Klockan är femton och den så kallade Kalle går på i många hem som fortfarande har tablåteve. Du sitter förhoppningsvis där mätt och nöjd, kanske lite förfriskade omgivna av dina nära och kära. Kanske har du redan öppnat julklappar, kanske återstår fortfarande julklappar för tusentals eller tiotusentals kronor att öppna. Ett bra tillfälle att tänka på de som inte har det så bra som du.
Sergels torg klockan 00:48 den 30:e november 2018 under bokresearch för Fallet. |
Så medan dina nära och kära tittar på Kalle och du uppenbarligen tagit upp telefonen, kan du passa på att efter eget tycke, vilja och förmåga skicka en slant till valfria välgörenhetsorganisationer. En dag som denna kan Stadsmissionen behöva tillskott i kassan, för sitt arbete med hemlösa. Stockholms stadsmission hittar du här, Göteborgs stadsmission och Skåne stadsmission för att nämna tre. Att du är ateist och har gått ur svenska kyrkan kvittar – den sänkta skatten på tusentals kronor du inte betalar till kyrkan lägger du förstås på valfri välgörenhet istället, eller kanske lokala föreningsprojekt i civilsamhället.
Du kan också ge pengar till andra organisationer, som sagt enligt tycke och smak – exempelvis Röda Korset eller Läkare utan gränser.
Det är bara en swish bort och tar dig en minut av Kalletiden.
Det är ju ändå jul.
Och vet du vad – du behöver inte ens berätta om att du skänker till välgörenhet, utan kan göra det i smyg, om du nu inte vill uppmuntra andra att göra det samma.
Och till dig bland läsarna som är ofrivilligt ensam just nu. En riktigt stor kram. Helt utan ironi.
23 kommentarer
God jul!
Håller helt med skribenten och vore hemskt att fira Julen ensam. Men…det är heller inte friktionsfritt bara för att fira Jul tillsammans m….
Oavsett God Jul
Våga vägra Julen 🙂
Stadsmissionen sitter på bidragskappen i burkpanten på mitt lokala ICA Maxi, så det har genom åren blivit en hel del. Orkar inte lösa in pantlappen så det blir alltid bidragsknappen för min del.
Godhet genom lathet…
Fast Akelius dubblar din gåva till läkare utan gränser under December, upptäckte jag när jag i min alkoholinducerade godhet skickade några 5-hundringar hit och dit.
"Och vet du vad – du behöver inte ens berätta om att du skänker till välgörenhet, utan kan göra det i smyg, om du nu inte vill uppmuntra andra att göra det samma."
Sånt görs med fördel i smyg. I vilket fall skall man inte skylta med belopp.
Om man vill uppmuntra andra berätta om välgörenhetsorganisationer, men nämn inga belopp. Finns ingen nytta med att skryta…
Beror väl på vad du har för bekanta, om de känner att de måste vara värst så ger det ju mer om man postar belopp…
Det finns nog ingen nackdel med att berätta att man skänker till välgörenhet. Det blir på så sätt normaliserat. Jag kan även tycka att företag i Sverige kunde vara bättre på att skänka till välgörenhet och berätta om det.
Absolut.
Jag berättar ibland om det för att framgå som gott exempel. Men långt ifrån alltid.
Risken är att folk kan få för sig att man gör det för att man är ute efter att bygga varumärke, framstå som extra god, överlägsen andra osv. Så oftast är det bättre att hålla tyst om det som publik person, tyvärr. Man gör det ju inte för att plocka sociala poäng, utan för att hjälpa andra.
De som är ännu bättre, och faktiskt ger av sin egen tid som gratis frivilligarbete åt välgörenhetsorganisationer brukar vara ännu tystare om det hela. De jag vet om nämner det bara för sin innersta krets, postar inte om det i sociala medier – de gör det inte för sociala poäng, utan för att de faktiskt vill hjälpa.
Dock verkar det vara okej att företag köper varumärke genom välgörenhet, men problemet är när man som pseudokändis blir ensam ansvarig, medan ett stort företag inte företräds av en enskild person.
Ingen svart-vit fråga. Vanligt folk tycker jag gott kan göra det, de kan ju inte anklagas för att bygga varumärke.
Iaf, viktigt att frågan om välgörenhet inte landar i en diskussion om personen som säger sig bidra. Jante gonna jante.
Glöm inte att ta upp gåvan i deklarationen bara, du får dra av 25% på gåvor upp till 6000kr per år givet att gåvan är minst 200kr per tillfälle och till en av skatteverket godkänd verksamhet.
En tanke till alla tysta vittnen till 2019 års aktiemarknad. Alla har ju slagit index, liksom.
Kändes bra att skippa julklapparna, men det blir väl annorlunda med växande barn.
Alla här slår ju alltid börsindex. Det är sen gammalt. De blir så rika på att ständigt slå börsindex att de sedan slutar kommentera. Inte för att de inte längre slog börsindex, utan för att de numera äger en egen ö i Söderhavet.
… utan internet.
Inte jag!
Cornu, om du är ensam eller inte men den där seglaren är på andra sidan jorden, så kram på dig också!
Är inte religiös, men Stadsmission gör bra arbete. Vi som är liberaler och tycker civilsamhälle ska ta över statens roll bör hjälpa till där det behövs. Med lägre skatt hade vi kunnat ge många ggr mer.
Det mesta kommer jag dock donera till SENS foundation och till forskning för att reversera/hindra åldeande. Inget dödar mer människor per dag.
Okej, vart är min är min option för att lägga min allmänna löneavgift till Stockholms statsmission?
Jag fattar, du låter bloggen gå med vinden. Men om planen är ha bloggen som en intäktskälla i 8-10 år till tjänar du på att stanna upp och fundera. Så mycket kan jag faktiskt lova.
Tack för påminnelsen. Läste en artikel (gammal – https://www.expressen.se/nyheter/perrongen-ar-deras-sky-bar/https://www.expressen.se/nyheter/perrongen-ar-deras-sky-bar/) om hemlöshet och alkoholism idag. Donerade till stadsmissionen i smyg (förutom info till bloggen).
God Jul!
Indeed! Öppna era hjärtan och era plånböcker! Godheten känner inga gränser – dock konstigt att världens högsta skatter inte räcker till för att ge människor på livets skuggsida ett anständigt liv – Jag växte upp under 70 – 80 tal och denna "fattigdomsdebatt" existerade inte på den tiden- undrar var det gick fel?
Lustigt, stadsmissionen i Stockholm har funnits sedan 1853, i Malmö sedan 1916 och i Göteborg sedan 1952. Liköping sedan 1972. Du kanske helt enkelt inte hade koll när du var barn.
Myrorna var en institution redan på 70- och 80-talet i Göteborg.