Försvarsmaktens utökade organisation kräver förstås mer personal, och tanken verkar vara att fylla dessa med värnpliktiga. Men utifrån tänkt storlek på värnpliktskullar ser det ut som att man utbildar för att man endast ska tjänstgöra till drygt 30 års ålder, medräknat hemvärnet, trots att värnplikten sträcker sig till åtminstone 47 års ålder. Frågan är om Försvarsmakten håller på att utbilda sönder sig självt för att politiker och allmänhet likställer värnplikt med försvarsförmåga?

Det uppges att Försvarsmaktens utökade krigsorganisataion ska uppgå till 90 000 personer, vilket inkluderar hemvärnets drygt 20 000 man. Samtidigt ska vi per år 2025 utbilda 8 000 värnpliktiga om året. Om man utgår från att alla försvarsmaktens krigsplacerade framöver kommer ursprungligen vara värnpliktsutbildade, så fyller man alltså rullorna på drygt 11 år. När värnpliktiga rycker in som 19-åringar så finns det därmed inget behov av dem efter 30 års ålder, trots att plikten sträcker sig till 47 år.
En andel av dessa hoppas man också ska ta fast anställning som GSS/K (vilket man förvisso bara får vara i tolv år innan man anses för gammal i yrket), specialistofficerare eller officerare (som inte blir för gamla efter tolv år i yrket). Då en officerskarriär kan sträcka sig ett helt liv så blir det alltså ett ännu lägre behov av att utbilda värnpliktiga per år.
Men förenklat så ser det ut som att man redan vid 30 års ålder ska omplaceras till personalreserven, som förvisso är en viktig funktion för att kunna ersätta förluster vid krig eller för att sätta snabbt upp nya förband när gamla förbrukas på slagfältet. Rysslands illegala invasionskrig i Ukraina sätter fingret på att man inte bara kan slåss med det man har från början, för kriget håller inte på dagar och veckor, utan flera år.
Fast kanske borde ambitionsnivån ändå justeras? Vi kanske inte måste utbilda värnpliktiga i den takt vi gör idag, utan kan lägga pengar på annan operativ effekt som materielanskaffning, övningar och repövningar, istället för att bara trycka ut värnpliktiga.
Dock lever väldigt många politiker och allmänhet kvar i att värnpliktsutbildning är att likställa med försvar. Så är det inte. Faktiska existerande fullt utrustade, välövade förband med existerande och fungerande moderna vapensystem för 2024+ års slagfält med ammunitions- och materiellager som räcker för flera års krig är vad som ger försvarsförmåga. Inte hur många värnpliktiga våra utbildningsorganisationer regementena kan producera.
Som man ser i slaget om Kursk har inte värnpliktiga nittonåringar en chans mot ärrade äldre erfarna och vältränade krigare och samövade förband.
Det finns också uppgiftrer att eftersom vi ännu inte nått det försvar vi avser att ha 2030 – 2035 så överutbildar vi grovt antalet värnpliktiga idag, och behovet av sk GSS/P – pliktplacerade gruppchefer, soldater och sjömän – fylls i nuvarande utbildningstakt på 3-4 år innan de blir överflödiga. Det är ett stort slöseri att sparka ut 23-åringar ur krigsorganisationen, när man fortfarande har potential särskilt i psyket och övnungsrepeterad erfarenhet att bli en bättre krigare fram till åtminstone 35 års ålder och även bortom det.
Vill vi möta ryssen med oerfarna 19-åringar eller med återkommande repövade trygga och stabila 30-åringar? Eller ska vi likt 1980-talets pappersförsvar bara mäta vårt försvar i hur många värnpliktiga som utbildats och hoppas att ingen synar bluffen och kollar vad som faktiskt finns i ladorna och om de värnpliktiga övats nog?
Kom också ihåg att Ryssland vid den fullskaliga invasionen 24:e februari 2022 mötte ett land med skattningsvis 600 000 veteraner från åtta års krig i Donbas, inte värnpliktiga 19-åringar. Personer som är vana vid att det smäller, kan läsa på ljudet om man behöver ta skydd eller om artillerielden går över dem, inte rycker till eller tömmer tarmen när det smäller på riktigt, och som kan sina vapensystem i ryggmärgen efter månader i skyttegravarna vid gamla stilleståndslinjen från 2015 och kriget 2014.
76 kommentarer
Goddag!
Intressant spaning, LW!
Men tror knappast att alla utbildade värnpliktiga kommer att vara tillgängliga för krigsplacering heller. Vad händer exempelvis när spaningsgruppchefen får feeling och beslutar sig för att jobba några år i Australien (eller EU)? Funkar värnplikten även internationellt?
(förtydligande – jag menar alltså helt vanliga, civila jobb, efter fullt godkänd genomförd värnplikt. Jämfört med 1900-talet är nog dagens ungdomar betydligt mer rörliga , inte minst eftersom det är såpass mycket billigare att resa)
Eftersom jag var tvåa, och med anledning av gårdagstråden, så får PowerUpUkraine ett hyfsat bidrag till sin miljon!
Nu har ju en del beröringsskräck för Israel men det är ju de facto den mest effektiva värnpliktsarmén i världen.
Vänstertrollens analys var ju like Baghdad Bob att Israeliska armén skulle förintas i Gaza…
Men iaf. Tittar man på hur förbanden ser ut (av det jag sett) är det likt Ukraina en stor majoritet av 30-45 åringar.
Den frontnära officerskåren verkar bestå av främst reservofficerare. Vilket tyder på att man INTE gått samma väg som kanonmatsarmén Sverige hade med en enorm mängd stamofficerare med livstidskontrakt.
Jag tror helt enkelt att militär personell som är äldre och har en fot i det civila livet har mer erfarenhet och möjlighet att moget ta sig an stridsuppgiften.
Glöm inte att Ukraina inte kallar in under 25 (tidigare 27) till kriget.
Min högs skrivbordsgeneraliga analys är att det moderna försvaret med krav på initiativförmåga, gruppdynamik och teknikanpassning gynnar de som passerat sista tillväxt och mognadsfasen
Under VK2 och kalla krigets köttvågsförsvar kanske det var mer lämpat med 18åringar som lydde blint och gick på nån machokultur. Men det är så mycket som tyder att den typen av försvar är det förgågna.
Som skrivet ovan. Inte ens Sovj…Ryzzland kan skicka in sina “barn”
Försvarsberedningens rapport i våras beskriver framväxten av territorialförsvarsförband dit vpl ska föras när de mönstras ur fältförbanden. Så de första 10 åren krigsplacering i brigaderna, därefter territorialförsvarsförband i säg 10 år till. Försvarsberedningen tryckte även på vikte. Av repövningar.
Det känns inte som att vi är på väg mot förrådsförsvaret igen där ALLA ska göra värnplikten (om det så är som bibliotekarie på soldathemmet!).
Det krävs ett överskott och en utbildad personalreserv för att kunna rekrytera till t ex hemvärnet men också för att täcka ev förluster i händelse av krig.
Snarare utbildas det för få värnpliktiga.
Hemvärnet ingår i de där 90 000.
I regeringens inriktning pratar man om överföring av personal till territoriella förband. Bataljoner för bl a skydd av infrastruktur och som stöd för mottagning av hjälp utifrån. Att skydda hamnar, flygfält, knutpunkter mm. Detta är inte hemvärn! Här kan ingå luftvärnsförband.
Jämför med hur vi tidigare hade lokalförsvarsförband på bataljonsnivå med soldater som gjort två repövningar på fältförbanden. Efter ytterligare två övningar överfördes man till förband på kompaninivå och gick i pension. Därefter kunde man gå med i hemvärnet.
I KA och flygvapnet men även flottan hade man många värnpliktiga som fanns kvar i förbanden långt efter 30 års ålder. Det var armén som omsatte kompletta bataljoner medan man för övrigt tog mer hänsyn till personliga egenskaper.
Vad fan hände med de 125.000 hemvärnare som fanns tidigare? Reinfeldts särintresse? Värnplikt lär väl fylla på förråden igen får man hoppas. Även GSS K/T kan man hoppas.
Det hemvärnet finns inte längre är det enkla svaret.
Det fanns aldrig 125000. Det var en möjlig ökning innan det lades ner. Det hade varit en ännu större papperskonstruktion än vad många hemvärnsområden redan var (inte alla!).
De flesta i min pluton såg jag aldrig under tre års tid.
Helt värdelöst.
De finns fortfarande och tränar inom sitt geografiska område. De är bemannade med specoalister från bla Ka och andra kvalifierade förband ungefär som russin i degen.
Det är många hemvärnsbataljoner som har svårt att fylla leden, trots den stora tillströmningen av sökande. Glappet mellan den tidigare värnplikten och den nuvarande märks. Det är inte många födda 1988-1996 som gjort värnplikten och det blir inte något för rekryteringen till hemvärnet (förutom till specialisttjänsterna). Det krävs en viss volym värnpliktiga för att få fram tillräckligt med frivilliga hemvärnssoldater som ska tycka det är roligt att engagera sig 2-3 veckor om året (8 pliktdagar i all ära men det är betydligt fler dagar för alla utbildningar en hemvärnssoldat förväntas gå).
Så fram med mer värnplikt. Men alla borde genomgå en obligatorisk totalförsvarsutbildning som innehåller brandbekämpning, akutsjukvård mm.
Som man ser i slaget om Kursk har inte oövade värnpliktiga nittonåringar med dålig fungerande förband, ledning och utrustning en chans mot ärrade äldre erfarna och vältränade krigare och samövade förband.
Fixade den meningen åt dig.
Angående denna mening: som jag förstått det rörde det sig här om knappt färdigutbildade ryska värnpliktiga. Självklart ska vårt försvar bygga på fullt utbildade vpl, som dessutom ska ha genomgått repövningar säg vart 4:e år. Våra totalsiffror för såväl vpl som hemvärnssoldater är enligt min mening patetiskt för låga siffror – dessa måste upp till åtminstone nivån 400 000 eller så. Jämför Finland, ett land med klart lägre befolkning än vårt men som kan sätta ca 900 000 man under vapen – visst måste Finland ha mer betoning på infanteri än vi, men siffrorna är ändå talande.
Det finns saker i det du skriver som kräver eftertanke, mest är vad behöver vi?
Vi har två arv som spökar för oss.
1-Invasionsförsvaret.
2-Insatsförsvaret.
Vad vi behöver är en kombination av dessa två, vi behöver snabbt gripbara förband inledningsvis som kan möta ryssarna omedelbart, uthålligheten i dessa förband är låg och bemanningen av dem är fn inte enligt det mål som lagts fast. När de snabbt gripbara enheterna möter ryssarna inledningsvis så måste nästa del mobiliseras för att uppnå uthållighet samt yteffekt, dessutom måste utbildning av nya soldater fortgå efter ett angrepp.
Sverige kan inte försörja gripbara förband utan vpl, Sverige kan inte uppnå uthållighet utan vpl.
Jag anser att vi skall släppa de två “gamla” systemtänken Invasions samt Insatsförsvar – de är båda lika förlegade på sitt sätt och svarar emot gårdagens ideer. Vi måste ha en yttäckning och vi måste ha möjligheter att ge understöd som “uppmarschland/ej frontnära” till våra allierade för att uppnå det så måste vi tänka annorlunda än de två doktriner som ligger oss närmast i tiden.
Men vad vi inte får glömma är VI skall försvara vårt land samt kunna ge stöd på alla sätt till våra allierade likaledes skall vi kunna ta emot hjälp från våra allierade, det måste styra vår doktrin inte en diskussion om yrkesförsvar eller värnpliktsförsvar – vi behöver båda delarna.
Jag är av meningen att det behövs både bredd och djup, eller i andra ord, mängd och kvalitet. Det verkar rimligt att utbilda en något större del av en årskurs. Jämfört med dagens system skulle jag dock gärna se en komponent som ökar kvaliteten och tillgängligheten på styrkorna. Man skulle kunna tänka sig en vidareutveckling av systemet med ‘reservare’ där mannskap garanterar en viss tillgänglighet mot vissa förmåner, exempelvis finansiering av studier. Tillgängligheten skulle yttra sig i deltagande i mer frekventa övningar och att man med avseende på arbetsavtal och resor är greppbar för försvaret utan för mycket omsvep.
Det är talande att när Ryssland i början på 2022 mobiliserade 300’000 man med utrustning och ställde upp dom vid gränsen till Ukraina så var det den Svenska regeringen som agerade mest aktivt på denna exempellösa upptrappning. Reaktionen var dock begränsad till några tiotals extra soldater på Gotland. Europas regeringar är uppenbarligen oförmögna att reagera dynamiskt på händelser i omvärlden. Trump har startat en diskussion om försvarutgifterna med sitt krav på 2% av bnp, men egentligen skulle det vara mer relevant att prata om hur man reagerar på händelser i omvärlden. Kan exempelvis köp av krigsmateriel (- för fredsbruk) kombineras med garantier av utökade leveranser i kristider?
Det du frågar efter i första stycket kan grovt översättas till GSS/T, tidvis tjänstgörande soldater. På ambitiösa förband har detta fungerat riktigt bra.
Bara för att det är kul att säga emot Bloggaren:
1. Det handlar fortfarande om en ganska selektiv värnplikt (övre halvan av fysiskt och psykiskt välmående) så en oproportionerligt stor del av personerna lär få ganska krävande civila anställningar så småningom.
Dvs räkna bort en större andel som krigsplaceras på arbetsplatsen jämfört med snittbefolkningen.
2. Om den tekniska/taktiska utvecklingen fortsätter lika fort som den gör nu så kommer utbildningen att bli inaktuell ganska fort. Vill man ha spjutspets så får man antingen lägga in mycket mer rep/vidareutbildning eller överutbilda i varje kull och “pensionera” folk tidigare.
Det är nog ganska många med endast gymnasie som högsta utbildning, som är krigsplacerade i sitt yrke. Tex undersköterskor, medan tex en ekonom i allmänhet inte är det. Så helt rätt ute är du inte.
IT folk som jobbar på Spotify eller valfri spelutvecklare är inte krigsplacerade generellt.
Däremot är nog en hel del , eller borde vara det är nätverkstekniker det.
Folk som kan crimpa en kontakt och dra en kabel. Resten får lösas med allmän tjänsteplikt och förfogandelagen.
Det går ju att samla ihop ett gäng från närmaste el-teleinstallationsfirma och ett gäng anläggare och några duktiga mekaniker från en firma som kan svetsa och resa den FTN mast som en robot precis rev ner mha tryckvågen.
I teorin.
Men är en majoritet av befolkningen, som är i skaplig form, och inte lider av psykisk åkomma. Men som endast har gymnasial utbildning, som tex undersköterskor. I numerärt underläge, mot högsleutbildade vad det gäller antalet krigsplacerade? För det var väl just det frågan handlade om?
Försvann några bokstäver på ett ställe, men ni fattar ändå 😀
Svårt att säga, men det finns information om vilka organisationer som krigsplacerat delar av sin persoanl. Men hur det ser ut är nog svårare att få fram. Vilket nog är rätt bra.
Ca 140 kommuner (så vi kan anta att alla egentligen borde göra det), samtliga LS, och stora delar av de 60 beredskapskritiska myndigheter och alla regioner.
Ca 500 000 är krigsplacerade idag.
Det är nog en blandning av olika tjänster men det är inga undersköterskor som arbetar på LS, myndigheter eller regioner.
Notera att just bli inkallad till vård och omsorgstjänster är precis sådant som civilplikten innebär.
Naturligtvis förväntas inte ekonomer utföra traumavård på skadade personer efter ett ryskt angrepp med robotar som drabbar civila men efter triagering och behandling kommer man behova många händer och fötter för att ta hand om folk.
Och vad gör man då samtliga vårdnadshavare är krigsplacerade? Kommunen har ett lagligt ansvar och det försvinner inte i krig. Jag tror inte många kommuner tänkt längre än röven räcker i dessa fall.
Så det kan tänkas att kommunerna kanske inte tänkt så långt som att krigsplacera sina barnskötare, undersköterskor och andra som har erfarenhet av verksamheten heller. Men alla har civilförsvarsplikt och i den kan ingå att gå till arbetet som vanligt.
I förlängningen bör nog en stor del av den fysiska verksamheten i offentlig sektor vara krigsplacerad om samhället skall fungera någorlunda. Viss adminpersonal lär behövas också.
Länsstyrelserna kommer behöva varenda huvud för att organisera arbetet oavsett om man är idealistisk miljövetare eller hard-core-prepper som andas beredskapfrågor och mer därtill.
Tack för intressant svar
Jag känner flera (än jag trodde) undersköterskor, varav hälften inte säger sig veta om dom är krigsplacerade på sin arbetsplats (efter en kort undersökning på FB) . Efter kontakt nu i em/kväll. Den andra hälften säger sig vara krigsplacerade på sin arbetsplats. Det handlar om totalt ish 10-12 personer, så se det som en anekdot.
Men tydligt är, att ev myndighet behöver vara tydlig med vad som gäller! Av de som inte visste, var 4 st av utländsk härkomst (alla utom en i totalen). Vilket kanske visar var man behöver lägga tyngden på information.
Tyvärr måste inte arbetsgivaren meddela den anställde att hen är krigsplacerad, men man måste registrera personen (egentligen tjänsten) hos Pliktverket. ¨Detta gäller de som krigsplaceras med anställningsavtalet som grund.
Sedan finns det personer som har allmän tjänsteplikt.
Diskussioner förs också om sk Civilplikt vilket skulle då automatiskt definieras som samhällskritiska tjänster. Jag ser med detta att troligen skulle de flesta undersköterskor och vård/omsorgspersonal omfattas av denna, undantaget de som ev. krigsplaceras i annan tjänst, ex , militär traumavårdpersonal.
Det sker en rejäl uppryckning i Sveriges beredskap nu men vi har en lång väg att gå fortfarande.
Jag tänkte inte att de som blir uttagna till värnplikt pluggar mer. Men urvalskriterierna är ungefär desamma som för att klara fysiskt och psykiskt tunga jobb som inte nödvändigtvis kräver jättehög utbildning. Och den typen av “riktiga” jobb har ju större risk för att bli krigsplacerade.
Är man fysiskt skruttig på något sätt kanske man “måste” plugga i högre utsträckning för att få jobb som man klarar av och har då inte samma risk för att bli krigsplacerade eftersom man oftast hamnar längre från direkt produktion.
Yrkesutbildningar i stil med vårdutbildning, vissa ingenjörsutbildningar osv ökar säkert risken för att bli krigsplacerad oavsett fysisk/psykisk status så där är nog korrelationen med värnplikten =0 .
Bara för att säga emot mig själv: När jag pluggade och jobbade extra som vårdbiträde så var det ganska vanligt att de grabbar som inte gjort lumpen blev krigsplacerade inom omsorgen efter ett par års sommar/helgarbete. Pliktverket verkade alltså ha så bra koll att de bara lät folk med “frisedel” bli placerade på vårdboende (helst ett tag efter att boendet var nerlagt eller omvandlat till något helt annat…).
Helt anekdotiskt:
Jag var krigsplacerad och övad i mil.organisationen men hade helt säkert möjlighet att bli det på jobbet i stället, i en annan avancerad position – men avstod även om det nog hade varit spännande. Främst för att jag kände att jag inte på riktigt skulle platsa där, men även för att inte bli fast i den rollen utan friare kunna söka mig andra vägar. Vilket jag också gjorde, några år efter att ha blivit utmönstrad vid 35. Antagligen berodde det på någon omorganisation, eller att man behövde peta in yngre, nykläckta “krigare”. Och/eller framsteg inom teknik och taktik? Långt över min grad.
Behöver bloggarjäveln lite semester? Vilka 23 åringar “sparkas” ut, ur krigsorganisationen?
I nuläget är alla delar av FM inte uppe i den önskade mängden utbildade VPL per år, så detta är inte nödvändigtvis aktuellt fören om tidigast några år.
Sen är inte repövningar aktuellt för alla förband idag heller, när det blir verklighet återstår att se.
Kanske viktigaste delen, VPL är den enklaste vägen för FM att rekrytera flera GSS/K och YO.
Det är dyrt att utbilda stora mängder men vi måste få in folk för att inte organisationen ska dö ut, högre inflöde än utflöde.
Alla med sund kropp och sunt sinne bör göra vpl. Att ingjuta plikt och mod i våra medborgare är värt nästan vad som helst. Det finns ingen forskning på ämnet men jag misstänker att även i de äldre generationerna är de som gjort värnplikten underrepresenterade i brottsstatistiken.
Om du med de äldre generationerna avser då värnplikten var i princip obligatorisk så stämmer det inte.
Alla genomförde värnplukt utom de som av medicinska skäl fick frisedel och de är nog inte så brottsbenägna.
I övrigt var det väl notoriska vapenvägrare och samvetsvägran. Jag har svårt att se Hare Krishna eller Plymothbröderna tillgripa grovt våld överlag.
Att tvinga alla genomlida militär VPL är nog ett felgrepp som är monumentalt. Det gjorde inte män av pojkar.
Det är en efterkonstruktion av de som genomled VPL för att motivera varför man skulle stå ut med det.
Däremot borde samtliga som omfattas av civilförsvarsplikt utbildas på relevanta områden som första hjälpen, organisationslära /för krislägen, beteendevetenskap osv i en kortare utbildning, beredskapsrelaterade frågor osv osv.
Dessutom ett jävla slöseri med utbildningsresurser och tid att släpa runt på en massa ovilliga personer som förstör för dem som faktiskt vill vara där.
Däremot bör genomgången VPL ges tydligare bonus. Allt ifrån att ÖB skryter om hur jävla bra ledarskapsutbildningarna är till att “cybersoldaterna” får civila certificeringar. Eller ett bonus på 0,2 poäng i högskoleprovet. typ Eller simborgarmärket
Man får faktiskt betalt som värnpliktig om man slutför utbildningen. Nästan lika mycket som en anställd K-soldat faktiskt.
Se
https://cornucopia.se/2024/04/varnpliktsutbildningen-kan-ge-nastan-lika-mycket-betalt-som-for-en-anstalld-k-soldat/
Jag tror inte man ska glömma en viktig biverkan av värnplikten.
Det att “växa upp” ta ansvar, lära sig samarbeta med andra i gruppen, släppa taget om egot. På en samhällelig nivå är det ovärderligt.
Värnplikten är faktiskt ett stort integrationsprojekt i min värld. Hade den funnits kvar tror jag inte att vi sett gängen växa sig så starka, kontaktytor hade skapats över många osynliga gränser..ja, ni fattar.
Tror jag.
Exakt. Jag tror detta är det absolut viktigaste med värnplikten. Att ge alla en gemensam sak att ha varit med om. Och träffa andra personer man aldrig skulle träffat annars. Det bygger i viss mån vår nation.
Min fördom är att lumpen lär en praktiska saker, visar att man orkar mer än man tror och ger en en chans att utveckla de förmågor man har men knappast gör elaka människor snälla.
Skall man ta bort stora delar av rekryteringsunderlag för gängen behöver man värva så unga tonåringar att de inte har gått ut grundskolan och det är över hundra år sedan man gjorde sådant.
Blaha, det som får folk att växa upp är att komma bort från mamma. Har inget med värnplikten att göra.
Försvarsmakten ska utbilda försvar, inte uppfostra ungdomar. Dessutom är det bara de rekorderligaste och bästa exemplaren som tas ut numera.
Joho du LW. Eller har du sett några medföljande morsor på logementen? 👵🏻
Om du läste mitt svar så menade jag att det fanns goda b i e f f e k t e r av utbildningen. Dessa bieffekter tror jag hade positiv inverkan på samhällsnyttan på makronivå.
Du har helt rätt, Gosta Berling – för mig personligen var det en ordentlig mognadsprocess, som jag genomgick när jag fick min underofficersutbildning (15 månader). Har ett enormt värde i sig, som bieffekt som du skrev.
Jag mognade inte en dag av värnpliktsutbildningen. Men så hade jag bott i egen lägenhet i tre år och skött mig själv i tre år.
Värnplikten var inte ett dugg karaktärsdanande. Det sägs ibland att det är en bra erfarenhet att dela sin tillvaro med ett tvärsnitt av Sveriges unga män. Må så vara, men det var också en tråkig erfarenhet att lära sig hur ett tvärsnitt av Sveriges unga män beter sig bland jäm åriga. Någron direkt intellektuell stimulans fick jag inte av att umgås med tvärsnittet.
jäm åriga -> jämnåriga
Välövade 19-20 åringar med färsk utbildning utgör nog dock de bästa tillgängliga soldaterna. Vi kommer inte som Ukraina att ha några erfarna och stridsvana 30-åringar, utan 30-åringar som inte har sin utbildning färsk och som inte upprätthållit den fysik de hade under värnplikten. Man kan också titta på hur Is*rael använder sin enorma värnpliktsarmé. De unga, fysiskt vältränade värnpliktiga med sin utbildning i färskt minne utgör de stridande förbanden i frontlinjen. De kvarstår där i ett par år efter sin utbildning och flyttas sen till reserven. Äldre reservister används för uppgifter i andra linjen, samt bevakning, logistik osv. Förluster i frontlinjen fylls på med yngre först. Anledningen till att Ukraina har så många erfarna 30-åringar är att man inte fyllt på sina förband med unga, utan med äldre.
Sen finns väl knappast numerären att bemanna förbanden idag ens om man tar in folk för att repöva? Om 10-15 år kan man säkert tänka som du gör i det här inlägget Lars, men man måste ju bygga upp reserven först. Det är som en omvänd variant av dagens överbefolkningsproblem: födslotalen har redan vänt och på sikt kommer världens befolkning att minska, men i dag ökar den fortfarande eftersom så många kvarstår i “reserven”. Reglerteknik!
Om det beställs utrustning och vapen, och det övas kadermässigt, kan vi om några år börja få rätt många “fjärde/femte” pluton i Hemvärnet som mobiliseras först vid skarpt läge.
Rent krigsplacerade, repövning bara var fjärde år.
Ren uppfyllning av leden när det skiter sig.
Lärdomar från Ukraina:
Krig kräver soldater, många soldater.
Krig innebär mycket underhåll, logistik och övervakning, som i Ukraina behöver vare bro, varje transformatorstation, osv övervakas mot sabotage.
Förband behöver kontinuerligt fyllas på med ny personal.
Det räcker inte med att ha en uppsättning personal till gränssättande materiel, det behövs flera för att kunna lösa av förband som behöver vila och komplettera med ny personal.
Under pågående krig kommer nya förband att sättas upp med den materiel man får tag på, det kräver utbildningskapacitet.
Och som du skriver, välutbildade och erfarna soldater vinner oftast mot nyuppsatta förband.
Så värnpliktsutbildningen är inte på något sätt överdimensionerad för de krav som ställs av ett krig som liknar det Ryssland driver mot Ukraina och detta även om nollinjen finns i andra Nato länder. De vi skickar kommer att behöva roteras och ny personal akututbildas för allt detta som man inte hade prioriterat tidigare. Är nollinjen i Sverige blir det mycket värre och större krav.
Så vi behöver både värnpliktsutbildning för att ha utbildningsförmåga med allt från instruktörer till simulatorer och övningsfält OCH utbildade värnpliktiga i volym OCH yrkessoldater för de bästa och viktigaste förbanden.
Krig är dyrt, väldigt dyrt och jag har svårt att komma på en rimligare tulipanros än denna.
Att de ryska 18-19 åringarna misslyckas beror inte på att de är unga utan på att de saknar motivation att slåss, inte har fått utbildning och leds urkasst.
Andra lärdomar är åtgången på finkalibrig ammunition. Du var tidigare stark förespråkare för 7,62 mm till nya AK25. Har du personligen dragit lärdom, att det kanske är ett sämre val än 5,56 mm?
Nej jag tycker fortfarande att vi skall skaffa vapen för båda kalibrarna, definitivt inte skrota Ak4, och lämna kalibervalet till förbanden så de kan ändra vartefter beroend på förändringar i taktik och teknik.
Låter lite som att du lämnat ditt starka förespråkande för 7,62 mm ändå. För det var otvivelaktigt tidigare! 😀 Även om du är trögrörlig och besserwisser, så är det ett steg i rätt riktning 😀
Är ju mängdvapnet AK25 vi pratar om (och pratade om tidigare), inte fordonsbesättningars osv….
Jag tänker då på något som är känt sedan väldigt länge, och som var skälet till att lämna 7,62 mm.
“Fighting between the big-round and small-round groups reached a peak in the early 1960s, when test after test showed the .223 Remington (M193 5.56×45mm) cartridge fired from the AR-15 allowed an eight-soldier unit to outgun an 11-soldier unit armed with M14s at ranges closer than 300 meters. U.S. troops were able to carry more than twice as much 5.56×45mm ammunition as 7.62×51mm NATO for the same weight, which allowed them an advantage against a typical NVA unit armed with Type 56-1s.”
https://en.wikipedia.org/wiki/7.62%C3%9751mm_NATO
Något vi vetat länge, och som Ukrainakriget visat igen, och igen. Men långa skjutavstånd i tex Afganistan gjort att vi glömt. Inget fel på 7,62 mm, bara att den passar bäst i just Afganistan, eller som skarpskytte ammunition!
Det var inte bara den sandlådan som gav 7,62 en pånyttfödelse, även erfarenheterna från Irak spelade in, främst bristen på penetration i byggnader (läs: genom dörrar och väggar) för 5,56.
Vad man än väljer så kommer det att finnas gott om situationer där den andra kalibern hade fungerat bättre. Till stor del handlar det om behov. En skyttegrupp har andra uppgifter än en pjäsbesättning eller ett logistikförband. Enhetsvapen är enkelt för politiker och kvartermästare, men mindre praktiskt för stridens olika krav.
Plattan du vill skjuta igenom, lär ändå soldaten ligga ovanpå. Då man normalt sett slänger sig ned, då man blir påskjuten!
🙂
Ryssarna kopierade ju ammunitionen till M16 och gick över till 5.45*39 för sina nyare AK 74 AK.
Få enheter engagerar på stridsavstånd överstigande ett par hundra meter.
Och de flesta vapenutvecklare har tagit fram varianter med bättre penetrationsförmåga.
Väl skrivet, Magnus!
Jag tänkte häda lite här och inte hålla med bloggaren. Jag är av åsikten att de flesta (inte de kriminella eller andra uppenbart olämpliga av olika skäl) inklusive kvinnorna ska göra en enkel grundutbildning. Det ger samhällsnytta på ett sätt som skolan inte klarar av. Det är sen rekryteringsbasen för det verkliga försvaret. Det ger också en väldigt god grund för den typ av samhällsmobilisering som vi nu ser i Ukraina. Om man bara tänker sig att värnplikten handlar om vem som finns med i försvarsmaktens rullar i en roll så tycker jag att man tänker lite för smalt om de möjligheter som en ordentlig värnplikt kan innebära. Att man sen inte klarar av att ta till vara möjligheterna är en annan sak, men med ett sådant resonemang så ska vi nog lägga ner alla annan offentlig förvaltning också.
Jag håller med, kanske man får se över utbildningen som har pågått i samma form i decennier. Man skulle kunna förenkla grundutbildningen men se till att samtliga 18-åringar som kan måste göra den. Innehållande till exempel:
-Försvarsmaktens organisation
-Militärt uppträdande
-Användande av mil kommunikationsutrustning¨
-Hjärt Lung räddning
-Första hjälpen
-VaktB
-Vapenträning
-Körkort för bil, lastbil och terrängfordon
Det blir så att säga “stamceller” som sedan vid behov kan specialiseras till skyttesoldat. pansarvagnsförare, luftgvärn etc etc. Alla har nytta av en sådan grundutbildning och vad det kostar spelar mindre roll. Det ökar den allmänna civila försvarskapaciteten och det tar inte lika lång tid att specialisera en “stamcell” som en gröngöling
Det du föreslår är vad vi förfäras över att Ryssland gör med den obligatoriska militärintroduktionen i skolorna, samt i “Putlerjugend”. Det är nämligen bara skolan som har den utbildningskapacitet som krävs för att täcka alla 18-åringar.
Ska vi verkligen utbilda alla i vapenhantering? Även redan konstaterade kriminella? Och har vi ens tillräckligt med den militära materiel som behövs för tänkt utbildning?
Sedan har vi kostnaden för det hela. Vad skulle det ex-vis kosta att körkortsutbilda samtliga? Det spelar visst roll vad det kostar, har vi inte pengarna så blir det inget av med det hela.
Orealistiskt och oönskat!
Det vi glömmer är att minst 15% mest troligt 20% inte kan efter 10 år. Pelle dör tragiskt i en olycka, Alan och Anna blir skadade för livet på Kos i moppeolycka, Tor flyttar till Indien för att finna sig själv samt Lars och Bo får jobb på en samhällsviktig industri!
Min krigspluton saknade efter 7 år 5 personer av 28. Min kursare hade vid kontroll 11 av 28 nya namn från de som gjorde värnplikten.
Sedan vet vi inte besluten som kommer om 2-3-4 år. Kanske våra politiker upptäcker att 90 000 man inte ens kan försvara Stockholm. Så de kan finnas behov i framtiden. Likaså så även om vi lever med till viss del äldre utrustning så bytts den ut, ny radio, nya vapen, nya fordon. Allt måste utbildas på.
Så om de som nu utbildas på det vi har kan de utgöra stommen i “äldre” organisation till ny personal utbildas på ny mtrl.
Men vi måste inse att krig har offer. Dessa 90 000 är inte den summan ens 5 minuter efter första skottet. Och så länge våra soldater springer långsammare än en kula måste det finnas ersättning.
Om vi skulle ha dubbelt så många utbildade, om än behov av utbildning finns, så är det som det har visat sig i Ukraina ett angenämt problem att ha!
Bra poäng att värnpliktiga blir olämpliga eller otillgängliga.
Alla blir inte nödvändigtvis krigsplacerade dock.
Jag tycker 10k per år är ett rätt rimligt mål, fler behövs inte, men en del faller alltid bort av olika anledningar, blir någon rund som en öltunna med åren kanske inte person är särskilt bra lämpad, iaf inte för en del tjänster, så jag tycker inte målet i sig är felaktigt, så länge som utbildningskapaciteten finns, men jag tycker också att krigsorganisationen skall bli lite större i framtiden, och då blir ju ekvationen annorlunda, man behöver inte etablera sig på nya orter, men man kan utveckla en organisation som gör att nuvarande förband är större om skiten träffar fläkten, då krävs det dock också fler anställda, repetitionsövningar och mobiliseringsförråd. Utan repövningar kan man ju bli lite rostig, även om vissa utbildningsmoment gör att man ofta utvecklar ett muskelminne, så en del av det man gör blir ju som att cykla, har man väl lärt sig så sitter det där i tvättsvampen till slut.
I Armén skulle man t ex behöva mer LV, större volym av eldrörsartilleri, en strategisk strikeenhet med långräckviddigt raketartilleri, för att nämna tre saker.
Arméchefen skulle säkert vilja ha fler Brigader till sitt förfogande också, och på längre sikt kanske man borde arbeta för det.
Flottan och luftvapnet har väl också sina önskemål.
Pliktutbilda inom civilförsvaret i med påföljande krigsplacering.
Oklart om herrn är sur för att han inte sitter på mer info men det är ganska uppenbart att det antingen skall bli ännu flera än dessa 90 000, men att det inte är uttalat ännu. Eller så vill man inte visa att man egentligen har fler. Precis på samma sätt som med hur många vapen man har i lager, antal uniformer osv osv.
Det ser såklart inte bra ut att höja siffrorna för tidigt då diskrepansen mellan nuläge och önskat läge i ett sånt läge blir enormt.
Sen är det ganska uppenbart att även vid kraftigt höjd lön (som blir svindyrt i slutändan) så kommer det inte bli fasligt många fler yrkesanställda soldater i slutändan.
En sak jag funderar på är om man verkligen kan utbilda för krig.
Att gör en sak på en övning kan omöjligt vara samma sak som att göra det på riktigt där du riskerar att dö och om man verkligen vill simulera krig på övning skulle det bli alldeles för farligt.
Min fråga är alltså- hur kan man veta om man är en bra krigare om man inte sett strid? Det spelar inge roll om man är 19 eller 30 man kommer inte känna igen ljudet på granaten oavsett
Det kan man aldrig veta, oavsett hur realistiskt man övar. Ingen kan veta hur man reagerar i strid. Undersökningar har visat att bara c:a 30 – 35% av en skyttegrupp gör något vettigt när man hamnar i strid. Övriga blir paralyserade, tar skydd, skjuter hej vilt eller någon annan improduktiv panikreaktion. De som överlever blir bättre och gradvis mer produktiva.
Samma undersökningar har också visat att det sällan är de som tror att de kommer göra bra ifrån sig som sedan gör det, ofta är det tvärtom – förmodligen är det Dunning – Kruger som visar sig här.
Allt börjar med grundutbildning i unga år. Gör man inte det så har man missat den årsklassen. Med repövningar och uppdaterad materiel då kan effektiviteten och livslängden på förbandet utökas. Detta kan tillföras senare om budget tillåter och världsläge så kräver. Därtill kommer att större inflöde gör att man kan vaska fram mer yrkes- och deltidspersonal att utgöra stomme för ytterligare tillväxt. Snålt måhända men likväl en option.
Oavsett hur många soldater vi utbildar (jag har ingen åsikt i ämnet, är för dåligt insatt) så kommer försvaret behöva massor med folk som kan manövrera drönare av olika slag. Ska dessa organiseras som speciella plutoner, eller ska det ingå i den “vanliga” plutonen, ungefär som GRG? Vilket blir effektivast och ger mest pang för pengarna? Om man får tänka lite utanför boxen också, skolorna har väl fortfarande ämnet “fritt valt arbete” på schemat? Isf, varför inte ha drönarflygning som ett alternativ? Borde kunna locka rätt många unga. Ungdomar i den åldern lär sig blixtsnabbt, och det vore väl en jättevinst för försvaret om man slapp lära upp folk från schratch? Själv sköt jag luftgevär som “fritt valt arbete i grundskolan”, och hade inga problem alls med att träffa inom kravet när det blev AK4 som gällde i det militära. Vet inte om jämförelsen är relevant, men det kan alltid tas som ett exempel.
På vår skola var det riktiga m/96 (det klassiska Mausergeväret) som gällde, men så hade vi också en skjutbana strax bakom knuten. Tillgången på 300-metersvall är nog rätt begränsad i Sthlms innerstad. Improviserade skjutbanor tycks numera finnas i flertalet städer, men med rätt korta tillgängliga avstånd. Och inte har de vare sig avspärrningar eller godkänd skjutvall heller.
Dags att återuppliva Stora Skuggan!
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stora_Skuggans_skjutbanor
Mitt synnerligen korta och enkla svar på frågan i rubriken: Nej.
Min uppfattning är att resonemanget behöver breddas med en bild av hur ett ev kommande krig kan se ut, åtminstone initialt. Ryssen kommer aldrig åka ut med överskeppningstonnage på Östersjön förrän kriget redan är vunnet – skulle vara lite intressant att se hur mycket tonnage som ens flyter efter de första dygnens konflikt. Östersjön är Natos innanhav, och snart sagt alla medlemsländer har satsat på sjömålsrobot av olika slag. Av motsvarande anledning (omfattande luftbevaknings- och jaktresurser) förefaller det orimligt att ryssen försöker sig på luftlandsättning. Återstår landgränsen i norr. Sverige försvaras enligt mig bäst i Finland, så ditt hoppas jag huvuddelen av våra spjutspetsar överförs. Men det gör också Sverige till i princip ett enda stort etappområde där logistik, flotta och flyg för hela (åtminstone de norra delarna) av alliansen ska baseras. Hotet blir då sabotage, robotanfall, flyganfall inklusive långräckviddig drönare. Som vi sett skjuter ryssen gärna på både el, värme och sjukvård. Inget av detta är försvarat idag. Med våra långa landförbindelser och mängden hamnar och flygfält finns det oändliga mängder objekt som behöver skydd och bevakning. Det – och luftvärn av enklare slag – tror jag är uppgifter som kommer behöva lösas i hela landet, personalkrävande som attan. Plus då att framföra allehanda logistik och andra transporter samt reparera sånt som möjligen går sönder. Personalintensivt! Även om jag inte förväntar mig att repbataljoner åker land och rike runt och reparerar väg eller järnvägsbanor, men både utrustning och villiga händer kan säkert hjälpa de experter (Swevia m fl) som jag hoppas krigsplaceras för den uppgiften. I mitt tycke bör vårt huvudsakliga markfokus för lång tid framöver vara att kunna hålla ordning och effektivitet i vårt etappområde, snarare än att prioritera bara de vassaste, mest moderna spjutspetsarna för att skicka till Finland och eller Baltikum.
Kort sagt – det kommer ta mycket lång tid och kräva en del grundläggande investeringar innan vi har tillräckligt med förband för skydd/bevakning och luftvärn. Dock uppgifter som borde passa fint för värnpliktiga samtidigt som en sådan värnplikt kan passa som inkörsport för andra jobb i FM.
En svensk köttmur fungerar väl lika bra som en rysk. Det man ska fundera på är om det verkligen är 20-åringar som ska användas till köttmuren. Det finns massor med pigga 70-åringar i Sverige, både män och kvinnor. De är klara med barnen och sitt bidrag till samhället. Både Ukraina och Ryssland verkar tänka i dessa banor p.g.a. ländernas demografi. Sverige är i en bättre position demografiskt, men det är en gradskillnad.
Vid de två världskrigen var Europa fullt av unga män, så det var rationellt att offra dem. Idag är de närmast en bristvara medan vi har fullt av pigga äldre. Sverige kan nog skaka fram en miljon lämpliga soldater i kategorin 60+. Om man inkluderar personer i sämre fysiskt skick och använder dem för hjälteuppdrag så får man säkert fram en miljon till som i alla fall klarar att köra en bil fullastad med sprängämnen in i fienden. En miljon martyrer skulle ha en enorm slagkraft.
Nog för att kamikazetaktiken kan ge stort utfall för liten insats i liv, men jag håller nog med Patton i att “jag vill inte höra talas om att någon enda av mina grabbar har dött för sitt land. Det är den andre dumme jäveln som ska dö för sitt land.”
Flaskhalsen för att bygga förband i händelse av krig (se Ukraina) kommer vara mängden erfarna officerare/specoff (vilket tar många år att producera), inte soldater som tar några månader att utbilda eller mtrl som man kan köpa/få på några veckor-månader.
Fundera på om det är värt att bränna ut denna personalgrupp idag för att utbilda onödigt många värnpliktiga som ändå kommer ha glömt stora delar av sin utbildning den dag det smäller.