Som hämtat ur min roman Höstsol har en läsare nu blivit krigsplacerad som värnpliktig. Vederbörande gjorde sin värnpliktsutbildning för 20 år sedan på fordon som inte längre finns inom försvarsmakten.
Pansarbandvagn 401, i Ryssland känd som MT-LB. |
I min roman Höstsol finns det en värnpliktsplacerad man i medelåldern, som är krigsplacerad som ställföreträdande plutonchef på ett stridsvagnskompani med stridsvagn 122. Han var utbildad som värnpliktig sista året på stridsvagn S, men hade ändå använts för att fylla ut rollorna på ett tidvis tjänstgörande kompani.
Detta kanske låter som fiktion, men det är mycket nära verkligheten.
En läsare meddelar nu att vederbörande 20 år efter sin värnpliktsutbildning 1998 blivit krigsplacerad igen. För tjugo år sedan utbildades han till ställföreträdande plutonchef på mekskytte utrustade med pansarbandvagn 401, och har värnpliktig fänriks rang efter dåtida 15 månaders värnpliktsutbildning och kadettskola, allt med den tidens slavlöner och arbetstider dygnet runt utan extra ersättning.
Läsaren nämner förstås inte som vad, var eller med vilken beredskap och mobiliseringskoder vederbörande är krigsplacerad som, utan det får man gissa själv. Man kan dock konstatera att den olycksdrabbade pansarbandvagn 401 inte finns i Försvarsmakten längre. Mekskytte/pansarskytte använder idag stridsfordon 9040 och att mekskyttes strid idag i mycket ser helt annorlunda ut än på pansarbandvagn 401:s och pansarbandvagn 302:s tid, förutom de enorma tekniska skillnaderna mot stridsfordon 9040.
Stridsfordon 9040 |
Personen känner sig måttligt motiverad efter hörselskador1. och köldskador i en utbildning där hot om fängelse var alternativet och avlöningen var ett skämt, förutom att utbildningen och träningen uppenbarligen är grovt inaktuell, för att inte tala om åldern.
Det är också enormt godtyckligt vilka för länge sedan värnpliktsutbildade som till synes slumpvis nu krigsplaceras. Det handlar om kanske procent eller rent av promille av tidigare värnpliktiga som väljs ut, vilket gör det rejält orättvist. Ska man dessutom vara befäl, ledare, chef och föregångsman i en pluton kanske man också vill vara bäst på den utrustning man är krigsplacerad på?
Men nu är det alltså hot om fängelse om vederbörande i egenskap av förälder inte inställer sig på kommande repövningar. Trots allt repövar vi nu. Ett antal fall har gått till åtal med fängelse som straff efter bland annat Aurora, pga brist på inställelse.
2016 nämnde jag ett annat exempel där en 47-åring utbildad tidigt 90-tal krigsplacerats.
Man kan gissa att krigsplaceringen av värnpliktiga fänrikar som inte varit klädda i grönt på 20+ år beror på den allt mer akuta officersbristen. Nyrekryteringen av officerare räcker helt enkelt inte till, utan istället tar man till otränade 40-åringar från det gamla invasionsförsvarets sista år. Därmed är inte sagt att dessa inte när det smäller kan göra ett mycket bra jobb – det är först när skrotet börjar flyga som man får facit – men är detta det bästa alternativet Pliktverket kan hitta för att fylla rullorna på pappret så står det inget vidare till.
Ja, det är lätt för dig som inte är krigsplacerad mot din vilja i familjeåldern 40+ att säga “gör din plikt och sluta gnäll”. Kom ihåg att man inte får full ersättning för inkomstbortfallet heller, för att inte tala om vilka familjeproblem repövningar kan orsaka.
Sveriges yrkesbaserade GSS/K och även GSS/T-försvar har de vassaste och mest dugliga, bäst utbildade och kompetenta svenska soldaterna någonsin. Hur tror du det känns att placeras som chef över dessa utan att ha hållit i ett vapen på 20 år?
Pbv 401 visar rumpan. |
1. På 90-talet fanns inga aktiva hörselkåpor åt värnpliktiga, åtminstone inte 1991-92 när jag gjorde lumpen. För min del blev min hörsel aldrig den samma igen och jag har även en återkommande nervskada efter baskerprovets åtta mil, som gör att armarna domnar bort vid tung packning utan avbärarbälte (fanns inga avbärarbälten i tilldelad personlig materiel på den tiden). Då hade jag ändå varit försiktig med hörselskydd under hela utbildningen. Men det krävs bara ett misstag. Mitt kom näst sista veckan på slutövningens skarpskjutningsmoment, där jag fick befäl över både pansarskyttekompaniets och stridsvagnskompaniets stab- och trossplutoner och stridstrossar. Av någon anledning kände inte någon av yrkesofficerarna för att leda sina plutoner i skarpskjutning, utan dumpade det på mig som värnpliktig ställföreträdande plutonchef. Kanske ett sätt att kunna ducka ansvar om något gick åt helvete? Verkar rimligt med tanke på att vi nog inte hade ens fått fyra timmars sömn den natten. Jag hade upprättat sambandsplats för bataljons vägmarsch och sovit cirka en timme och anmälde avvikande åsikt att jag skulle leda skarpskjutningen med de två plutonerna till kompanichefen, som drog kortet “vägrar du order och att lyfta vapen?”. Så det var bara att skita i säkerheten och gilla läget. Iaf så hade jag av mig hörselskydden under ordergivning och gruppering, för att uppfatta alla klartecken och övriga återkopplingar från underställda 50+ man. Sedan dök fiendens pappfigurer upp i sina fjärrstyrda Saab-mål och jag beordrade samtidigt eldöppnande. Vilket skedde med ca 50+ automatkarbiner och två kulsprutor (en vi lånat på pansarskyttes stridstross, samt kulsprutan på stridsvagnskompaniets bärgningsbandvagn), med mig själv som befäl ganska exakt i mitten av stridsställningen. Fast jag hade inte på mig hörselskydden. Smärtan sitter i länge kan jag säga, men jag ska vara tacksam, för jag fick iaf inte tinnitus. Och inga permanenta köldskador, då vi inte hamnade i Norrland.
50 kommentarer
Samma här. Nedsatt hörsel (höga frekvenser) på höger öra pga p-skott utan hörselkåpa en övning efter minimalt med sömn. Ingen ersättning såklart.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Martin/HMG, du saknar uppehållstillstånd på bloggen. Du är inte välkommen här ditt rysstroll och fosterlandsförrädare. Du är utvisad. Gör som utvisade och lämna för att aldrig komma tillbaka.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Vi noterar alltså att Martin stödjer att utvisade stannar kvar i Sverige.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
@Cornu
Funkar inte skriptet eller vad det var som du skaffade för att blockera folk, eller det var bara placebo?
Ahaa..du vill att han ska bli arg och skriva något HMF eller annat åtalbart..
Nej, skriptet är sönder. Google hade sönder sitt API, så nu fungerar inte roboten.
Låg inne 97/98 i boden och då var det krav på hörselproppar under telehjälmarna i Strf90 pga bullret.
Är det vad man kallar radikalisering Martin? När du inte längre håller med om vad din regering tycker, och i förlängningen vad dina medsvenskar tycker eftersom de röstat fram regeringen.
Jag är böjd att hålla med dig Martin. Jag undrar om vi har något värt för mig att rädda. Jag känner inte igen mig i mitt "eget" land. Radikalisering?
Vad saknar du?
Sverige?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Det räckte med att komma till en repövning sex år efter grundutbildningen för att värnpliktiga befäl hade ruttnat på sitt val av tjänst. Medan vi meniga (självvalt av mig*) ryckte in senare och åkte hem tidigare fick befälen ligga inne längre tid och med ett större ansvar. Det var ett kompanibefäl som formligen skrek ut sin frustation att han inte engagerar sig det minsta i övningen. Han var så förbannat trött på detta. Det kanske var kul och häftigt att vara befäl som 19 åring efter skolan men knappast som familjefar med villa och eget företag. Jag log i mjugg.
* Minns precis hur jag satt hos mönstringsförrättaren och blev uttagen till PB. -Hur länge ligger man inne då, frågade jag. 10 månader svarade han. Jag vill ligga inne kortast möjligaste tid, sa jag. Då blir du menig, sa han. Ja, sa jag och kom undan med sju och en halv månad. I praktiken sju. Ångrar det inte alls. Dels för tiden, dels för att slippa ansvar och i efterhand konstaterade jag även att det bara hade varit pinsamt med ett befäl som skulle haft sämre kondis än sina beväringar.
Mina utbildningsbefäl kom en dag fram till mig och sa att de sett i sina papper att jag hade befälsbehörighet från mönstringen. Det var klart att de undrade eftersom jag hade så lätt för att lära, fatta och nästan alltid hade alla rätt på teoriproven. De var inte vana vid meniga som presterade så. När jag fick mina vitsord vid muck sa min löjtnant till mig att jag fick de högsta betyg han givit en menig någon gång.
Tror du ens på det där själv? Att "ingen" menig fått så goda betyg som just du?
Ingen anledning att tvivla på min löjtnant. Men han hade kanske inte haft så många utbildningsomgångar före oss.
Jag är mig veterligen fortfarande krigsplacerad på ett fartyg. Ett fartyg som sålts och huggits upp…
Hur som, mängden skador och olyckor som hände under tiden i det militära var riktigt illa, men mest skrämmande var nog acceptansen. Att någon drunknade under en övning, att en båt blev överkörd eller att någon kom i vägen vid skarpskjutning var "sådant som hände".
Jag får intrycket av att professionaliseringen av försvaret gjort mycket för att minska risktagandet.
Jag avbröt en övning då det stamanställda befälet tyckte att vi skulle springa framåt 20-30 meter med skarpladdade k-pistar i händerna för att sedan kasta oss på marken och skjuta prick. Kunde kanske gått med på det om alla sprang fint på en linje och höll vapnen riktade framåt eller uppåt, men nu snackar vi dåligt utbildade malajer som inte ville vara där egentligen.
Han gillade inte mig efter det. Hm.. han gillade inte mig före det heller.
Felet du gjorde var att låta dig placeras bland dåligt utbildade malajer.
Jag ville vara där, rena semestern i jämförelse med vad de andra råkade ut för.
Dom gjorde även andra misstag, de satte mig i vakten som ska sköta bommen på "köksingången" till kasernområdet, i normalfallet så stod bommen uppfälld hela dagen och den som skulle vakta satt i sin kur och läste porrtidningar.
Jag däremot fällde bommen och stoppade alla bilar som kom den vägen, hantverkare och befäl. Alla kom försent den morgonen, högsta hönset för blev väldigt irriterad och sa: Du ser väl vem jag är? -Nej, hur ska jag veta det? Legitimation, tack.
Varannan person gav mig beröm och tyckte det var bra att någon skötte det ordentligt,
varannan skällde ut mig, men jag slapp sitta där.
Angående att vara chef över dem som är bättre kunniga på utrustning så ser jag inga problem alls. En bra ledare behöver ingalunda vara bättre på själva hantverket än dem han leder. Ledaren behöver vara bra på att leda. Månne kan någon ha jobbat 20 år i civil tjänst som ledare och därmed vara mycket duktig på att leda. Att vederbörande sen inte är motiverad är en sak, det är inte bra. Men i övrigt ser jag inga som helst problem. Bra om man kunde kolla motivationen före krigsplaceringen dock.
Beror helt på vilken befattning du leder från. Hade aldrig velat ha en vagnchef över mig som inte har suttit i vagnen tidigare, hur duktig han än är på att leda civilt. Saker förändras så otroligt fort idag inom försvaret att det ofta kommer ut nya reglementen och styrningar. Men jag kan ha fel.. Många befäl är inkompetenta men stiger ändå i graderna även idag! ��
Vi har ju numera 9000+ "jymnasister"…
Kan inte dessa göra en insats som tack ?
De om några borde vara taggade att försvara detta land.
Folket långtbortistan har varit invaderade många ggr men aldrig besegrade, skulle kanske tillföra ngt vi inte vet men som dom vet?
Med risk för att dom försvarar det som ”sitt” eget land, där vi inte hör hemma
Till min stora glädje såg jag vårt försvar öva vid en förbisegling av lådna i Stockholms skärgård.
Två stridsbåtar pepprade loss mot land.
Senare sågs en kustkorvett norr om abborrkroken.
Detta är en synnerligen en unik upplevelse.
Det är många gånger vanligare att se havsörn och säl.
Kul!
Såg en rote JAS flyga över här för ett tag sedan. Ses inte för ofta. På 60- 70-talet hände det flera gånger i veckan. Fast inte JAS då förstås.
Hamnade själv i skottlinjen framför en KSP58 när vi övade strid i bebyggelse….i en betongkällare. Det var en skräckblandad upplevelse som satt i en stund kan jag säga.
Mm, har liknande minnen från Mästocka. Sånt klanteri är en av de få saker som kan få mig riktigt förbannad.
En skarpskjutande ksp?
Redan på det uråldriga 1960-talet delades glasfibervadd rutinmässigt ut för att stoppas i öronen som ljuddämpare vid skjutning och liknande. Vid repetitionsövningarna vid den tiden såg man hela spektrumet på engagemang och pliktkänsla, med en övervikt åt det positiva hållet för dem som hunnit bli säg 28+, bildat familj och etablerat sig i yrkeslivet. Den civila kompetensen och dess användbarhet var stundtals slående. Under sju KFÖ/GKÖ och fyra SÖB han man se en del.
Öronproppar i all ära men vad hjälpte det när Pv-pjäsen såg ut som en maskros efter skott kommer!
Repmånad !!
https://www.youtube.com/watch?v=V-PxParyXq4
Kan även konstatera att man nu krigsplacerar några av de reservofficerare som man sparkade av politiska skäl, när vi vägrade skriva på Afganistan-kontrakten 2013-14.
Oklart om man återfår sin officersgrad eller ej.
Samma för mig, gjorde vpl som grpch på grk m/41D 2000-2001. I våras krigsplacerades jag för första gången. Hoppas dom har tänkt sig nåt administrativt för mig om kriget kommer.
När jag var liten fick de flesta välja, men inte jag. Efter mycket (mycket!) möda lyckades jag slippa ändå, och huvudresonemanget bakom detta långa stretande var att förbli så ointressant som möjligt att kalla in.
Som ett slags pojke -> man-äventyr skulle jag gärna gjort lumpen. Tyvärr är jag inte intresserad av krig, inte speciellt intresserad av att ta godtyckliga geografiska ställningar tack vare födselort och till skillnad från många faktiskt inte ens intresserad av skjutvapen, oavsett kontext.
Skulle vara Elon Musks eldkastare då, den ser lagom ut.
Tyvärr bryr sig ibland inte kriget om vem som är intresserad av att bli inblandad och inte.
Lars, vad hade du för befattning under din värnplikt?
För mig som soldat i dagens Försvar låter det helt otroligt att säkerheten var så kass förr. I dag är säkerhet verkligen bra. Det enda som brister är vår utrustning som ibland är undermålig.
Märkligt också att folk krigsplaceras efter så lång tid. Jag undrar hur de tänkte där. Är det inte egentligen 10 år efter utbildning/anställning som man är krigsplacerad?
Gissar att placeringarna är till förbandsreserven. Kanske andra regler.
Jag kan ev. bidra till desinformation nu, då jag inte kollar upp i sak, men jag vill nästan påstå att lagen kräver att man tjänstgjort inom 10 år från senaste krigsplacering för att gälla. 20 år vore således ett lagbrott. Nu kan jag ha frl hör, men har trots allt jobbat tio år för kronan och gjort pojkar av män.
Fast alltså, av egen erfarenhet så kan man ju skrivas ut efter t ex 11,5 år och sånt där, så det verkar inte direkt vara nån skarp gräns.
Ja, man tar sig för pannan. Men eftersom FM har sina mål, men inte fått sina medel av politikerna så kommer en massa underliga saker hända på papperet. Vem vet, snart kanske vi har 3 brigader på papperet, men kanske inte så mycket material till två av dem. En enda brigad har ca 8 bataljoner och ca 5 fristående kompanier. Det kräver då ca 10 majorer i staben och 10 övlt/ majorer i linjen = 20 majorer samt 10 kaptener som stf (helst lite erfarna). Sen tillkommer kaptener i staben per bataljon = 5 kaptener i stab och 5 kaptener som kompanichefer per bataljon = 10 kaptener per bataljon + 10 till i de fristående kompanierna = 90 kaptener (med truppföringserfarenhet). Tillkommer löjtnaner och fänrikar som stf, plutonchefer och artledare. Ca 10 per kompch Kapten om stf plutch är en fänrik. Det ger oss ca 40 kompch som har ca 4 plutoner per kompani = 40 * 8 = 320 löjtnanter och fänrikar (minst). Dessa 450 befäl skall leda en brigad på 6000 man. Hmmmm, tre brigader kräver minst 1450 unga, driva, utbildade befäl totalt. Sen är det väl en omsättning på 10 % per år. Säg att det krävs 1700 befäl i linjeförbanden för att driva runt 3 brigader och ca 100-150 nya befäl per år, löpande. Jag är inte förvånad om man börjat krigsplacera vpl fänrikar igen…… det som händer är faktiskt lite humor. Om man nu inte skulle tvingas kriga skarpt. Då blir det bara sorgligt.
Gissar att allt fler känner ungefär såhär numera 😀
https://youtu.be/Sgr9Lp9D0JU?t=5m24s
De får väl sänka kraven (som de gjorde i polisskolan för att få fler poliser) 😀 Eller så kan de ju hyra in lågavlönade ryska officerare som tröttnat på Putin.
Gå med i Hemvärnet, där är jag krigsplacerad (50år).
Hemvärnet.se
Hemvärnet har på papperet bevakningsuppgifter. När det smäller så kommer de brigader som finns samlas kring Stockholm. Resten av landet skall Hemvärnet försvara, med allt det innebär. Utrustningen är för dålig, ledningen för oerfaren och uppgifterna för oklara. Man säger en sak, men verkligheten blir någon annan.
Här i staden visar hemvärnet upp sig, utställning i tält typ, på nationaldagen varje år. Det är stort intresse faktiskt. Till och med Lottakår finns kvar. De har fordon från 70 talet men menar att det är bra, ingen elektronik som kan krångla.
Är 53 år. Gjorde GU/ROK 84-86. Blev återigen krigplanerad vid nyår. Ser inga problem med det. Tackar för förtroendet.