden med oanade resurser.
Sen sätter logistikkedjorna till det. Men vi ska inte underskatta alla småföretag och drivet att ställa upp i kris.
Är dessutom övertygad att vårt nära sammarbete med broderfolket i Ukraina snarare ökat vår beredskap för den typen av krig.
Vi behöver inte veta allt som planeras
Magda med kompisar oanade resurser, för vilka?
Köttgrytan? Kompisarna? EU? Sina egna plastkort?
Ansvarslösa tjänstemän.
K0lonilotterna?
Uttala det ifall ni kan😁..?
Den händelsen minns jag, vi skulle snabbt bygga “Älvsjö sjukhus” för cv19. Enorma resurser sattes in och där jag arbetade så skulle IT ordnas, journalsystem måste ju finnas. Inte helt lätt med att fixa fram datorer, ordna nätverk och kapacitet men det fixade sig. Med resurser och vilja så löser man saker. Som tur var behövdes inte Älvsjö sjukhus tas i bruk men det var inget misslyckande, det kunde ha behövts men det visste ingen då.
Hoppas vården inte blir alltför bra, vore sjukt trist att aldrig få dö någon gång – tror att det blir extremt spännande.🙏
Men lev medan du kan!
Finns ett starkt hjärta, kan goda kvinnor och män tvingas ta en hel del i livets slutskede med nuvarande vårdformer.
Vilken blankett nummer ska fyllas i vid våldtäkt i livets slutskede?
Skärp dig. Du sprider en bild som inte har med verkligheten att göra och applicerar enskilda fall som att de skulle vara normalläget. Stackars människa.
Jag var nyligen tvungen att ta en tur till akuten, inte för att det var livshotande utan för att jag helt enkelt inte har tilgång till dom schyssta prylarna dom har där.
Efter att ha skurit av halva fingertopppen när jag lagade mat så försökte jag först att stoppa det löjligt rika flödet med lite tvättkompresser och en hel del kirurgtejp. Det gick ju förstås sådär.
Nästa morgon var det dags att ta bussen till Karolinska. Efter att ha väntat där nästan 2 minuter (OUTRAGE!) så fick jag tala med receptionisten och sen tog det väl typ 2 minuter till innan jag blev invisad till ett undersökningsrum.
(Jag har en teori att om man kan visa upp tillräckligt med blod så får man förtur.)
Sen fixade dom problemet och jag slutade läcka. The End.
Här brukar folk åtminstone tvätta upp sig och byta till nya kläder ifall de tappat några fingrar. Resorna tenderar att bli långa.
Nu har jag tröttnat på dig. Behöver inga svärjisar och deras skeva världsbild och faktaresistens här. Hej då.
Du postar igen och igen om hur illa allt är i vården trots att siffrorna pekar på motsatsen. Ta det i ett annat forum.
Angående bloggens slutkommentar om den automatiska rättstavningen kan jag bara instämma! Som tysk elektriker med feta fingrar råkar jag ibland ut för en del konstiga skrivfel.
Men vad f… Dyslektiker skall det stå. Autokorrekt. 😖 I rest my case…
Haha den blev ju fin hehe
VSB.
Att en tysk elektriker med tjocka fingrar skulle kunna stoppa i alla nätverkssladdar var på allvar ett krav vi hade på ett system i mitten på 90 talet
ACHTUNG
TUNG står för tuning?
Den är grym
10.000 tyska läderelektriker på motorcykel korsar snart Öresundsbron.
Det är min uppfattning att den fina statistiken är vårdkrisen. Personal är så hårt uppstyrd och så hårt pressad att de slutar eller bränner ut sig. Min ssk till hustru var mammaledig under covid, hon kom tillbaka till personal hon inte kände som tappat massa rutiner då typ alla var nya, “hennes kollegor” hade i mycket stor utsträckning slutat. Man kan ha en vårdkris och fortfarande vara världens bästa sjukvård.
Medan sjukvård är det som fick oss att explodera i livslängd tror jag att det mäter vårdkvalite sen dess dåligt. Rökning alkohol, eterni,ddt och allt vad det hette har dragit ner snittåldern ordentligt fram till mer eller mindre nyligen.
Å andra sidan vet vi inte vad modern stress, energidryck, skitmat, skiftgång, hormoner i mat och vatten kommer göra för yngre generationer.
Hur är hälsoeffekterna av äldre generationers slit mot yngre generationers fullständiga stillasittande etc.
Antalet läkare per capita kan vara missvisande om man inte tar hänsyn till demografisk förändring och ändrade administrativa arbetsuppgifter.
Jag tror inte det var bättre förr, men om vi inte är försiktiga kan det bli betydligt sämre framöver.
Intressant lyssning i ämnet:
Rebelkirurgen
P3 Dystopia Vårdkrisen
Vad du säger är att det är för djävligt i alla fall?
För övrigt så är livslängd i mångt och mycket en klassfråga.
Nu har jag inte exakta siffrorna men vi pratar rätt stor skillnad på en person med lön över gränsen för lycka och “prekariatet”.
Mycket för att de med lägre inkomster röker mer, dricker mer, äter sämre mat och sällan söker vård i tid.
Logistik vid besök på akutsjukhuset som såg ut så här för 50 år sedan
Reception 1 – läkare 1 – röntgen – läkare 1 – hem
Ser nu ut så här
Reception 1 – ssk 1 – reception 2 – läkare 1 – reception 1 – ssk 2 – läkare 2 – ssk 3 – lab 1 – läkare 3 – lab 1 – röntgen – läkare 3 – hem
Jag var på akuten förra året i en större svensk stad med en enklare fraktur, processen var ungefär som i ditt första exempel, absolut inte i närheten av exempel två, känns fabricerat.
För jävligt i alla fall. Nä, varje gång jag varit på akuten har det varit som första exemplet.
Vad bra att det fungerar någonstans. Ex 2 ovan är självupplevt så inte alls fabricerat.
Skönt att du inte var värre däran än att du kunde dokumentera detta.
Visst har throughput av enheter liksom i andra branscher ökat också i sjukvården såväl inom industrin. Skillnaden är att när enheten människa vs. enheten plåt inte blir producerad (inte blir opererad vs. inte producerad) så blir människa lidande och plåt inte levererad till kund. Klart som tusan att det blir kris då. Tror jag hellre väntar på min nya bil än väntar på att få min höftkula bytt.
Sedan är ju operationer bara en liten del av vad sjukvården pysslar med och säger ju ingenting om personalens förutsättningar för ett bra balans mellan jobb och arbete och arbetsmiljö.
Glömde också att operationer planeras in efter hur pass akuta de är. Planerar man en hel dag med operationer som inte är “livshotande” och det kommer in någon med högre prioritet så går den in mellan. Vad händer då? Jo Enok som åkt till Luleå från övre Pajala får skjuta fram sin operation till senare. Hur kul det när korna står i båset och väntar på mjölkning?
Visa exempel där det sker. Hur många har kor i övre Pajala?
Vet inte om det står någonstans i media men min kärlek råkar jobba som opssk och vi brukar prata om dagens händelser vid middagsbordet. Kollade bara hur många som har lokalkännedom om norra Sverige 😄 Givetvis kan det vara vilket jobb/yrke som helst men principen är densamma. Min kollega hade en planerad bråckoperation (bor i Luleå) i Gällivare. Den blev framflyttad någon månad just pga av att akuta kom emellan. Ledig från jobbet en dag i onödan.
Luleås (och Bodens) sjukhus ligger i Sunderbyn.
Så Enok bör inte åka till Luleå för sjukhusvård.
I Luleå kommun, mitt mellan Luleå och Boden
Faran med att bara raljera om statistik (även med den lätt nedlåtande passusen “du kära läsare…”) är att man glömmer individerna bakom.
Sedan beror det på vilken typ av vård man behöver. När grabben råkade ut för en fallolycka och blev dödligt skadad, då jävlar fick vi se en vård i yttersta världsklass. Men när morsan fick grön starr hann hon förlora 40 procent av synen innan hon på nåder fick en första läkartid. Hon har svårt att trösta sig med att “generellt sett är vården bra”.
Millennium …
@Lars,
Min anekdotiska erfarenhet när det gäller äldrevård skiljer sig en aning från din. De allra flesta personer arbetar i äldrevården är mycket duktiga och trevliga, men det finns ett systemfel. Kommunerna ansvarar för äldrevården, men det är regionerna som ansvarar för de äldres sjukvård. Där skär det sig ibland, och då blir det revirstrid.