Nedanstående är ett gästinlägg av en läsare som vänder sig mot synen att det är en risk att spara åt barnen i barnens eget namn.
Personligen tycker jag att många har en överdrivet orolig syn på att de måste skydda barnsparandet från “barnet” när barnet fyller 18 år.
 |
| Deg. |
Jag tycker det är konstigt att många kan tänka sig att låta barnet gå ut själv, välja vänner och partner själv, eller till och med flytta hemifrån själv, vilket ofta sker vid 18 eller 19 års ålder, men INTE ta hand om sina egna pengar?
Jag tycker att du/ni, och många som skriver om detta, missar vikten i att även lära sitt barn att handskas med pengar. Och OM barnet nu skulle bränna alla pengar på onödiga saker, är det en viktig lärdom också; bättre att ta den smällen tidigt istället för när det är dags att köpa bostad och andra aktiviteter med ännu högre livsavgörande risker.
Dessutom missar du/ni, vilket alla som skriver om detta gör, att det är en RISK att spara till sitt barn i sitt eget namn. Om man hamnar på obestånd pga dåligt företagande, arbetslöshet, stämning, dåliga beslut, felaktig blankning etc så kommer dina fordringsägare inte att bry sig om att pengarna var tänkta till dina barn. Om du paniköverför pengarna till barnet när krisen är ett faktum, är risken stor att överföringen överklagas.
Detta är viktigt inte minst nu i Coronakrisen när många blir arbetslösa och företag konkar. Många företagare är personligt ansvariga för företagets lån. Hur smart är det då att ha barnsparandet i sitt eget namn?
Dessutom, om man sparar till barnet i eget namn, då blir det mycket enklare både mentalt och juridiskt att nalla av pengarna i mer eller mindre utsatta lägen.
Jag tycker att man skall spara till barnet i dess eget namn, och väljer man att spara till barnet i sitt eget namn, bör ni informera om riskerna med dessa. Föräldrar är inte perfekta och kan bli arbetslösa eller göra dåliga val. Då är det väl viktigt att skydda barnets besparingar?
/En läsare
Läsaren lade också till att vid vissa börsemissioner i enskilda aktier kan deltagandet vara begränsat per individ, trots flera depåer, vilket begränsar möjligheternra till vissa investeringar om man inte sparar i barnens eget namn.
39 kommentarer
Jag använde alla mina pengar som sparats i mitt namn till att köpa en fräck bil till artonårsdagen..
Kanske inte det jag vill att mina barn ska använda pengarna jag sparar till dem.. bättre att ge dem en vettig uppväxt och lite bidrag den dag de verkligen behöver pengar.
Instämmer. Bättre att ställa upp när det verkligen behövs, som när de skall köpa sin första lägenhet.
Vi sparade kontinuerligt till våra fyra barn, i deras egna namn, så då det var dags för körkort så fanns pengarna där.
Mina barn lär sig värdet av pengar utan att jag barnsparar i deras namn. De står däremot som förmånstagare i kapitalförsäkringen jag startat, om vi båda vårdnadshavare skulle trilla av pinnen. På så sätt käkas pengarna inte upp av ev. skulder i dödsboet.
"Och OM barnet nu skulle bränna alla pengar på onödiga saker, är det en viktig lärdom också; bättre att ta den smällen tidigt istället för när det är dags att köpa bostad och andra aktiviteter med ännu högre livsavgörande risker."
Visst, ungen bränner pengarna i rask takt när han/hon fyller 18 och har sedan ett par år på sig att spara ihop till insatsen till sin första lägenhet. Resultatet blir i värsta fall en unge som tvingas bo hemma ytterligare ett antal år. Nen tack, så vill jag inte ha det.
Dessutom är det inte "deras egna pengar" de spenderar. Det är de surt förvärvade slantar jag stoppat i sparbössan varje månad sedan de var små. Hade det handlat om ett arv eller liknande hade situationen varit annorlunda.
Nej, vi sparar åt våra ungar i en kapitalförsäkring och när de börjar närma sig körkortsålder får de komma med förslag om hur pengarna ska användas och detta diskuterar vi sedan tillsammans innan några uttag sker. Sen för vi in i lilla svarta boken hur mycket var och en fått ut, för att det inte ska bli ojämnt.
Instämmer med Dava.
Gjorde samma sak med pengarna jag fick, det vart en dyr bil.
Jag skulle som förälder välja att sponsra till bättre saker sett ur ett utbildande perspektiv.
Exempelvis hjälpa till med bidrag under studieperioden vid behov, köpa en ny dator för studier, kläder osv.
Sedan i tidig uppväxt försöka få barnet/individen att förstå pengars värde och hur man får dom att hjälpa em på bästa sett.. Maximera dess värde.
En subjektiv bedömning såklart. 😉
Det vettiga är väl att öppna upp en Avanza eller Nordnet-depå när barnet är 12-13 år, sätta in tiotusen och sen förklara hur det fungerar.
Ge barnet full frihet att logga in och investera så som den vill. Självklart hjälper man till och förklarar, men ytterst är det barnets pengar. Kanske kan man ha ett upplägg där barnet får välja i december om den vill plocka ut uppgången, eller om den vill investera vidare. Det blir ett lackmusttest hur den kommer agera på 18-årsdagen och om man ska flytta över mer sparkapital.
Det ger barnet ett intresse för aktier och nybörjarmisstagen blir inte så dyra.
Sen behöver det väl inte vara fel att barnet spenderar pengarna när den fyller 18. Kanske vill den köpa en bostad, utbilda sig utomlands eller resa runt i världen och få upplevelser.
Bra förslag
Beroende på barn kan det vara ett för stort ansvar och risk för stress.
Fick tillgång till 250ksek på 18-årsdagen för 25 år sedan så det var mycket pengar då. Blåste allt på sprit och spel på 6 månader.
Investerar nu till mina barn i fonder, aktier och Savelend-konto. Allt i mitt namn. Siktar på 1-1,5 msek var. Mina barn är 5 och 8 år. Eftersom tid är den viktigaste faktorn för att få till ränta på ränta effekten startade jag nyligen ett sparande till mina eventuella barnbarn. Det sparandet är alltså planerat att rulla tills barnbarnen är 18 år om ca 40-60 år. Ett sådant sparande behöver inte vara på många kronor för att ge stort värde för barnbarnen.
Har även börjat förklara aktier för min 8-åring. Öppnade separata konton för båda och gav dem pengar för att köpa aktier som barnen (tyvärr) har en relation till. Cloetta, Coca-cola och Cheesecake factory. Viktigare att barnen kan relatera till företaget och därmed intressera sig än att barnet får den bästa aktien.
Man får beakta risken att om man avlider innan man hunnit ge kapitalet till barnet så kommer pengarna ingå i dödsboet. Har man dessutom barn med flera partners blir det ännu mer komplicerat. Så det är viktigt att dokumentera vad som gåva, laglott osv.
Nu är ju de flesta av bloggläsarna män, och 18 åriga män /pojkar kanske smäller pengarna. Tror inte tjejer gör det, så länge man lär dem att inte slösa tid och pengar på FEL män. Då använder de pengarna till utbildning eller bostad.
Motexemplen är många, men säkert bättre handlag överlag.
Det är ditt ansvar som fader att lära dina döttrar var de känsliga punkter på idioter sitter. Ögon, testiklar osv… Självklart finns det undantag som bekräftar regeln men det är färre tjejer som smäller alla sina pengar på en bil när de får körkort. Eller festar upp dem. Reser, shoppar möjligen. Men man får göra vad man kan att få in ett sunt tänk, och så har man inte testosteronet att övertyga. Bara se statistiken för trafikolyckor.
Rikard du generaliserar.
Män är män, kvinnor är kvinnor.vissa män är mer män än andra män.
Andra män är mer kvinnor än män.
Vad är du för man?
Richard har forskat i ämnet så han vet att han har rätt. 🙃
Generaliserar var ordet. Min fru brände alla sina pengar på fester, resor, kläder och möbler hon inte behövde.
Dålig fru? Bättre lycka nästa gång.
Jag tror inte tjejer är bättre än killar på att hantera sparpengar. Har sett allt för många exempel på motsatsen.
Kan man verkligen forska på amerikanska high school-filmer?
Förstår inte varför man alls ska spara till sina barn. I min värld är det helt absurt och handlar bara om ett s.k. mentalt bokföringsknep som man tar till när man inte har koll på sig själv eller litar på sig själv. Ens egna ekonomi och barnens är samma tills de fyller 18.
Bättre att ha ett eget bra o vettigt sparande och den dag ens barn behöver något så har man pengar till det. Detta kompletteras med att barnen får egna pengar typ månadspengar eller, när de blir något äldre, några tusenlappar att själv investera för att lära sig. Det viktiga är att lära sina barn ekonomi samt försöka få in ett intresse för det.
Att medvetet spara till sina barn på ett "särskilt" konto (oavsett i vilket namn) och sedan ge dem en större summa pengar bara för att de fyller ett visst antal år är något som jag anser att bara ekonomiskt efterblivna sysslar med.
Instämmer, verkar ju först helt koko. Men alla är inte i din eller min situation där man lätt kan parera oförutsedda utgifter, eller pytsa in insatsen till en lägenhet åt sina barn.
Att spara innebär för många att göra avkall på sin konsumtion, eller avstå från något. Är man i den situationen kan jag förstå att man vill spara åt barnen för att de skall få en bra start när de flyttar hemifrån, och att de inte skall spendera de ihopgnetade slantarna oförståndigt.
För mig innebär sparande att jag inte gjort slut på lönen den här månaden heller, och sätter in överskottet på ISK eller annat konto.
Håller med dig CC, det är ett pinsamt beteende för folk som inte har koll på sig själva. Ansvarsfull hantering är att familjen har ett sparande och det används vid given tidpunkt på det för tillfället på kort och -lång sikt lämpligaste vis.
Man har ju ingen aning varken om hur mycket säg 1000:- i månaden i 18 år ens blir eller för den delen hur någonting i övrigt ter sig.
Ändå så väljer majoriteten av svenska föräldrar att frivilligt skjuta en kula 18 år i förväg utan att veta varken laddning eller målbild, under tiden oroar man sig(om man ska tro kommentarsfältet här) om hur barnen kommer använda pengarna. Vanvettigt.
Vi brände barnbidragen på brännvin åt mor. Barnen fick klara sig själv efter myndighetsdagen, vilket de lyckats väl med. Inklusive att nu spara åt sina barn.
Ja, hälften av deras gener kom från dig, det får fan räcka…
På den kommer den givna kommentaren- om det nu var dina gener?
Nu litet OT: Hur gen-tombolan faller ut är ett fantastiskt mysterium, där egenskaper i bästa fall adderas från båda hållen. Somliga av dem kan vara så specifika att proveniensen är uppenbar.
Grejen är den att myndighetsåldern är en sak och ens egen bedömning av hur pass medvetet sitt barn är vid 18 år ålder, är en annan sak. Jag håller i mina barns besparingar tills jag känner att hen kan förstå dess värde.
Den som sett hur många kamrater en nybliven 18 åring med bosparande i HSB kan ha, vet att aldrig ge barnen den typen av konto.
Jag hade inga pengar när hag klev ut i vuxenlivet. Det var till och med så att jag fick ge pengar till mor min, för jag tyckte synd om henne.
Detta var en mycket bra lärdom, att jobba hårt och och stå på egna ben, och spara för att slippa oroa sig för dåliga tider.
Jag spar till mina barn i mitt namn, ganska mycket. Men det vet de inte om.
De ska lära sig att klara sig själva, det är också värdefullt.
Jag hade inte heller några pengar när flyttade hemifrån, noll kronor på banken. I början räckte lönen precis till det nödvändigaste, men med idoghet och göra det man är bäst på vände det ganska snabbt till en situation i överflöd.
Mina barn har aldrig upplevt den typen av armod, utan har supercurlats hela livet, och curlas fortfarande trots att de nu är omkring 30. Trots det har det blivit väldigt ansvarstagande och ekonomiska vuxna av dem.
Att man är frikostig inverkar inte negativt på barnens utveckling, utan det är helt andra saker och värderingar som avgör hur de blir, d.v.s. hur du som förälder är. Speciellt hur mycket av din tid som du ger. Det är nog del allra viktigaste enligt min erfarenhet.
Som förälder går man från den som bestämmer till en coach som rycker in och hjälper till med goda råd, analyser, och pengar om det behövs. Det svåra är att veta vilken nivå man skall lägga sig på under barnets uppväxt. Göra man det rätt flyter det helt smärtfritt hela vägen. Har aldrig förstått varför föräldrar klagar på sina barn och att tonåren är svåra.
Som vuxen är man betydligt intelligentare än sitt barn upp till åtminstone 15-18 års ålder, så det är inte speciellt komplicerat att styra det hela åt rätt håll fram till dess.
Att använda hot eller till och med våld är att misslyckas kapitalt. Det är helt onödigt, dumt, och meningslöst. Att prata på rätt sätt löser alla problem. Och då handlar det om att prata om hur man känner, d.v.s. känslor, vilket är jättesvårt för såna som jag. Exempelvis säger man inte att nu gjorde du fel till barnet, man säger att när du gjorde det där blev jag väldigt ledsen/arg för att, etc.
Barn är ett konstverk som man som förälder bygger under lång tid.
Känslor är barnets språk, något som de förstår. Det fungerar från ca 2 års ålder fram till döden. Alla förstår känslor. Kan man bara kommunicera dem når man snabbt en överenskommelse, en kompromiss där man är villig att göra rätt mycket för att inte orsaka tråkiga känslor hos den andre. Vi kallar det empati.
Jag hade ett startkapital från mina föräldrar när jag var 18. Skulle aldrig bränt dom utan var rätt hårt drillad i sparsamhet. Nu i efterhand lite väl faktiskt. Jag hade kunnat renovera ex i några av lägenheterna jag hade och fått ut ett bättre pris men det kändes inte ok. Jag köpte inte ens nya möbler utan letade begagnat.
Pengarna gjorde att jag var trygg i att kunna bo i någorlunda bra områden och det blev insatsen till vårt hus efter några lägenheter.
Själv har jag svårt att spara så mycket nu men det jag lägger undan gör jag i en kapitalförsäkring i eget namn med barnen som förmånstagare. Sen har jag livförsäkring med min man som förmånstagare för jag känner inte att det är självklart att man lever tills man blir gammal. Tror lätt det blir så om en förälder dör ifrån en tidigt.
Det här är en svartvit fråga en 1 eller 0. Det spelar ju noll roll om andra barn klarar av det om inte ens eget barn gör det. Att säga att andra överdriver är ointressant – man har bara sitt eget liv.
Med tanke på att jag själv brände sparpengarna på onödiga prylar sparar jag till barnen i mitt namn och kommer använda pengarna till stora utgifter dom behöver genom åren. Det är ju mina pengar jag väljer att spara åt dom tills dess att de behöver större mängd kapital. Min syn alla får tycka olika.
Fick 5k SEK när jag fyllde 18år. Brände allt på studentfester. Hade å andra sidan inte fått lära mig att handskas med pengar så jag är inte förvånad över min dumhet. Tänker inte göra likadant med mina barn. Istället kommer jag meddela mina barn när de fyller 18år exakt vad de har för kapitaltillgångar som jag sparat ihop åt dem. Men de får inte tillgång till detta så de kan sälja av och riskera att bränna allt på diverse saker såsom jag gjorde. De får istället endast leva på avkastningen fram tills de blir 25 år och då får de access till allt. Om jag lyckats spara 1M SEK så får alltså barnet när den fyller 18år tillgång till de utdelningar och annat som kommer in t ex 8% vilket med 1M blir 80k SEK/år eller ca 6,5k SEK/mån vilket kan användas för att ha som extra buffert när man pluggar eller som stöd för andrahandshyran. De kommer också att inse att deras tillgångar inte växer utan faktiskt minskar i värde pga inflation om de bränner avkastningen dvs lever på denna istället för att jobba extra och spara den och få ut ett större belopp när de är 25. Ska bli spännande och se vad de väljer att göra! I slutändan är det – enligt min uppfattning – förälderns ansvar att förbereda barnet för vuxenlivet men jag anser att 18år är en tidig ålder då hjärnan utvecklas tills man är 25år och vissa är sena i sin utveckling varvid det finns risk för att konsekvenstänket inte är fullt utvecklat vid 18års ålder.
Mina barn ärvde 50k var efter sin farmor (i fonder) vid ca 13 års ålder. De användes ansvarsfullt i början på vuxenlivet med ledstjärnan "Vad hade farmor tyckt om detta?" Det underlättade säkert att båda läste bl a företagsekonomi …
+1
En gåva i eget namn är ingen gåva. Om man börjar från början har man som förälder eller vårdnadshavare åtminstone 18 år på sig att lära barnet om pengars värde. Eller snarare hur man får pengarna att jobba för dig och inte tvärtom.