Dags för lite fredagsmys. Förmiddagen tillbringades med ett studiebesök hos Sveriges största konfektionsindustri, Woolpower, med sina ca 200 anställda som tillverkar klassiska, mycket funktionsdugliga funktionskläder, inklusive till Nordens förvarsmakters nya NCU-system och fler länders försvar. Det blir en separat artikel om den nybyggda fabriken, men tills dess vill jag tipsa elbilsägarna bland läsarna att Woolpower uppfört en supersnabbladdarstation intill fabriken, då industriområdet är dimensionerat för serverhallar. Man kan besöka fabrikens outlet, som framöver även kommer få ett café.
Själva laddstationen består av sex supersnabbladdare om 300 kW, och som vid 150 kW kan ladda tolv fordon samtidigt. Betalning sker via E.Ons app, men det är Woolpower som driver och äger laddstationen. På sommaren kommer kraften helt eller delvis från solcellerna på fabrikens tak, särskilt på helger eller under industrisemestern.
Den nya stora industrifastigheten lämnar förutom kapacitet till supersnabbladdare också möjlighet för företaget att expandera i framtiden. Man har redan via NCU-ordern för underställ till Finland, Danmark, Sverige och Norges försvar behövt öka rejält.
Idag finns Woolpowers outlet väl värd ett besök, som också har en toalett, och framöver kommer man öppna ett café.
Det finns mycket mer att säga och skriva om detta Sveriges största konfektionsföretag, som genomför hela tillverkningen integrerat på en plats, med inköp av garn som råvara. Man stickar, bereder, syr och förpackar produkterna helt här i Sverige.
Jag kommer skriva en separat artikel om detta privatägda företag, som i egenskap av privatägt också har råd och prioriterar ett antal etiska och moraliska ställningstaganden och tillverkar produkter av högsta kvalitet – kvalitet nog för krigets krav.
2021 hade Woolpower en omsättning på 157 MSEK och 107 anställda, men växte ur den gamla fabriken. Nu är man ca 200 anställda och har förstås högre omsättning. Snarare har man problem att få tag på personal och regeringens nya förbud mot utomeuropeisk personal med under 27 000:- SEK i lön, som ska börja gälla i höst, gör att man kan få ännu värre brist, trots att personalen har kollektivavtal och avtalsenlig lön.
Bland annat har man anställt ett tiotal ukrainska sömmerskor. I Ukraina och flera andra länder från utanför Europa finns det fortfarande en konfektionsindustri och erfarna sömmerskor, som klarar kvalitetskraven som ställs på produkterna. Eftersom sömmerskan syr hela plagget och sätter sitt namn på det, blir det personligt att kunna stå för kvaliteten på det enskilda plagget och är de inte nöjda så går det till andrasortering eller lump, som går till välgörenhetsorganisationer. Woolpower har personal från ett 20-tal nationaliteter.
Exakt vilka problem som löses genom att skattebetalande personal med kollektivavtal vid industrier runt om i landet kastas ut ur Sverige är oklart – den svarta och illegala arbetskraften där den förekommer kommer ju inte påverkas, utan stanna kvar i landet ändå.
Så länge får det bli ett foto från stickeriet som teaser, där man direkt från tråd stickar hela tuber till olika delar av plaggen, som därmed bara behöver syns i skarvar mellan t ex kropp och armar. Strumpor och andra liknande produkter stickas helt direkt.
Med det önskar jag ett trevligt fredagsmys.
Denna text är helt skriven av mig och ingen ersättning har utgått för detta, utan jag skriver fritt av egen vilja. Woolpower har endast stått för ett guidat besök på tre timmar i fabriken och de har inte heller granskat innehållet, om nu någon trodde annat.