Nedan hittar ni tabellen för den inflationsjusterade avkastningen på Stockholmsbörsen, inklusive återinvesterade utdelningar i form av indexet SIXPRX.
 |
| Real avkastning SIXPRX 1993 – 2019p. |
Datat för SIXPRX kommer från läsaren Joakim Persson.
Som man ser tog det som längst sex år att få tillbaka en börsindexinvestering i SIXPRX gjord 1999 under IT-bubblan, och fyra år för att efter finanskrisen få tillbaka en investering gjord 2006. Gick man sedan in 2010 fick man vänta tre år innan man låg på plus efter kraschen 2011 på skuldkrisen. Gick man senast in 2017 fick man på grund av nedgången 2018 vänta till 2019 innan man återigen var på plus.
Det här ska inte blandas ihop med att investera i enskilda aktier. Dessa kan gå betydligt sämre vid krascher, och alla enskilda aktier återhämtar sig inte alls, utan ovanstående avser i princip en fondinvestering och att man inte tar ut utdelningarna. Av skattetekniska skäl blir dock avkastningen sämre, liksom på grund av förvaltningsavgifter i eventuellt fondval. Grovt förenklat kan man dra bort 1-2% om året som summa av förvaltningsavgifter och schablonskatt på kapitalförsäkring eller investeringssparkonto, vilket skulle ge lite fler röda rutor, exempelvis 2016-2018, 1999-2005, 2001-2004, 1996-2002, 1997-2003, 1998-2003, 2006-2011 och kanske några till.
 |
| Orange rutor markerar årtal där 2% årliga skatte- och förvaltningsavgifter (något förenklat) skulle leda till en negativ real avkastning. |
Överrlag kan man föga överraskande säga att de sämsta åren att investera är när börsen är på topp, som 1999-2000 eller 2006-2007. Vilket väcker frågan var börsen är just nu…
Med det sagt så är det få förunnat att gå all in på börsen ett enskilt år, utan de flesta bygger upp sitt kapital över tid och då blir nedgångarna ännu mindre. Om man däremot exempelvis hoppar av bostadsmarknaden ett enskilt år och sätter alla pengarna på börsen kan man alltså behöva vänta några år innan man är på plus igen om man gick in vid fel tillfälle.
11 kommentarer
Inte många gånger det har lönat sig att ligga utanför med andra ord, och man måste tajma nästan exakt även då. Men det visste jag förstås redan och ligger nöjt 100% investerad 100% av tiden.
Ja, som Anders säger. Tio år räcker ofta bra för att få en hygglig inflationsjusterad avkastning. Man får backa ända tillbaka till perioden 1969-1979 för att hitta en tioårsperiod med negativ real avkastning (då på grund av inflation), och för att hitta en negativ tjugoårsperiod får man backa till 1915-1935.
Det här visar rätt tydligt att timing är mycket, mycket svårt och är grunden till standardtipsen "månadsspara i indexfond, men ha en sparhorisont på minst 10, helst 20+ år" om man ska ge sig in på aktiemarknaden.
Om man väljer fonder som har 2% i förvaltningskostnader (inklusive skatt) så vet jag inte riktigt hur man tänker. Det finns gott om fonder som har betydligt lägre kostnader än så, man kan ju numera hitta fonder som har så låga förvaltningsavgifter som 0%.
Periodvis har skatten på kf varit närmare 1%. Och visst finns det idag billigare fonder, men fondförvaltningsavgifterna var förr ännu högre. Idag har vi bättre konkurrens, men det kunde röra sig om rätt höga avgifter på t ex 90-talet.
Periodvis har man (lagligt) kunnat ducka skatten på KF också.
Om man köper och säljer fonder på kortare sikt (typ några månader) spelar det ingen roll om de har 0 eller 2% avgift. Det enda som betyder något är hur de presterar. Ofta presterar fonder med avgift anekdotiskt bättre.
För långsiktigt innehav av samma fond är det förstås helt korrekt att lägre avgift är bättre. Det går ju ofta både upp och ner i en och samma fond, kanske bara följer index på lång sikt, och då är det ju inte så bra om man måste betala bara för att ha pengarna där.
Svinto: jo, men det visar sig att lika ofta eller till och med oftare så presterar fonder med avgift sämre.
Notera dock att inlägget handlade om hur SIXPRX utvecklat sig och man får då anta att vi talar indexfonder och då är avgiftens enda funktion att sänka avkastningen. Inget man skall sträva efter med andra ord.
Det landar väl i det klassiska att om man månadssparar utan avbrott så jämnar dippar och toppar tillslut ut sig och trenden är uppåtgående. Det enda som är tydligt är att det i förlängningen är en dålig affär att vara utanför börsen.
https://utbrytningen.blogspot.com
Precis så. Åtminstone har det gällt de senaste 150 åren. Man riskerar en hel del om man försöker tajma marknaden, man måste ju pricka rätt både när man går ut och när man går in igen. Få lyckas med detta så det är för de allra flesta en mycket bättre idé att månadsspara i indexfonder.
Yes. Tajming är svårt. Specielt om man sitter på mycket likvider.
Strököpa och missa uppgång på stora delar av kapitalet, för att följa en strategi slaviskt.
Jag tycker ni saknar den moderna tiden i analysen. Post Sovjet kom en ny värld.