Dagens efterspel av valet är att det nu är fastställt att Andreas Norlén (M) blir näste talman. Cirka 59% av riksdagen kommer rösta för honom, vilket gör att regeringsbildandet kan resultera i något annat än Stefan Löfven (s). Övriga 41% är nu djupt kränkta över att en majoritet utser talmannen.
 |
| Rosenbad vill nog ringa 112. |
Sverigedemokraterna väljer alltså att stödja den så kallade Alliansens kandidat till posten som riksdagens talman, Andreas Norlén (M).
Detta har lett till att t ex Anders Ygeman (S) finner det hela “anmärkningsvärt” att en majoritet i riksdagen ska bestämma en sådan sak. Kanske beror det på att Ygeman inte lyckats boka en möteslokal i frågan?
Miljöpartiets Isabella Lövin kallar en moderat talman för ett svek mot Centerpartiets och Liberalernas väljare, eftersom SD röstar på Moderaternas talman. Jonas Sjöstedt (V) finner dock det hela väntat.
Det är en tydlig signal att SD är intresserade av att stödja en Moderatledd regering. Talmannen lägger i praktiken fram statsministerkandidaten till riksdagen, så första nomineringen till statsminister lär bli Ulf Kristersson (M). Vilket förstås snuvar Ygeman på hens återkomst till statsrådslönen.
En Alliansen-regering kommer dock vara mycket svag, då alla dess förslag kan röstas ner av socialisterna om inte SD stöder regeringens förslag. Ett sådant stöd från SD kommer alltså inte komma gratis denna gång, likt det gjorde 2010 – 2014 när Alliansen fortfarande var större än socialisterna. SD spelar således korten för att maximera sitt inflytande. Återstår att se om C hoppar av Alliansen dock.
50 kommentarer
Vad säger Annie Lööf nu, hon är tillräckligt ung för att tro att hon vet allt.
Än så länge håller Alliansen ihop. Andreas Norlén var ju Alliansens (dvs inkl L+C) gemensamma kandidat, och hur SD röstar rår man inte för. C-citet lyder: "– Det här är ett val av talman och ingenting annat. SD bestämmer själva hur de röstar."
Rimligen gäller samma resonemang regeringsbildaren, Ulf Kristersson, som kommer bli förstahandsval från talmannen.
Sen kan förstås C ogilla läget så småningom, t ex vid budgetomröstningen, men då får de gå ur regeringen vid den tidpunkten. S+V+MP måste i så fall lägga en gemensam budget som C kan tänkas rösta på, och det känns extremt osannolikt.
Problemet är nog i minst lika stor grad L, eftersom de rödgröna tillsammans med L kan fälla M, Kd, Sd.
Stalltipset är dock fortfarande att SD fäller Alliansen och C, L och SD släpper fram M och KD.
Så kan det bli. L skulle dock åka ur riksdagen vid ett sådant agerande. C kanske klarar sig kvar, men de har också 1994-1998 färskt i minnet och vet att det sällan är bra att stötta en sosseregering.
Fördelen med ditt stalltips, som jag delar, är att C och L blir passivt stödparti åt M+KD. Då slipper de svika sina löften men får ändå igenom 90% av sin politik. Det kan de leva med, samtidigt som de i retoriken kan anklaga SD (och övriga) för en för restriktiv migrationspolitik — som uppladdning till valet 2022. Det funkar.
Det är lite tragiskt att Stefan Löfvén ändå vägrade avgå trots att det blev uppenbart att hans dagar var räknade. Han får nu njuta av sitt eftermäle att vara den första statsministern som slängdes ut av riksdagen. Om de relativa styrkepositionerna mellan de tre blocken håller i sig, så kan S (men framför allt V) hållas utanför makten under mycket lång tid. Det är gott.
Japp, även om C och L går i opposition så kommer de via riksdagen hjälpa till att föra borgerlig politik eftersom regeringen är synnerligen svag.
1994 var väl Annie dibarn så frågan är vad hon kommer ihåg från den tiden…
Nu börjas det. När S känner att makten glider dem ur händerna så kommer kommentarer likt Ygemans.
Trots allehanda försök att med alla medel fuska till sig makten får de (S) nu bita i det sura äpplet vilket kan vara väldigt nyttigt – om inte annat för landet. Hoppas att de får bita flera gånger!
Ja. Varje salt tår och sur kommentar från S, V och MP är skön att skåda, när de plötsligt verkar inse att nästan 60% ogillar deras politik (plus då att förhållandet mellan S och V/MP är … komplicerat eftersom S hellre vill vara kompis med L och C).
Mandaten i riksdagen ligger där de ligger, och det vore mycket märkligt om det här skulle sluta med vänsterbudgetar. Bra!
Eftersom S och M driver samma politik kan vi konstatera att maximalt 51.9% ogillar deras politik. Och det under det orimliga antagandet att samtliga andra partier driver någon annan politik.
Mycket är gemensamt, men släpper man lös LO/S så visar avundsjukan sig förr eller senare, även om finansministrarna brukar vara duktiga på att tygla galningarna.
Löntagarfonderna får stå som exempel, eller den av avundsjuka framkallade engångsskatten på försäkringssparande på 80-talet, eller att inte kunna låta bli att höja marginalskatten på arbete (och att inte höja marginalskattegränserna enligt överenskommelsen 1990), eller att ens förespråka förmögenhetsskatt, eller att höja skatt på sparande. Allt för att klämma åt "de rika", eller framför allt "de rika" som ännu inte innehar förmögenhet utan behöver arbeta och spara för att komma dit (dvs de produktiva, som du kallar dem).
Att tyst kunna ta emot stöd från ett rent socialistiskt parti är också något unikt socialdemokratiskt, och kommer leda till fler pålagor för både de redan rika såväl som de produktiva. Det slipper man om man stänger ute S och V.
Tyvärr är borgarna inte så bra på att förverkliga sin politik (tänker mest på 2010-2014), och tyvärr vill inget block göra något vettigt åt fastighetsskatten med mera, plus att återställare till tidigare skattehöjningar verkar vara mycket svårare att få till.
T ex kan mycket väl "JSA-avtrappningen" och den förhöjda ISK-skatten säkert vara kvar under nästa regering av rent taktiska skäl — det skulle se dåligt ut att sänka skatten för de produktiva för mycket, och redan där visar det sig att det är socialdemokratiska värderingar i media och hos folket som får borgarna att agera så försiktigt.
Nåja. Vi slipper förhoppningsvis fyra år med S+V+MP i alla fall, alltid något.
Ygeman verkar vara så anmärkningsvärt obegåvad att det blir lyteskomik. Han kräver att alliansen ska förankra sitt alternativ för talman samtidigt som S & co själva ger sitt förslag utan att förankra någon annanstans.
Verkar som att hela sjuklövern har en väldigt märklig syn på demokrati, alliansen tycker och sin sida att vänstern av någon anledning inte får räkna in mandaten som VPK har. Och vänsterblocket tycker att regeringen är mest demokratisk utan de mandat som SD sitter på.
Jag hoppas att det bara är semantik i taktikspelet om hur regeringen ska bildas för det vore sorgligt om landet styrs av en obs-klass.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Håll era rasistiska uttryck i era egna filterbubblor, tack.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Inte i Olles infantila världsbild…
Malmöit?
Håll era rasistiska uttryck i era egna filterbubblor, tack.
Tror dock att S är så kåta på makten att de sparkar MP och V i baken och vänder åt höger för att få vara med och bestämma. Många sossar betraktar nog dessa tvenne partier som ett nödvändigt ont och skulle gladeligen se att de två försvann.
Det tog alltså mer än 12 dygn för medlemmarna i Diskussionsklubb-349 att diskutera sig fram till vem som skall bli ny diskussionsledare i Diskussionsklubb-349.
Majoriteten av Diskussionsklubb-349 anser därmed att man har visat handlingskraft, medan minoriteten anser att man borde fortsätta diskutera om hur man skall diskutera framöver.
Vi i röstboskapen suckar och konstaterar att oddsen för att detta skall leda till en handlingskraftig regering får anses vara minimala.
Synnerligen förväntat utfall givet förutsättningarna!
Herr Åkessons offentliggjorda ställningstaganden under dagen rörande dels talmansvalet och dels egentligen helt explicit rörande statsministervalet innebär att i praktiekn så övergår härmed den reala politiska makten i Sverige till SD och Åkesson blir, om ej till namnet så dock till gagnet, landets regereringsbildare!
Kommentarerna från företrädare från hittillsvarande regeringsunderlag förutsägbara och endast en förväntad del av föreställningen.
S går i opposition och kommer inte att agera stödparti åt kommande borgerliga regering, hur denna än må se ut, utan denna regering lämnas att av egen kraft kratsa kastanjerna ur elden visavis Herr Åkesson.
Trolig regeringskris ligger i ovannämnda scenario.
S däremot ges tillfälle att i lugn och ro formulera sin framtida politik genom två Kongresser samt att förebereda partiledarskifte i och med att Stefan Löfvén sannolikt går i pension inför valet 2022.
Som gammal gråsosse är jag inte speciellt bekymrad utan har sett liknande scenarion 1976, 1991 och 2006.
Läget är rätt likt 1991 på ett sätt ja. Annalkande möjlig finanskris, oklart parlamentariskt läge (även om det var mycket enklare med högerpopulisterna NyD), och möjliga blocköverskridande överenskommelser när krisen kommer (som 1992).
Så ser läget ut. Håller helt med ang Löfvén, han har gjort sitt och nu är det dags för en kvinna. Men det har vi varit inne på många gånger tidigare.
Frågan är om de rödgröna orkar hämta upp sitt underläge. Det krävs ganska mycket för att komma förbi de idag fientligt inställda två andra blocken!
Joakim Persson: Tack för replik!
Möjligheten till i närmaste framtid blocköverskridande överenskommelser bedömer jag för tillfället som mindre troliga … Detta sett ur det perspektiv som gives av att inte agera stödparti åt Alliansen och dels ur perspektivet att från åskådarplats beskåda ovan nämnda kratsning av kastanjer!
Huruvida vi i framtiden kommer att se tre(?) block och hur dessa kommer att gestalta sig kommer säkerligen att utkristalliseras under kommande mandatperiod.
Samt och slutligen att jag gör mina bedömningar utifrån konstaterandet att S fortfarande är ett 30%-parti … långt större än nåogt annat parti i Riksdagen … samt att den demokratiskt parlamentariska vänstern fortfarande samlar mer än 40% av väljarna.
Så därför som jag ovan sade är jag inte speciellt bekymrad!
mvh
God eftermiddag karlsson,
Det var bara några dagar sedan S bjöd in till blocköverskridande samtal, så att få något uträttat är nog ganska högt upp på agendan. För om man inte gör detta, så är det som du säger — den demokratiska vänstern samlar omkring 40% av mandaten. Det räcker inte för att regera, och med dagens tre-block-situation hjälper det inte om man har 40% eller 48%. Man måste lämna Vänsterpartiet bakom sig. Jag kan inte se hur L eller C kan acceptera samarbete med S som innebär att V är med.
Tyvärr (?) tror jag inte det kommer att hända, för man tänker nog som Ingvar Carlsson 1991 och avstår att regera för att senare komma tillbaka starkt. Smart av taktiska skäl _om_ det blir så att krisen briserar under mandatperioden. Det är bättre för S om borgarna får krishantera och S får gå in och "ta ansvar" som 1992. SD lär ju inte göra det.
Joakim Persson: Vi behöver väl knappast konfrontera rörande det speciella förhållandet mellan V och S där vi är av olika ståndpunkt rörande lämplighet men sannolikt av lika åsikt rörande bakgrund till detta förhållande.
Dock håller jag för troligt att V i en eller annan form kommer att fortsatt ha ett visst väljarstöd även i framtiden medan jag däremot mycket väl kan tänka mig att L försvinner och på sikt även KD (samt naturligtvis även MP).
Din kommentar rörande likheten med Ingvar Carlssons agerande 1991 har mycket som talar för sig. Inom parentes så har jag (internt) under gångna mandatperiod nära nog retat gallfeber på vissa mer ortodoxa partisympatisörer genom att ibland lufta tanken att det var taktiskt obetänksamt av partiet att gå i regeringsställning 2014. Och jag stöder än idag den inställningen genom att kosntatera att minst två stora händelser under mandatperioden hade inträffat oavsett vilken regering som satt men att det är alltid sittande regering som får ta hundhuvudet för inträffat.
Din avslutande formulering synes äga viss elegans!
mvh
Diskussionen ovan får mig att tänka på "du kan inte kliva ned i samma flod två gånger".
Krisen i början av 1990-talet var i hög grad drivet av inhemska faktorer (subventionspolitik som urholkade statskassan och valutan över en längre tid), men vad om det snarare blir internationella faktorer som kommer driva på nästa kris och det globalt? Hur ska man kunna beskylla de inhemska motståndarna då i fall realefterfrågan sviktar? (detta sagt med hänsyn till det enorma exportöverskottet som Sverige har och som bidrar till att staten har haft en god ekonomi)
Jag tror faktiskt inte alls att S kan hoppas på någon återupprepning av tidiga 1990-talet av de skälen ("katastrofval" 1991 avlöst av "återställarval" 1994). Utöver det har vi nu ett antal generationer ungdomar som vuxit upp utan att ha sett något av "det gamla folkhemmet" jämfört med hur det såg ut då i början av 1990-talet och som inte förknippar sossarna med något storartat. Herregud, kommunerna (och därmed skolorna) har skurit ned i princip konstant sedan dess, fråga någon ur de årskullarna och de kan berätta massor av anekdoter på olika sorters försämringar i skolan och närmaste omgivningen och det oberoende av vilka som styrt lokalt och nationellt. Och hade det inte varit för Norge hade vi haft än större ungdomsarbetslöshet i landet konstant sedan 1990-talskrisen (vad vi missat av egen ungdomlig energi här i landet kan vara värt att fundera över när sådär 50000 svenskar under 30 jobbat i Norge de senaste årtiondena).
Just ungdomskullarnas storlek tror jag är en viktig faktor till att SD inte gick framåt mer i årets val (utöver att SD gjorde ett antal strategiska misstag som skrämde bort många potentiella väljare från LO). Årskullarna som fick rösta nu föddes 1996-2000 och var extremt få (de lägsta relativa födelsetalen i svensk historia var under åren 1995-2005 någonsin faktiskt). 2014 när SD gick upp till ~13% var förstagångsväljarna födda 1992-1996 dvs de föddes i slutet av babyboomen kring sent 1980-tal/tidigt 1990-tal, 2010 när SD kom in fick de födda 1988-1992 rösta dvs de stora babyboomkullarnas förstagångsval. Det är den här demografin som utgör bulken av "SD:s svans", nätkrigarna osv.
Årets kommunalvalsresultat är faktiskt väldigt belysande och det bara jämfört med så sent som 2010 som var ett annat "katastrofval". I år fick SAP egen majoritet i tre kommuner av 290 och det i två små klassiska bruksorter och en liten övrenorrlandskommun (Grums, Munkfors, Överkalix). 2010 hade S fortfarande egen majoritet i 25 av 290 kommuner och det inklusive ganska stora kommuner som Skellefteå med drygt 80k invånare. I inget av landstingen i år gick S över 35%. Detta avspeglar sig givetvis även på riksnivån. Jag ser ingenting som kommer få denna trend att vända.
Mycket intressant, Herbert.
Ja, det är ett ganska annorlunda _nationellt_ läge just nu. Det enda som jag kan tänka mig ger sossarna taktiskt manöverutrymme är om vi får en inhemsk finanskris drivet av överbelåning och plötsligt stigande räntor. Men det känns inte så troligt, och det blir också svårt att använda det som argument för att ta över regeringsmakten, eftersom såväl S som allianspartierna själva kan sägas ha orsakat en sådan kris genom sitt agerande inom bostadspolitikens och skattepolitikens område. Men man kan alltid falla tillbaka på "under vår tid var allt bra med statsfinanserna" osv.
Jag tror S är så pass duktiga att man faktiskt kan stöpa om sig själva och den vägen på något sätt locka nya väljare. Men samtidigt försöker man också bevara sin traditionella väljarbas, och det går ju åt skogen. S läcker åt både SD och V, och frågan är om de kan komma tillbaka. Som du säger förknippar ju alla under 40 förmodligen S med Göran Persson och nedskärningar i offentlig sektor — inte minst på lokal nivå.
Intressant liten statistik det där med S och egen majoritet. Jag blev nyfiken och tog en liten titt på SCB och trenden är ju mycket intressant vad gäller kommunalvalen:
1973: S egen majoritet i 67 kommuner, under 20% i 2 kommuner
1976: S egen majoritet i 62 kommuner, under 20% i 1 kommun
1979: S egen majoritet i 74 kommuner, under 20% i 2 kommuner
1982: S egen majoritet i 99 kommuner, under 20% i 2 kommuner
1985: S egen majoritet i 73 kommuner, under 20% i 3 kommuner
1988: S egen majoritet i 63 kommuner, under 20% i 2 kommuner
1991: S egen majoritet i 30 kommuner, under 20% i 6 kommuner
1994: S egen majoritet i 82 kommuner, under 20% i 2 kommuner
1998: S egen majoritet i 10 kommuner, under 20% i 5 kommuner
2002: S egen majoritet i 26 kommuner, under 20% i 5 kommuner
2006: S egen majoritet i 23 kommuner, under 20% i 8 kommuner
2010: S egen majoritet i 24 kommuner, under 20% i 16 kommuner
2014: S egen majoritet i 10 kommuner, under 20% i 13 kommuner
2018: S egen majoritet i 3 kommuner, under 20% i 25 kommuner
Kolla särskilt väljarnas bestraffning på lokal nivå efter Perssons budgetsanering!
Jag tror vi får en Alliansregering, som sen kommer fällas av SD pga Centerns och Folkpartiets inflytande över invandringspolitiken. Sen antar jag att det blir extraval.
Stalltipset är ett nyval (extraval) i slutet av November.
Då åker MP ut med besked
Njaaaa… nu när no-go-zonernas valboskap sett att det går att personkryssa sig in via Mp så lär de nog snarare komma upp i 10% i så fall.
Men den analysen är S också kapabla att göra – så något extraval blir det inte.
Blir inget nyval. Sjuklövern är ypperligt nöjda med det nuvarande resultatet. Aldrig att de tar en sån korkad risk som att gå med på ett nyval.
Håller fast vid mitt tips att nästa statsminister heter Annie Lööf, flankerad av Tuffe Uffe och Käbbelsvetsaren.
Nä det blir Uffe+Ebba med stöd av L,C och SD. Det enda rimliga som kan fungera. Visst, Annie får kanske svälja tungan, men det är en liten eftergift för att få igenom åtminstone en del av sin politik. Och Majoren ler i mjugg. Redo att böja sig långt över katedern när rottingen åker fram.
Nyval tar minst tre månader att organisera (nya vallängder ska upprättas, tryckeri ska vinna upphandling och trycka upp x antal valsedlar, valförrättare rekryteras och utbildas av kommunerna osv).
Blir det nyval blir det senast i samband med Europaparlamentsvalet nästa år, annars blir man illa tvungna att hitta en form för samarbete till 2022. För att komma tillbaka till 1970-talet och folkhemsnostalgin kommer Löfvén/SAP släppa fram någon sorts Ullsten för att slippa driva valrörelse onödigt förtidigt.
Hehe..och ett sånt agerande startar genast paranoian hos de med dåligt samvete:
"Sånt här händer inte av sig själv. Vad har SD fått i utbyte för att rösta på moderaternas talmanskandidat? Löfte om direkt och avgörande inflytande över en framtida Alliansregering? https://t.co/vCHVyQZn5Z
— Morgan Johansson (@johanssonmorgan) September 22, 2018"
Kalle7: Paranoia? … Inte på långa vägar! … Snarare en högst trovärdig analys från Morgan Johansson och om så inte skulle vara fallet som säges så ett bevis på SD´s totala politiska oduglighet!
Han förutsätter fulspel (Bara för att S alltid håller på med sådant) och kan inte föreställa sig att det bara är en gest avsedd att ge bättre fäste inför framtiden.
Fällandet kommer säker om det behövs, längre fram.
Kalle7: "Gest"? …. check utskriven in blanco med andra ord? … I sådant fall konstateras total politisk oduglighet!
Ibland måste man GE något för att få något. Man måste börja med att vara den som ger.
Inte bara få, få och ha, som ni Socialister är så vana vid.
Men oroa sig inte, det kommer antagligen inte att fungera ändå, det ligger för mycket i att inte samarbeta med SD. Jag personligen tror ju att de (S+M+C+L+MP+V) redan är överens om hur det ska se ut bakom kulisserna, det vi ser är bara en show för att inte reta upp väljarna, lösningen måste se ut att ha blivit framfödd under svåra kval.
Det blir en version på "DÖ" i 4 år till, blocköverskridande samverkan.
4 år till med riktning nedåt.
En professor har kommit fram till exakt samma slutsats som jag skrev.
"Statsvetarprofessorn Tommy Möller menar att SD inte kommer att kräva något i gengäld för stöttningen av Andreas Norlén.
– Man bjuder på det här och hoppas få betalt längre fram när man pratar politik, när det gäller vilken politik en Alliansregering ska föra, förklarar Tommy Möller för TT"
expressen.se/nyheter/val-2018/statsvetare-sds-beslut-en-signal-till-moderaterna/
SD kan bjuda storstilat nu för att de vet att de kan stoppa i stort sett vad de vill, när som helst, sen. Machiavelli kunde inte ha gjort det bättre. Åkesson blir de facto statsminister medan Uffe utför slavgörat.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Krävs kanske lite tid till, men sedan tror jag att M+KD+SD kommer att samsas. Ev får nån som lovat dyrt o heligt att det inte ska ske avgå så att showen kan go on.
Det är ingenting nytt men vår riksdag är ju helt sjuk. VARFÖR TAR MAN INTE CHANSEN ATT GENOMDRIVA DEN POLITIK MAN SAGT TILL SINA VÄLJARE ATT MAN VILL FÖRA? (ja, jag vill skrika detta i örat på Kristersson och co).
Jag skiter fullständigt i vilka av riksdagens ledamöter som trycker på röstningsknappen, bara besluten som fattas är de rätta.
Hittills har väl alla agerat på det sätt som de sa att de skulle agera. SD lovade att rösta bort Löfven så det är naturligt för dem att nu stödja Norlén.
Nu är det snart dags för C att bekänna färg. Är det beredda åt ingå i en regering som kräver stöd av SD? Eller går de i opposition? Chansen att få med sig M och S i en bred koalition är nog mycket liten.
Skulle talmannen vilja testa en Alliansregering så fälls den ju av SD om inte C vänder 180 grader i migfrågan. Då återstår bara M och KD i en egen regering.
Vilket borde vara självklart, men det har blivit en lekstuga med tonårsdrama i riksdagen. Det du beskriver är hur professionella och ansvarsfulla människor agerar. Frågan är hur kommer det sig att politiker beter sig som tonårsungar?
Detta fenomen finns liknande i många andra västländer liksom USA, Tyskland och Frankrike. Men finns inte i någon större utsträckning i ex Norge, Danmark, Island och Finland. Detta fenomen fanns inte heller i större utsträckning i Sverige för 20 år sedan och bakåt.
Min teori är att media har en stor del med detta politiska klimat, för att skapa så mycket skandaler och klick för att sälja mer. Samt det finns en stor andel vänsteraktivister i media, som inte är objektiva i sin rapporting. Därför har politiken blivit otroligt polariserad och oprofessionell. Vad tror ni?
Ja det är väl uppenbart att borgerligheten har dansat efter medias pipa i många år och att vänstern har allt att vinna på att brunmåla SD så mycket som det bara är möjligt. Om SD blir ett regeringsunderlag till borgerligheten så blir det ju mycket svårt för att S att ta makten.
Centern kommer att rösta på Ms talmanskandidat. De påstår att det är ett okontroversiellt val. Jag ser det som en första spik i allianGsens kista.
Kan bli lika bittert i slutändan för allianGsen som MUF-kongressen på Hotell Lappland i Lycksele 1992 blev för gammelmoderaterna.
Alliansen har ju ett demokratibrott (DÖ) att försöka plasta över, så nu får de väl för syns skull försöka agera utifrån den anti-socialistiska majoritetens utgångspunkt ett tag.