Idag kom resultaten för högskoleprovet, som skrevs den 20:e oktober, vilket väcker frågan vad du själv har fått på högskoleprovet och när du gjorde provet. Enkät nedan.
Fördelningstabeller för resultatet av höstens högskoleprov finns här, där t ex 23 personer fick 2.00, 36 personer 1.95 och 228 personer 0.00, av 49 037 provdeltagare. Medianen blev ca 0.87 (egen beräkning) och medelvärdet på detta provtillfället var 0.89.
För att komma in på läkarlinjen krävdes i våras mellan 1.55 (Umeå) och 1.70 (Lund) på högskoleprovet, med Göteborgs Universitet på 1.65 och Karolinska Institutet på 1.65, Linköpings Universitet 1.60, Uppsala Universitet 1.65 och Örebro Universitet 1.60.
Högskoleprovet har gjorts om några gånger, så enkäten nedan innehåller även vilket årtal ditt svar avser. Inga andra uppgifter än ditt svar samt en tidsstämpel sparas. Du behöver inte logga in på Google-konto för att svara och även om du gör det sparas inte de uppgifterna och jag kan inte se dem. Direktlänk till enkäten om du föredrar det finns här.
120 kommentarer
Har aldrig skrivit högskoleprovet och förstår det ej fullt ut. Kan man runda gymnasiet för en, visserligen svettig, lördag? Tycker det känns lite fusk?
Du måste ha lägst godkänd i ett par ämnen för allmän behörighet
Dessutom har många utbildningar extra ämnen som krävs. Exv matte, fysik med mera.
Högskoleprovet är komplettering för de som inte kan konkurrera med sina meritpoäng.
Finns utbildningar som kräver högre än godkänt eller i alla fall en (handelshögskolan).
Nej du måste fortfarande uppfylla de grundläggande betygs- och ämneskraven från en gymnasieexamen. Det handlar om att ej konkurrera med betygssnitt och brukar vara en mycket mindre andel av de antagna än de som kommer in med högt betygssnitt.
Det finns även ett matematik- och fysikprov som du kan ta som ger dig garanterad plats på ett antal utbildningar på Chalmers/KTH/GU/SU.
https://www.matematik-och-fysikprovet.se/tidigare-prov/
Exempel på tidigare prov.
Tackar för svar,Sebulon Starfighter och sagbab. Angående meritpoäng som nämnts så kämpar jag på att lära mig hur det funkar, har tonårsbarn, det verkar vara en djungel men barnen har koll som tur är. För hundra år sedan konkurrerade jag med snitt 1-5. (detta inlägg sorteras som att det var bättre förr)
Antagningen till högskolan är uppdelad i olika kvoter. I den största kvoten konkurrerar man om platserna med meritpoäng från gymnasiet. I en annan kvot utifrån poäng på högskoleprovet. Sedan kanske det finns kvoter för dem med arbetslivserfarenhet – 25/4-regeln fanns det något som hette tidigare i alla fall för dem. Systemet ändras och är tillräckligt komplicerat för att det ska finnas ett yrke för det hele – studievägledare.
Kan ju också lägga till att de gamla betygssystemen förstås lever kvar och räknas om så att det ska gå att söka till högskola oavsett i vilket betygs/meritsystem man tog studentexamen.
Nåja, yrkes/studievägledare fanns redan på 70-talet, innan ord som “högskoleprov” existerade. En märklig yrkeskår redan då. Den på min skola ville att alla skulle bli socialarbetare. Och tafsade på min mor, som givet min fars personlighet inte var en av hans bättre ideér.
Sedan finns det även en liten chans till högskola/universitet om man studerat på folkhögskola.
Det går även att söka in på akademiska poäng (på höstintagningen i år blev jag antagen på en avancerad kurs i AI, men jag lämnade återbud).
Söndag.
Du måste ha allmän behörighet, dvs godkänt i vissa ämnen, plus godkänt i de ämnen som krävs för utbildningen.
Jag skrev högskoleprovet ett par gånger på gymnasiet (sent -90-tal) och sen igen 2006, alla gånger på lördagar oavsett vår eller höst. Numera ser det ut som att vårens prov är på en lördag och höstens på en söndag, enligt “gamla prov” på studera.nu har det varit så minst sedan 2022. Så det går att välja om man vill svettas på en lördag eller en söndag. 🙂
Tyvärr har jag inte orkat ta mig tiden att skriva provet sen det gjordes om nån gång på 00-talet(?), skulle vara kul att se om det är lika lätt fortfarande. 😉
Som starfighter sa så måste man ha minst godkänt i de för utbildning obligatoriska kurserna. Men det är inget som hindrar att du kommer in på läkarlinjen med bara G i alla ämnen om du får 2.0 på högskoleprovet.
Jag fick 1.9 men är glad att jag inte gjorde provet förrän efter gymnasiet. Jag hade nog slappat på tok för mycket under gymnasietiden i så fall…
För övrigt anser jag att provet (i alla fall på 00-talet) enbart var ett språktest som fungerade som en invandrarspärr. Det hade inget med studier att göra och borde avskaffas…
Jag gjorde den missen. Fick mycket bättre resultat än mina betyg antydde. Efter det såg jag bara till att få minst en trea i alla basämnen. Minst tvåa i alla andra. Det spelades väldigt mycket biljard sista året av gymnasiet.
Det beror på vilken vidare utbildning du tänker söka dig till. Vissa kräver faktiskt väldigt bra språkkunskaper i svenska för att du ska kunna utföra jobbet medan i andra fall det nog inte är lika viktigt. Försök tex genomföra terapisamtal med en person född i Sverige om du själv har dåliga kunskaper i svenska så får du se hur det går…
Nej, man kan runda orättvis betygsättning som bygger på hur mycket lärarna gillar dig. Och mildra könsdiskriminering och annan typ av diskriminering som förekommer på många skolor. Betygsinflationen är ju riktad mot “rätt” elever, dvs de som lärarna gillar.
Sant i och för sig. Men jag hoppas testet blivit bättre sedan dess.
När jag började plugga på Chalmers, 2010, så fanns det olika kvoter till programmet ja gick (Ki), den största andelen platser konkurrerade man om på betyg, en liten del av platserna med högskoleprovpoäng och en del av platserna var avsatta till dom som pluggat basår. Så för att maximera sin chans till antagning så skulle man göra högskoleprovet för då låste man upp ett gäng platser till att potentiellt få en av. Lite skumt och otydligt system kan jag tycka, jag hade snittbetyg och högskoleprov poäng som både räckte för antagning men jag fick en av “högskoleprovsplatserna”, varför vet jag inte.
Äntligen en chans att skryta lite! (Fast ärligt talat känns det inte som särskilt mycket att skryta om.) Jag har gjort det två gånger, 2000 (eller var det 1999?) och typ 2014. Skrev 2,0 båda gångerna. Jag grämde mig mest för att jag inte spikade, när det nu ändå var så pass nära. Första gången behövde jag det för en utbildning. Andra gången följde jag bara med min flickvän som sällskap, och på kul.
Så. Då ligger du över 100.000 i månadslön nu?
För vad annars ska man med 2,0 till 😉
För övrigt minns jag norrbotten på 90-talet då man var tvungen att gå ut med 4,8 på högstadiet för att komma in på de få platserna på frisörsutbildningen som fanns.
De blivande frisörerna pluggade hårdare än de som ville bli läkare.
Men du kanske blev nått annat?
Inte bara i Norrbotten. Minns hur högstadiets SYO-konsulent föreslog att jag skulle söka frisörutbildning eftersom jag hade så bra betyg (4.9). Redan som 16-åring tyckte jag att detta var absurt. På gymnasiet (Natur) fick jag 5.0 och då jag för skojs skull skrev högskoleprovet fick jag 2.0. Tänk vilken bra frisör Sverige kanske har missat!
Ja, där kammade man noll. Det var klippt.
Inte bara i Norrbotten. Minns hur högstadiets SYO-konsulent föreslog att jag skulle söka frisörutbildning eftersom jag hade så bra betyg (4.9). Redan som 16-åring tyckte jag att detta var absurt. På gymnasiet (Natur) fick jag 5.0 och då jag för skojs skull skrev högskoleprovet fick jag 2.0. Tänk vilken bra frisör Sverige kanske har missat!
Nej. 🙂 Det var det jag menade med att det inte är så mycket att skryta om. Precis som IQ-tester säger det inget om hur framgångsrik man blir – eller för den delen ens vad man anser är framgång.
Man får ju vad man får. Skrev själv 1,9 1994 innan jag sökte till högskolan. Sedan fick jag 2,0 andra gången 2003-4 efter att ha cochat lillsyrran inför provet. Jobbar i staten nu så inga 100k här.
Intressantast egentligen var ju att vissa delar var svårare och andra lättare. Ffa var man snabbare som 19 åring men läsförståelse var ju klart bättre när mna var äldre.
Jag hade en kurskamrat på univ. Jag tror han hade totalt fem fel på tentorna under 4 års pluggande.
Senare livet skulle jag säga att han haft absolut lägst månadslön av oss som tog examen.
MEN. Jag skulle nog säga att han är lycklig och relativt lyckad. Och är en snäll människa
Det räcker längre än många andra av kursarna i mina ögon.-
Jag hoppas att BORJESSON med är en bra människa det gått bra för sett till mjuka värden 🙂
IQ-tester säger ju mycket om det. Det är en av de starkaste prediktorerna som finns
Jag hade mellan 0,4-0,6 1997-1998, mins ej exakt, men riktigt lågt. Var väll 16/17 år vid tillfället.
Jag har +100 000kr/mån idag…
Jag har skrivit tre gånger och snittat 2.0.
Men jag tjänar inte i närheten av 100 000 kr/mån.
Det kan bero på att att man behöver EQ och social kompetens också.
Eller att allmänbildning och snabb uteslutningsförmåga är ett dåligt ersättning för flit och verklig kompetens.
Oklart. Jag använde mitt till diverse strökurser. Typ istället för knyppling hos Studiefrämjandet. Önskar att jag vetat om att man kunde kräva 100 ksek i ,ånaden med det i näven 😟
Samma här – man måste ju ta chansen att skryta lite 🙂
Har skrivit 3ggr;
1995 när jag gick på gymnasiet fick jag 1.8.
Sedan behövde jag nå ett bättre resultat för att komma in på svensklärarutbildningen (jo, faktiskt, man behövde 1.9 för att bli gymnasielärare med ingångsämne svenska på den tiden, till skillnad från idag), så jag gjorde provet igen typ 1998 och fick just 1.9.
Sedan gjorde jag det en tredje gång bara för att – kommer inte ihåg exakt vilket år, men det var runt 2002 – och fick då 2.0.
Var det verkligen bara 23 personer som fick 2.0 nu?
var inte det för att så många ville läsa nått “som garanterat gav jobb*” där ett tag?
Och nu är svenska och engelskalärarna de som har svårast att få jobb?
Det är möjligt – så resonerade jag själv. Det råder generell lärarbrist fortfarande, så det är inte svårt för någon med gymnasielärarexamen att få jobb så länge man är villig att flytta till annan ort. Sedan är förstås en viktig orsak att platserna på lärarprogrammet vid den tiden anslogs under starkare inslag av planekonomiskt tänkande. “Om fem år behöver vi X antal lärare, och Y% hoppar av utbildningen, så vi behöver därför sammanlagt erbjuda X+(X*Y/100) antal platser. Nu förefaller det vara mindre av det slaget.
Det var 23 som skrev 2.00. Det blir färre nu för tiden i och med att du behöver sätta 2.0 på båda delarna för att få 2.00.
…Kollega med examen på 80-talet tenterade Fourieranalys varje gång den gavs åren efter för att kolla att “han fortfarande hängde med”…
Fast den har jag hört i rätt många tappningar från uppsalafolk.
Säker det inte är en skröna likt de 10 olika versioner jag hört? 😀
Däremot vet jag tekniska fysiker som sitter och läser vetenskapliga artiklar mer algoritmer och strälningslära fär att hålla sig ajour
Men det kanske är mer vettigt än tenta samma sak om och om igen 😉
Man får väl ändå hoppas att det finns många ingenjörer som sitter och läser vetenskapliga artiklar!
Vederbörande kunde naturligtvis ha narrats. Detta var ca 1980. Jag minns inte om han var fysiker eller elektronikingenjör men han satt med teoretiska beräkningar på det företag i Mölndal vi var anställda på i alla fall.
Så ja – brasklapp på det.
1,7 hade undertecknad. Skrev det bakis som en hund då den unge 18åringen jag var då inte hade vett att förstå i allvaret i saker.
Å andra sidan så ledde det till att jag kom in på en annan utbildning än jag tänkte mig och antagligen fick mycket bättre karriär än först planerat.
Skrev det tre gånger, första gången i tvåan på gymnasiet och fick 1,6: sedan i lumpen, 1,7 och slutligen mest för skojs skull när jag redan pluggade på universitetet och var tre poäng från 2,0.
Jag hade ganska mediokra betyg så det var skönt att komma in på provkvoten.
Skrev 1,7 när det begav sig. Nästan alla fel var på ORD-delen, var roligare att spela dator än läsa gammelböcker.
Högskoleproven är normerade så lika många ska få 0,00 som 2,00 varje år. Det följer en normalfördelningskurva.
Det säger tyvärr inget om hur svårt provet är idag jämfört med t ex 20 år sen. Det kan vi bara spekulera i.
Det måste ha blivit mycket enklare med åren, för som alla vet peakade ungdomens intelligens i början av 90-talet och sedan dess har det bara gått brant utför.
Fast det spelar ju egentligen ingen roll om ungdomarna var intelligentare förr eftersom man konkurrerar med sina jämnåriga. De som var unga 1990 är 55 idag och söker inte längre till läkarlinjen. Eller om de gör det så borde de vara diskvalificerade pga ålder.
Jag känner en alldeles nybakad läkare som är 50+.
K-bergmannen strikes again 😉
De klämmer in utprovningsdelar varje omgång, vilket ligger till grund för att normera om provet för varje gång. Detta, tillsammans med min stigande ålder, gör att ord-delen blir lättare för varje år, det var den som tryckte ner mot resultat till 1,8 2005, det och att jag jobbat nattpass på Mc Donald’s natten och inte sovit, bara för att jobba natt samma kväll igen.
Och ja, interpunktioner är inte heller min starka sida.
Jag brukar roa mig med att testa ordförståelsen som kommer i tidningarna efter högskoleprovet. Två reflektioner i jämförelse med provet jag gjorde 2005:
1. Nu är det 20 ord, 2005 var det 40 ord
2. Idag är det så lätta ord att jag har svårt att förstå att nån som har svenska som modersmål skulle svara fel på något. Det var definitivt svårare ord 2005. Även 2005 satte jag alla ord, men efter att ha fyllt i alla svar gick jag igenom dem igen och fastnade på ett ord som jag blev tveksam över och ändrade till slut mitt svar. Det visade sig vara rätt beslut.
Får väl passa på och skryta lite till: Jag fick 1,9 poäng. På den tiden fick man inte mer än en decimal, men hade man fått det hade det varit 1,95 eftersom jag bara var nån enstaka poäng från 2,0. Det jag missade lite på var framför allt matematik och engelsk läsförståelse.
Då var jag dryga 40 år, så jag gjorde provet mest på skoj när jag skulle söka några högskolekurser. Jag hade kommit in på dem på mina gymnasiebetyg.
Har aldrig gjort provet men precis som du så har jag roat mig nån gång med tidningarnas ordförståelse-test. Jag håller med om att orden kändes enkla, men det kommer kanske mer av vår livserfarenhet än att orden blivit lättare?
Fjunen som skriver första gången nu har inte levt och interagerat med världen i x hundratusentals timmar och har därmed inte hunnit snappa upp fullt så många ord än heller, tänker jag.
Jag skrev 2.0 på tidigt 00-tal. Min bild är att provet blivit svårare, dvs att få 2.0 är betydligt svårare/ovanligare nu än på min tid.
Högskoleprovet var/är väldigt utslagsgivande på vilka som hanterar en provskrivningssituation bra. Jag känner människor som är både intelligenta och hårt arbetande, men som helt enkelt inte trivs med att fylla i uppgifter flera timmar i sträck. Jag är dugligt intelligent men gillar framförallt sådana situationer.
Att man delar in i .05 numera gör nog sitt till. Det gör 2.00 ännu lite snävare.
Eller. Hemska tanke. Din hjärna blivit mindre agil med åren?
Korrekt CSTRCTV, det är betydligt svårare numera.
Det är annorlunda i alla fall eftersom man faktiskt förväntas lösa en del ekvationer; på högstadienivå men kluriga. För många gymnasie-kids tror jag faktiskt att ordförstståelse är ett svårare hinder så de kanske inte håller med om att det var lättare förr.
För min del fanns inte provet innan jag gått ut högskolan (gällde bara för 25/4:orna innan). Så det var nästan lit trist att det gick så bra (2.0). Då hade man inte behövt nöja sig med den högskoleutbildning som betygen dög till. Ett killbetyg var inte mycket att hänga i julgranen när man hörde till en “puckel-generation”.
Där har ju de som är unga idag en stor fördel. De är rätt få samtidigt som utbildningarna är utbyggda för att klara dagens 25-30 åringar (en rejäl puckel). Då kan man nästan komma in på vad som helst med rätt mediokra betyg.
Bland bekantskapskretsens ungar är det faktiskt polisen som ställt till det mest. Det tog så lång tid att få godkänt svar från polisutbildningens säkerhetspövning att ungjäveln kände sig tvungen att tacka ja, och flytta, till något annan utbildning istället. Så kan det gå- ibland räcker det inte att slänga mer pengar på problemet…
Bra att inkludera 0.05-steg i enkäten. Så kan vi genast sortera bort lögnarna, eftersom den normerade poängskalan bara innehåller 20 (21?) steg 0.0-2.0. Likaledes kan knappast Uppsala kräva 1.65 i högskolepoäng. Vet inte varför man formulerat sig så, kanske bara en delmängd av de med 1.6 kvalificerat sig?
Eller så är du helt fel ute och man kan numera få 1.65 som resultat?
Jag tror att rätt kommentar är boomer. På det länkade utfallet i artikeln så kan vem som helst se att man numera ger på 0.05-intervaller.
Blir intressant att se hur stor svarsmängd som inkommer och hur åldersfördelningen ser ut. För oss 50+ (själv 55) var inte högskoleprovet något alternativ i de flesta fall eftersom det var reserverat för de som var 25:4, dvs var minst 25 år gamla och hade 4 års yrkeserfarenhet. Minns inte när det ändrades så att alla kunde göra provet, men det var definitivt flera år efter jag började mina studier 1990.
Så på den tiden var det bara att bita ihop i gymnasiet och se till att få de betyg man behövde för att komma in på önskad utbildning, i mitt fall civing vilket gick bra. Har många gånger funderat på att göra det “nya” högskoleprovet mest för att se hur väl jag kan prestera men har hittills nöjt mig med att ta mig an de avsnitt som brukar publiceras i tidningarna.
Ser att det var redan från 1991 man ändrade så att alla kan använda provet vid ansökan, men jag var som sagt redan inne i mina studier från året innan. Vill faktiskt minnas att min yngre brorsa gjorde provet vid något tillfälle, vilket gjorde att vår far övervägde att också göra det för att mäta sig med brorsan men det blev inte av vad jag minns.
Antagningen till min universitetslinje var precis både mitt betyg och mitt högskoleprovresultat faktiskt. Det var 1992, det var precis när provet gjorts allmängiltligt.
Sen fick ju ni en egen grupp under 90talet där de med “pluspoängen” var med. Så det blev för yrkeserfarenhetsfolket likställt med 2,4 för att komma in på de mest åtråvärda utbildnignarna.
Vilket slog så rätt att man senare tog bort den delen då det inte blev lika attraktivt.
När seklet var ungt. Jag minns hur jag satt framför text-tv när de släppte de rätta svaren, och med stigande ångest konstaterade fel efter fel. Det hade ju känts som att det gick helt OK när jag skrev!? Sen insåg jag att jag hamnat fel med raderna och jämförde inte rätt svar med rätt rad från facit. 🙂
Största misstaget var att jag inte hade med någon linjal, så vissa av frågorna på statistikdelen blev onödigt svåra. Men det räckte till 1.8 iaf, så jag kunde sluta bekymra mig över mina usla betyg.
Vad pluggade du sen då?
Blev betygen bättre på univ 😀
Det hade varit intressant se tre frågor till inser jag nu:
*kom man in på utbildningen man hade sökt
*vilken utbildning det var (kanske lite svårt kasta in en bra uppdelning här utan att få en plottrig lista)
*Tog man examen
För även om Högskoleprovet kan ge vissa antydnignar i “kunskap'”så säger det ju egentligen inget om studiefärdigheter.
Nej, betyg och högskoleprovsresultat säger inte mycket om studieresultat precis som lön inte säger så mycket om arbetsinsats och samhällsnytta för annars skulle IT fålk få betala för att gå till arbetet.
Hade ursprungligen andra planer, men efter lite velande hamnade jag på en IT-nära utbildning. Det var inte så hett strax efter bubblan, så vem som helst som tagit sig genom Nat/Tek kom in.
Initialt var motivationen på topp och betygen mycket goda på universitetet. Sen blev jag distraherad av öl och hemliga sällskap med lustiga hattar. Skrapade ihop en kandidatexamen på fem år. Ångrar ingenting.
Jag tyckte att det kändes lite högtidligt att preliminär-rätta via text-tvn. Mardrömmen vore ju att man skulle ha råkat förskjuta svaren en rad i den inlämnade svarstablån så att alla svaren blev fel när resultatet kom men det hände som tur var inte.
Skrev sista vårterminen i gymnasiet 2010 (gamla provet med 40 ord) och lyckades få ihop 2,0 med några poängs marginal. Hade 9 fel på orden och 1 (slarv-)fel på DTK. Det blev inte mycket gjort där de sista veckorna innan studenten. Det var nog bra att det inte skedde tidigare under skoltiden.
Tyvärr förslösade jag mitt provresultat och mina fina betyg på att söka in till arkitektutbildningen, en utbildning som förvisso både var kul och lärorik och där man träffade många humanister med såväl hjärna som hjärta, men som förspiller samhällets humankapital emedan själva yrket verkligen är en mental och karriärmässig återvändsgränd och elefantkyrkogård för tidigare toppstudenter (vilket man åtminstone på den tiden typ behövde vara för att komma in på utbildningen, liksom som för läkare, psykolog och veterinär). Yrket är såklart väldigt intressant och stundtals kul också och jag har nu svårt att föreställa mig att jobba med något annat, men faktum är att det ger väldigt låg utväxling i både ansvar, kompensation och “meningsfulla arbetsuppgifter” i förhållande till ens intellektuella spänst, talang och kapacitet för strävsamma och ambitiösa MVG-barn som en själv (och andra kursare med mig).
För några år sedan ändrade man väl en hel del i högskoleprovet. Det blev bl.a. mer matteorienterat.
Så de som gjorde provet före det och fick höga resultat, ska nog inte göra om provet nu, om man vill slippa ge sitt ego en törn.
Om man inte är bra på matte då. Men tänkte skriva samma sak: provet är radikalt annorlunda nu än för 10-15 år sedan.
Jag tycker det skulle vara intressant att se korrelationen med hur många högskolepoäng som man sen har tagit. Själv skrev jag 2.0 i 2:an på gymnasiet men har aldrig tagit några högskolepoäng på de dryga 25 åren sedan dess 😊
Högskolepoängen har också gjorts om. Det som förr var 40 poäng är numera 60. Många kommer svara fel.
Några av de jag känner som tjänar mest och sitter på “högst hästar” är de som itne tog ut examen dessutom 😀
Samma kurs kan även ge olika poäng beroende på om man går på tek fak eller fil fak. Anekdotiskt eget exempel alltid till nackdel för tek fak.
2.0, 270 boomer-högskolepoäng motsvarande 405 med nuvarande sätt att räkna (civ ing teknisk fysik m m, tekn dr).
Aldrig skrivit det, mina gymnasiebetyg var tillräckligt höga för att så gott som garantera att jag skulle komma in på den utbildning jag ville, så jag såg inte vitsen me’t.
Samma här, gjorde aldrig provet. Med 4,8 från T kom jag in i första antagningen på Teknisk fysik.
Skrev det och fick 2.0 (länge sedan så det motsvarar minst 3.0 på dagens prov) men kom in på betygen då den kvoten fylldes först.
Hade aldrig ambitionen att läsa till läkare eller arkitekt då jag även testade antagningsprovet för den senare och insåg att det inte låg för mig och det skall ni vara glada för då jag gillar betong och tjocka väggar.
Gick IB. det var riktigt bra utbildning. minns typ än idag allt jag lärde mig där. All utbilding efter det har ärligt talat inte kommit i närheten av lika bra eller lika tuff. Betyg blev omräknat 20.0., kom in på allt jag ville.
Tackade mina IB-lärare i min avhandling. 🙂
Orkade aldrig skriva HP, men brukade ha alla rätt på ord-delen som de körde i tidningen förr.
En kompis, som är smart på riktigt, (till skillnad från mig), och jag gjorde testet Ravens matriser.
Det, mina vänner, var en humbling experience. Tog 45 min, var helt slut i huvudet efteråt.
“Ravens Progressiva Matriser är ett icke-verbalt intelligenstest avsett för att mäta generell begåvning och abstrakt tänkande”
Hade varit kul att ha gjort det när man var 20-25, peak fluid intelligence. Men men…
Gick också IB, men omräkningen till svenska betygspoäng har bara blivit hårdare och hårdare med tiden, vilket innebär att det var ljusår lättare att komma in på s k prestigeutbildningar i Storbritannien än med IB-betyg i Sverige. Därav skrev jag högskoleprovet, för att få möjlighet till att studera i Sverige. Suck.
På temat illa dolt självförhärligande så har jag inte skrivit HP då jag gick ut med 5,0 när det begav sig inklusive en 5:a i gymnastik. Fanns liksom ingen poäng.
För de som diskuterat lön och korrelation mot betyg/testacore så hade jag under många år enligt eget tycke (och nog även objektivt sett) fruktansvärt äckligt högt kompensationspaket. Numera har jag sizat ner livet och tjänar fortfarande mycket bra men mindre…
Haha, såg nog din insmugna vits där, Brasklapp! 😉
Jag har också glömt ta med linjalen till vår snopptävling här, men min lilla Na-klass hade typ 4,5 på alla centralprov (som det nog hette) i de viktiga ämnena och motsvarande slutbetyg totalt i snitt. Då var det betyg som räknades (vilket ju var enkelt med siffror!) Skithård konkurrens, många avhopp pgaa folk misstolkade normalkurvan. Flera tentade också taktiskt av “sidoämnen” som religion och filosofi för att koncentrera på de tyngre. Minst två gick ut med 5,0. (Inte jag; dock över medel.) Det handlade även lite om algoritmer och urval, en femma i gympa eller slöjd räknades men en tvåa kunde man stryka.
Tappat kontakten med klasskamraterna nu, men vet/tror att minst tre av oss 15 disputerade. Skapligt pinkat ändå.
Själv kom jag in på KTH men hade glömt exakt varför och hoppade av. Hankade mig ändå fram på något sätt i yrkeslivet och har nu mitt på det torra trots 23 kr/mån i tjänstepension för 11 år innan jag öppnade eget.
Högskoleprovet har jag aldrig gjort, men kollade lite i tidningarna förr.
Nostalgiskt onsdagsmys, tack LW!
/Daterad boomer
Jag “fuskade” och gjorde högskoleprovet när jag läst 3 terminer på chalmers och ett år utomlands i engelskspråkigt land.
Skrev 2.0 med marginal 2019.
Har för mig att jag skrev 1,7 eller 1,8 direkt efter gymnasiet som kanske är mer rättvisande vid jämförelse med andra. .
Skrev det aldrig, Civilingenjörsutbildningarna hade ändå bara 14 / 22.5 eller så i inträdeskrav på min tid. Vilket mina betyg räckte till och blev över (hade typ 16 eller 17).
Hade varit intressant att veta hur många procent av provdeltagarna som fått 2,0 varje år. Det lär ju ha varierat över åren.
Iom att poängen normeras så är det samma fördelning varje gång.
Det uppstår dock en avgörande skillnad när man lägger till en decimal. Om vi som stickprov jämför 2024 och 2011 så är det 0.05% som skrev 2.00 respektive 3% som skrev 2.0.
Skillanden består nog i att den språkliga och den logiska delen normeras separat. Det hjälper inte längre att spika språkdelen (2,0+) för att kompencera för 1,8 på den logiska. Detta gör det, som beskrivet ovan _mycket_ svårare att få 2,00. Så 2,0 förr är ungefär samma som 1,75–1,80 i dag.
Vet ni att just ordförråd är det som korrelerar bäst med studieframgångar? Sen kan kan man ju verkligen diskutera inom vilka yrken som bra ordförråd kommer till sin rätt. Borde ju även vara viktigt hur man använder sina verbala färdigheter tänker jag.
Ordförståelse utgör ju dock bara en mindre del av hela den verbala delen av provet och får väl anses vara något så när representativt för allmänbildning.
Då bidrar jag med att vara en relativ medelmåtta jämfört med er andra 🙂
Pluggade stenhårt i 3 månader, sov ingenting natten innan pga nervositet och skrev 1,4.
Var två poäng från 1,5 vilket hade inneburit juristlinjen på något av de klassiska lärosätena. Blev istället juristprogrammet i Umeå and never looked back.
Klarade sedan i princip högsta betyg på alla tentor på juristprogrammet och pluggade till civilekonom parallellt.
Lika mycket som självstudier passade mig på universitet, avskydde jag korvstoppningen på gymnasiet.
Fan vad jag har HP att tacka.
Skrev 2.0 sista terminen på gymnasiet. Påverkade helt klart betygen på ett inte självklart positivt sett.
Haha, samma här.
Alltså jag skrev inte 2.0, men jag skrev tillräckligt högt för att komma in på den ingenjörsutbildning jag hade sikte på, och det redan höstterminen i årskurs 2.
Efter det blev det inte många knop över godkändgränsen i samtliga ämnen.
Jag till och med skippade att gå några kurser för de inte behövdes vare sig för totalpoängen eller som ämnen som krävdes för högskoleutbildningen.
Jag investerade tiden i roligheter och har många goda minnen från den tiden. 🙂
Whoho! 23 av 49037 som skrev 2.00 i år, 0.05%. Och jag är en av dem. Dock 7 fel på 160 uppgifter, men det räckte ändå.
Kul, jag är är annan av de 23! Med åtta fel, varav fyra(!) på DTK. Suddiga diagram, wtf.
Jag skriver provet ibland för att av olika anledningar hålla koll på min kognitiva nivå.
Minst 9 % av de som skrev 2,0 nu i höstas finns alltså på Cornucopia.
Jag är chockad över att det var så få som fick 2.0. Upplever det nya testet som mycket lättare och mindre stressigt än det gamla som jag gjorde efter gymnasiet kring millennieskiftet. Gör en del provuppgifter på “högskoleprovsguiden” för att precis som Acerola hålla koll på min förmåga..
Det ska nämnas att det var mycket lättare att få 2.0 förr. Till exempel fick 282 / 35,332 skrivande det 2004.
Ursäkta de anglosaxiska punkterna och kommatecknen.
Till er som inte vet hur det funkar och har tonåringar. Detta är en enorm möjlighet för de kanske mest omogna varianterna som mina söner som tex inte orkar/tror att plugga är viktigt men som snappar upp en hel del ändå. Anmäl din tonåring första gången i tvåan på gymnasiet, gå med och gör det själv också, sedan ser du till att anmäla igen en eller ett par gånger Första gången får man ofta inte så bra, men det ökar iaf till andra och tredje gången. Det är lite blandade uppgifter som i tester till jobb ungefär, vanlig logik och läsförståelse tex men det är många timmar och dryck och godis behövs som stöd. Bra grej för det liknar verkligen tester till alla jobb jag sökt. Bra förberedelse till tester för studier utomlands tex USA eller till jobb i EU. Bortslösad lördag – näää 😊. Lite kul till och med om man gillar tester.
Ja, så har jag tänkt vi gör och så går vi ut och käkar på stan efteråt.
Smart!
Jag håller med 100%. Bygger man en vana för att göra test så kan man passa på att göra det till en avslappnad och kul grej. Bara det gör att man skriver bättre resultat.
Utmärkt råd faktiskt. Annars är jag rätt skeptisk till IQ-tester/inträdesprov för anställningar men det är ju ett bra verktyg för de som rekryterar har jag insett nu när jag själv är involverad i sådant.
När jag var ung hade jag rätt lätt för mig och hade för det mesta alla rätt på alla prov i grundskolan. Kan inte påstå att jag pluggade något nämnvärt, jag hade bara lätt för mig. Det fortsatte i gymnasiet på samma sätt så jag grundlade aldrig någon fin studievana och ordning, jag behövde ju inte. Efter gymnasiet visste jag fortfarande inte vad jag ville göra, hade aldrig något drömyrke så jag hoppade på något banalt drängjobb och trälade planlöst i något decennium innan en juristkompis tipsade om att göra högskoleprovet. Det gjordes och som vanligt utan någon nämnvärd ansträngning så erhölls förstås 2.0 i resultat.
Det hade jag dock fortsatt ingen större hjälp av eftersom jag fortsatt icke hade något drömjobb, fortsatt hade svag självkänsla, kom från en låg arbetarklassbakgrund… allt var alltså möjligt att söka på universitetet, men vad? Varför?
Jag var lite småroad av stadsplanering med mera så jag valde någon enkel samhällsplanerarlinje och kompletterade senare med data- och systemvetenskap. Gick ett antal år på universitetet och samlade ihop en massa poäng, men vad skulle jag med dem till, vad skulle jag göra, arbeta med?
Jag visste fortfarande inte och fortsatte med något annat trivialt och banalt drängjobb men sökte efter ett tag jobb inom den bransch jag var utbildad inom och fick till min förvåning jobb. Då det var kommunalt var jobbet förstås lågbetalt men det var åtminstone antydningsvis intressant.
Men man borde säkert använt potentialen bättre, skapat en bättre situation, tjänat mer, åstadkommit mer, men icke…
Talangen fanns dock, vi är väl inte drösvis med människor som presterar 2.0 på högskoleprovet.
Hehe. Känner så igen mig. Har det dock ganska bra på mitt kommunala jobb. Trevliga kollegor och fria arbetsvillkor. Vad ska man med pengar till? Med sunda levandsvanor och goda investeringar har man ändå så att det räcker och blir över.
Tydligen var det 200-300 per år som fick 2.0 på “vår” tid så tydligen är vi inte så unika som vi tror.
1.0 år2009. Skrev det på skoj utan något som helst plugg eller ens ta reda på vad var för typ av frågor innan. Men behövde
ändå inte resultatet för att komma in på universitetet.
Får nog sälla mig till medelmåttorna då, skrev 1,6 andra gången 1995 (fick 1,3 första försöket). Gick annars ut med 4,3 i snitt från natur dock i en klass fylld med folk som gick till teknisk fysik (och tog examen) eller läkarprogrammet. Tyckte det var roligare att spela dator på den tiden så gled igenom på minimum av ansträngning. En av klasskamraterna skrev 2.0 tidigt andra året på gymnasiet, motivationen sjönk rejält där tyckte hon men hon gick ändå ut med 5.0…
Sitter idag på några patent och vetenskapliga artiklar (dock ej forskarutbildad) samt har, om inte världsunik kompetens så tämligen unik i Sverige och starkt efterfrågad både hemma och internationellt. Hade man varit lite mer föreslagen så hade man jobbat i “sandlådan” och varit arbetsbefriad idag (eller hobbyarbetare) men trivs rätt bra där jag är trots allt.
Man kan ju fundera över hur det gått för alla som fuskade på högskoleproven tillbaka i tiden. Jag misstänker dock att det gått rätt bra för dom på de universitetslinjer de kom in på. Så man kan ju så klart fråga sig hur bra urskiljnings verktyg den här typen av prov verkligen är. Då jag läst vad flera ovan skrivit om sina erfarenheter motsäger ju inte det heller mina tankar om hur viktiga intagningsprov är. Är man någorlunda normalbegåvad klarar man i allmänhet de flesta universitetsutbildningar men det som krävs är stark egen motivation och vettig studieteknik. Sen är det ju så att vissa vidareutbildningar också kräver mer av speciella begåvningsdrag vilket kanske vore en bättre och mer riktad spärr att ha vid ansökan till just den linjen.
Det tål att nämnas några gånger – Det nuvarande högskoleprovet har en helt annan svårighetsgrad än det gamla. Tidigare (90-tal till 2011) fick runt 2% 2.0, och det var lottning som gällde för utbildningar som läkare. Idag får ungefär 0.05% 2.00 – i det senaste provet 23st av 49000. Det är inte för att ungdomarna idag skulle vara dummare. Det nuvarande provet är väldigt mycket svårare. 1,75 idag motsvarar ungefär samma antal personer som 2.0 tidigare.
Jag har skrivit både gamla och nya versioner av provet med bra resultat (var en av de 23 med 2.00 i år), och min bild är följande: Innehållet i det nya provets matte och logik är likvärdigt eller enklare, men tempot är oerhört mycket högre. Man måste lösa de enklare uppgifterna på något tiotals sekunder för att kunna lägga någon minut på de svårare. Minsta tvekan, och man hinner inte med alla uppgifter. Det är en genomgående kommentar bland provskrivare i pauserna, -Jag hann inte!
Textdelen är svårare att uttala sig om. Jag är 50, och med tilltagande ålder blir ordförrådet och läsvanan större. Ord som är helt självklara för mig är stora frågetecken för mina barn. Men när jag tänker tillbaka på högskoleprovet från när jag själv var 18 så var det samma sak för mig. Ordförråd får man med åldern, men man söker till universitet som ung.
Så var det normeringen. Idag är provet två delar med 80 poäng var. En matte/logik/diagram, och en svenska/engelska. Var del normeras mellan 0.0 och 2.0 (steg om 0.1). Sedan tas genomsnittet av de två. Så 1.2 på en del och 1.3 på en annan ger 1.25 i slutresultat (steg om 0.5). Den noggrannare skalan påverkar i sig inte statistiken för hur många som får 2.00.
Däremot gör kombinationen av de två normerade resultaten att man måste skriva bra på båda delarna för att lyckas. Jag skulle säga att det bidrar till att så få skriver 2.00. Många är bra på antingen matematik, eller text, men inte båda. Tidigare var det totalt antal fel som räknades – nu måste man dessutom ha dem på rätt ställe.
Avslutningsvis kan jag rekommendera att göra testet någon gång även som äldre. Det är en hel lördags underhållning för lite pengar, och man får lite större respekt för provet som koncept. Det är inte lätt.
Mitt svenska ordförråd är betydligt mindre nu i 50-årsåldern än det var när jag var 18-20. Betydligt! Läser (nästan) bara engelsk litteratur, och läser betydligt mindre dessutom än i skolåldern.
Tack för bra och tydlig förklaring Gaffatejp!
Blev rätt förvånad när jag såg “0.0%” (avrundad) andel med 2.00 i år. SÅ få var det då rakt inte som skrev 2.0 förr, precis som du skriver.
Fick 1,8 andra gången jag skrev det 1994. 1,7 första gången terminen innan. Skulle vara kul att skriva det igen, bara för att jämföra svårighetsgraden. Får väl bli när ungarna skall skriva det.
Jag vågar inte säga något bestämt om det är svårare att få högt resultat idag än förr, men jag delar den upplevelsen (jag har skrivit provet sju gånger sedan 1994).
Kombinationen gör sitt till: i höstas fick 307 personer 2,0 på den verbala delen, 661 personer fick 2,0 på den kvantitativa delen. Men överlappet av grupperna var alltså bara 23 personer.
Av dessa 23 finns (minst) tre här på Cornu – Gaffatejp, Caislen och Acerola.
Min kommentar skulle varit ett svar till Gaffatejp ovan; mea culpa.
Min kommentar skulle varit ett svar till Gaffatejp ovan; mea culpa.
Caislen har en intressant poäng högre upp (även om siffrorna blev en 10-potens fel). Innan “betyget” delades upp i 0,05-steg så var det betydligt större andel som fick 2.0.
Provet var tvådelat redan 2011 men resultatet gas fortfarande med tiondelar. Andelen med 2.0 sjönk inte “på riktigt” förrän stegen blev “finare” något år senare. Innan dess kunde det vara uppemot 0.5% som fick 2.0. Idag måste man slå ihop 1.8-2.0 för att komma upp i så hög andel.
Så frågan är: Omvänd betygsinflation eller dummare provdeltagare?
Lite svårt att testa eftersom många här som skrivit bra tidigare förmodligen har blivit för gamla och långsamma för att klara av räknedelen idag. Annars kunde vi ha haft en ymnighetshornstest vid nästa provtillfälle.
https://www.studera.nu/hogskoleprov/resultat/normeringstabeller/
För övrigt gör ju det att “larmen” om sjunkande krav på läkarlinjen osv kanske inte är så himla allvarliga.
Man kan fundera över hur många med toppresultat det är som skriver provet bara ‘på skoj’, men inte har några som helst tankar på att söka in till prestigeutbildningarna. Jag tror det är en ganska stor del av 2.00-arna, med tanke på att i alla fall 3/23 tydligen hänger på den här bloggen.
Skrev provet en gång, 1.3 i slutet på 90-talet. Hade i övrigt genomsnittliga betyg. Insåg att mina mer boksmarta kamrater saknade förmågan att genomföra saker, intelligensen använde de till att teoretisera och säga smarta saker. Så jag har byggt min karriär på att välja ett antal teman/områden och sedan vara mycket bra på att bygga team och genomföra. Och ja, nu har jag lön på över 110 tsek/år. Det får jag vara nöjd med! För att citera Ray Kroc (han som byggde upp McDonalds): “the world is full of educated derelicts”.
110 tsek/mån…ska det vara.
110 tsek/mån…ska det vara.