Demokratimässan DSEI 2025 hade en stor svensk och nordisk närvaro inklusive de snabbt växande försvarsindustrin hos våra baltiska grannar. Svenska bolag som Saab och Bae Hägglunds/Bofors hade bland de största och mest välbesökta montrarna. Samtidigt gick det tretton drönarbolag på dussinet medan Ukraina trycker ut tusentals billiga drönare om dagen avsedda att leva några timmar. Beskedet från industriinsiders är att USA tvingar på Ukraina att ta emot amerikanska startups produkter så de kan få stämpeln “battle proven in Ukraine”, men det kan handla om att ukrainarna flög en drönare en gång och sedan gick tillbaka till sina egna grejer.
DSEI hålls vart annat år i London på Excel vid Themsen och det inkluderar därmed även en del örlogsfartyg och båtar upplagda på kajen utanför. Som tidigare rapporterat går snacket om att flytta från London pga Brexit, men frågan är var man kan få en så enorm mässanläggning som samtidigt ligger intill navigerbara vattenvägar. Många andra stora mässor har redan lämnat Storbritannien just pga Brexit.
Årets DSEI ska slagit rekord med ca 1 700 utställare och beroende på olika uppgifter mellan 60 000 och 70 000 besökare, vilket är en imponerande siffra med tanke på att det finns 195 länder och om varderas försvar skickade en delegation på 100 personer så skulle besöksantalet blivit 19 500. Fullt var det, bitvis trångt. Och det var inte på grund av media, då det var ovanligt att se våra gula besöksbrickor. Gult som varning för utställarna …
Som trängst var det i BAE Hägglunds monter, åtminstone så till vida att vi inte kunde få ett fullt foto på stridsfordon 90 med nytt nederländskt torn med aktiva APS-motmedel, pansarvärnsrobot Spike och 35 mm automatkanon. Detta eftersom man inte får fotografera andra människor (eller monterinnehåll) utan tillstånd och det verkade aldrig tomt runt CV90.
Stridsfordon 90 väckte alltså stort intresse och orderböckerna är som bekant fyllda in i nästa decennium samtidigt som BAE Hägglunds sade att man konstant expanderar och rekryterar. Ingenjörs- och administrationsrekryteringen hanteras genom att etablera kontor på andra order än Örnsköldsvik för de sysslor som går att hantera utanför fabriken, men man behöver förstås även mer personal till monteringen av fordonen.
Mer tomt var det hos de nya stridsbussarna som Ajax, Lynx och Boxer, som är i en helt annan storlek än stridsfordon 90 och inte används i Ukraina.
Hur logistik, vikt och terrängframkomlighet för de nya bjässarna ska fungera lämnas som en övning åt inköpande arméer, men även moderna stridsvagnar ser ut som dvärgar bredvid stridsbussarna.
Vikten må vara lägre än en stridsvagn, men går de här bjässarna ens in i tunga transportflygplan eller sätter storleken stopp? Stridsfordon 90, bli aldrig större …
Inte ens Ajax var nere i storleken på stridsfordon 90. Huruvida det trots detta var särskilt mer rymligt där inne kan diskuteras i små grupper.
En mycket stor del av mässan bestod av landbaserade områden och Norden och Baltikum var grupperade tillsammans, med mindre bolag under gemensam monter, och det kändes som att med jättar som Kongsberg, Patria, Saab, BAE Hägglunds/Bofors, Scania, Volvo, Aimpoint mfl separata montrar togs halva markarenan upp av dessa länder.
Intresset är som sagt enormt och Natos 5%-försvar inklusive 1.5% till civilförsvar och infrastruktur lämnar väl sina spår.
Drönare sågs överallt, nästan uteslutande i modeller som såg alldeles för dyra och designade ut jämfört med de tusentals dagligen tillverkade av Ukraina som ser ut därefter, saknar skyddande klimatskal och ändå inte överlever mer än ett uppdrag eller kanske några dygn i fallet spanings- eller eldledningsdrönare.
En industriinsider berättade att USA för stöd till Ukraina tvingar Ukraina att ta in amerikanska startups produkter – inte bara drönare – och testa dessa vid fronten, så bolaget sedan kan sätta stämpeln “battle proven in Ukraine” på produkten, fast den bara körts en gång innan den sköts ner av ryssarna och ukrainarna går tillbaka till sina egna drönare till en tiondel av priset.
Man ska ta det där med testad i strid i Ukraina med en nypa salt. Om Ukraina köper in själva eller tar emot tilläggsstöd som t ex i fallet svenska Archer så vet man, men tystnaden kring en del andra produkter kan vara desto mer talande, särskilt om det är någon liten startup från USA.
Vad som lyste med sin frånvaro var antidrönarteknik. Det fanns en del nytt småskaligt luftvärn som BAE:s Tridon och Saabs Nimbrix, men man fick leta med förstoringsglas efter störsändare. En del teknik som Ukraina använder saknades helt på mässan, iaf vad jag lyckades se. Ändå borde det vara stora pengar i att varenda fordon och soldat ska ha en störständare mot drönare – förvisso egentligen en rätt billig pryl, men volymen kan nog ge goda marginaler.
Kanske har branschen inte riktigt kommit ikapp verkligheten. Störsändare på allt borde vara lika naturligt som ballistiska hjälmar.
Orkade inte ta några foton på drönare. Det skulle inte finnas tillräckligt med minne i kameran för dem alla. Och alla med helt unika egenskaper …
En antydan till drönarmotmedel kom från Saab (Barracuda förmodar jag).
Ponduspostulerar att Barracuda utvecklat signaturbegränsade kamouflagenät med en styrka som gör att en FPV-drönare bara studsar. Man kan trots allt trolla med knäna textilteknikmässigt. Därmed kan man skydda fasta eller tillfälliga eldställningar så att drönare aldrig når målet.
På grund av att halva den planerade tiden på DSEI gick åt till att komma in genom den skyhöga säkerheten så hann vi dock inte fråga Saab, då vi behövde skynda vidare till flyget till Cannes och nästa mässa.
Uppenbarligen är Lena och jag inte helt okända, så det blev en hel del spontana möten i folkmassan och tillhörande bra diskussioner.
Svenska Försvarsmakten hade en stor vertikal delegation från beslutsfattare och plånböcker via teknikexperter ner till brukare, och gick tydligen runt med en stor pengapåse för att köpa in olika demokratiutrustning för utvärdering inför vidare anskaffning. Att ha en horisontell mässa som täcker in samtliga domäner som mark, hav, luft, rymd och cyber på en enda plats sades vara uppskattat, istället för att behöva åka runt på olika mässor.
Nästa gång kanske DSEI inte ska planera för 35 000 besökare och få 70 000, oavsett om det återigen blir i London eller om mässan flyttar in till EU.
45 kommentarer
Ukraina får införa en certifiering ”Battle aproved in UA” vilket får en annan betydelse för det som verkligen har levererats i mängd och används.
En cynisk hypotes:
En pålitlig sådan kan inte skapas förrän kriget är över. Kanske inte ens kan ryktas komma förrän kriget är över.
För så fort den finns kommer det finnas ekonomiska krafter som vill inkludera stämpeln i förhandlingar om stöd och liknande.
Först!
Nära skjuter ingen hare, men med drönarammo från JvM hjälper nog så dit får mitt bidrag gå idag.
Pallen?
Rescuer
Detta är inte Ukrainaartikeln.
Vi får skriva och be att få tillbaka donationerna…
Man skulle tro att en sån där sann icke fortnite stridsbuss skulle väga enormt. Men cirka 35-40 ton d.vs. häften av Abrams stridsvagn som är värst med 74 ton. Essingeleden har BK4 och klarar lastbilar med den tyngden. 73 ton
Tänkte mest på storleken. Vet inte om de är för breda för dagens tungdragare exempelvis, eller om de då blir för höga och inte går under broar. Garage, parkeringsytor, komma in mellan två träd, kunna svänga runt hörn i städer osv.
Ajax ser bred ut som ett wunderwaffen i wwII, förmodar att den kan transporteras normalt.
Den lär väl inte välta i första taget.
Baserat på data från Wikipedia borde man kunna få in 3 Strf90 eller 2 Ajax i en C-17. Vikten som sätter stopp för båda. Ajax är med sina 38-42 ton riktigt tung.
Strf 90 Mk IV väger väl isch 38 ton den med? Våra nybeställda 9035 Mk IIIC ligger nog närmare den vikten också? Mer skydd kostar vikt. Även om dagens moderna ballistiska skydd, är lättare än gårdagens för samma skyddsnivå.
Det verkar stämma, 9035 MkIIIC verkar ligga mellan 32-35 ton.
Kostnaderna rusar i samma tempo som vikten också. Motoreffekten är dubblerad i Strf 90 nu, mot när vi fick våra 9040 pga viktökningen. 9040 Caesar var inte gjord för viktökningen, som de extra ballistiska skyddet tillförde. Så därför halverades mängden medhavd 40 mm ammunition. Nya Mk III, och Mk IV är ju dock tillverkade för sin höga vikt.
En T-72A väger 41,5 ton. Så dagens moderna soldat-taxi´s väger som gårdagens (dagens) ryska stridsvagnar
Såg en video från Hägglunds (hittar inte nu. Lite lat?) där de pratade om vikten av både taktiskt och strategisk mobilitet på CV90. Med strategisk menade de hur lätt det är att transportera ett fordon till fronten; exemplifierat med att en del järnvägstunnlar inte är tillräckligt breda för alla stridsfordon.
Bra att bloggaren sätter fingret på den ytterst viktiga punkten “Skitvapen mot skitvapen”. Vi kan helt enkelt inte använda en Patriot PAC-3 för att skjuta ner en Geran2. Men detta är det osexigaste som finns inom industrin. Lite som att folk kräks på min Toyota Atygo trots att den tar mig till jobbet för en bråkdel av vad en Mercedes G-Wagen kostar.
Vi behöver troligen ett statligt initiativ för att locka folk till att ta fram skitvapen. Dels ser jag ett hål i produktutbudet, sedan behöver vi en rejäl produktionskapacitet. Om Ryssland kan producera 100 Shahed eller liknande om dagen behöver vi producera 200-300 motmedel.
Sedan ser det ut som att de nya jetmotordrivna Shahed anflyger på 10000 meter eller så. Vi behöver motmede som når denna höjd så drönarna kan bekämpas under anflygning. Gäller att tunna leden innan en svärm med 100 drönare inleder slutdykningen mot centrala för då är tiden knapp.
Oj, har du en Toyota Aygo. Det visste jag inte.
VillaToyotaVovve… snart säger han väl att han har katt också.
haha
Och börjar prata om sin lägenhet 😀
Bor i villa, har inte katt. Inget fel på lägenhet när man blir äldre. Finns fina lägenhetsområden också, inte alla områden som ligger i nordöstra Göteborg.
Sedan om man gillar att resa som pensionär, vilket jag blir om några år, är lägenhet oändligt mycket mer praktiskt.
Bara skojar med dig 😀 Nicken folk skapar, kan vara 10-20 år gamla. Och i fallet att man har ett nick som ditt, kan ju saker ändras över tid. Även om det gällde när du skapade det.
Mitt nick är nog över 15 år gammalt. Har inget med (m) att göra. Så mitt står sig nog över tid,
“Lite som att folk kräks på min Toyota Atygo trots att den tar mig till jobbet för en bråkdel av vad en Mercedes G-Wagen kostar.”
Med skillnaden, att vid en krock åker du till närmaste sjukhus, och syr tre stygn vid ögonbrynet i en MB-G. I en krock med en Aygo, åker du kanske till kyrkogården i stället för till jobbet.
Vi i EU, gick mot lättare, och lättare bilar. I jakten på lägre förbrukning (snittbilen). Nu stiger medelvikten igen, pga tunga elbilar. Och i norden är vi föregångare när det gäller elbilar. Vid en krock är det bilens eget krockskydd, och bilens vikt som spelar roll. En tung bil, har alltid ett övertag mot en lätt, allt annat lika!
Javisst. Du resonerar som en äkta svensk byråkrat. Det är bara det att i verkligheten tog pengarna slut, så 90% får göra tjänst på IB66M.
Om vi hade pengar att köpa alla en G-Wagen och hade drivmedel nog att mata den vore det väl kul, men det har vi alltså inte. Så i verkligheten är det bättre att mobilisera 100.000 soldater som tar sig till mobiliseringsplatsen i en Aygo, hellre än att 10.000 dyker upp i Tesla och resten stannar hemma.
Vi har alltid en budget och frågan är vad som gör bäst nytta för pengarna. Lite som att vissa vill skrota Ak4:an utan att fundera på vad vi ger soldaterna i stället. För inte alla kommer få det senaste och det är dessutom slöseri med pengar.
Väldigt märkligt svar måste jag ändå säga. Jag vet inte vad jag ska svara på det? Finns väl säkrare bilar än Aygo till samma pris? Alla bryr sig inte om krocksäkerhet heller, förrän det är försent att bry sig. Men vad IB 66, AK4, eller 100k soldater har med detta att göra?
Fick låna en Aygo av verkstaden när de bytte en pryl på vår elbil. Trodde inte att det fanns sådana bilar längre, påminde mest om att, tillsammans med en spann makadam, kliva in i en torktumlare så frågan är hur arbetsför man är när man anländer till jobbet.
Totalkalkylen för elbilen är nere i 14 kr/mil. För varje dag förbättras kalkylen eftersom bilen går på övertid, den är sedan länge både betald och avskriven. Endast en reparation under 20 000 mil + fyra självrisker för lack/buckla/avkörning.
Köpte den förvisso väldigt förmånligt när den knappt rullat något, intressant att på så nära håll få uppleva hur mycket en bil sjunker i värde för att någon köper den och råkar öppna dörren.
14 kr milen är nog dyrare än den där torktumlaren, men det är väl värda pengar.
14 kr/mil ex kapitalkostnad eftersom den köptes kontant.
God förmiddag Cornucopiakämpar! Vi ger aldrig upp!
Слава Україні! 🇸🇪 🫶 🇺🇦
#RussiaIsATerroristState
Oops, fel…
Den enorma storleksökningen på APCer visar väl att man inte tror på motmedel EW eller små missiler utan man tvingas öka skalskyddet både mot drönare och minor.
Boxer och Ajax började designas på 90 talet, Lynx är lite nyare men fortfarande före den fullskaliga invasionen och definitivt före drönarkriget var ett faktum.
Så de är snarare designade från erfarenheter av desert storm och global war on terror.
Kampen mellan medel och motmedel är mycket gammal. Som regel vinner penetrerande vapen till slut när skyddet emot dem blir för tungt/stort/dyrt för att kunna användas praktiskt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Panzer_VIII_Maus
Det är därför moderna ballistiska skyddsmoduler blir lättare, och lättare för samma skyddsnivå. Samt att APS som tex https://en.wikipedia.org/wiki/Trophy_(countermeasure) och https://en.wikipedia.org/wiki/Iron_Fist_(countermeasure) finns. Lär även komma väl fungerande APS även mot kinetiska projektiler framöver från väst. Även om ryssarnas propaganda ljuger om att deras Afganit redan klarar detta https://en.wikipedia.org/wiki/Afganit
Tack för artikeln! Väldigt intressant, och lite oroväckande att det inte börjar ploppa upp massor av små, billiga anti-drönarmotmedel. Utom då ukrainarnas egna.
Lite av problemet kanske är att det i stort sätt bara behöver vara snäppet över leksakskvalité på grejerna, och sånt har vi i väst inte producerat på länge i några volymer. Så kunnandet och intresset har tynat bort.
Kanske en av många anledningar till att det går långsamt.
M.v.h. Ola
@bloggaren
Kom det fram någon mer info om våra nybeställda Strf 90 Mk IIIC (Nordic edition)? Det står att Hägglunds förväntar sig den största ordern någonsin på Strf 90, från en koalition på minst 4-6 länder nästa år. https://www.defensenews.com/global/europe/2025/09/12/bae-braces-for-biggest-ever-order-of-cv90-combat-vehicle-in-2026/
Jag frågade faktiskt inte om den specifikt.
Ok, tack för svar
Kul att det går bra för Woolpower! Det kostar nog en del att ha en monter på den där mässan. Soldater måste ha bra kläder och Woolpower har produkterna.
Kommer snart i sportaffärer för de som ger sig ut på fjället. Krig skapar nya grejer som letar sig ner till vanliga användare. Krig boostar utvecklingen.
Oj, vilka monster stridsbussarna är.
Jag är inte yrkesman inom området men om den färdiga ritade produkten vart en sådan åttahjulig bjässe som blir ett logistiskt elände i klass med migrerande svenska villamoduler skulle jag riva i de grundläggande antagandena och dela lasten och uppgifterna på två sexhjuliga fordon som blir ca 60% av storleken hos bjässen.