Riksbankschefen inte nöjd – har inte lyckats krascha svensk ekonomi och företagen mår fortfarande bra

Problemet med inflation är de investeringar som de låga realräntorna den konstanta ökningen av penningmängden driver fram. En stor del av samhällets produktiva potential binds i verksamheter som inte kan överleva utan konstant doping. Eller mer korrekt uttryckt: låga löner för arbetarna.

Mellan 1975 och 1995 låg svenska reallöner mer eller mindre konstanta samtidigt som inflationen var hög och valutan devalverades hela tiden, jag tillhör dem som kommer ihåg Feldt devalvering på 16%. Samtidigt så växte ekonomin. Det är först efter de strukturreformer som genomfördes under den borgerliga regeringen under åren 91–94 som reallönerna från och med år 1995 började stiga igen. Det är de reformerna som vi levt på hittills. Svensk sysselsättningspolitik har traditionellt varit devalveringar och dopade räntor, det var därför som vi under lång tid hade kreditransonering. När LO var allt för framgångsrikt i att driva upp lönerna klev deras politiska gren genast in och skrev ner valutan. För inte så länge sedan läste jag ett uttalande av en fackföreningsföreträdare som framhöll det positiva i kronans försvagning som att den stärkte konkurrenskraften; en lämplig uppföljningsfråga hade varit varför hans förbund inte bara förhandlade fram lägre löner.

När de negativa realräntorna förbyts i positiva sådana, det vill säga att det börjar kosta att låna pengar, är det många företag som får ompröva sina affärsmodeller. Alla som läser det här torde veta vad som hänt med Klarna och SBB. Vad färre tänker på är hur mycket tid, energi och intelligens som bundits upp i dessa företag när de i stället kunde ha utvecklat något användbart.

Det var samma sak med de arbetare som med hjälp av devalveringar, stöd och bidrag bands upp i den svenska varvsindustrin. Om denna hade försvunnit när det egentligen hade varit tid för det, kunde de ha gått vidare till verksamheter som skapat välstånd i stället för att förstöra det.

Ett företag som verkar på en fri marknad måste hitta kunder som är beredda att betala vad det kostar att framställa deras produkter. Om ett sådant företag, oavsett hur kapitalintensivt det är, inte kan hitta kunder som är beredda att betala för dess ökade finansieringskostnader – till exempel när lånen börjar kosta pengar – så kommer det att gå i konkurs och försvinna.

Poängen är att igenom stöd, devalveringar och bidrag till verksamheter som annars inte hade burit sig så förstör staten välståndet för oss alla.