Konjunkturinstitutet (KI) släppte både sin konjunkturbarometer och konjunkturrapport tidigt nu i december på grund av jul. Konjunkturbarometern tappar ytterligare, främst på grund av att hushållen återigen blivit rejält negativare över sin egen hushållsekonomi efter viss minskat undergångskänsla i november. Enligt KI:s prognoser stannar den höga inflationen kvar under 2023, som också blir en svensk recession. Ekonomin återhämtar sig först 2025, men det kommer ta många år innan reallönerna är tillbaka på 2021 års nivåer och först år 2031 kommer hushållen ha fått tillbaka sin köpkraft.
Konjunkturbarometern innehåller både hushållens och företagens bedömning av nuläget, samt vad de tror om situationen om ett år, så det är en kombination av nuläge och framtidsbild. Det betyder att det kan vara mer eller mindre allvarligt just nu, beroende på hur de formella och informella prognoserna hos respondenterna ser ut.
Industrin är fortfarande i högkonjunktur, liksom byggsektorn, men alla övriga är i djup lågkonjunktur, även om tjänstesektorn går lite framåt. Detaljhandeln tappar, liksom hushållen där mikroindex, dvs synen på den egna ekonomin kraschar med -7.3 till -56.4 som nog är något slags nytt rekord i dysterhet och synen på den egna ekonomin. Makroindex stiger dock med +0.9 till -22.0. Förenklat tror man att det kommer gå personligen åt helvete, men mindre åt helvete för alla andra.
KI släppte även sin rapport konjunkturläget, vilket inkluderar expertmyndighetens ponduspostulering över ekonomin fram till 2027 – den antagligen längsta ponduspostuleringen som publiceras och därav intressant även om man förstås inte kan räkna med några gråa eller svarta svanar.
Ekonomin går in i recession och backar 1.1% inflationsjusterat och KI påtalar att Sveriges ekonomi på grund av den enorma svenska skuldbubblan är sårbarare för de höjda räntorna än många andra länder. Hushållen minskar därför sin konsumtion och lågkonjunktur väntas bestå till 2025 och det är först då ekonomin återhämtat sig, dvs tre år till. Dock kommer inte de svenska reallönerna vara återhämtade ens 2027. KPI, som KI fortfarande kör med eftersom de inte använder KPIX för att slippa höja räntan, landar på 6.1% nästa år, dvs fortsatt hög inflation, men löneökningarna backar därmed realt för andra året på raken.
Från starten på 2022 till och med år 2027 kommer KPI stigit med 27.1% medan lönerna bara ökar med 22.1%. Med reallöneökningar om 1.4% om året mot slutet skulle det förenklat ta ytterligare fyra år innan hushållens köpkraft är tillbaka på 2021 års nivåer, dvs först år 2021. Men det viktiga är ju att inte begära högre löner berättar facket utan förpassa arbetstagarna till tio år av försämrad levnadsstandard. Kanske en plan för att få dem att rösta på S-blocket?
Så för en hel generation kommer den kollektiva toppen för hushållens välstånd varit år 2021. Naturligtvis varierar det per individ och individuellt hushåll, men så ser KI:s prognos ut.
Idag meddelades att arbetsgivarnas motbud mot LO-förbundens begärda 4.4% var 2.0% i lönehöjningar. KI:s prognos räknar med 3.5% i löneökningar., vilket förvisso är rätt nära mitten om 3.2% mellan de två buden. Inflationen för i år blir enligt KI 8.3% för helåret och löneökningarna 2.7%.
Lägre inflation innebär som ni vet inte att priserna backar, utan att de redan höjda priserna inte stiger lika fort. Lägre inflation ger därför inte tillbaka någon köpkraft.
57 kommentarer
Samtidigt är ju frågan om hur mycket rejäla löneökningar skulle driva på inflationen, och i så fall ändå orsaka reallönesänkningar.
Din (bloggarens) investeringsstrategi (som i huvudsak utförs på Lysa, så som jag förstått det) är baserad på “konjunkturmodellen” vars underlag är konjunkturbarometern från Konjunkturinstitutet.
Konjunkturbarometern handlar ju om svensk ekonomi. Medans Lysa har ju ett investeringsupplägg som är globalt.
Blir det inte en miss-match här att applicera ett svenskt fenomen på global skala i investeringsstrategin?
Kanske. Men konjunkturcyklerna följer varandra hyfsat globalt. Vilket för övrigt gör politikernas försök att parera och påverkan ekonomin lite lustig – de har hybris och tror att de kan påverka den globala världsekonomin genom att omprioritera några miljarder hit och dit i svenska statsbudgeten.
Undrar om det blir mer rörelse än vanligt på arbetsmarknaden nu framöver då, och hur mycket det påverkar snittlönerna för folk? För jag antar att när man räknar löneökning så kollar man bara på vad facken får genom sina förhandlingar? Man räknar inte med individer som byter jobb och på så sätt för förhandla om sin lön?
Att folk stannar typ 2-3 år en arbetsplats och sedan går vidare känns ju snarare som regel än undantag i många branscher nu tycker jag. Kanske blir ännu mer jobbytar hetsa för att pressa upp lönerna nu?
Att byta jobb “ofta” blir en strategi för att erhålla en marknadsmässig lön över tid, om arbetsgivare inte höjer löner för redan anställda på ett tillfredsställande vis.
KI avser hela lönekollektivets löner, dvs inklusive de som höjer lönen genom att byta jobb.
Eventuellt var “byt jobb och få högre lön” ett fenomen som gällde under de senaste åren pga anledningar. Under andra förhållanden kan det lika gärna bli tvärtom. Jag vet inte riktigt.
Det intressanta vad gäller modellen att byta jobb för att få upp lönen är att den missar att svenskarna är väldigt trögrörliga på arbetsmarknaden när de kommer upp runt de 30:
* Många av de kollektivavtalade förmånerna för föräldrar kommer igång efter 1-2 år.
* Glöm inte åldesdriskrimineringen som gäller alla tjäner utom de mer seniora.
* Att byta jobb innebär generellt att man får två hundår och ska bevisa sin nytta. Speciellt om man kommer in oå en högre lön. Många orkar inte med detta.
För övrigt. Nu när jag är över 45. Hälften av de som bytt jobb i min bekantskapskrets senaste åren har fått LÄGRE lön. Då de velat prioritera liv/fritid framför arbetsgivaren. Iofs ligger de kvar på löner på 50+. Men det är tänkvärt.
Lena föreläser om motivation. Lön är sällan enda, primära eller en motivator alls för många. Därav kan man mycket väl byta jobb till lägre lön så länge man har tillräcklig lön men får ut andra saker av de nya omständigheterna.
Det där är intressant. Är det hönan eller ägget? Dvs det går helt enkelt inte att få högre lön i någon större utsträckning?
Dvs om det hade gått att få högre lön, hade det varit en högre prioriterad motivator?
I sverige har vi världens mest sammanpressade lönestruktur. Fortfarande. Absolut minst skillnad i lön mellan vd och städare. På hela planeten. Det har också effekter.
Kan bara tala i egen sak men bytt jobb inom samma bransch i år till ett med lägre lön. Svider med några tusen mindre i plånboken varje månad men värt det pga arbetsuppgifterna. Och då pratar vi ändå ingenjörsjobb.
Det blir reallönesänkningar för vanligt folk.
Men vissa kommunpolitiker (nya tidens adel) höjer sin egen lön med 53k/månad.
Det handlar om prioriteringar.
Förstår inte riktigt logiken i den aggressiva framtoningen om avsaknad av inflationskompenserade löneökningar, om inte C är ironisk.
Löneglidningen har ju pågått i 20 år när vi inte har haft någon särskilt hög inflation, många gånger obefintlig. Ändå har lönerna ökat varje år med 2-6%. Att argumentera för att nu höja lönerna motsvarande inflation om 10% måste då rimligen innebära att om några år när vi inte har någon mätbar inflation så blir lönemärket 0%?
Kunde vi ha reallöneökningar vid 2% inflation kan vi ha det vid 8% inflation. Gav uppenbarligen ingen inflationsspiral tidigare med en procent reallöneökning, varför ska det göra det nu?
Vad giöra Tidöfylleslaget ådt sakhen?
Ja, inte lär de föreslå att företagen höjer lönerna.
Vidh thusen böhvlar, det sero mörkht udt, ondha järtecken i schiyn!
lägg all färsk mat i visthusboden och bara äte gammel mat
därtill skolen i rätten och packen eder
😁
Om “reallöneökningar” ändå hade varit reallöneökningar.
Är ju bara reallöneökningar jämfört med en iphone för 5000kr, “kvalitetsjusterad inflation”. Norges ekonomi är nu dubbelt så stor som Sveriges men vi ska inte försöka utnyttja våra naturtillgångar utan de ska antingen ligga kvar i marken eller doneras till internationella företag (vi tar ytterst uselt betalt för dem)
Att Sverige inte kapitaliserar mer på sina naturtillgångar avseende nationens väl och ve är något som förvånar alla i världen utom svenska politiker som ser det som en dygd att ge bort pengar och därmed utveckling och välstånd för nationen i en enda stor gigantisk romersk orgie av godhetsknarkande.
Det är något slags (fri)religiöst över svenskens mentalitet.
Bland det finaste man kan vara som svensk är att vara generös med andras pengar till människor som man tycker synd om.
Tyska IG Metall har fått 5.2% + 3000 euro som får betalas ut skattefritt Svenska fackens utgångsbud är 4.4%.
Vems intressen företräder egentligen svenska fackföreningar?
Att tro att facken är till för att du ska få en hög lön är väl ändå rätt naivt?
Facken företräder sina anställda förhandlare och “förtroendevalda”.
De kommer gå till bra jobb inom närinslivet (SACO facken)
Eller så gör de karriär inom “rörelsen” (LO facken)
Tror du att de kommer kunna göra sama resa karriärmässigt om de tänker på sina medlemar. Knappast.
Tyvärr mer sanning i det än många inser. Har suttit på “motståndarsidan” mot facken många gånger och så länge man löser de förtroendevaldas situation i t.ex. en större neddragning så har resten alltid gått väldigt smidigt!
Man kan ju trösta sig med att alternativvärdet av en icke arbetad timme relativt sett stiger med sjunkande reallöner.
Att svensken i gemen får lite mindre utrymme att handla grejer för, är knappast ett större problem; rentav bara nyttigt att ta cykeln till jobbet i stället för bilen för den som kan.
Kriminaliteten, miljöförstöringen och den usla kvaliteten på skolundervisningen, där är några av problemen som behöver lösas.
Eller så ser man det som att “Min lön gör att jag känner att jag behöver jobba effektivt kanske 60% av tiden för att göra mig förtjänt av den. Ska jag anstränga mig mer så får dom höja min lön”. Det är väll den enda protesten man kan utföra som individ och som på en gång har effekt på livskvalitén, att ta sig mer fritid på arbetstid för att lönen är dålig. Om nu bara folk i vård, poliser, rättsväsende, skola och andra samhällsviktiga funktioner börjar tänka så i större utsträckning så kanske vi kan få till lite löneökning 😛
Risken är väl att många redan gör det i offentlig sektor. Man kan ju t.ex. vabba i onödan.
I offentlig sektor?
För de flesta där ligger jobbet kvar efter VAB eller sjukdagar.
Hur det är för excel-pillare kan jag inte svara på.
För i offentlig sektor behöver ingen bry sig om att jobbet faktiskt måste göras?
Gillar arbetsgivarnas bud
Sverige har tillsammans med USA haft bland den högsta produktivitetsökningen i värsvärlden.
Frågan är hur det ser ut när de anställda upplever att de får jobba hårdare för mindre pengar.
Tror nog att vi får se “quiet quit” i Sverige med.
Dvs “om du låtsas ge mig en bra lön så låtsas jag göra ett bra jobb. Iaf tillräckligt för att du inte ska kunna sdäga upp mig”
Produktivitetsökningen tas ut av VD och styrelse, det är ju deras förtjänst vettu.
Smart. Undrar hur mycket Vattenfalls ledning ska få i bonus för att de ökat lönsamheten nu när elpriserna stiger?
Bara i institutionsägda företag. Dvs dina och mina pensionsfonder.
I företag med riktiga ägare så är det ju ägarna som rätteligen ska ha vinsten.
Det finns ju en bit i inflationen som regering kan göra något åt.
EU har ju i princip sagt att det är okey med ett pristak på 180€/MWh.
Detta blir i runda slängar 200 öre/kWh.
Om man ser skrotar det kommande stödet och drar av 50 öre till så hamnar vi på 150 öre/kWh.
Eftersom detta skall dras av innan det når konsument så kommer inflationen att dämpas vilken i sin tur borde dämpa räntorna.
Facken är statligt godkända maffia-organisationer där man premierar representanter för organisationen istället för medlemmarna.
“Om du inte gör som vi säger sätter vi dig i blockad”. Dvs ingen med kollektivavtal får göra affärer med dig och man mer eller mindre fysiskt hindrar icke-anslutna att ta sig till jobbet och leveranser till företaget.
(då man vill tvinga en arbetsgivare till att skriva på kollektivavtal tex )
Speciellt LO-sfären använder sig av de statligt godkända maffiametoderna. Fy faaan!
Jo, det handlar ju väldigt mycket om att skydda de egna intressena och sparka på dem som inte över huvud taget kommit in på arbetsmarknaden.
Anser själv att alla aktörer på en marknad skall kunna ha frihet att diskriminera utifrån egna preferenser; detta skall inte bara gälla ena sidan. Med andra ord, det skall vara lika fritt för arbetsgivare att sparka fackföreningsanslutna som för fackföreningar att uppmana till bojkott.
Det är ju inte så himla konstigt. Vi har ju levt i en enda stor bubbla med extra allt de sista 20 åren. Börsen upp, löner upp, bostadspriser upp och låga räntor. Många har kunnat gjort allt. Rest, hotel, restaurang och bara köpt. Nu kommer den sura notan för att ta oss tillbaks till normalläget. 10 sura år nu!
Där jag jobbar gör vi bästa kvartalet någonsin.
Ser ingen brist på jobb de närmaste +10 åren.
När nu allt blir så ofantligt mycket dyrare och de som säljer livets nödvändigheter höjer priserna för att främst passa på att öka sina vinster då finna det ju massor med moms som kommer in till stadkassan. Varför kompenserar inte regeringen för ökade kostnader när de nu har pengar i överflöd? Varför skär vi de facto ner på det mesta.
Sedan har vi det här med kärnkraft… en himla massa ryzka troll som förespråkar att man även i framtiden ska kunna slå ut hela Sveriges energiförsörjning med en handfull robotar. Och en elmarknad som pressar upp priset för att de vill bygga kärnkraft för att kunna göra miljardvinster på att exportera el. Allt med statliga kredit garantier.
De kallas för oligarker i ryzzland, det är vad de borde heta här också.
De som inte vill att vanliga medborgare ska vara kärnan i svensk elförsörjning i framtiden.
Bygg storskaligt, sårbart och sug ur medborgarna.
Kärnkraftsoligarkin, sponsrad av ryzzland.
Det finns ju alltid anekdotiska undantag och ditt jobb är säkert ett sådant. Min revisor som har ett rätt stort antal företag sa att nästan alla påtalat om mycket nedsatt omsättning sista tiden. Rätt övertygad att vintern är här nu. Smaskiga elräkningar, dyra ränteinbetalningar och svindyrt i affären. 2023 blir inte rolig för många.
Momsen tas ut på totala konsumtionen. Att en vara stiger i pris innebär att något annat avstås, så momsintäkterna ökar inte. Snarare minskar de eftersom en allt större andel av inköpen blir mat med 12% moms vid 18% matprisinflation och räntor är momsfria, så hushållet som minskar sin konsumtion med 100000 för att de istället betalar räntor minskar statens skatteintäkter med 20000:-.
Ännu mer. Tänk på det där skatteavdraget för räntekostnader….
Det kommer äta upp mycket av handlingsutrymmet för framtida regeringar när räntorna går upp.
Du minskar alltså inte bara momsintäkterna med 20.000 på de där 100.000. Det är dessutom en skatteförlust på ytterligare 30.000 (ish) för att komma ner i den faktiska ränteutgiften
Byt ut kärnkraft mot vindkraft så är det rätt. Den olpanerbara vindkraften kräver mycket större integration av elsystemen över hela EU för att kunna utnyttja att det blåser någonstans , nästan ialla fall.
Det gör att överskott exporteras och elpriser importeras.
Egentligen vill man åt norsk och svensk vattenkraft, effektkapaciteten är nästan 1/3 av Tysklands elbehov.
Det vi kommer se är en jämkning av arbetskraftskostnader i Sverige med EU. Både genom lönesänkningar (vilket sker nu iom nästa års löneökningar är… beskedliga) men också på sikt sänkta skatter vilket givetvis innebär att det offentliga behöver prioritera kraftigt vad man lägger resurser på. Försvar och rättsväsende är det bra tryck på. Folk börjar nog tycka att vården är ngt bristfällig emellanåt men egentligen lyssnar ingen på alla historier om problemen med bemanning.
Det kommer bli en slakt på administratörer och tjäntepersoner inom den offentliga sektorn. Många myndigheter kommer försvinna.
Omfattningen av trygghetssystemen kommer förändras.
Detta är bara början, låt inte en bra (energ)ikris gå till spillo …
Det ska bli intressant att se hur staten och Riksbanken hanterar efterdyningarna.
Kommer man kompensera för den större inflationen under dessa år genom att lägga sig under tvåprocentsmålet under de efterföljande åren då det förhoppningsvis finns utrymme för det, eller kommer man passa på att trycka pengar och sänka räntor istället, och på så sätt överföra värde från spararna till sig själva, när ekonomin repar sig?
Perfekt sätt att beskatta sparande i övrigt. Det lär nog helt gå under radarn hos de flesta.
Vilken Riskbank? Om jag har förstått det är den bankrutt.
Riksbanken är ju självständig så jag UTGÅR ifrån att den bör sina egna underskott…
Om den hade fått behålla sina vinster så…
Det lär den inte kunna. Den lär behöva kapitaltillskott.
Den är inte mer självständigt än Socialistisk Vänster TV.
På några års sikt så har vi nog upplevt en rejäl demand destruction, i efterdyningarna av fallande fastighetspriser och därmed ökade kostnader för de alltmer arbetslösa hushållen. Tyvärr fungerar ju Riksbanken som en hammare som ser verkligheten omkring sig som spikar (eller hur den liknelsen nu går!), så det blir nog gasen i botten i alla fall.
Risken är väl att den barskrapade medelklassen kommer att gasta om skuldavskrivningar, så att någon annan får ta notan.
Kreditförluster kommer det att bli, på ett eller annat sätt. Har borgenären inga tillgångar kommer skulderna inte att betalas. När sedan peak oil slår till kan det bli riktigt livat.
1. RB har väl gissat rätt ränteutfall på 5% under de senaste 5 åren, för att vara snäll, vilken annan myndighet får fortsätta verka med sådana idioter vid rodret?
2. När den barskrapade medelklassen försvinner, så tror folk att kommunerna ändå kan betala ut allmosor, välkommen till kollapsen..
3. Thomas, RB har navelsträng till staten, tillgångar blir att dina barn blir skuldsatta, nöjd så?
Och ni som bara gnäller på facket (inkl bloggaren själv): Vad exakt tänker ni händer med ekonomin som helhet om lönerna tillåts skena iväg med inflationstakten?
– Innebär det att lönerna blir värdesäkrade? (a) JA b) NEJ) Eller kan det (Gud förbjude) medföra att inflationen drivs på ännu mer (a) JA b) NEJ)?
– Innebär ökade löner parallellt med sjunkande lönsamhet (ev röda siffror) hos företagen att de kommer att säga upp: a) färre arbetstagare, b) fler arbettagare
– Hur ska kraftigt höjda löner i offentlig sektor (=drygt 30% av alla arbetstagare) hanteras i de offentliga budgetarna? a) Säg upp personal b) höj skatter/avgifter för att kompensera c) sänk nivån i olika ersättningar d) låna pengar e) en kombo av dessa
– Kan kombon av ovanstående (beroende på vilka alternativ som väljs) förväntas leda till att: a) Det ekonomiska läget förvärras på totalen b) Det ekonomiska läget påverkas inte alls c) Det ekonomiska läget förbättras.
Diskutera i de vanliga smågrupperna!
Varför är det okej med 1% reallönelyft när inflationen är 2%, men inte när inflationen är 8%? Förklara.
1% reallöneökning på 2% inflation är 50% över inflationen. 1% reallöneökning på 8% är bara 12.5% över inflationen. Ändå anses den senare vara inflationsdrivande, men den tidigare med 50% påslag är det inte …
Fast att driva på inflationen med reallöneökningar vid låg inflation är väl mer ok än att driva på inflation med reallöneökningar vid hög inflation?
Om man nu tror att detta är inflationsdrivande. Ber om ursäkt ifall jag missförstod frågan.
Man kanske skulle höjt löner istället för att sänka räntor när man tyckte inflationen var för låg.. Och sen så kan man nog anse att 4,4% som facket har gått ut med inte borde vara inflations drivande det är ändå en reallönesänkning.
Någon NÖP (nationalekonomiskt överintresserad person) borde kanske svara på det här egentligen. Utifrån mina mer begränsade kunskaper på området skulle jag säga så här:
– Inflation är/anses vara dåligt för en ekonomi av flera skäl som är OT att gå in på här. Löneökningar är en av de faktorer som driver inflation, eftersom företagen måste/anser sig måsta höja priserna för att kompensera för de kostnadsökningar höjda löner innebär (om de inte löser det istället genom att sparka folk). Oavsett om en löneökning innebär en real höjning eller inte kan det därför anses som mer skadligt för ekonomin att höja lönerna med 8% än med 3.
– Reallöneökningar förutsätter att antingen att det finns ett överskott i form av tillväxt/ökade vinster att fördela, eller att kapitalägarna avstår från en del av befintligt överskott/vinst till löntagarnas förmån. Liknande villkor gäller för de dryga 30% av oss som jobbar i offentlig sektor. Om samhället i övrigt går bra så att skatteintäkterna ökar så kan vi få reallöneökning utan att det innebär att man måste skära nån annanstans (typ sparka vårdbiträden eller sänka sjukersättningen)
– Finns inte förutsättningarna i ekonomin (negativ tillväxt förväntas 2023) så är möjligheterna till reala löneökningar enligt ovan mycket begränsade och om de ändå drivs igenom kan det förväntas leda till en rejäl påspädning av problemen i både den privata och offentliga sektorns ekonomier.
Jag tror de flesta ekonomer är överens om att de svenska fackens omläggning av sin strategi i lönerörelserna från 90-talet och framåt lämnat ett bra bidrag till den goda reallöneutveckling vi haft sen 90-talets mitt (även om jag är medveten om att man kan ifrågasätta det inflationsmått den beräknas mot. Den har bidragit till att hålla nere inflationen och hög inflation är vad jag vet svår historiskt att förena med god reallöneutveckling
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/