Försiktigt positiva börser i Asien under tisdagsmorgonen – rekordutbud av lägenheter till salu

Vi är inte riktigt där ännu. Men vi börjar nå de groteska nivåerna. Det som glädjer mig är att ingen ännu kräver att Ukraina ska ge sig för att de får leva som de gör-trots att det är tufft. Solidariteten håller i sig, och man skäller enormt på politikerna. Det som jag menar groteska nivåer är när tom de “skötsamma” (dvs de som inte belånat huset till nock för att köpa spabad och regelbundna thailandsresor i skytteltrafik och flådiga bilar mm) börjar få det oerhört tufft. Jag känner såna som jobbar i offentliga låglöneyrken som lever ganska snålt annars. Men som har några ungar som känner sig tvingade att ha 18 grader inomhus, för annars är det inte humant för barnen (deras resonemang. Själv tycker jag 18 grader är alldeles för lågt ändå-men de hade haft lägre om de inte haft barnen). De har en ihopsparad buffert som kommer hjälpa dem med denna vinterns elräkningar, men som inte räcker i en evighet. De har redan börjat spara in ordentligt för att klara kommande vintrar. Såna saker som att de vuxna låter bli att smöra sina smörgåsar och säger åt barnen att äta ordentligt i skolan för hemma blir det bara smörgås. Kan det här orsaka undernäring för barnen i det långa loppet-vet ej? När glasögon behöver bytas ut-bara det blir en nästan oöverstiglig kostnad (själv beställde jag ett par progressiva budgetbågar nyligen. Men jag behöver de bättre glasen i bågarna för att inte så stora områden i glasen ska bli suddiga. Några tusenlappar bara där. Men jag hade fått sämre syn, så det var nödvändigt…). När de vuxna skippar att gå till tandläkaren (att inte ta bort tandsten årligen-om man får sådan-kan ge svåra konsekvenser senare). Det pratas även om att skaffa hyresrätt istället, om det blir alldeles för illa. Jag vet att det inte är en rättighet att bo i villa, ens om det är en liten ickeflådig sån. Men det gör en ändå lite sorgsen att det är de som får flytta pga låga löner trots att de/vi sliter hårt för vår allas skull. När managementklassen knappast behöver oroa sig, och politiker roffar åt sig och snarare kommer kunna byta upp sig när det gäller bostad. Det känns inte rättvist. De här människorna är ändå såna som försöker se framåt och parera smällarna som kommer, och gör vad de kan för att undvika dem. Vad händer med de som stoppat huvudet i sanden pga de inte orkar, och kronofogden kommer och knackar på? Barn växer och behöver nya storlekar. Vad händer om de inte ens får råd att köpa begagnade kläder till växande barn?
Det värsta är att jag inte ens ser någon lösning på problemet-annat än att höja lönerna, och därmed höja skatten. Och då är jag ändå liberal som sagt…