Traditionella medier har nu uppmärksammat flera potentiella tragedianekdoter, där folk köpt en lägenhet utan att sälja den tidigare först och nu står med potentiella miljonförluster oavsett vad de gör. Enda rådet nu är att sälja före man köper nytt, men det räddar inte de som redan skrivit på för köp.
 |
| Dålig stämning över Stockholm. OBS: Arkivbild, skildrar inte läget just nu. |
Jag har dragit mig för att uppmärksamma fallen, då det inte finns någon anledning att frossa i andras olycka, oavsett hur mycket man har varnat för detta. Syftet med att skriva om bostadsbubblan är att hindra problem för individer och samhället, inte att få rätt. Förhoppningsvis torskar åtminstone inte mina bloggläsare dit.
Aftonbladet har haft en artikel om en person som köpt en ny bostad innan den gamla såldes och inte får sin gamla såld till beräknat pris och alltså måste trolla fram hundratusentals kronor i mellanskillnad. Uppenbarligen är personen maxbelånad, för annars kunde vederbörande bara ökat lånet på den nya bostaden efter att ha sålt den gamla.
Idag uppmärksammar Sveriges Radio ett annat fall, där det nu till slut kommit in ett bud på den gamla lägenheten, men 700 000 kronor lägre än beräknat. Och tydligen handlar det om maxbelåning på nya bostaden också, eftersom det inte går att låna 700 000 till på den nya.
Till saken hör att om man drar sig ur ett köp så blir man skyldig att betala mellanskillnaden om en ny affär genomförs till lägre pris.
Varifrån en normal person ska få 700 000 kronor, när priset på den befintliga lägenheten fallit och man inte kan ta mer lån lämnas som en övning åt Kronofogden.
Kort sagt måste man nu sälja sin lägenhet innan man köper en ny. Detta gör förstås flyttkedjorna ännu långsammare och minst dubblar tiden för att genomföra en flytt.
Jag har en del läsaranekdoter också, t ex läsaren som till slut fick sålt lägenheten till 2014 års priser, men åtminstone utan förlust.
Så kan det se ut. Stor risk för personliga ekonomiska tragedier, och då har prisnedgången än så länge varit ganska måttlig. Vänta bara till paniken drar igång på allvar.
Jag upprepar tidigare råd – ska du äga en bostad ska det inte vara en tillfällig lösning då du kan bli sittande i den länge när priserna vänder nedåt. Tillfälliga lösningar ska hyras, om det så är i andra hand, inte köpas.
Än så länge är allt på anekdotnivå och det återstår att se när det blir ett systemproblem. Om det blir det. Men alltid när en bubbla brister så torskar de med dålig timing dit.
111 kommentarer
Fast jag förstår inte detta riktigt?
Står man i den situationen, skriver man väl in ett förbehåll i köpeavtalet, att den gamla lägenheten, skall säljas, innan köpet genomförs.
Finns nog alltid en deadline.
Försökte mig på det när jag bytte bostad för några år sedan, helt omöjligt att få med säljaren på ett sådant förbehåll…
Ankedoten från aftonbladet refererar till nyprod som teckades för något/några år sedan. Då var det upp,upp,upp som gällde. Numera riskerar sådana klausuler ställa till det rejält för rörligheten på marknaden.
Fast är det inte fortfarande en bedrift att lyckas gå back på en man ägt några år och ett kontrakt skrivet för något år sedan…
@Dan. Man kanske inte går back. Men med en lägre vinst än beräknat kanske man inte får ihop tillräcklig kontantinsats för att genomföra det köp man förbundit sig till.
När jag ville göra det så sa mäklaren bara: så skriver man inte längre.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag känner en person i liknande sits. Hon hade köpt hus innan prisnedgången och skulle sälja lägenheten i Stockholms innerstad nu för att finansiera det hela. Blev ett hål i kalkylen på en halv miljon. Som tur var kunde föräldrarna hjälpa till.
Föräldrarna kan alltid hjälpa till oavsett bostadspriset går upp eller ner.
Det där med att sälja sin lägenhet först kan också vara extremt påfrestande/riskabelt.
Bor i min tredje bostad (villa) och det gick till så här:
Första lägenheten, en etta, var obelånad så det var inga problem att få lånelöfte på 100% av den nya lägenhetens pris och en handskakning om att jag skulle lösa större delen av lånet när jag sålde ettan vilket banken trodde skulle gå fort. Jo, det gick fort och jag fick bra betalt.
Andra lägenheten, en trea, såldes INNAN jag hittat en ny bostad. Den sålde ännu snabbare och jag fick ännu bättre betalt men de ville ha tillträde redan om 2 månader. PANIK!
Vi kollade på hus och hyresrätter som backup och som super-backup pratade vi om att flytta in hos päronen temporärt.
Som tur väl hittade vi ett hus vi gillade och verkade bra och det hade legat ute ett tag så det gick både att pruta på och få tillträde till på en vecka. Men det var inte kul att inte veta.
Emottager gärna en instruktion hur man säljer innan man köper en ny bostad utan att skaffa hyresrätt som mellansteg.
Finns ingen annan lösning än att bo tillfälligt i andra hand eller hos släkt och vänner om tidplanen inte håller.
Var glad istället glad över lyckad försäljning.
Herregud vad folk har blivit bortskämda!!
Ja, nu har jag ju turen att varken jag eller frugan är kräsna – man hör ju om de som letar hus i flera år.
Som nämnts, detta är väl ett vanligast problem om man som barnfamilj ska flytta från lägenhet till villa. Man får ju sälja först om man är orolig för marknaden, och under tiden bo tillfälligt hos antingen vänner eller familj. Kanske inte det roligaste, men det handlar inte om särskilt lång tid för de flesta. Man får magasinera möblemanget och tränga ihop sig.
Tyvärr finns inte något annan möjlighet än att öka tiden mellan köp (kontraktskrivande) och tillträde, alternativt att man har en klausul som reglerar händelsen att man själv måste få sålt, alternativt en förstående bank eller eget kapital.
Spara först och köp sen. 🙂
@AGGE Det är just den tjänsten spekulationsköparna av nybyggen tillhandahåller. De tecknar sig för lägenheter de aldrig tänkt flytta in i och kan sälja dem direkt för inflyttning när bygget är klart efter några år. På så vis ökar "likviditeten" på marknaden och det är mycket enklare att flytta.
@Mnils Ja, det fyller absolut en funktion. Spekulationen ökar likviditeten och det är isolerat bra. Dock problematiskt om de inte har kreditvärdighet att täcka förluster, då får man en systemrisk. Bostadsutvecklarna borde granska detta när de säljer lägenheter "på termin".
Så sant Learch, att spekulera med lånade pengar är bara korkat. Ett sådant beteende kan i längden bara sluta på ett sätt.
Kommer antagligen snart att kunna svara på hur det går till. Sålde huset i början av november, köparna skulle haft tillträde i mars. Men har inte fått lgh såld. Så nu är tillträdet framflyttat till maj istället.
Planen är att hyra något i andrahand. Många som inte fått sålt, verkar hoppas på att marknaden ska vända och hyr ut tills det ”vänder” igen. Det kan bli lite omständigt och dyrt vill jag medge. Men jag står på den sidan som tror på en fallande marknad och tänker inte gå in i den förens den känns stabil på en skälig nivå.
Det är olagligt att hyra ut hela lägenhet till något för tillfälligt bo endast 1 månad. Föreningen ska säga Nej.
Det är fördelen med ägarlägenheter. Du är själv ägare och kan själv hyra ut, till Air-BNB om du vill och det finns inte någon jobbig förening.
Helt overkligt att folk inte fattar vilken stor fördel det är med ägarlägenhet jämfört med sönderlånade BRF:er med motsträviga amatörer i styrelserna.
Jepp, ägarlägenheter är bättre på alla punkter.
Du har dock en samfällighet i fastigheten som faktiskt kan säga nej till just sådant som AirBnB-verksamhet, om de skulle känna för det, så i ägarlägenheter gäller det att ha koll på samfällighetens stadgar. Normalt sett funkar det men det finns ingen garanti. Har hänt mig en gång faktiskt att en ägarlägenhet som hyrts ut på AirBnB dragits tillbaka för att samfälligheten inte längre tillåtit verksamheten.
Hellre en sönderlånad förening med amatörer i styrelsen än en sönderlånad samfällighet med amatörer i styrelsen…
Det finns ju ingen anledning att tro att en samfällighet rent magiskt skulle skötas bättre.
zte test: Inte för att ditt påhopp har något med Pärs inlägg att göra överhuvudtaget, men nej, det är verkligen inte olagligt att hyra ut sin lägenhet i en månad, särskilt inte eftersom "svårt att sälja" räknas (till och med innan "beaktansvärda" ströks) som giltigt skäl för andrahandsuthyrning, och det är alltså snarare olagligt för föreningen att förvägra dig den rätten…
Och AGGE: bara för att du har en ägarlägenhet så betyder du inte att du slipper en förening som förvaltar allt utanför din lägenhet – och kan ta banklån för att finansiera det. Skillnaden mot BRF är i praktiken liten, den enda praktiska fråga där det faktiskt skiljer är den om andrahandsuthyrning.
Inbland undrar jag om zte test är ett troll? Alt kan han inte uttrycka sig.
Klämmer in kommentarer som inte har med saken att göra och hittar på saker för att prata upp priserna i eget intresse.
Btw: En vän till mig har hyrt ut sin hyresrätt i andrahand i 1.5 år. 1500 kr/mån mer i fickan (möblerad).
Marknaden för tillfälliga boenden i villavagnar i s.k "trailer-parks" kanske boomar ?
Tack kommunistiska bostadskö som gör det VÄLDIGT enkelt för folk som vill ha något tillfälligt i ca 1 – 2 år så att man kan tänka klart när man ska sälja alternativt köpa ett nytt boende.
Tack underbara politiker för att ny har skapat världens bästa bostadsmarknad med världens bästa hyresbestånd.
Som mam sår får man skörda kan jag konstatera. Och sått har man gjort när det varit val och det är detta som nu skördas. Det är inte synd om någon. Bara rätt åt dem.
Det är bra att lära sig ekonomiska läxor, men det är lite tråkigt när ens första läxa innebär att man drar på sig livslånga skulder på hundratusentals, kanske miljontals kronor. Man kan vara i trettioårsåldern idag och aldrig upplevt en fallande bostadsmarknad. Då är det inte så konstigt att man saknar riskmedetande. Att man behöver en liten läxa håller jag med om, men den skulle ha kommit långt tidigare, och handlar om mindre sumor.
Du kan förståss tycka att dessa människor borde vetat vad de gav sig in i, och att det inte är mer än rätt att de får en näsbränna. Men jag lovar att det finns människor i din närhet som kommer råka illa ut, och jag undrar om du inte kommer känna annorlunda då. Man behöver inte se ner och förakta all mänsklig svaghet, det leder sällan till något bra för en själv.
De som råkar illa ut har bara sig själva att skylla. Att skylla på att man är 30 år hjälper inte. Det har aldrig varit enklare att skaffa sig information än vad det är nu och att ta reda på vart Sverige varit på väg länge kan alla göra. Dessutom upprepar sig historien, men mångfalt värre den här gången, som alla börjar förstå nu.
Jag har inte sagt emot att man har ansvar för sitt eget liv, och jag tycker inte heller man ska skylla på att man är 30. Jag försökte förklara för dig att jag, och många med mig, kan känna ett visst medlidande med människor som fattat vad som visat sig i efterhand vara dåliga ekonomiska beslut.
Man kan ha empati med människor, även om man anser att de gjort förkastliga val i livet. Det är också nyttigt att förstå andra människor, även om man inte håller med dem. Det brukar också göra att man uppfattas som mer sympatisk, och har lättare att nå fram till människor. Gör man klart för omvärlden att man själv sitter inne med den enda sanningen, och att det borde vara uppenbart för alla att man har rätt, då uppfattas man bara som arrogant.
Man ska absolut inte tycka synd om människor som på ett arrogant sätt tagit stora risker med sin ekonomi, de tar ansvar för sina handlingar själva, ingen annan. Folk som dessutom skrutit om hur stora vinster de gjort på sina bostäder kan gott få mer än en näsbränna för min del. Jag kan inte ens minnas hur många gånger man blivit nonchalerad när man påpekat att bostadspriser faktiskt kan gå ned (nominellt eller realt).
Jag vänder mig inte emot att de får ta ansvar för sina handlingar. Det jag ställer mig frågande till är att man finner ett nöje i att säga "rätt åt dem". Det verkar bara bittert, och ärligt talat ganska osympatiskt. Men om det gör dig lycklig så har du all rätt i världen att göra det.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ger man sig in i pyramidspel som bygger på politikerlöften om superkonjunkturer byggda på att låta 100000-tals bidragstagare bosätta sig i landet får man ingen empati från mig.
Och ja, det gör mig bitter att man har låtit Sverige förfalla och slösar bort våra skattepengar på meningslösheter av alla de slag.
Mongo: Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv. Att lita på dagens politiska "a la minute" – politik är definitivt inte att förorda. Man får skylla sig själv, ta sitt eget ansvar och konsekvenserna av sitt handlande.
Jag tycker det inte är så förenklat. Vad är samhällets ansvar för den uppkomna situationen? Varför tilläts bankerna att lättvindlig utlåning där de låter ungdomar ta den ekonomiska risken för bankens egen affär?
Vad har det funnits för alternativ för en 30-åring de senaste 10-15 åren? Det är lätt att sitta på åskådarplats och tycka när man har sitt eget på det torra tack vare andra förutsättningar.
Qvintus, det är vad jag ser ingen som argumentat mot det du skriver om att ta ansvar och leva med konsekvenserna av sitt handlande. Det jag ifrågasatt är varför man finner ett nöje i att nöjt peka finger på de som nu hamnar i den här situationen, som att det på något sätt ger tillfredställelse och glädje.
På vilket sätt blir ditt liv bättre för att människor råkar illa ut? Är det för att du ska kunna säga "vad var det jag sa"? Ditt liv blir inte bättre för att andra får det sämre, och livet är inget nollsummespel.
Tack Sjunkbomben för att du sätter ord på mina tankar!
Okunnigt att tro att alla köper lägenhet för att det är någon gratiskarusell man ska bli rik på.
Hyresmarknaden funkar inte vilket gör att det är köpa eller överprisad andrahand som gäller.
Vem skall ta ansvar för att vi låter fullblodsidioter styra det här landet om vi som väljare inte gör det?
Hur menar du "ta ansvar" Mongo? Menar du att rösta fram andra ledare? Ja, vi får hoppas att folk fattar rätt beslut i höst!
Eller menar du att man får ta ett ansvar för sin egen situation, eftersom situationen i landet tvingar en till det? Det tror jag folk försöker, men det är inte alltid så lätt att se vad som är rätt beslut.
För rätt många år sedan köpte jag lägenhet, och jag var övertygad om att det skulle bli mitt livs sämsta affär. Istället blev det mitt livs absolut bästa investering, och ledde till att jag idag har ett ganska rejält kapital och rätt mycket handlingsuttrymme. Det hade lika gärna kunna gå åt andra hållet, men jag var tvungen att bo någonstans.
Kan det vara så att världen idag är för komplicerad för att demokrati ska fungera bra? Finns så enormt mkt frågor att ta ställning till nuförtiden. De flesta är inte så intresserade att de ägnar sin fritid till att läsa på och sätta sig in i saker som minusränta och utsläppsrätter.
Och även om man själv sätter sig in så verkar inte politikerna själva riktigt förstå världen heller. Vilket kanske beror på att deras jobb främst går ut på att vinna en popularitetstävling.
Nitell: Det är inte frågan om att peka finger. I dagens samhälle är det alltid någon annan som skall ta ansvar – inte jag själv och framför allt inte för mina handlingar. Det är en trist utveckling att inte människor är vuxna nog att ta sitt ansvar. En analys av läget (om man har förmågan) skulle vara på sin plats; då bör man omfatta både politik och ekonomi.
Klart att var och en av oss har ett stort ansvar. Men det övergripande ansvaret bär våra folkvalda. "Proffs" vars enda uppgift är att se till medborgarnas bästa.
Om vi börjar förstå att dessa folkvalda på sin höjd platsar i korplaget har vi nått långt.Och inse vi måste tänka själva och ta ansvar för våra egna liv.
Bostadssituation/kreditbubbla, raserad skola mm är ett fantastisk verk av dessa korpspelare.Och vansinnet fortsätter.
Qvintus: Jag håller med om att det finns en offermentalitet, men jag undrar hur mycket av den utvecklingen som är en attitydförändring och hur mycket som beror på att ett mycket större ansvar läggs på folk idag jämfört med förr i tiden. Jag tror inte folk är mindre vuxna än förut, men de har en betydligt mer komplicerad värld att försöka navigera i.
En anekdot: En äldre bekant brukar använda sin uppväxt som exempel på hur bortskämda och korkade dagens unga är. Han blev minsann utkörd ur hemmet på 18-årsdagen, eftersom man inte hade råd att ha honom kvar. Att det han blev utkörd till var en färdig livstidsanställning och ett färdigt hyreskontrakt, det reflekterar han inte över.
Vad är det som är mer komplicerat idag? Är det livspusslet? Att alla skall jobba för att konsumera? Ja, där är vi kanske inne på fel spår – men – återigen, det är ditt val och ditt ansvar. Vilket ansvar skulle vara större idag än tidigare? Är det inte bara så att vi "vaggas in" i den allmänna strukturen utan reflektion. Tänk efter före är väl en adekvat tanke!
Bengt Eriksson: Håller med. Korpspelare. Men var finns proffsen? Jag kan inte se några sådana, bara amatörer.
Qvintus: Exakt! Jag tror också att man "vaggas in" i den allmänna strukturen utan reflektion. Och de människor som gjorde det när de t.ex. köpte ett hus 1975 eller en lägenhet i Stockholm 2008 drog en vinstlott. De som gjorde samma sak 2017 drog däremot en rejäl nitlott. Jag tror att skillnaden mellan de olika grupperna mer handlar om timing och tur än om omdöme och personlighet. Och då tycker jag det är lite förmätet och peka finger och säga att den grupp som drog nitlotten har sig själv att skylla.
Och att verkligheten är mer komplicerad idag tycker jag nog vi kan slå fast. Vad jag vet existerade begrepp som premiepension, ISK och projektanställning inte 1975. Det skickades också ytterst sällan ut reklam med förifyllda låneansökningar, och vad jag vet skrev Aftonbladet ganska lite om penningplacering.
@Mongo, ja det är svårt att finna duktiga personer. Man sa förr att kan man inte bli något annat så gäller polis, militär eller politiker. Ett enkelt sätt att att synas och få lite makt. Problemet tror jag ligger i att de flesta politiker är just politiker från barnsben och bara vill ha makt av egoistiska skäl. Krävs mer folk från yrkesliv tex som vet hur verkligheten ser ut.
Nitell: Var tid har sina "mönster". Det gäller att vara lyhörd och tackla det pågående; att spekulera i bostadsvinster blir som Mongo skrev "ett pyramidspel" baserat på osäkra fakta. Att vara offer i budgivningar – tja – då får man nog skylla sig själv till slut.
Personligen har jag avstått att köpa bostad då jag tyckt att "marknaden" – styrd av banker och mäklare – helt tappat fotfästet. Nu kanske vi återgår till normaltillstånd?
Skrev för första gången kontrakt om köp av bostad förra veckan. Friköpt radhus. Ska bli intressant att betrakta bostadsbubblan från insidan.
Du har ju iaf inte köpt på absoluta toppen. Om du inte betalade priser som motsvarar sommaren 2017 🙂
Handlar ju också om att folk inte fattar hur mycket pengar ett "litet" fall på 15% kan bli.
Här kostade en exempellägenhet 3,4 miljoner på toppen i somras. Ner 15% sen dess.
Vän av o-ordning säger "det är ju inte så farligt".
Men 15% är 510 000… Jag vågar påstå att för de flesta är en halv miljon rätt mycket pengar. Och plötsligt är den lilla nedgången stor.
Jag var på väg att köpa ett hus utanför sthlm i maj. Gick för 3,6 miljoner. Nu kan man helt plötsligt inte sälja det nybyggda grannhuset. 4,7 miljoner var utgångspriset i höst. Inga bud kom och nu ligger det ute för 4,1 och fortfarande inga riktiga spekulanter på visningarna.
Min plan blir nu att sälja före köp. Med en reservplan för att magasinera och bo hos vänner om inga objekt finns som jag vill köpa sen.
:/
Det där kan bli rätt jobbigt. Även för de som egentligen inte är marknaden. Folk känner varandra, drabbas av varandra osv. Visst kan man tycka att många har sig själv att skylla, men det har samtidigt varit rätt många budskap från experter, förståsigpåare osv att marknaden skall Upp, Upp, Upp! Och förutsättningarna sådana att väldigt många drabbats av en något extrem köplust.
Lite som @Sebastian nämner – grannar.
Där har man en sannolik delförklaring till varför många drar sig för att lösa det snabbare och säkrare – grannen sålde ju för mer, alltså vill jag också. Det är i sig en sort risk och fälla.
Man skall titta på sin ekonomi, inte grannens.
Det är ingen vidare sits om folk inte klarar lånen på sina bostäder. Det är lätt att bli bränd för nya lån och sitter man med en restskuld med betanmärkning så är man förvissad till hyresmarknaden. Restsskuld och dagens nybyggnadshyror kan bli jobbigt. Det lär säkert finnas bostäder att hyra i halvfyllda nya borättsföreningar som är osäljbara, men de lär säkert behöva ta hyfsad hyra för att inte skeppet ska sjunka. För att inte tala om vad som händer om man av någon anledning förlorar en inkomst.
Jag lägger skulden på våra politiker som faktiskt kunnat agera för länge sen. Man bygger samhällen för människor vilket man glömt bort Istället fokuseras alltmer på den egna karriären än att bygga klokt.
Grundproblemet är att svensken inte har något kapital förutom värdet av bostaden man bor i och denna skall helst vara maxbelånad.
Har man en sund belåning kring 50% och dessutom ett rejält kapital vid sidan om så kan man hantera en nedgång. Det är visserligen aldrig kul att förlora pengar men det är ingen katastrof och det går att vänta ut marknaden tills ett bättre tillfälle infinner sig.
Svensken skall helst vara en medellös proletär, rösta (S), titta på mellan och bo i en "normaltrea" i ett av allmännyttan ägt område…
Att äga medel o kapital själv är ju "osolidariskt" och i mer än 70 år aktivt motarbetats av "rörelsen"…
Ja, man skall vara helt beroende av politikernas välvilja så man röstar rätt.
Skulden på våra politiker, förvisso. Men vem har valt dem?
Mongo: I teorin har vi valt de politiker som vi tror kommer göra ett bra jobb. Men i realiteten kanske vi har tvingats välja det minst dåliga alternativet, som i slutändan var ung. som de andra.
Med betalanmärkning finns det ingen hyresvärd som hyr ut till dig. Så med betalningsanmärkning kan du inte få en bostad idag, annat än via socialen.
Vi har valt de politiker som vi trodde skulle göra ett bra jobb. OK. Så det blev inte så bra. Så vad väljer vi nu? Samma figurer igen?
Nu överdriver du starkt, Lars. Av en slump kollade Boverket upp det där för inte så länge sen.
Hyresvärdars krav på blivande hyresgäster
Titta på sidan 33. Har man hyresskulder = kört (80% nekar). Har man bara betalningsanmärkning = hygglig chans (25% nekar i allmännyttan, nära hälften i privata bolag).
Man är inte körd bara för att man har betalningsanmärkning, men det blir definitivt svårare, ännu värre om man har aktuell skuld hos kronofogden.
Gäller det även om du är enda hyresgästen på kontraktet (orkar ej läsa)? Kan tänka mig att om man är två som skriver på så är det enklare. Men 50% av privata bolag nekar är rätt rejält.
Är det två som vill hyra och den ena har betalningsanmärkning och den andra inte så vet jag vilken av dem jag valt…
I Malmö så räknar MKB socialbidrag som fast inkomst, annars så hade de väl inte fått några hyresgäster öht.
Framgår inte om det gäller endast en eller flera hyresgäster. Gissar att det inte är en avgörande faktor.
Det är rejält mycket svårare men absolut inte kört. Dock värre i storstäderna av naturliga skäl (fler sökanden).
Inkomst av tjänst/pension smäller förstås högre än bidrag.
"De privata hyresvärdarna är mer restriktiva än de allmännyttiga till att ge
personer med betalningsanmärkningar, skulder hos Kronofogden och
tidigare hyresskulder ett hyreskontrakt – en privat hyresvärd nämner också
att personer med försörjningsskulder inte kommer ifråga som hyresgäster.
Vad gäller aktuella hyresskulder är de allmännyttiga bolagen lika
restriktiva som de privata. Bostadssökande med betalningsanmärkningar,
skulder hos Kronofogden och aktuell hyresskuld nekas kontrakt i stigande
omfattning och kommungruppsstorlek. Sökande med skulder hos
Kronofogden nekas till exempel av 51 procent av hyresvärdarna i mindre
städer, av 62 procent i större städer och 74 procent i storstäder"
Notera att procentsiffrorna alltså gäller aktuell skuld hos kronofogden och inte rena betalningsanmärkningar. Det ska gå ganska långt innan det händer dock.
Citat från hyresvärd:
"I grunden accepterar vi inte skulder eller betalningsanmärkningar. Om personen
numera har en stabil inkomst, regelbundet betalar av sina skulder och kan visa på
förändrade förutsättningar/förändrat beteende så kan vi acceptera det."
Malmö, MKB, Rosengård…
Utan 5 MILJARDER i statsbidrag hade ovan kombo varit i konkurs för flera år sedan…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hyresvärdarnas riskvilja avseende anmärkningar kan tänkas öka om vi får en situation där dyra bostäder blir svårare att hyra ut. Den tiden kanske kommer att vinden vänder till uthyrarna nackdel, dvs bättre konkurrens.
I vår tidigare förening såldes en superskabbig fd hyresrätt i augusti 2016 för 7.9 miljoner. Den topprenoverades och såldes för 8.95 miljoner i januari 2017.
Samma lägenhet har nu legat ute till salu i 40 dagar med ett utgångspris på 7.5 miljoner (sänkt från 7.8) utan ett enda bud. Kan inte tänka mig att säljaren är särskilt glad…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Aftonbladet…
Var det inte i den blaskan man kunde läsa om Robinson Robbans kassaskåpssäkra investeringsfilosofi… Att köpa lgh "billigt" och sedan sälja när de gått upp.
😁
Konkurs är väl ingen 'tragedi'? Ingen dör, ingen svälter, ingen fryser om natten.
Det finns verkliga tragedier och konkurser hör inte dit i Sverige anno 2018.
Tyvärr känner nog en ung förstagångsköpare att hen riskerar att avlida innan hen har fått ihop tillräckligt med kapital för att uppnå 50% belåningsgrad till dagens storstadspriser. Det även om man till trots är en medelinkomsttagare.
En nyrenoverad trea i Mariabergets backar.
En stormpiskad mäklarkår ber sitt pater mister.
Byggbolagen svajar i sitt rus.
Det är då som… tragedianekdoterna… rullar in! Och från havet blåser en isande grå, kall vind!
Poetiskt på hög nivå. Nobelprisklass.
It goes on…
En mäklare som stampar genom snöslask till en visning. En nyproduktion vid Ullevi i dis.
En ensam villa kämpar i motvinden på Hemnet. BRF:en i Pajala har sin sista visning.
Det är då som… tragedianekdoterna… rullar in!
Hett o svett på lånet i Härnösand.. 😁
En obligation gör snörök mellan Stureplan o Söder…
😁
Fantastiskt skaldat!
Tycker inte helt och hållet att prisraset har spridit sig ner till Öresundsregionen där jag tittar på ny bostad. Det är en markant skillnad nu mot 2017 då det inte är lika hetsigt med samma budgivningar. Många objekt återkommer till marknaden och mycket säljs för utgångspris eller lägre.
Men jag kan fortfarande bli förvånad att vissa hus (fint läge och under 5 milj) går upp 500000-1 milj. Raset borde sprida sig mer hit, här har byggts mycket, dock en betydligt lägre prisnivå Och färre köpstarka än i ex Sthlm.
Tittar också av rent intresses skull. Fina objekt i "Stormalmö" tycker jag fortfarande går för saftiga pengar, även om det inte alls är omöjliga priser när man är två heltidsarbetande personer.
Men man får hålla sig från Malmö och Lund, och man får hålla sig från kusten, för att hitta prisvärt boende. Personligen tycker jag t ex Furulund, Södra Sandby, Dalby och småorter med den typen av läge sett OK ut. Men det är som alltid så att man vill ha "något bättre" om man nu ska köpa något långsiktigt… Så då får man gå på jakt i Lomma/Bjärred/Vellinge, men det gör ju alla andra också.
Instämmer. Fina objekt med utgångspris under 5 milj verkar ff gå ganska bra. Tror det finns många köpare i den här prisklassen. Ruckel och halvdanna hus går sämre än tidigare enl mitt tycke. Lägenhetsmarknaden har jag hört ska också gå sämre än tidigare.
En jäkla skillnad på om man går 1-2 mil från kusten som de ex du nämner inkl Svedala, Bara, Staffanstorp m fl. Då kanske det är någorlunda prisvärt. Synd bara att de orterna är så jäkla tråkiga. I Lomma/Bjärred/klagshamn har du åtminstone havet. Längst ut i östra Malmö är det inte horribla priser, nackdelen där är att du bor granne med ghettot och en sådär skolsituation.
Något får helt enkelt ge avkall. Men sen får man titta lite på köpkraften, den är inte jättestarka här nere, ska bli intressant att se om amorteringskravet ger effekt i kombination att "Sthlmsoron" sprider sig mer hit.
Det är precis det problemet. Det blir aldrig både billigt och "roligt".
Ska bli mycket intressant att följa, det har byggts väldigt mycket i Malmö/Lund/Helsingborg och mer är på väg. Blir intressant att se hur nyproduktionen rullar på.
Samma sak i Göteborg. Bra områden har inte fallit i pris. Dock har jag märkt att stora nybyggnationsområden som Kviberg, Kvillebäcken, Eriksberg inte drar iväg lika mkt i budgivningarna längre. Förr kunde en 1a i Kvillebäcken för 2 miljoner dra iväg till 3 miljoner. Numera kanske dom får 2,2-2,3 miljoner för den.
I Örgryte och innerstaden är prisnivån den samma som innan "fallet".
"Bokskogen", Dalby Hage o Söderåsen är ju positiva faktorer för orter utan havsnära läge men med "Pågatåg "!
Köpt-men-inte-sålt-än – vet hur det känns. Flyttade ihop med min sambo i januari. Vi hade varsin tvåa i olika delar av Stockholm och slog till på en fyra i slutet av augusti 2017, som visade sig ha varit den absoluta toppen när man kollar Husmask. Den kostade i alla fall 5,3 plus 150k i renoveringar och inredning (hittills).
I september var det dags att sälja min tvåa, värderad av mäklare till "MINST 2,9 – himlen är gränsen". Nej, jag byggde inte hela min kalkyl på något drömscenario där jag fick 3,3 miljoner för den som grannen i april, utan utgick konservativt från värderingen på 2,8. Den blev i alla fall, motvilligt från min sida, såld efter budgivning för 2,65. Jag trodde först bara att jag hade en dålig mäklare men började höra anekdoter om en "trög marknad och ovanligt högt utbud".
Sambons smakfullt totalrenoverade tvåa (i stan, men med lite högre avgift en genomsnittet) var värderad av mäklare till "MINST 4,2 men jag räknar med slutbud på över 4,5 vid en bra budgivning" men kunde inte läggas ut innan oktober på grund av fastighetens oestetiska skick under pågående arbeten med vattenledningar i och utanför huset. Den blev äntligen såld i januari för "bara" 3,85, och ändå kändes det som att vi duckat en kula. Hennes föräldrar sköt till lite pengar så att vi kunde ha det nya lånet 50/50 då hon hade högre belåningsgrad.
Vi hade goda marginaler (och hennes föräldrar till förfogande), så vi hamnade inte i någon ekonomisk knipa. Men från augusti 2017 till januari 2018 hade det ändå försvunnit 600 000 kr från "systemet". En del av dem riktiga pengar som sambons föräldrar skulle konsumera för (bygga ut lantstället).
Jag tror många sitter i samma sits fortfarande, och många med mycket sämre marginaler och förutsättningar bevisligen. Och jag tror att man inte vill prata om det öppet, så att media ska hålla tyst, i hopp om att öka chanserna att hitta naiva köpare. Att gråta ut i media i det läget är kontraproduktivt.
Intressant. Tur att det löste sig.
Jag tror att i ett sånt här fall finns alltid risken att överskatta sin förmåga och sen drabbas av panik.
Men en vattendelare är kanske om man har barn eller inte. Skillnad på att flytta ihop och flytta till större givet att många kan vara högt belånade.
Om sambon satt själv i en högbelånad 4-miljonerslägenhet så känns det ju ändå som många i er sits hade hamnat i en lgh för 7 MSEK eller liknande.. så bra jobbat!
Dessvärre har ni väl tappat 600k till på den nya lgh… förhoppningsvis har ni nu riktigt fina marginaler och kan börja amortera/spara 10-15k i månaden.. samboliv brukar ju bli ett enormt lyft ekonomiskt..
Tack för att du delar med dig!
Intressant. Kul att du är ärlig och att det löste sig. Sånt här är folk oftast tysta om, utan man hör istället alla lyckade historier. Men tror att den här typen av anekdoter kommer bli fler framöver.
Men tog inte samvetet lite stryk när svärföräldrarna inte kunde bygga ut lantstället? Det skulle inte jag vilja ha på mitt samvete iallafall.
Tack för att du berättar om ert fastighetsköp! Skönt att det löste sig. Lycka till med den nya lägenheten!
Varför maxbelånar man? Är det ingen som vet vad det innebär?
Vet inte folk vad marginal är?
Ifall en "personlig bankman" ger en möjlighet att låna 3 miljoner så kan det väl inte innebära att alla lånar precis 3 miljoner?
Enligt anekdoter jag hört är det precis vad folk gör. Har de fått ett lånelöfte på 1,9 miljoner så är det klart man måste utnyttja det till max. Och det gör folk.
Problemet som jag själv känner av (som inte är intresserad av att maxbelåna mig) och letar hus är att det alltid verkar finnas nån annan galning som utan problem lånar allt den får. Försöker man lägga in en rimlig värdering på en bostad och faktiskt (som Östling sa) fundera på vad man får för pengarna så är man dömd att inte få handla. "Alla andra tar ju stora lån och handlar".
Lånelöftet = Priset man letar hus för.
Har vänner som belånat sig enl följande:
Hus köpt för 8.2 milj, lån 6.7 miljoner (2016).
———— 4.8 milj, lån 4.4 miljoner (2012).
———— 5.6 milj 4.8 miljoner (2014)
Orsaken är förstås bostädernas prisbild. Slutpriserna hamnar där smärtgränsen ligger i konkurrens med alla andra som behöver en bostad. Det är därför samhället går in och säger att det måste finnas en kontantinsats och olika nivåer av amortering så ordet "max" är relativt.
@Stefan. Precis. Det finns nästan alltid en galning eller flera som trissar upp priset. Vilket innebär att där fick sig en hel del ekonomiska modeller och teorier om rationella köpare en törn.
@Teheimar. Och där denna galning inte finns stannar budgivningen en bit under utgångspris, säljaren accepterar inte detta och affären blir inte av.
@ Mr Perfect. 6,7miljoner i lån! Nu har dessa personer troligen inkomster som borgar för dessa lån men jag skulle inte sova gott med skulder av denna storlek, oavsett inkomst.
Att inte maxbelåna har blivit som att köra i 90 på motorvägen, man blir omkörd hela tiden och de andra trafikanterna undrar vad man har där att göra.
Åh herregud vad de knakar i fogarna där ute. Vi har knappt lyft på locket heller över hur många som drabbas. Man skäms över hur folk bara pratat om sina lägenheter senaste åren och dess värdestigningar.
Jag tror inte de finns EN enda brf ägare i innerstad som "tagit ut" pengar på sin lägenhet till konsumtion. Oavsett om det är Thailand, större tv, prylar, renovering (vilket jag klassar som konsumtion, framförallt nu när utbudet är så högt och ingen bryr sig om man renoverat köket för 6 år sedan, ALLA lägenheter står ju med fräscha renoverade kök nuförtiden).
Snacka om dubbel baksmälla.
Har svårt att tro att folk köper nytt innan de sålt just nu. Så problemet kommer att gå över. En viss släpande effekter pga långa tider när man tecknar sig för nyproduktion, men trots det övergående. I september har priserna studsat upp igen.
Sanningen är väl att vi lever långt över våra tillgångar. Vi konsumerar för varenda krona av inkomsten och sedan på allt vi får låna.Vi kan önska högre löner och lägre skatter, "det skall löna sig att arbeta" etc. men verkligheten är som den är. Vi har egentligen inte råd med Thailandsresorna och "Per Morbergs skärbräda för 4000:-".
Jag är tjatig, men här får folk faktiskt ta lite eget ansvar och lära sig budgetera.
Ser man på det stora hela så sparar vi dessutom mycket mer nu, så bilden att vi konsumerar sönder oss är inte helt sann.
Titta på Hushållens konsumtion och sparande, särskilt det gula strecket som talar om rent finansiellt sparande. Vi ligger på en nivå som är högre än någonsin under både 80-talet och 90-talet, mycket på grund av att lönerna realt sett ändå stigit så pass mycket och att alla som suttit i ägt boende haft så mycket pengar över.
I så fall borde de flesta ha en buffert på några hundratusen ihopsparad så att de kan lösa ut sig ur en dålig fastighetsaffär?
@Bosse: Japp men det betyder ju inte att man vill betala för en förlust själv. Det är som folk man hört som köpt 2or för 4 miljoner som man frågar: Men vad händer ifall priserna kraschar? Får man oftast svaret: Fast det gör dom inte då vi har en bostadsbrist och skulle dom lyckas bygga bort den så får staten faktiskt betala för det då det är deras fel. Räntan kan dom inte höja längre då Sveriges befolkningen är för högt belånad. Att sedan vidare argumentera med att lånen är personliga och att Riksbankens mål i alla fall på pappret inte är att bolånen ska öka så mycket som möjligt går inte hem.
Sparandet är snett fördelat, bland annat för att många vill konsumera "nu". Det är lite sånt som kommer märkas nu, de som varit högt belånade kommer drabbas, medan de med mer sparkapital (större kontantinsats) inte blir lika ekonomiskt stressade.
Men som vanligt skall det väl daltas med de som varit oansvariga och det är de ansvariga som inte lånat, konsumerat eller unnat sig som får betala för någon annan…
Fast man är personligen ansvarig för sina skulder i Sverige, och skuldsanering är verkligen ingen trevlig process. Det är skillnad i t ex USA, där bolåneskulder är knuten till fastigheten.
En av styrkorna på svensk bolånemarknad är just den relativt höga säkerheten. Bankerna har säkerhet i både fastighet _och_ bolåntagares ekonomi. Den som lånar för mycket i Sverige och inte kan betala tillbaka ligger illa till och får sota för det under lång tid.