VARNING FÖR SPOILERS FÖR GAME OF THRONES.
Trots brister avrundade Game of Thrones med ett värdigt sista avsnitt, som avslutade nio år och åtta säsonger av teve. Den snabbt fallande berättarkvaliteten i de två sista säsongerna kan nog härledas till brist på litterär förlaga, samt att serieskaparna helt enkelt tröttnat och ville vidare till nya projekt, som Disneys mer lukrativa Star Wars. Det hade varit bättre att lämna över de sista säsongerna till någon som orkade hålla den kreativa orken uppe, när dyrt effektsökande spektakel fick tränga undan handling och karaktärsutveckling. Slutet kanske inte var vad många väntat eller ens önskat sig, men serien slutade i mycket som den började och knöt ihop de flesta trådar.
När detta inlägg publicerats har de flesta haft möjligheten att se sista avsnittet på måndagskvällen. Har du inte gjort detta, sluta läs nu.
“There’s nothing more powerful than a good story” – Tyrion Lannister
Den slutliga uppgörelsen om Järntronen speglade nästan perfekt Daenerys drömprofetia från andra säsongen, och utan att röja den för mycket blev utfallet i princip den samma, dvs hur det gick med Järntronen och vem hon sedan gick till mötes.
Sista scenen i serien speglade också i mycket öppningsscenen till teveserien, och huvudpersonen i slutscenen återvände till sitt första egna egentliga val.
GRRM:s fantasybokserie skulle dekonstruera fantasygenren och vända dess klichéer (eng tropes) på sitt huvud, vilket man på många sätt även gjorde in till det sista avsnittet av teveserien, som ska basera sig på GRRM:s anteckningar om vad som händer. På vägen har dock Game of Thrones blivit själva fantasyklichéen och ingen fantasy kan kanske längre skrivas utan att förhålla sig till detta. Dekonstruktionen behöver alltså i sin tur dekonstrueras framöver.
Teveserien höll en mycket god kvalitet till någonstans under säsong sex, där fantasyklichéen resandet kastades ut till förmån för snabb teleportering i handlingen. Någonstans där tog antagligen det detaljerade ännu opublicerade skrivna ordet slut, och bara de stora dragen fanns kvar, vilket gjorde att man därefter fokuserade på de stora dramatiska spektakelscenerna, istället för på dialog och karaktärer. De sista två säsongerna blev således väldigt tunna hafsverk, som bara glimtar till ibland och lämnade väldigt mycket oförklarat. Med bara lite mer kreativitet kunde avgörande scener blivit betydligt mer förklarade, men kanske behöver man kanske inte skriva tittarna på näsan om Targaryens syn på inavel? Less is more?
Man kan säga mycket om Game of Thrones, men serien har alltid varit som bäst när den fokuserat på huvud- och birollerna, eller enskilda utsökt koreograferade holmgångar mellan individer (se filmklipp från första säsongen ovan). Fokus på det lilla och den enskildes upplevelser, där mycket av det stora istället utspelade sig utanför skärmen. Man föll på vägen för en allt större budget, tillsammans med frånvaron av skriven förlaga, och lade istället pengarna på massiva stora slag.
Ett gott exempel från första säsongen var när Jaimie blev tillfångatagen. Det slaget var helt utanför skärm och man fick bara se efterspelet. Det samma gällde andra säsongen, där man snarare undantaget säsongens höjdpunkt fick se slagfälten efter striden – slagfälten efter striderna blev rent av en viktig del av handlingen. Ett annat exempel var Stannis anfall mot Winterfell, där man bara fick se inledningen, och sedan efterspelet. Det låg ändå så nära publicerade böcker att GRRM hade en litterär förlaga att visa upp internt. Inte heller GRRM själv skildrar alltid slag i någon större detalj, utan snarare ur ett perspektiv (litterärt ord för karaktär ur vars perspektiv det berättas, även känt som huvudperson) från en åskådare1..
Fast sedan började det gå utför. Större budget som går till spektakel och specialeffekter är bevisligen inte bättre. Samtidigt verkar serieskaparna (“showrunners”) tröttnat, och börjat titta på andra projekt, inklusive att de nu ska ta hand om Disneys Star Wars framtid. Antagligen mycket mer pengar, men hur de ska kunna gå från vuxenfantasy till barnfilmer är oklart. Kanske kan de göra Star Wars lite vuxnare – det är ändå kanske mest gamla 40+ nostalgiker som bryr sig om Star Wars längre? Star Wars är ändå så enkel och tunn att frånvaron av litterär förlaga inte kommer spela någon större roll.
Reflektion: I takt med att effektsökande nakenexploatering minskat och ersatts av effektsökande specialeffekter så har ironiskt nog seriens kvalitet minskat. Men på nakentiden var serien faktiskt bättre. Nakna statister är billiga, specialeffekter dyra. Det var inte nakenscenerna som var behållningen, utan nakenscenerna var ett symptom på en lägre budget, där man istället för specialeffekter koncentrerade sig på dialog och handling (när det inte var naket iaf).
Det hade varit bättre om man lämnat över de sista säsongerna till någon som faktiskt var kreativ och kunde jobba med handling och karaktärer. Less is more sägs det, och det kan tolkas lite som. Mycket i de sista säsongerna har man fått självförklara – less is more – när karaktärer bara tittat på varandra istället för att säga det som behöver sägas, eller låta någon annan förklara, antingen verbalt eller via bihandlingar. Ibland räcker det inte att en karaktär ser ut att ha svåra magplågor av ångest. Ibland behöver någon faktiskt säga något också.
Slutet blev ändå värdigt och dekonstruerade förväntningar på fantasy. Sällan har något byggts upp så länge, fullt med ledtrådar, men ändå förvånat så många fans. Det är ändå ett gott hantverk att rent av vända på fansens förväntningar och dekonstruera dekonstruktionen.
Jag ser mycket fram emot böckernas hantering av detta, med GRRM:s betydligt högre kreativitet och berättarförmåga än teveserieskaparnas uppenbara bristande begåvning vid avsaknad av litterär förlaga. Ibland räcker inte ett papper med anteckningar om de grova dragen och där det verkligen skrällt till, som Hodor, är uppenbarligen hämtat från ännu ej publicerad litteratur.
Nu är Game of Thrones slut, och förhoppningsvis skriver jag inget mer om teveserien. Ärligt talat är det bara en teveserie, och den kan nu läggas till handlingarna, även om jag personligen följer sådant här av professionella skäl för att studera berättande på gott och ont. GRRM:s litterära berättarstil är en av många inspirationskällor för mig och det är intressant att se hur annorlunda det kan bli på skärm, samt hur storyn är uppbyggd med planteringar väldigt långsiktigt.
Men less is more och det börjar kanske bli lite tjatigt med blogginlägg om GoT. Jag lovar att återkomma till böckerna om ytterligare böcker någonsin publiceras, och då även ställa dem i relation till teveserien. Men som man säger till Dödsguden – inte idag.
Däremot kommer jag inom kort återvända till HBO, Netflix, Amazon, Disney, Storytel och Bookbeat, Spotify, Apple Music och streamingtjänsternas självmord i ett separat inlägg. Pendeln går fram och tillbaka, och vi har haft några goda av år av legal streaming, som nu riskeras att skjutas i sank av en del av aktörerna på marknaden. Men det är en berättelse för en annan dag.
1. Det är en konsekvent och rå berättarstil jag själv försöker följa, dvs bara skildra skeenden ur en enskild aktörs egna ögon, inklusive att delar av handlingen inte skildras helt korrekt och utan perfekt överblick, även om jag i Höstregn klev åt sidan och berättade som allseende betraktare i några av de tidiga kapitlen.
32 kommentarer
Tycker också det var ett fint avslutningsavsnitt. Något som jag dock störde mig på rejält var att Brienne smäller ihop den bok hon precis skrivit med rinnande bläck i.
Det var en klipp med byte av kameravinkel. Det kan ha gått tjugo minuter av stirrande på sidan i väntan på att den skulle torka, innan hon stängde boken, som klippts bort.
Okej, jag måste ha ryckt för mycket med ögonlocken för att ha uppfattat det just då.
Hon drar ju dessutom handen över för att kontrollera att bläcket torkat före hon slår igen den.. men tanken slog mig också.
Då var det i.s.f. långt mera störande att "the Unsullied" gick från c.a 100 överlevare i början av avsnitt 4, för att efter förödande förluster vid Dragonstone i samma avsnitt, helt plötsligt vara kanske 200 man vid Kings Landing, för att i nästa avsnitt vara tusentals. Och då ska vi inte tala om Dothrakihorden, som gick från 0st i början av avsnitt 4, till tusentals i avsnitt 5. På samma sätt, så är "The Red Keep" en ruinhög i slutet av avsnitt 5, men mest lite sotigt och dammigt i avsnitt 6. Det är också noterbart att i alla tre slaget i säsong 8, så beter sig båda sidorna som komplett hjärndöda idioter. Ytterligare ett element som helt saknar logik är att Bronn lyckades ta över High Garden. Vi talar trots allt om en enskild fattig riddare, utan familj eller egen här, som ska ha lyckats ta över rikets i särklass största slott och jordegendom, från arvingar, som enskilt kan ställa upp med arméer med tusentals eller tiotusentals soldater. Och det enda argument som Bronn skulle ha till sin fördel, är ett påstått löfte från Tyrion, som i det läget sitter i en fängelsecell i väntan på sin avrättning.
Inget konstigt alls med Bronn och High Garden. Bran vet ju redan allt och nickade godkännande bara. Klart.
Även om denna säsong varit frustrerande till större delen så tyckte jag sista avsnittet var hyfsat tillfredsställande. Vi fick åtminstone sätta punkt på riktigt, utan att serien lades ned efter ett par säsonger. Det är ju mer än man kan säga om Rome till exempel.
Just nu ser jag mest fram emot del tre av Chernobyl. Den serien är absolut värd ett blogginlägg. Sällan har man sett Sovjetunionen så autentiskt skildrat i en produktion från väst. Ett gott hantverk av Johan Renck bl. a.
Nej det sista avsnittet var verkligen i klass med miljöpartiet- Riktigt uselt!
Tror inte många är nöjda med det..
Lysande sammanfattning – håller med om varje ord!
Hade högre förväntningar på sista säsongen men avsnitt 3 är ändå magnifikt.
Magnifikt dåligt? Om inte sarkasm, vad var bra?
Spänningen, adrenalinet, en del visuella grepp, avslutningen.
Den enda spänningen i avsnitt 3 var vem som skulle döda The Night King och vilka halvcentrala karaktärer som skulle stryka med.
Hela slaget i sig med diverse stridsscener – till råga på allt filmade i mörker så man knappt såg vad som hände – tillförde exakt noll till varken handling eller underhållning.
Den sista säsongen var så dålig så det var skönt att den tog slut. Mycket bombastiska dyra specialeffekter men total brist på perspektiv i scenerna. Ett bra exempel på hur värdelösa dom varit på perspektiv är inte bara när draken flyger över staden och bränner den utan även i det sista avsnittet när Dany står och talar inför sina soldater. Först är raderna av unsullied i stort sett oändliga. Sen får man fågelperspektiv och dom står där, många, små, uppradade, men med betydligt större dothrakis bakom sig på sina hästar som skall föreställa en armé men är typ 30 pers… Pinsamt dåligt gjort.
Anyhow; till handlingen.
Jon kunde ha fått vara död, hans arvsrätt till tronen tillförde ingenting.
Tyrion borde mördat Dany. Eller Arya.
Draken? Vad fan hände där?
Vad gjorde att kronan var skyldig Bronn både Highgarden och Master of coin-rollen?
Varför skulle Bran bli kung??! Bättre att Sansa tog rollen.
Nej. Allt avslutades med en axelryckning och ett "jahopp…"
Den medryckande känslan försvann under säsong 6.
Jag hoppas innerligt inte specialeffekterna var dyra. Såg stundtals ut som ett PS2-spel. Började gapskratta när draken tände eld på tronen. Riktigt bra känsla för rättvisa i draken – det var tronen, och inte Jon, som dödade Danyaerys.
Någon dräper den stora ondskan och sen åker med båt över havet västerut. Tror vi att Arya hittar Frodo där?
Ännu en hobbit reste västerut.
Ha ha – ja den scenen kändes fan som en blåkopia från Return of the King…
nu är det bara att vänta på spinn off serierna vad som händer araya när hon åker för att utforska det okända, vad som händer john när han drar norrut och vad som händer de obesudlade när de drar i väg för att söka lyckan någon annanstnans
Den annonserade spinoffen är väl sagd att äga rum 10.000 år före detta och ge en förklaringen till White Walkers.
Bra sammanfattning Cornu!
Eller vad som händer när Arya kommer tillbaka för att berätta om det fantastiska landet i väster hon upptäckt, bara för att se det erövras av folket på järnöarna.
GoT (böckerna) gav efter ett tag mer intrycket av feta teknothrillers (Tom Clancy? minns ni honom? "Kapitel 63: Luftrummet ovanför Diego Garcia – 05:18"). Fast utan thrills.
Det berättarmässiga genidraget var nog i min mening inte dekonstruktion av genren utan att chocka läsarna med att hugga huvudet av sympatiske Ned Stark. "Ingen går säker!" Sedan introducerades tyvärr närmare tusen karaktärer, så nog kunde det i praktiken ha slaktats med mer brio. GRRM är ju också en gammal räv med TV-bakgrund så han visste nog hur intresset skulle hållas vid liv, åtminstone till slutet av bok 3.
Det finns ju en del att hämta i att Araya åker västerut. Hon lär ju typ hitta en ny kontinent typ Amerika befolkad av indianliknande kulturer.
Om än uppblåsta och fantasy-förstärkta så är ju Westeros förlaga Britain och Essos Eurasien.
En resa till ett fantasy-Nordamerika kan ju engagera amerikanska HBO tittare rejält.
De första 30 minuterna var bland det mäktigare jag sett i serie-sammanhang. Extrem välgjort, och en enormt bra inramning inför en avslutande timme. Pausade för att hämta vatten, så det blev extremt tydligt.
Några minuter senare kom den minst sagt antiklimatiska upplösningen, och sedan… ja, sedan hade de.. ett ö-råd? Det såg på alla sätt och vis ut som om skådespelarna var lediga och satt i en panel. Småskojade lite (nåja) torrt såhär efter seriens avslut. Minns att det blev något liknande i Lost, men detta var på en ny nivå.
Sen plockar man in Bran, det där arket man i princip tog bort. Och nu är han ju tydligen människa igen. Aja. När de skickade Jon till nightwatch kändes det lite som de sneglade på Dexter. Vilket sökt får mig att kalla detta den näst sämsta avslutningen jag sett, åtminstone borträknat de där magiska 30 minuterna som byggde upp något ingen gjorde något av.
Tyckte också att ö-rådet kändes som ett behind-the-scenes-ploj. De uppfinner demokratin. Himla tur att de sköt ner id´en lika fort.
Vilken funktion fyller egentligen nightswatch? NK är död och vildingarna är ju snällare än de flesta andra.
Till slut blev det fred i Västerås och dom levde lyckliga i alla sina dagar.
För dem som tror att nya böcker är närstående och enbart hålls stången för att förhindra spoilers för serien så har jag tråkiga nyheter.
GRM har troligtvis drabbats av Robert Jordans syndrom och serien kommer därför aldrig att få ett vettigt slut. Så vad är det för någonting?
Robert Jordan är författaren bakom den gigantiska fantasy-serien Wheel of Time vilket jag en gång i tiden hade olyckan att fastna hårt för. Den har 15 böcker (+2 extra) på i genomsnitt 800 sidor var som följer samma karaktärer i en kontinuerlig story. Det sägs att det är den längsta serie som någonsin har skrivits som följer samma karaktärer och plot serien igenom.
Men det var inte så serien var tänkt från början. När RJ började skriva så hade han en plan för tre böcker med en början, en upptrappning och sen ett slut. Allt var planerat och det var bara att skriva. Men sedan så ändrade han sig och fick nya bättre idéer. Han förbättrade lite här och där, utvecklade si och så och till slut så fann han att han hade skrivit 6 böcker, att första boken mer eller mindre hade blivit ret-connad av senare förändringar (tack och lov!) samt att slutet han planerade från början inte längre fungerade.
Han fortsatte att skriva men eftersom han hade skrivit in sig i ett hörn så var varje framtida bok mer och mer filler och mer och mer upptagna med en växande mängd bi-historier som inte leder någon vart. Sen dog han efter att ha släppt bok 12 och folk trodde att det var slutet.
Men inte! Serien var för stor och populär. Den kunde inte sluta bara så där. Så en ny och lovande författare vid namn Brandon Sandersson anlitades. Hans författarstil var annorlunda mor RJ, men i början så såg det lovande ut. De första två böckerna som Sandersson skrev var helt klart bättre än de sista två som RJ skrev. Om än inte lika bra som de gyllene böckerna 4 till 6. Han hackade av dåliga sido-stories med en hacka och kom tillbaka till huvud-historien. (I bland bokstavligen. "This character died from an accident off screen" Everyone cheered. )
Tyvärr så kunde inte heller han skriva ett bra slut och han var dessutom kontraktsbunden att hedra RJs intentioner och framför allt RJs fru Harriet som var hans redaktör. Vilket ledde till bok 15 "A Memory of Light" vilket troligtvis är den sämsta boken som jag någonsin har tvingat mig att läsa. Säsong 8 av GoT har ingenting mot den i bullshit. Och allt berodde på att den försökte tvinga fram en lösning som inte har fungerat på 14 böcker…
Hur som helst. Game of Thrones är det samma. GRM hade säkert en plan för hur serien skulle sluta när han började den, men nu har han haft så många nya bra ideer som kommer i vägen för slutet att det inte finns någon väg dit. Eftersom han inte har get några instruktioner till TV-gänget så har de hittat på saker själva som försvårar ännu mer. Och precis som Sandersson så var TV-gänget tvungna att skriva ett slut oavsett hur dåligt det skulle bli.
Wheel of time, är det den där det fokuseras på hårvård och handväskor?
Ska bli teveserie för övrigt…
Ja typ.
Tror det kommer att bli fantastiskt svårt att översätta den serien till en TV-serie på grund av hur den är skriven. ALLT i serien skildras från en karaktärs perspektiv och ofta så får man se samma händelser från flera personers perspektiv. Det är då läsarens jobb att försöka pussla ihop vad som egentligen händer utifrån flera minns sagt färgade och opålitliga perspektiv. Det är en av de bättre grejerna i böckerna dock.
Lär inte fungera på TV.
Vad gäller serien är det verkligen att göra det svårare än vad det är. Det hade räckt med väldigt små justeringar för att lyfta den enorma besvikelsen till nöjdhet. Se tex exemplet nedan. Gör Bran till nightking så har man redan där städat upp merparten av soppan säsongen blev. Sure, Tyrion är fortfarande trasig eftersom han skulle dött mycket tidigare och blev lobotomerad istället, Jons story är lam, sjukt fail att använda så kallad plot-armor i long night osv, men det är ju inte det som gör GoT 8 så enormt världelös. Det är ju att man abrupt dödade alla intressanta storys istället för att knyta ihop dem. I huvudsak just nightking/winter och Bran.
Daenerys ark var ju helt rimligt uppbyggt – jag tror folk hade köpt det om de inte var så förbannade på att hela winter is coming var något en bullshit-gimmick, att Brans stora utrymme i serien bara var en märklig filler, osv.
https://www.youtube.com/watch?v=k7m6HP95EDM&t=4s
Om man inte orkar kolla hela, kolla från 21:00. Riktigt snyggt.
"Antagligen mycket mer pengar, men hur de ska kunna gå från vuxenfantasy till barnfilmer är oklart."
Med tanke på att säsong 8 av GoT var mer som Xena Krigarprinsessan än som säsong 1 av GoT så tror jag att de mentalt redan är där.