Börserna går blandat i Asien under tisdagsmorgonen efter att USA hade stängt igår. Swedbank reviderar ner sin prognos för bolåneräntorna till en topp på 4.0% och att Riksbanken höjer styrräntan ytterligare 0.50 procent i februari för att sedan nöja sig. Högre bolåneräntor än idag ligger dock kvar i minst två år.. Guldet noterade nytt årshögsta i natt.
Fri från husses klor steg Stockholmsbörsen me d+0.36% för OMXS30 och +0.92% för OMXSPI under gårdagen. Dollar och euro är stabila med 11:28 SEK för euron och 10:42 SEK för dollarn. Guldpriset är kvar på toppnivå med 640:- SEK per gram i skrivande stund men har gjort nytt årshögsta på 643:- SEK under natten.
Medan USA alltså var stängt så är börserna blandade i de asiatiska tidszonerna under morgonen.
ASX 200 är oförändrad på -0.03%, Hang Seng går -1.16%, KOSPI -0.99%, Nikkei 225 +1.23% och Straits Times -0.6%
Swedbanks rapport Räntebladet för 2023 reviderar ner prognosen för bolåneräntorna till att dessa toppar på 4.0% när Riksbankens reporänta höjs till 3.0% i februari. Man vill dock inte utesluta att den fortsatta inflationen kan leda till ytterligare räntehöjningar. Bolåneräntorna kommer inte börja sjunka förrän i slutet av 2023, där prognosen är 3.90% i rörlig tremånaders bolåneränta. Den går sedan ner till 3.70% till december 2024, så ränteläget ligger i stort sett kvar på högre nivå än idag i två år. Utfallet för räntan i december var 3.36%.
Ur ränteperspektiv blir det alltså ingen lättnad för bostadsbubblan de närmaste två åren, utan räntekostnaderna ska upp. Samtidigt kommer förstås många av de som idag har låsta räntor att behöva binda om eller gå över till rörlig ränta under dessa två år – både enskilda hushåll och kollektiva skuldorganisationer som bostadsrättsföreningar.
108 kommentarer
Vårt bolån på 1,17% går ut i oktober. Sen får det nog bli rörligt i några år. Befintligt lån är dock inte så stort, 900k, men vi behöver renovera för säkert två mille i närtid vilket gör att räntekostnaden ökar från 880 kr till 9670 kr. Det blir kul!
(i månaden, innan ränteavdrag)
Av en händelse kom det upp på en lunch med kollegor och jag råkade nämna att jag varit med förr med bundet på över 5%. Svaret va kort och irriterat från mina lunchkompisar.”Det är ju för faan skillnad om du lånat 2 mille eller 6, det måste ju du begripa???”
Så mitt tisdagstips… håll konversationen till väder och vind på lunchen, eller inte vind heller för den delen då kommer vi in på Sveriges energiförsörgning och så trasslar du in dig i det.
Sex mille, 5% ränta blir 300 000:- om året. 30% får dras av upp till 100 000, sedan endast 21%, så det blir 228 000:- SEK, eller 19 000:- SEK per månad i ränta.
Tack för bra svar med siffror men men som jag sa prata om väder på lunchen just nu och säkerställ att du tycker om både varmt och kallt väder, eller så säger du att du ska få ett ärende och går själv på donken.
Det verkar som om att väldigt många individer är rädda för att samtala om verkligheten. Jag observera att väldigt många inte kan öppet tala om lön för en tjänst som utförs. Jag tror det beror på att individer har en egen upplevelse utav att den tjänst dom utför är det eget värde som person denne har.
Detta blir samma när vi talar om förståelse utav hur privata ekonomi fungera. Många upplever eget värdet med vilka sakar dessa har runt sig samt vilka upplevelser som går att köpas (resor m.m.)
Resultatet blir att ekonomi bli en stängd fråga och problemet är att när situationer är som den är i dag, där skatteområden (det som kallas för länder), är tvungna att tillverka nya valutas för att betala räkningar, så är det att inte samtala, eller ännu bättre, föra dialog kring observationer, katastrofala. Det gör att vi blir väldigt ensamma.
Väldigt många har ringa förståelse utan % beräknings kraft, och det är verkligen läskigt när dessa beräkningar blir tydliga i ex, ett vanligt Excell.
Jag har gjort en liten beräkning som beskriver en sådan utveckling i priser på fastigheter och beräknad att länegiverna, ex banken, vill bibehålla, sin månads intäkt på samma nivå genom dom olika ökningarna av räntan.
Kolla in och ge mig feedback:
https://www.dropbox.com/s/1q4e69vbko3r9c2/R%C3%A4ntor%20och%20Bostad.pdf?dl=0
/ Michael
Håller med om att det är problematiskt att inte kunna tala om privatekonomi. Det är såklart fördelat över hela spektrat hur mycket folk är intresserade av detta, och dom på den mindre intresserade sidan sitter nu på en tickande bomber. Det kan vara personer som i övrigt är helt vettiga men som helt enkelt fokuserat på annat.
Från din uträkning kan man utläsa att om räntan stiger till över 6% så är nya priset för åttamiljonerskåken futtiga två miljoner. Så länge värderingen går efter månadskostnad. Eller?
Feedback: Det blir mer lättläst om tusentalen avdelas.
I övrigt intressant – jag drar samma slutsats som DJ.
Nja, månadskostnaden är också driftskostnad och amortering (ja, ingen kostnad, men den ses som en kostnad då den ska betalas), så prisfallet är lägre än 8>2.
Fortfarande inte en orimlig kostnad om man jämför stora hyreslägenheter i större städer. Vi villaägare har varit bortskämda.
Om man ska vara noga/besserwisser, så är man två så räknas lånet som 3 000 000 var, då blir kostnaden 18250 i månaden efter avdrag? Klen tröst men skillnaden räcker väl till en pizzakväll för familjen.
Rätt tänkt, men nu förutsätter du att man bor i ett ett tvåsamtnormativt förhållande.
Thai time it’s different…
This (autocorrect)
Korrekt dock, Thailand är ju i en annan tidszon!
Hade jag varit med på T:s lunch hade det korrekta svaret varit ”du måste väl förstå att jorden är rund!”
Dags för thai-mat?
(Malmö skämt)
Jag undrar jag om det blir så mycket räntehöjningar mer. En kortare symbolisk sådan i februari eftersom regelboken kräver det, men sedan räntesänkningar. Hur kan man höja räntan på grund av importerade kostnadshöjningar? De trycker ju ner konsumtionen i sig och verkar på samma sätt som en räntehöjning. Däremot kan jag tänka att det sorglösa strösslandet med pengar till bostäder och konsumtion kan motivera en räntehöjning. Jag kan tänka mig att penningmängden ökat och minskat kronans värde men så är det tydligen inte.
Jag är inte lika säker på det. Beroende på inflationen i januari tror jag att det mycket väl kan bli en halvprocentare i höjning och kanske även ytterligare en 0,25 vid mötet därpå. RB kan inte göra annat om de vill behålla sin trovärdighet. SEK:en slår nu rekord i att vara lågt värderad.
Man kan inte sänka till minusränta när inflationen är låg och sedan strunta i att höja när inflationen är 4-5 ggr över det generella målet.
Sedan tror jag ändå inte att räntehöjningar får någon större effekt. Precis som räntesäkningarna inte fick det när inflationen var låg.
Vårt problem i Sverige har varit den uselt förda finans- klimat och energipolitiken. Finns ingen Riksbank som kan korrigera för det.
Jag är ingen ekonom men tycker att det är tydligt att alla inflationsprognoser bygger på ett bästa utfall.
Prognoserna tror inte att fackföreningarna kommer kräva inflationskompensation eller att något kommer inträffa med elförsörjningen som påverkar elmarknaden negativt. Eller för all del något annat negativt.
Jag tänker alltså att prognosen är det bästa som kan hända, men troligen blir det lite sämre.
Det beror väl på. I år har ju fackföreningarna bara krävt ca 4%. Men om företagens vinster och utdelningar hamnar högt i år så lär det vara Extremt svårt för facken att hålla igen nästa år.
Då lär t.om SD och facken bli kompisar och kräva full kompensation för inflationen.
Såhär ser jag det: Vi har kommit till den punkt där “nytryckta pengar”, dvs ökad penningmängd i form av M2, inte längre stannar i bostadsbubblan utan letar sig ut överallt. För att stoppa inflationen måste man därför stoppa expansionen av penningmängden. Och det går bara genom att minska utlåningen, samt stödköp av värdepapper. Så hur det än blir så får vi i alla fall inte tillbaka en situation där folk tar allt större lån och bor sig allt rikare.
På ett sätt ger jag dig rätt, men jag tror också att bilden kompliceras av att inflationen (dvs prisökningarna inte penningmängdsökningen) är driven av ett utbudsunderskott som har uppstått på flera olika sätt och att det därför är mindre betydelsefullt med åtgärder som syftar till att begränsa efterfrågan ytterligare. Jag noterar att det på Ekonomibyrån i SVT igår uppträdde en kvinnlig forskare som hade samma syn, men att det avfärdades av Heikensten, som alltjämt verkar tro att det går att mikrostyra inflationen med räntejusteringar.
Hur hög räntar behöver vara för att stoppa inflationen, eller om räntan ens påverkar inflationen mer än delvis låter jag vara osagt. Tycker det är svåranalyserat. Men om penningmängden fortsätter öka, så tror jag i alla fall att dom pengarna snabbt kommer leta sig ut i konsumentpriserna och inte fastna i bostadsbubblan. Så sett kan det funka med negativ realränta utan att driva inflationen bara den är så hög att folk ändå inte tar mer lån. Högre priser pga av ineffektiva leveranskedjor kan ju hjälpa till då.
Exakt, pandemin förde med sig såväl konsumtions- som produktionstapp. När sedan kosläppet kom tog det ett tag att möta efterfrågan och alla passade på att höja priserna. Nu faller efterfrågan ner till normala nivåer (eller tom lägre) och återförsäljarna börjar erbjuda rabatter. Jag gissar att utbud och efterfrågan hamnar i någorlunda balans igen det här året och att inflationen stannar av, samtidigt tror jag inte heller på deflation utan en del höga priser är nog här för att stanna pga svag krona, elbrist, krig osv.
Arbetstagarna kommer att ha ca 8-9% reallönetapp i år. Det här kommer arbetstagarna vilja få igen de närmsta åren. Lägg till att Kina vaknar ur Covid-sömnen och börjar konsumera olja.
Då tror jag att en inflation under 4-5% är orimligt på 2-3 års sikt. Det är dessutom lite småtrevligt för de överbelånade staterna så länge de negativa realräntorna finns kvar.
Vill vi under det på kort sikt krävs det räntor över 10% och en global tvärnit – och det tror jag ingen är intresserad av.
Att du “rättar” genom att skriva “dvs prisökningarna inte penningmängdsökningen”, visar att du inte begriper någonting om det här.
Underdog 2023-01-17 10:34 – 10:34
Utbudsunderskottet.
Är det då nån typ i Stagflationen vi ser.
Målet bör väl vara att ha en “rimlig” ränta, och det bör tycker jag innebära att man kan ha sparande på banken med ränta över inflation. Den här perioden med enligt mig orimligt låga räntor hoppas jag tar slut och att vi återgår till en normal ränta säg 4% på sparkonto och 6-7% på lån med säkerhet. det kommer ju inte hända om sverige är ensamma om att in föra det.
Jag är väll del av den generationen som inte “upplevt sånt här förut” antar jag, jag klarar mig fint och känner ingen panik över min situation mer än att det är tråkigt att betala mer och få mindre. Men det är ändå lite kul att “vi” kollektivt skuldbeläggs för att ha drivit upp bostadspriser och levt över våra tillgångar och betett oss som nån otroligt naiv grupp som bara ser konstanta vinster framöver. Jag är nyfiken på vad alternativet var annat än att följa med i strömmen och belåna sig med miljonlån för att köpa en bostad 😛
Klar med 5 års studier, fick ett jobb i gbg, bostadskö på 10-15 år, efter 3st 3-6 månaders andrahandskontrakt och med all stress som kommer med det så var i alla fall beslutet i mitt huvud rätt lätt. En egen bostad är ändå rätt skönt ^^
Helt enig.
Tröttsamt att få skulden för att man “bidragit till att trissa upp bostadspriser” eller annat. När det snarare är Riksbanken och riksdag/regering som är att hållas ansvariga.
Jag var i samma situation efter studier (nu sex år sedan) vilket ledde till köpet av bostadsrätt i Gbg. Numera är den såld och hus köpt. Men man betalar ju inte dyrt för nöjes skull.
Väldigt glad dock att vi har lån på 2,8 miljoner och inte typ 6 miljoner. När jag köpte bostadsrätten hade jag 2,5 miljoner i lån ensam, och tjänade typ 20 000 kr mindre före skatt. Det hade varit knepigt idag.
Ja som du säger betalar de flesta för att de måste och inte för att det är roligt. Men det är väl regel att beslutsfattare skyller på vanligt folk.
Tycker nog att rätt många köpt större/dyrare än de behöver eller behåller en lgh de inte behöver på antagandet att allt ska gå upp.. Det har ju minskat nu men var nog inte helt oviktigt för bubblans uppbyggnad.
Problemet är väl att priset på bostäder ofta sätts av ’risktagarna’ som har så obefintliga marginaler att de egentligen inte har råd.
’Vi’ som ’motvilligt’ lånat och samtidigt skakar på huvudet åt summorna är inte drivande.
Det är också risktagarna som kan uppfatta sig som ’utsatta’ med växande tryck på politiken att ’kompensera’.
Lite som bankerna, om man filosoferar lite.
Om man är på det humöret så kan du kontra med att den besuttna generationen drivit upp priserna genom att sälja till högstbjudande och samtidigt klaga på de höga priserna och skatterna…
Det är riksbankens fel, inte erat. (Samt naturligtvis alla politiker som stöder riksbanken och det valutamonopol det innebär.)
Den unga generationen har ju i alla fall försökt med bitcoin och allt, även om det var ett fåfängt försök.
Jag övervägde bitcoin 2012, funderade på att köpa 100 stycken. Det föll på att det var för krångligt. Om jag gjort allvar av det hade ekonomin varit säkrad för resten av livet.
Men angående bostadspriserna osv är det ju inte ett alternativ att bo. Det är lätt att raljant säga “men flytta till någon glesbygdskommun då”, utan kollektivtrafik och nödvändig samhällsservice 2 mil bort. Alla förstår att sådan är inte verkligheten för de flesta av oss. Valet står möjligen mellan att bo mitt i stan, i utkanten eller i en kranskommun. Prisläget varierar men är i alla alternativ högt sedan ett antal år.
Kollektivt skuldbeläggande betyder inte att varje individ i gruppen fattat beslut som är lika idiotiska som det aggregerade resultatet. Dvs varje individ har maximerat någon sorts mål som verkat vettigt, men det sammanlagda resultatet är att gruppen i helhet uppnådde minimering av något annat mål. Lite besläktat med allmänningens dilemma.
Inte så mycket att göra. Är man en flyttflågel i mitten av en flock som flyger fel måste man lämna kollektivet för att inte hamna fel, vilket kanske inte är ett alternativ.
Det verkliga brottet begicks av penningpolitiken.
Det är märkligt hur människan fungerar. Är det inte så att ett samhälle blir mer inneffektivt vid runt 100.000 Invånare?
Vore det inte bättre att vi kanske spred ut oss litegrann, slapp problem med trafik, dagislämning, dålig luft, idiotiska priser drivna av avund till människor man inte bryr sig om osv?
tid är det enda man har och alla sliter ihjäl sig för att betala ränta. Jag flyttade ut ur Stockholm för 6 år sedan och jag och min fru har jobbat 75% sen dess, vi vill hinna vara med barnen innan dom växer upp. Det är det bästa beslut vi tagit. Att ha tid är en förbannad lyx alla slänger bort.
Du förutsätter att alla vill ha barn då? Jag förstår helt charmen med småstad om man lever för sin avkomma, men är man ointresserad av att föröka sig så tror jag man skulle dö av tristess. Tror förövrigt att man har mer tid som barnlös i storstad än som förälder i småstad?
Jo fast tid är väl oavsett en lyx oavsett om man väljer att spendera den med barnen eller trainspotting eller vad man nu har för intresse. sen att rätt många föräldrar verkar lägga rätt mycket energi på att barnen ska ha rätt intressen så att man kan kombinera sina hobbies med barnens då.. är väl en win win antar jag om det lyckas
Säkert. Men viljan att föröka sig är väl generellt sett en biologisk drift. Vilket gör resonemanget generellt tillämpligt.
Men vill man leva sitt liv som ensamstående är säkert en flådig bostadsrätt i innerstaden ett bättre val än villa i småstad.
Jo, det är väl tur för mäniskan i alla fall att en del vill skaffa avkomma, men det är inte så att man måste leva som ensamstående för det. Alla ingår inte i ett par förhållande bara för att reproducera sig det kan finnas andra värden.
Så klart. Det finns ju andra biologiska drifter som spelar in där. Ville man enbart föröka sig hade ju inte parförhållanden varit normen de senaste 10 000 (och troligen mycket längre) åren.
Eller omvänt. Man kanske vill ha barn men inte är intresserad av make/maka. Eller skiljer sig och vill inte ha någon ny. Eller annan kombination.
Även om jag själv i nuläget lever i ett lyckligt parförhållande tror jag inte att jag, vid en högst eventuell skilsmässa, skulle ha något direkt intresse av att etablera nytt parförhållande. Men då skulle jag å andra sidan ha avkomma att husera, vilket talar för liten villa i trivsamt område snarare än ännu mindre lägenhet i innerstaden.
Nej men vi behöver barn för att hålla befolkningspyramiden någotsånär i schack.
Kanske skulle införa fastighetsskatt i vissa postnummerområden som reduceras med antalet barn för att styra mot större familjer i glesbygd?
Ett av mänsklighetens största problem är överbefolkning, men ja jag inser att man inte smärtfritt ändrar på det. Och ska man tro på rosling så ska det lösa sig..
Poängen är att man kan ha allt man nu har i en storstad, i en mellanstor stad, eller strax utanför en mellanstor stad, och lägga vinsten från bostadsförsäljningen på börsen och jobba 50% livet ut och fortfarande ha ett bättre liv än i smetigaste smeten. Vad håller folk kvar?
Man kunde? Idag säljer man kanske med obefintlig vinst, lite beroende på när man klev in.
Bo nära Skavsta och flyg på weekends till riktiga storstäder nu och då. Stockholmare går ju sällan ut så jätteofta i alla fall. Vad håller folk kvar? Är man två och har barn är det svårt att tajma en flytta med att båda vuxna får nya jobb samtidigt och att det passar med skolan för barnen.
Det beror väl på vilket liv man lever och vad man intresserar sig för. Jag har en hobby som kostar mycket pengar. Det är en hobby jag anpassar hela mitt liv för, och bla en av alla anledningar till att jag inte vill ha barn. Jag bor en bit utanför stan, men jobbar (heltid) inne i stan-det blir mao mycket pendling. Ett nybyggt hus, men ändå billigare än inne i stan. Hade jag jobbat 50%, eller jobbat där jag bor-då hade jag inte haft råd att ägna mig åt min hobby. Så inte nog med att jag ägnar mig åt att jobba heltid, jag ägnar också mycket tid till resande till jobbet. Men vi är nog ändå rätt många som tycker att livet inte går ut på att jobba 50-75% för att sen i princip mest gå hemma och skrota (för man har väl inte råd att leva speciellt “vidlyftigt” med en halv inkomst? ).
Jag förstår att man som förälder har svårt att minnas en tid med fritid och andra intressen än barn. Men tänk dig in en situation där du faktiskt gör saker på kvällar efter jobbet etc. där det händer saker i staden och allt finns inom cykelavstånd eller inom ett fungerande kollektivtrafik nät. Jag går gärna på konserter t.ex. kan sätta mig på vagnen och va framme 20 min senare, ta en öl där, åka hem snabbt när det är slut. Hade jag bott i en annan stad (Annat än Gbg, Stockholm, Malmö) så hade jag behövt ta ledigt från jobb, boka hotell natt, ta mig till och från staden i fråga. Allt blir ett projekt helt plötsligt…
Hur ser det här fantastiska livet du lever ut då? Vad gör du på dagarna med all din fritid? Visst kan man ha intressen som funkar i en mindre stad, men att påstå att allt som finns i en stor stad också finns i en liten är ju bara löjligt.
En “regional huvudstad” med drygt 100 000+ pers har i princip allt du talar om. Kanske inte de absolut största konserterna, rälsburen trafik eller stats-finansierad kultur på riksnivå. Men du kan cykla eller åka buss till klubbar, konserter och diverse kulturarrangemang. däremot är “GNAELLSPIKEN”s invändning mot arbetsmarknaden väldigt relevant. Vill man ha plats vid det stora tråget måste man oftast flytta till den största staden i landet.
Exempel av allt jag nämnde finns självklart i mindre städer, men det är ju som du skriver ofta en mindre/sämre version av det och det sker mycket mer sällan. Har du 25 konserter att välja bland en vecka i Gbg så har du 2-3 i t.ex. Umeå, chansen att nått band du gillar spelar är ju proportionell där efter.
Arbetsmarknaden är ju också en självklar sak att ta hänsyn till, min bransch är ganska centraliserad runt Gbg, men det beror väll mycket på vad man jobbar med gissar jag. Det finns säkert en rad exempel på jobb där man kan tjäna lika bra om man bor på en mindre stad som i Stockholm, speciellt nu när hemmajobbandet verkar vara här för att stanna.
Håller nog inte heller med, då har jag mest erfarenhet från Jönjöping som iofs kan avvika.. Eller ja den gör nog det på många sätt. Under uppväxten så kunde vi åka till göteborg för utbud av affärer? Nu finns det väl en pub med mer än 3 öl på fat i jönköping men det är nog? bara bishops arms som jag skulle räkna som bra pub. när jag var 20 fanns ingen. Konserter ja jag har sett några i Jönköping men då var det uteslutande indie scenen och små obskyra band.. Bio man kunde inte räkna med att filmer gick att se. Visst 20 år sedan och utelivet har blivit bättre mest för att man har fler studenter skulle jag tro. Och jag skulle som sagt inte bli förvånad om just Jönköping sticker ut som sämre. Har iofs inte heller imponerats av Örebro, Karlstad, eller Helsingborg. karlstad är iofs inte över 100k, vilket bara blir 4 om man räknar bort top 3, och uppsala,västerås och upplanddsväsby. Åtminstomne jag ser väl dom mest som förorter till stockholm.. Uppsala är nog den som sticker ut som bäst på listan 3-10 och då är den ju 4 så storleken kan ju ha betydelse 🙂
I min bransch, stadsplanering, kan man ofta tjäna bättre i mindre kommuner medan storstäderna betalar sämre. Utbud och efterfrågan.
Det jag upplevde i Stockholm är att det finns 100ggr mer av samma sak. Jag är väl kanske annorlunda, jag kan inte uppehålla mig med samma pub i olika iterationer eller reusturang för den delen. Jag är mer en aktiv människa, enduroåkning, isracing, toppfågeljakt osv, även ifall jag tycker en bra utekväll med standup är trevligt.
Min poäng är att är du mellan 25 och 40 och skall leva familjelivet till exempel, som kommer vara den viktigaste och mest saknade delen av ditt liv när det är över, så lever du ett fruktansvärt mycket bättre liv utanför stadskärnorna. De flesta inbillar sig att de går på puben och hittar på så mycket roligt, men de flesta jag ser som inte är 25 gör två saker, netflix, eller slentriandricker och pratar om samma sak som förra helgen
Jag flyttade ifrån storstad till mellanstor stad, och man går garanterat inte samma sak. Sedan jag flyttade tillbaka till huvudstaden har min lön tredubblats, och den typen av jobb jag är intresserad av finns i princip bara här. Samtidigt har min bostad ökat ungefär 600% i pris så rent ekonomiskt blev det en vinstlott att flytta tillbaka även om bostadspriserna backat en del. En bekant flyttade ifrån Stockholm ungefär samtidigt och hans lön och värde på bostaden har nästan legat still i jämförelse. Nu bor jag 3 mil utanför city och här är det lika lugnt som på landet, men med fördelarna av att vara nära stan, så att flytta längre bort lockar inte mig iaf.
Är oerhört nöjd med att bo i stad med dryga 100.000 själar. Smidigt.
Att inflationen skulle kunna börja sjunka vid en realränta på typ – 4% var före 2008 något som sågs som helt omöjligt.
Så även om prognosmakarna inte säger hur de tror att arbetslösheten kommer att öka måste det nog vara ganska rejält.
Annorlunda nu.. och att inflationen i alla fall minskar är väl rimligt mycket är ju drivet av energipriser och de kommer nog inte öka i närtid eller? Men det alla verkar missa är att det alltså bara är en mindre brant ökning de flesta verkar leva lyckliga i någon bubbla där amn tror att om infaltionen är tillbaka på säg 2% är allt som vanligt igen.. Så sen när “alla” har insett hur man räknar så kommer det nog en besvärlig avtalsrörelse som riskerar att vara inflations drivande. Men ja alternativet är att anställda får ta en större del av det minskade utrymmet. Och har inte sett några prognoser om arbetslöshet men att den ökar med ökat antal konkurser känna rimligt. Och utan statistik är det känslan att företag stänger butiker/kursar. I centrala göteborg har det väl mest synts som mer omsättning på vilka affärer och finns väl inte direkt några tomma lokaler. Då har man iofs rivit ett helt kvarter (eller delar av men man har tömt och renoverar/bygger) Tycker kanske att det känns lite symptomatiskt om läget för kommersiella affärs lokaler att Lidl och stadium outlet hyr nedervåningen i femman.
“Men det alla verkar missa är att det alltså bara är en mindre brant ökning de flesta verkar leva lyckliga i någon bubbla där man tror att om inflationen är tillbaka på säg 2% är allt som vanligt igen”
Den här är jäkligt spännande, jag hör den ofta och förvånansvärt ofta från människor med relativt hög utbildning! Som du skriver ska det bli jävligt intressant att observera när polletten trillar ner…
Hela svenska ekonomin är ett kedjebrev som bygger på lån som hela tiden ökar så den här konsumtionsminskningen lär ge följdeffekter i form av arbetslöshet. Och den i sin tur kräver skattehöjningar för att undvika hemlöshet, misär och slum.
Vi måste nu undvika att göra om 70-talets misstag med extrema skatter och inflation. Undrar om Riksbanken förstår detta.
Jag hade hellre sett lite lägre ränta och ransonerade lån för att hålla nere bostadspriserna. Förr reglerade man bolånen även om modellen inte var helt lyckad.
Du behöver inte ransonera några bolån, det går att styra med regler för bankens risk hantering.
Precis.
Eller bara höja kravet på kontantinsats. En procentenhet om året tills vi är uppe i 25 eller 30 procent.
Samt hårda regler mot blancolån som de facto är bolån över 85%.
Om vi infört det 2010 hade vi inte haft någon bubbla, oavsett ränteläge.
@RUTGER VON RÄFVENSTRÅÅLE
Den “riktiga” inflationen ligger väl på 12%? Så realräntan ligger snarast på minus 9%…
Men man får väl ta hänsyn till att det finns en extremt stort lånestock. Så varje procents höjning av räntan har en “utväxling” man bara kunde drömma om före 2008
@MINDREVETANDE
Ja, Och före 2008 sågs det som givet att man behövde positiv realränta så jag underdrev åt bägge hållen.
(En framtidsgissning som det är intressant att ingen gör trots att jag tycker “public choice teorin” kan stödja den är att vi skulle kunna få typ 10 procents inflation i många år framåt. Löneökningar som tar fart och en riksbank som succesivt höjer räntan med ungefär 3 procent per år med svagt sjunkande bostadspriser som följd. Om fem år är lönerna 50% högre än idag, bostadspriserna och börsen 20% lägre och räntorna 15%. Först då börjar inflationen sjunka och sedan räntorna sjunka och sist kan bostäderna öka i pris igen . Alls inget kul scenario men heller inte något som ger hungerkravaller, bankkris eller revolution. )
Det måste vara skönt att det blir amorteringsfritt nu ett tag så att trängda bostadslånekunder får hjälp att brygga över den här tiden (det var ju ändå ett vallöfte och inte sviker M sådana, eller?)
Jo det är väl klart att om det blir kärvare tider måste man se till att banken får sitt i första hand 🙂
Riksbanken sitter på bostadsobligationen och kräver att du amorterar så mycket du bara kan för att rädda deras miljardförluster…
Dumt då att lova det då innan valet, kan man tycka.
Nu är det ju iofs inte riksbanken som ansvarar för amorteringskravet, och de tjänar dessutom mer på att obligationerna inte amorteras av eftersom ränteintäkterna då blir större. Jag tror inte bankerna heller är förtjusta i att amorteringskravet stoppas samtidigt som bostadspriserna faller, eftersom det ökar risken i kreditpoteföljen.
Riksbanken får ingen amortering det är sant men vill väl att banken är tät så den klarar räntebetalningen. Raljant men sambandet att riksbanken vill att du fortsätter amortera finns där.
Handlar nog väldigt lite om att de inte vill att du får pengar över att köpa ännu dyrare el för…
Så om Fed siktar på en styrränta på 5%+ under kommande år så skulle Riksbanken nöja sig med omkring 3%? Låter osannolikt.
Ett delta mot FED på 1-2 procentenheter har vi väl haft förr? Skvalpvaluta osv
Klart det är osannolikt. Antingen faller amerikansk inflation tillbaka, vilket kan bli fallet eller så föjer våra räntor med upp.
Fördelen med den styrning som riksbanken har (KPIF) är att devalvering genom för låga räntor inte är tillåtet. Sen kan riksbanken så klart trixa ändå, men det blir åtminstonde svårare.
Sveriges riksbank har färre räntemöten med längre imellan än både fed och ecb. Det ger att de måste ta i mer vid varje ändring.
Jag tror inte det stannar vid 0,5 %-enheter vid nästa möte i feb.
Branscher som folk kan spara in på måste rimligen stå inför en mycket drastisk inbromsning. Vet inte riktigt vilka som brukar drabbas; resturanger, sällanköpsvaror, bygg?
Samhällsmässigt får man erkänna att vi förmodligen bör ligga på en normal ränta tills några av de sjukaste symptomen av 0-räntan går isönder. Kanske är det vår bostadsmarknad, kanske är det kommerciella fastigheter, growth start-ups utan intjäning eller något man inte har fattat.
Säkert är att det kommer drabba människor som inte förtjänar det och inte haft ansvar för situationen. Tycker inte man ska överdriva Ingves roll heller, han har att följa ECB med ganska litet handlingsutrymme.
Byggvaror, ja. Andra sällanköp, förmodligen.
Resor också. Om jag minns rätt så var paketresorna ner 20% i pris på ett år i någon av de senaste KPI-rapporterna.
Efterfrågan har alltså gått ner ordentligt.
Anekdotiskt kan jag säga att sommarresa (inte paket) som jag tittade på förra året skulle vara 25% billigare i år. Flygpriset ner 50%.
Vilka flygpriser då? Förra året var det ju vrakbilligt. Det är minst dubblade priser på mina vanliga flygtider och resmål i tjänsten.
Mest turistresmål och turistrestider (stanna över helg osv) jag tittat på. Affärsresmålen och tiderna har mycket riktigt gått upp.
Kommersiella fastigheter kan få en smäll av typen “vi behöver mindre yta när i snitt hälften av personalen jobbar hemifrån”. Annars är efterfrågan fortfarande stark.
Hushållens konsumtion är det som slår först tror jag. Eller redan börjat slå.
Hämtmat inkl utkörningsbolag, resor, inte nödvändiga renoveringar, hemelektronik, osv.
Och sportartiklar. Aldrig sett så många och långa reor i sportaffärerena som nu.
Resturang och nattklubb/pub måste väl vara några som ligger tidigt.. Är ju en extremt enkel besparing att göra att stryka en utekväll med polarna och spara en slant även om man byter ut den mot en hämtpizza och netflix
Jag tror nattklubb/pub ligger sent.
Hade jag varit 25 så hade jag strukit nattklubb sist av allt, men då var man ju ute efter att träffa tjejer när man gick ut också, hämtpizza och netflix med grabbarna fyller inte samma behov (i brist på ett bättre ord). Men visst, nu när man är ~10 år äldre och har stabilt förhållande så låter ju ditt billigare scenario mycket. Problemet är väll att vi som tycker att det scenariot låter mycket bättre gjorde det redan innan ekonomin kraschade, jag har inte satt min fot på nattklubb på många år… Jag tror att de som prioriterar festandet högt kommer göra det oavsett hur ekonomin ser ut. De som går på nattklubb värderar det högt. Men visst, försäljning i baren kanske minskar och folk stapplar in lite mer berusade från förfesten, det låter inte orimligt 😛
Trodde förfest bara var en grej på landet.. Men visst alla har olika prioriteringar. Och det beror nog en del på från vilken nivå, rätt stor skillnad om man minskar från varje helg till några gånger i månaden jämfört med om man hör till dom som känner att de måste ut och bränna lönen första helgen oavsett vad. Vem vet kanske blir renesans för fenomenet från ungdomen att gå ut från stället och ta en sup.. numera måste man ju ändå gå ut för att röka så.. Men känns ändå rätt bra att inte vara 20 längre och kunna sitta hemma med en fin whiskey istället 🙂
Förr kunde man på landet skämta: Det är telefon till alla utom länsman.
Vi är på väg in i en kraftig lågkonjunktur – det verkar de flesta vara överens om.
Det tar upp till ett år innan räntehöjningar slagit igenom ordentligt.
Vad brukar riksbankerna göra vid lågkonjunkturer? Jo – sänka räntorna.
Senast det hände på riktigt var ju 2008 och då höjde riksbanken reporäntan väldigt kort tid innan de sänkte kraftigt.
Varför skulle det bli annorlunda denna gång?
För att lågkonjukturen inte blir en riktig lågkonjuktur utan mest ett tapp av efterfrågan i konsumentled.
De stora företagen som är B2B, tänk Ericsson, Atlas Copco, Volvo (inte cars), etc går som tåget.
Det drar i sin tur med sig underleverantörer i flera led så även om många konsumenter kan få det lite tuffare, dvs inte ha råd med flådiga utlandssemestrar, nya bilar, osv så är det ingen större nedgång vi kommer att se.
Därför att inflationen är hög. Mycket hög om vi jämför med hur det såg ut 2008 och de följande åren. RBs uppdrag är en inflation på i genomsnitt 2% sett över en viss tidsperiod. Det är deras uppdrag. Inte att ta hänsyn till konjunkturen och dess konsekvenser.
Ställ dig istället frågan varför vi hade minus / nollränta när vi hade en högkonjunktur och varför vi inte skulle kunna ha en hög ränta i en lågkonjunktur.
Att vi ser extrem inflation nu beror ju främst på el och energi som i sig höjer inflationen OCH drar med sig allt annat.
Vid en lågkonjunktur sjunker ju efterfrågan på i princip allt och då kan inflationen snabbt sjunka.
Om lågkonjunkturen slår till och inflationen börjar sjunka så lär ju riksbankerna drämma på med räntesänkningar.
Inflationen i Sverige gick ju från 5% till 0% 2008-2010 trots att riksbanken gödslade med räntesänkningar.
Räntesänkningar verkar ha liten påverkan på inflationen – det är konjukturen i sig som påverkar inflationen.
Nej. Att du ser inflationen nu beror på att du förväxlar KPI med inflation.
Inflationen har pågått under många år genom en extremt ökad penningmängd, vilken först letat sig ut på tillgångsmarknaden. Bostadsprisernas rusning är några av de första symptomen.
De som fick tillgång till de nya pengarna först, kunde göra sig en hacka innan prisnivåerna reagerade. Sedan har pengarna letat sig vidare och det är de som nu syns i KPI. Men inflationen har avstannat.
Läs gärna om begreppet Cantilloneffekten.
Riksbanken var absolut inte tvungen att gå ner i minusränta. Man har medvetet lagt sig under ECB för att sänka kronan och måste nu höja ikapp så man inte helt dödar kronan samtidigt som man vid sidan av dumpar miljarder kronor varje månad för att rädda sin balansräkning. Riktigt dumt.
Sen har man lurat i svensken att sänkt krona är något bra…
Demografiskt kommer räntorna tvingas upp… De stora barnkullarna som föddes efter andra världskriget har gått i pension och slutat betala in till sina pensionsfonder, som i sin tur är enorma innehavare av räntepapper…
Kombinera det med lånebehovet hos världens länder ökat iom uteblivna skatteintäkter pga lockdowns osv.
Historisk median för lån till privatpersoner är 7%, och efter lång tid av mycket låga räntor kommer sannolikt räntorna återgå och även skjuta över…
Dtannar det vid 10% får vi vara glada-
Stämmer det du säger finns det hur mycket pengar som helst att tjäna för räntemarknaden håller verkligen inte med.
Svensk 30-årig statsobligation ligger på magra 1,79%.
Det händer ju inte över en natt, men trenden har vänt och slutmålet ligger ju ett antal år bort.
Sen måste man ju överväga hur “permanent” ens boende är, att binda för lång tid framöver kan bli mycket dyrt i ränteskillnadsersättning om man helt plötsligt måste flytta…
Det bästa regeringen kan göra är att gå in med två mindre skattesänkningar en innan löneavtalen sätts och en efter som villkoras av att löneökningar håller sig kring 2-3%. Det skulle göra betydligt för att dämpa kostnadsökningar och på så sätt bekämpa inflationen samtidigt som köpkraften hos skattebetalarna finns kvar. Staten tar ändå in större skatteintäkter pga bl a inflation och el.
Staten & riksgälden har möjligheten att köpa bostadsobligationer och hålla ned bostadsräntorna den vägen.
Jo, men med bostadsobligationer då bli problemet att ytterligare likviditet kommer ut på marknaden. Det löser inte problemet med inflationen. Tvärtom så eldar det på och drar iväg fastighetsvärden med ökade fastighetspriser och belåning som följd. Det leder i sin tur till att gropen blir ännu djupare när belåningen ökat.
Håller med helt; det är snarare att problem att staten blandat sig i för mycket redan med bostadsobligationer. Det är bättre att individer som tar dyra lån också tar risken för dessa, i stället för att alla får vara med och betala som ett kollektiv.
Vi kommer få betala ändå för det överbelånade kollektivet, och det är minst kostsamt att förekomma än att förekommas. Sen kan man ju naturligtvis diskutera exakt hur man bäst kan avvärja de värsta konsekvenserna.
Nej. De överbelånade kan betala för sig själva. Om någon måste sälja till förlust, så hellre det än att icke-låntagare skall betala notan för honom. Har man haft råd att bo lyxigt, så har man också råd att förlora boendet; det finns större fallhöjd ju finare man bor.
Eller skall vi som skattebetalarkollektiv gå in och ersätta folk för aktieförluster också? Spekulation som spekulation.
Spot on! Låt torskarna torska!
Kan man nånstans få en uppfattning om medianvärden på lån, skuld, belåningsgrad osv?
FI brukar publicera en årlig bolånerapport med sådan statistik.
Vilket är lite grumlig data pga att det består av cirka 50/50 nya bostadsköpare samt folk som byter bank eller lånar upp på bostaden.
Men bland just bostadsköpare var belåningsgraden 70% år 2021. Skuldkvoten 3,27 mot brutto bland samtliga bolånetagare 2021.
Lånebeloppet var 1,88M i snitt för ensamhushåll och 3,29M för sammanboende. Not great not terrible med tanke på omständigheterna om du frågar mig.
lite offtopic men, hittade en rapport om vad SCB fördriver dagarna med..
https://www.scb.se/contentassets/1b48f2064ebd46a78eda4d68d51c0403/hedonisk-kvalitetsvardering-av-hemelektronik.pdf
Swedbank spekulera om räntan….
När ska staten expropriera Swedbank?
Denna penningtvättakut för ryzka oligarker.
Di publicerar rykten om att ECB vill sänka räntan…
Det vi vet är att deras prognoser kommer vara helt fel, en prognos är alltid fel då vi inte vet vad som sker i framtiden, vissa gissar dock bättre än andra, det troliga är att inflationen faller fort då inflation mäts 12 månader tillbaka,inte 6månader eller 24 månader, dvs det är inte samma galna prisökning de senaste månaderna så när vi kommer till sommaren har inflation lugnat ner sig om inte något nytt sker som krig i Taiwan, eller superpandemi eller ryska kärnvapen i Ukraina